Allt var gratis. En minibuss (typ) tog oss tillsammans med fyra andra dårar från Rogue public house, ned till Independence, cirka tio mil sydost om Portland. På bussen stod en stor låda med is och väldigt många olika flaskor rogueöl. Det var bara att ta för sig. Vi delade på en flaska Shakespeare stout.
Redan innan vi kom fram låg det många andra humleodlingar lite överallt.
Väl på plats möttes vi av storbonden själv som visade oss runt på anläggningen.
Det var mest skitiga industrilokaler som de ännu ej hade rengjort då skörden förtfarande inte är än på ett par månader.
En klart mycket mindre romantisk bild av humleodling än vad vi hade väntat oss.
Till slut fick vi i alla fall komma ut och se känna och framför allt lukta på det gröna guldet. Världens godaste doft om man frågar mig.
DET var romantiskt!
Fyra olika sorter odlade de för Rogues räkning, självklart kommer jag inte ihåg vilka.
Efter rundvisningen blev vi bjudna på lunch i solskenet, med olika smakprov av olika Roguebrygder till.
På hemvägen blev det lite sömn och en Smoke ale som väl var rätt rökig, men alldeles för tunn för min smak.
När vi kom tillbaka till stan gick vi in på Rogue för att äta. Väldigt goda musslor. Till detta Mom hefeweizen, en underlig hefe med koriander. Ingen reinheitsgebot här inte.
Kosan styrdes ned till centrum och Henrys igen där en Lagunitas Pils svalkade bra. Överraskande smakrik.
Kvällen avslutades ganska tidigt med en Dogfish head 60 minute. Härlig frisk blommig humlearom. Smak av detsamma, men framför allt av arrak.
1 kommentar:
Låter riktigt trevligt, jag är inte ett dugg avis ;-)
Skicka en kommentar