torsdag 14 juni 2018

Öl i Lancashire del IV-Långsittning på The paramount (the paramount what?!)

Dags att bege sig hemåt, men det gällde så klart att ''maxa tiden'' och weatherspoons-puben Paramount öppnade tidigt så det var bara att slå sig ned där och försöka dricka så många öl som möjligt. Tony anslöt även efter ett tag och även lite mat hann vi få i oss. Ölen var iallafall för min del: Port of leith från Caledonian: len och läskande ESB som smakade brödkanter. Sterling från Mordue; ljus lager på cask. Antagligen serveras den med hjälp av sparkler (på ren svenska) då skummet är väldigt gräddigt. Inte så mycket kolsyra som man kanske skulle vilja ha i den här typen av öl. Hyfsat balanserad och något brödig. Ok öl. Riptide från det för mig okända walesiska bryggeriet Bragdy conwy; ska föreställa svartIPA, men är en riktig maltbomb med gräddigt skum. Väldigt torr. Tung för att vara en mellis. Rua från irländaska Brú; inte så röd, ser mer ut som en vanlig bitter. Smaken är dock mer vad man kan vänta sig av en irish red. Dock inget riktigt bett i beskan. Lite ''lacto'' i eftersmaken. Lo-res från Sixpoint; bärnstensfärgad med gräddigt skum. Väldigt blygsam beska för att vara detta bryggeri. Shindigger Session; ser ut som hefeweizen, men som tur var är det enda likheten. Bra beska även om humleprofilen inte riktigt är som jag vill ha den. I övrigt Lancashire ''pale ale'' från Phoenix och Seven bro7hers Water melon wheat beer.
Ok öl över lag. Såg ut som vilken '''spoon's''-pub som helst. OK mat i vanlig ordning, alltså bra för att vara detta land...

I vanlig ordning tåg till flygplatsen där ytterligare ett par exotiska ''IPor'' kunde lokaliseras. Seven Bro7hers India pale ale och Maltsmiths IPA från Caledonian. Den ena värre än den andra. Det verkade som ACn hade pajat på flygplatsen då det var galet varmt. Tur man kunde ''läska'' sig.
Därefter gick hemresan relativt smärtfritt.

Inga kommentarer: