lördag 29 januari 2011

Hembrygda belgare

Återigen var det dags för Uppsala belgofest. Drygt en timme efter öppnandet behagade vi dyka upp.
Diverse ölbloggare fanns som vanligt på plats.

Jag hade antagligen hunnit prova igenom alla öl innan röstnings-deadlinen om vi varit med från början.
Mina favoriter av det som hanns med var verkligen inte detsamma som det övriga folket eller domarna kom fram till.
Öl i Stockholms medaljörer:
Guld: Saison du soleil levant av Maarten Vanwildemeersch
Silver: Invincibles supersaison av Lennart Köhler
Brons: Trois professeurs av Niklas Stenlås, Thomas Bull och Iain Cameron
De ''riktiga'' pristagarna hittas HÄR.

Efteråt blev det ett traditionsenligt besök på det nya och förbättrade O'Connors där följande öl intogs:
Lawnmower från Croocked Moon
Retour aux racines från Dieu du ciel
Cascara bitter från Nögne ö
slutligen Lancaster bomber från Thwaites.

En liten eftersläckare med Portersteken hemma hos min svåger blev det också innan rullgardinen slutligen drogs ned.

fredag 28 januari 2011

Examen

Jag hade varit på bolaget på Regeringsgatan och småhandlat lite och skulle därefter träffa Majsan på OT.
Där en god och välhumlad Deer hunter från Harviestoun kunde inmundigas i lugn och ro.

Det var dags för återträffen med/för bryggkursen vi gick förra året.
Vi fick smaka vårt öl som i skrivande stund sekundärjäser på flaska och beräknas vara mogen att intas nästa vecka.
Det fattades lite kolsyra, men det åtgärdas väl nu hoppas jag.
Diverse hembrygder från de övriga kursdeltagarna avsmakades också.
En mycket trevlig kväll med trevliga kursdeltagare.

I morgon skall det bryggas igen. Mer om detta i senare inlägg.

måndag 24 januari 2011

Öl i London del III-Tungt

Lite frukost som var om möjligt ännu lite sämre än dagen innan intogs innan jag drog ut på stan med min ölstinna väska som snart havererade och fick dras runt på med endast ett hjul.

Dunlop, ännu ett väskmärke som kan läggas till den snabbt växande väsktillverkarnas svarta lista.

Första ölstoppet för dagen var Weatherspoonspuben med det underliga namnet Lord moon of the mall på gatan Whitehall. Där fanns ganska många casks att botanisera bland, först
Beacon från Everards; ganska tråkig och intetsägande med toner av apelsinskal.
New moon från det för mig okända Leeds brewery; djupt rubinfärgad.God smak av mörk malt och päron, med bränd eftersmak. Dagens bästa öl.
Lomond gold från Traditional scottish ales; cigarettrök,godis och valnötter. Nästan lika gott som det låter. Lite för söt.
Workie ticket från Mordue; ljusbrun. Kola, jord och cigarettaska.
Jolly decent wallop från Brentwood; blandsaft och tobak.

På väg till nästa pub fick jag syn på exotiska pumpclips i ett fönster varpå ett besök var nödgat.
En Greene kingpub skulle det visa sig. Maten var faktiskt nästan ok här, men skulle det skada någon i det här landet att ha lite sås på maten?
Ölen var i alla fall:
Royal london; väldigt blaskig med en obehaglig sötma. Ingen höjdare.
Fireside var ännu stt skämt från Greene king. Plastig.

Jag hade haft tid och söka upp ännu en pub, men orkade ej släpa runt den trasiga väskan så jag tog tunnelbanan ut till Heathrow där ett par exotiska fulöl lokaliserades.
Stella Black; har tydligen fått mogna längre än den vanliga, men jag tyckte den var lika illa som den vanliga.
Steinlager Pure från Lion; skunkig, men i alla fall friskare än stellan.

00:36 landade planet på Arlanda. Två nattbussar och femtio minuters väntan därimellan senare var jag hemma. 4:18. Är man fattig så är man.

söndag 23 januari 2011

Öl i London del II-Krogrunda

Engelsk mat är ju ett ständigt sorgebarn. Som tur är finns det en massa asiater i England som kan laga mat åt de blekfeta stackarna.
Frukosten i Exeter var ett skämt. Traditionell brittisk hade faktiskt varit bättre än detta hån.

Till skillnad från dagen innan gick tågresan som på räls (tillägnad herr F.D. ordförande).
Tyvärr hade jag lyckats med konststycket att glömma telefonladdare med tillhörande adapter i väggen på hotellet i Exeter.
Det var inga problem att hitta boendet på College crecent i London. Incheckandet var dock lite värre, med det löste sig till slut och jag fick till och med ett bättre rum än bokat.

Det hade blivit hög tid att handla öl för att ta med hem, något som gjordes i en närbelägen stor livsmedelsaffär. Inte ett optimalt sortiment, men ändå helt ok för en turist. Och billigt.
Ölen lastades av på vandarhemmet vars in-checkningstid ännu ej hade kommit.

Jag tog pendeltåget (overground) till det ''etniska'' Dalston kingland där puben The wellington (gummistöveln) är belägen.
Wandle från Sambrooks; Ganska söt,tydliga citrustoner. Relativt lång efterbeska. Helt ok.
Ho ho ho från Brodies; färg som cola, söt och bränd med toner av lingonsylt/blåbär.
Här åt jag även kanske den värsta maten man kan tänka sig. Valde den rätt på menyn som verkade minst motbjudande. En bisarr ''maträtt'' med ost och valnötter som ju låter ganska gott, men smakade riktigt hemskt. Vete fan vad det skulle föreställa. Jävla land.

Trött hade jag blivit och åkte tillbaka till boendet för lite skönhets-sömn på eftermiddagen.

''Andra halvlek'' skulle börja på Endellstreet, men på väg dit stod de bästa gatumusikanter jag någonsin sett, så man blev fast där en kvart eller så. De hade ställt upp sina förstärkare (var fick de ström från undrar jag så här i efterhand) och det minsta trumset som skådats på trotoaren. Det blev mer och mer folk som samlades och stämningen var minst sagt uppsluppen.
Galet hungrig hade man blivit igen. En brasiliansk diner hade en udda, om än något dyr, men god rätt till mig.
Vägg i vägg låg alltså puben Cross keys (inte att förväxlas med Crosse keys).
Här blev det ännu fler Brodiesöl:
Cloudy green bullet; gul tunn grumlig och obalanserad.
English best; bärnstensfärgad, lite sötma och maltighet, inte mycket mer.
''IPA''; ser ut som en pilsner, väldigt snäll och brittisk i smaken.

Jag drog vidare till Lowlander som sedan sist vi var där hade fått en betydligt kortare öl-lista. Ett eget fatöl fanns i alla fall.
Det lättdruckna blasket Lowlander belgian pils.

Sista stoppet blev Nags head på James's street vars samtliga cask-öl var från det för mig okända McMullen-bryggeriet. Galet mycket turister och andra människor, men ändå bra service.
Cask ale; väldigt lätt. Farinsocker. Helt ok.
Country bitter; ljust bärnstensfärgad med blygsamt, men gräddigt skum. Ingefära i aromen. Sand, hubba bubba och jord.
Slutligen Original IPA; smakar mest bränd knäck. Var är humlen? This is England...
Tbanan slutar gå tidigt så det blev en ''bulle'' ''hem'' tvärs över stan.

onsdag 19 januari 2011

På allmän begäran:Exeter festival of Winterales

Dagen började med att jag tog tunnelbanan till Paddington varifrån tåget till Exeter skulle gå. Tyvärr var det flera timmar till avgångstiden samtidigt som det var för tidigt för öl. En urusel kombination om jag får säga det själv.
Anledningen till besöket i lilla Exeter var vinterölsfestivalen som hålls där varje år.

Att vara ute i god tid var inget som lönade sig denna dag. När tåget hade kommit halv-vägs fick vi veta att det var ett jordskred (det är ett ord jag törs lova aldrig mer kommer skrivas i den här bloggen) i vägen för tåget.
Så istället för att åka raka spåret fick vi åka tillbaka en bit och åka omvägen över Bristol/Bath.
Man förstod av alla vattenmassor/översvämningar som syntes från tåget varför det hade gått som det gått.
55 minuter efter tidtabell kom vi fram i alla fall. Hotellet (vars bar är en riktig real aleinstutition i stan. Tänka sig att jag hamnade där...) låg direkt i anslutning till stationen så det var bara att kasta av väskan och gå upp till festivalen som var belägen i den lokala fotbollsklubbens Exeter citys (känt från måltipskuponger genom åren antar jag) klubblokaler.
61 olika öl fanns att botanisera bland varav jag druckit ett (1) tidigare. En tickares våta dröm med andra ord. £1,5 för varje halvpint får man säga är ett annat prisläge än på SBWF...
Vad blev det för öl då?
Spiced winter från Adnams
Art deco från Blackwater
East west från Crouch vale
Three kings från Grainstore
Old cock från Green jack
Flo jangles från Holdens
Winter solstice från North cotswold
Winter solstice från Magpie

Jag tog halvtid här och handlade några böcker, dock ingen ölrelaterad. Gick vidare ned på stan och kom fram till hotellet och tog en Branoc från Branscombe vale innan det blev en stunds vila uppe på rummet.

På vägen ut igen blev det ytterligare en öl i den utmärkta hotellbaren.
Pitchfork från RCH; gyllene med underliga chokladtoner. Ok, inte mer.

Tidigare på dagen träffade jag en massa trevliga/roliga människor på festivalen. De flesta av dessa var fortfarande kvar så vi satt kvar och ölade tills stängningsdags. Mycket kul.
Steam haggis från RCH
Treasure trove från Salopian (årets bästa öl så här långt)
B&T från St.austell
Full steam ahead från Titanic
Knock seven bells från Topsham
Black beauty porter från Vale
Voluptuous Vicky från Wold top
Många öl kan tänkas på en vinterölsfestival, men jag drack bara mellanöl där. This is England...

En sista öl i hotellbaren blev det som sängfösare
Ruby från festival; som en bitter med kryddig eftersmak.

måndag 17 januari 2011

Öl i London del I-Britain IS great

Årets första resa och årets soloresa.
Planet var som vanligt något sent så jag fick hoppa över den första puben som var tänkt att besökas.
Istället blev det att besök på KFC på Glucester road där hotellet var beläget.

Nästa stopp var Cask pub and kitchen på Charlwood Street. Ett riktigt gusldställe skulle det visa sig och det bästa pub jag besökt i London. Nykomling i Hall of fame. Eller vad sågs om att de till exempel hade 29 olika Mikkeller på fat och flaska?
Man nu var jag inte där för att dricka danskt öl, utan primärt inhemsk mellanöl i vanlig ordning.
Challenge från Wentworth på 4,3%; ännu en brittisk bitter om än en väldigt ljus. Toner av dextrosol.
Rite flanker från Warwick; kopparfärgad med trevlig humleprofil. Lite sprit i eftersmaken konstigt nog(4,3%).
Moravka från Taddington; För mycket smörkola både i smak och arom.Riktigt illa. Metallisk och en toin av mögel. Ännu en hemsk brittisk lager. Kanske den värsta hittills. Troligen årets sämsta öl så här långt och då har jag ändå smakat Åbro Export...

Gradisca från Amarcord;Otroligt ljus, eller ''halmgul'' som det kanske skulle hetat i reklamen. Nästan lika menlös som ljus. Toner av socker och kylskåp. Att kalla brygden i fråga för ''premium'' känns som en överdrift. Dock bättre än föregående öl.
Prohibition bitter från det för mig okända bryggeriet Red squirrel;Gyllene/koppar-färg. Något obrittisk humleprofil. Smakar lite armhålesvett på ett trevligt amerikanskt sätt. Mer bett i efterbveskan än man är van vid. Kvällens bästa bitter.
Angry elf från Wentworth; Ser nästan ut som Kir med lite skum. Typisk brittisk tråk-efterbeska. Något avdomnade smaklökar av öl och starka chips kanske gjorde att jag inte uppskattade denna brygd.

Färdigölat första kvällen. Nära hotellet låg en restaurang varifrån jag köpte med mig mat till rummet. Engelsk matlagning, usch.

lördag 1 januari 2011

Nyårsprovningen

Från höstens/vinterns stora provningar var steget ganska långt till den minimalistiska provning vi hade igår.
Old ale var stilen som avsmakandes i vintermörkret.
Nissemor'07 från Haandbryggeriet 6 poäng
Hibernation från Great divide 1 poäng
Mysingen från Nynäs 1 poäng
Jag hade inte väntat att Nissemor skulle ha utvecklats så bra som den hade. Skulle vilja ha ett gäng flaskor till.
Mysingen kändes mest överkryddad.
En stillsam nyårsafton.

söndag 26 december 2010

Juldagsprovningen

Så var det dags för ännu en paralellprovning i hemmet. Fem törstiga hade samlats bland annat Tom.

Heller bock
Gösser 10 poäng
Stieglbock 9 poäng
Puntigamer Winterbier 7 poäng
Ottakringer 4 poäng
Ölen smakade förvånansvärt lika varandra.

Belgian strong ale
Stone 101010 11 poäng
De ranke Noir de dottignes 8 poäng
Duvel Triple-hop 8 poäng
De dolle Ara-bier 3 poäng
Stone spöar belgarna ''at their own game''.

Imperial stout
Great divide Oakaged yeti 21 poäng
Great divide Yeti 14 poäng
Dugges Idjit! 13 poäng
Djävlebryg Gudelös 11 poäng
Brewdog Riptide 11 poäng
St. Eriks Dubh 5 poäng
Storslam för Great divide. Jag vad inte vad Dubh skulle föreställa.

Två av gästerna pallade inte med de tunga ölen och somnade.
Som vanligt mycket trevligt och kul att få prova lite ny öl.

lördag 25 december 2010

Sluskarnas jul

Traditionsenligt julfirande hemma hos Elmik med istället för julmust och Kalle Anka, julöl och Romper stomper.

Några öl jag ej smakat förr bjöds det på. Först årets upplaga av Anchors julöl. Som vanligt väldigt kryddad. Antagligen den bästa sedan den fantastiska årgången '03. Skönt att man har ett gäng hemma i kylskåpet också.
Wisby Julbrygd har tydligen nytt recept sedan förra året. Något som jag missat. Det luktade mest matos i lägenheten, så någon arom var svår att urskilja. Smaken var däremot ''humlemumsig'' med en hel del granbarr. En mycket glad överraskning. Kanske det bästa wieneröl som passerat mina läppar! Tänk om ''vanliga'' spendrupsöl kunde vara så här goda.
K-9 från Flying dog; jag hade väntat mig något belgiskt med tanke på den höga alkoholhalten. Men den var mer åt old ale-hållet (English strong-ale faktiskt enligt RB). Hade ändå velat ha den sötare. Den får ett ok, men inte mer.
Vidare delade vi på en Mysingen. Ett öl jag tycker blir sämre för varje år.

Detta var det mest städade julfirande vi haft ihop. Inte ens störningsjouren dök upp i år. Vi håller väl på att bli gamla antagligen.

lördag 18 december 2010

Årsredovisning

Ett nytt reserekord slogs i år och det känns lite om om ekonomin/verkligheten har kommit ikapp.
Här är den vanliga stadsuppräkningen i någolunda kronologisk ordning:
Stad Bättre eller sämre än väntat? Skulle jag återvända dit?

Åbo Något sämre Nej
Wien Bra som vanligt båda gångerna Ja
Warzsawa Som väntat Nix
Krakow Mycket bättre Ja!
Budapest Mycket sämre NEIN!
Györ Ännu sämre Ha!
Eskilstuna Väldigt mycket bättre Let's not go crazy
Anchorage Ungefär som väntat För långt
Chicago Något bättre Hell yeah!
Trondheim Sämre Nope
Manchester Jävligt mycket bättre När?!
Hereford Exakt som väntat Nä...
Bryssel Man vet vad man ''får'' Delirium tar aldrig slut...
Brügge Som väntat, båda gångerna Japp
Nürnberg Bättre Faktiskt
Bamberg Lite bättre Jodå
Sulzbach-Rosenberg Bättre faktiskt Näe
München Väldigt mycket sämre Konstigt nog,ja
Edinburgh Ännu bättre Just say the word
Newcastle Lika bra som man kan ana Hemskt gärna
Brno Bättre, och ännu billigare Jappski

Årets resmål: Chicago
Årets skithål: Ungern (Utom Buda), motivation; inte något öl-land, men ännu sämre än man kan tro. Mycket öl-listor som inte stämde. Budapest var dock en mycket vackrare stad än man kan tro.

Årets bästa öl: Goose island Bourbon county, Green line och Sofie, Three floyds Gumballhead och Alphaking, Monks Bröderna brutal ek, Samuel Adams Utopias, Nøgne ö Sunturnbrew, Flossmoor station 357, Mikkeller Draft bear och Kasteel Rouge.
Årets sämsta öl: Nästan alla alkoholfria öl.

Årets provning: DEN HÄR
Årets pub: Katedra,Krakow

I år är första året jag räknat hur många olika öl som intagits. Baserat på detta kan man anta att undertecknad druckit drygt 5900 olika öl i mina dagar, något som motsvarar en 38:e-plats på Rate beer i skrivande stund. MEN de räknar inte hembrygder som jag gjort, och de räknar cider och sake som jag ej gjort.

Tidigare år: 2009 2008 2007

fredag 17 december 2010

Oh what a night(&morning)


Vi gifte ju oss förra månaden och i lördags var själva festen, Monks, Sveavägen på övervåningen. Roligt med mycket kul folk, god mat och dryck.
Alldeles för livat för att ett mongo som undertecknad skulle kunna föra några anteckningar. Här är dock vad som intogs i dryckesväg:
Deras egna Julemörk
Troubadour Magma från The musketeers
Ginseng Gold, bryggeri okänt.
Skalák Řezaný Jarní Ležák 11° från Rohozec
Primátor 13°
Gulpener Herfstbock
Sainte hélène Ambrée
Black Damnation II - Mocha Bomb från De molen.
Efteråt blev det stortaxi hem till oss för en efterfest som varade fram till 8:30.
Tur att man förhoppningsvis bara gifter sig en gång i livet.
''I'm too old for this shit.''

tisdag 7 december 2010

Öl i Vienna del II-The four guys

Tåget tillbaka till Österrike var cirka en timme försenat så vi slog oss ned på ett cafe på stationen där Gambrinus 11° Excelent från Plzensky prazdroj intogs.

När vi äntligen kom fram till Wien blev det en tågresa till Westbahnhof där jag storhandlade öl för att ta med hem. Inte långt ifrån livsmedelsbutiken låg vårt vandrarhem där vi checkade in. Någon timmes vila på rummet blev det innan vi gick ut igen.

Vi tog tåget till Rennweg där bryggeripuben Salm-bräu är belägen. Här intogs alla deras fem öl samt grymt goda schnitzlar. Ölen var:
Helles, Pils, Märzen, Weizen och Böhmisch gemischt. Över lag bra öl.

Mätta och belåtna gick vi vidare gatan fram till en underlig ''irländsk pub''. Enda krogen jag besökt som har ett terrarium.
En annan underlig sak var att tvn var på, men ingen sport visades.
Här träffade vi även några medeltidsentusiaster (precis som Owe), varav den ena hade varit på Gotland så många gånger att han pratade riktigt bra svenska.
Ett gäng fatöl hällde vi i oss också.
Schladminger Naturbier
Stiegl Pils
Schwechater Zwickl
Gösser Dunkles Zwickl.

Taxi''hem''.

Sista dagen blev en heldag på flygplatsen tack vare en försening på cirka fem timmar. En Ottakringer XVI fick man i sig. Jag tror inte det är exakt samma öl som Rate beer benämner som 16er blech. Det bästa man kan säga var väl att det var en snygg och annorlunda flaska.

Öl i Brno

Vi vaknade i hyfsad tid och tog pendeltåget till Wien meidling för vidare färd därifrån. Tyvärr var det åtskilliga timmar kvar till tågets avgång. I ett närbeläget köpcentrum inhandlades en dubbel-DVD/CD.
Det fanns även en fulkrog i närheten där vi slog oss ned för lite öl medan vi väntade.
Wieselburger Gold och Zipfer Urtyp. Inga höjdare, men måste jag välja var nog Wieselburger mindre dålig.

Så kom då äntligen tåget och helt plötsligt var vi i Tjeckien där vi efter lite irrande kunde hitta till det fashonabla hotellet (undrar vad det hade kostat att bo där om det legat på andra sidan Järnridån).
Efter en stunds strategisömn drog vi ut på stan för att leta upp Černohorský sklep där vi drack ett par Cerna hora-öl.
Pater 11° och den överkryddade Black hill.

Nästa stopp var den stora bryggerirestaurangen Pegas som efter lite besvär hittades. Maten var bättre än ölen och trots att det var så mycket folk var servicen helt ok. Jag tror vi drack tre öl:
Svetlý ležák
Pšeničné
Tmavé

Nästa ställe var en krog inte långt därifrån vars huvudleverantör var Dalešice.
Här tog vi två öl, antagligen Tmavý speciál 13° och Filtrovaný světlý ležák 11°.

På en pub på Vesela tog vi en Starobrno Medium.
Mike var nu trött och sur så vi tog en bulle till hotellet där vi kastade av honom innan vi åkte vidare till Starobrnobryggeriet.
Här tog vi kvällens två sista öl; Starobrno Kvasnicové och Krušovice Malvaz innan vi gick ''hem''.

måndag 6 december 2010

Öl i Vienna del I-Sam Gamgi går i sömnen

Så var det dags att ge sig ut på årets tionde och sista utlandsresa.
Åter igen var det flyg till Wien från Arlanda som gällde med en ny konstellation av medresenärer som visade sig fungera mycket bra. Mike the dyke, Owe och Kristian.
Efter som jag anade att det skulle bli för livat för att kunna koncentrera sig på att skriva några anteckningar lämnades anteckningsblocket hemma.

Precis som sist tog vi pendeltåget från flygplatsen till stan och gick sedan en ganska lång promenad i snöyran till boendet på Columbusgasse. Bagaget lastades av innan vi drog vidare till vad som skulle visa sig vara den bästa krogen jag varit på i Wien; Bierteufl på Ungargasse.

Det fanns många öl som var nya för mig att avverka här.
Vi slog oss ned på den rökfria restaurangavdelningen. Maten var ok, inte mer, men vi hade grymt kul och provade en del inhemsk (och ett par tyska) öl. Bland annat pubens egna öl som bara finns där. Jag har ingen aning om vem som brygger dessa.
Bierteufl Zwickl och Bierteufl Märzen
Alt-brunnen från Starobrno
Straubinger Weisse Naturtrüb och Straubinger Weisse Dunkel, båda från tyska Gebrüder röhrl.
Schremser Edelmärzen
Sedan blev det taxi ''hem'' i all stillhet. Medresenärerna var rejält i gasen och en riktigt rolig kväll var över.

onsdag 1 december 2010

Månaden's bolag november'10

Sickla trummar på och fortsätter sin dominans. Riktigt skönt att sitta på bussen dit och lyssna på någon podcast i lugn och ro istället för att trängas på ett försenat pendeltåg till stan.

Hembryggarkurs

I lördags var det dags för något min fru och jag väntat på i några år drygt. Hembryggarnas helmalts-bryggkurs ''inföll med våra kalendrar''.
Det var föreningens tidigare ordförande Dan som höll i kursen som var otroligt lärorik, intressant och ''hands on''. En brun mellanporter står i dagsläget och jäser i en källare på söder. Det ska bli minst sagt intressant att prova den nästa månad.

söndag 28 november 2010

Böcker


Inte bara öl har inhandlats i veckan utan även ett gäng böcker. Varav två om öl. Great beers av Tim Hampson och 101 öl du måste dricka innan du dör av Örjan Westerlund. 100 av dessa har jag druckit så när Einbecker Winterbock såsmåningom inmundigas är antagligen min sista stund kommen.
Jag tror alla de här ölen har funnits eller finns på bolaget i skrivande stund. Man kan fråga sig varför man måste ha druckit amerikanska ''Bud'' eller Marstons Old empire innan man dör, men det get författaren en utmärkt förklaring till i förordet. En rikt illustrerad och lite annorlunda skriven. Helt ok.

Great beers har ett liknande upplägg, men med 700 öl som det står på framsidan, men antagligen är det fler. Tre svenska bryggerier tas upp; Jämtlands, Nils-Oscar och Dugges. Även i denna bok förundras man över vilka öl som har valts ut. Cesu Premium, eller New grist från Lakefront till exempel, men smaken är väl som baken antar jag.

torsdag 25 november 2010

Matrutan

Efter en dags huttrande på jobbet var man sugen på värmande öl och något gott till.
En ganska stor kasslerbit skars upp medan jag smuttade på Midvinternattens mörker. Köttet stektes därefter i en deciliter av ölet istället för smör eller liknande. Något som gav en fin färg. För att piffa upp det hela lades mellan varje skiva kött en ''skiva'' ost (rökt, brie och whiskeycheddar). Uppskattningsvis tio skivor. Midvinternatten hann ta slut innan alltihop hade sugits upp av kasslern/reducerats bort.
Jag hällde på lite Duvel Triple hop istället. Något som inte gav någon fin färg förstås, men färgen fanns ändå kvar i stekpannan.
Var det gott då? Som en dröm.
Köttets sälta gjorde sig väligt bra mot de olika ostarna. Triple hop var väl inte det ultimata partnern till maten, men det skar sig inte i alla fall. Midvinternatten hade nog passat bättre till.
Köttet var otroligt saftigt trots några dagar i kylen efter att förpackningen öppnats, och hade sugit upp ölen som ''en'' svamp.
Rekomenderas!

lördag 20 november 2010

Sieg halleluja

Ett kort besök på OT i eftermiddags blev det där en ganska snäll men god Tumbler från Sierra nevada intogs.
Anledningen till besöket var att jag skulle på min frus konsert med hennes nya kör. I en kyrka... så det kunde behövas en styrketår.

Björg var med som moraliskt stöd.
Efter konserten gick jag och Majsan och åt på Akkurat, där en tunna självrunnen ofiltrerad Landsort fanns att inmundiga. Även en WB från Rudgate slank ned. Maten var antagligen den sämsta jag ätit på Akkurat. OTs burgartallrik som intogs förra månaden var ljusår bättre/godare. Behagligt lite folk helgen innan löning.

tisdag 16 november 2010

Belgian saturday

Så var det dags för ännu en galet stor provning i hemmets för tillfället inte så lugna vrå.
Första klassen var Alkoholfri öl
Weihenstephaner Hefeweissbier 12 poäng
Clausthaler 5 poäng
Spendrups 5 poäng
Galet hemska öl allihop.

Ost/öl-provningen i våras gav oss blodad tand så vi gjorde likadant, fast hemma.
Fem ostar, fem öl.
Både Starobrno 3.5% och Liefmans Cuvée brut passade bäst till Brie.
Maharaja från Avery passade bäst till Parmigiano-reggiano.
Både Fantôme de noël och Mohawk Stitch passade bäst till Raclette.
De andra ostarna som vi hade med var Whiskeycheddar och Manchego.
Mohawk Stitch skulle egentligen inte varit med, men fick hoppa in som reserv när Old smoked bock från Meantime var infekterad.

Oktoberfest/märzen
Falcon Höstlager 12 poäng
Kievari 5 poäng
Arboga 4 poäng
Riktig skit alltihop.

Belgisk ale
Grimbergen Blonde 21 poäng
Orval 19 poäng
La Botteresse Blonde 18 poäng
Jacobsen Saaz Blonde7,1% 18 poäng
Oud zottegems bier 17 poäng
Brouwkot Netebuk 11 poäng
De kända ölen visar vad skåpet skall stå. Jag satt även och tröck på en flaska XX-bitter, men den glömdes bort. Det hade varit kul att se hur den hade stått sig mot de övriga brygderna, men nu slapp vi det.

Dubbel
Corsendonk Pater 15 poäng
Grimbergen Dubbel/Brune 14 poäng
New belgium Abbey '09 7 poäng
St feuillien Brune 7 poäng
Alla ölen andas kvalitet. Riktigt bra allihop i min mening.

Tripel
Straffe hendrik brugs Tripel 26 poäng
St feuillien Triple 16 poäng
Chimay Vit 15 poäng
Grimbergen Goud 9 poäng
Brugge Tripel (Palm) 4 poäng
''Brugge'' var ljus-skadad pga sin gröna flaska. Ölet som vi skålade in äktenskapet med var ännu bättre kylskåpskall än i belgisk utomhustemperatur. Därav de 26 poängen antagligen.

Belgian strong ale
Drink Your Sorrows Away (Mikkeller) 18 poäng
Westvleteren 8 16 poäng
La mere noel från Huyghe (Delirium) 14 poäng
Brouwkot Kalle 12 poäng
Gouden carolus Ambrio 8% från Anker 9 poäng
St feuillien Blonde 7 poäng
Bon secours Blonde från Caulier 6 poäng
Det blev lite manfall här. Hur är man funtad om man går hem när det bjuds på Westvleteren och Mikkeller?
Jag var väldigt överraskad över att W8 inte vann, samtidigt som förundran var lika stor över hur väl Mikkellers extremt limiterade utgåva stod sig mot densamma.

Mycket gott man fick prova. Trevligt.

söndag 14 november 2010

Öl i Charleroi

Vi vaknade ganska sent och fick ta taxi till flygbussen.
På flygplatsen intogs frukost för överblivna euros. Leffe Bière de noël från Inbev gjorde sällskap.
Efter incheckningen fanns det olika presentförpackningar med öl jag köpte en från Saint-feuillien med tre olika öl samt ett glas (som inte överlevde hemresan).
Två hemska öl till hanns med på flygplatsen Hoegaarden Citron och parkbänksvältaren Jupiler Tauro.

lördag 13 november 2010

Öl i Bruxelles


Efter frukost gick vi i regnet ned till stationen.
Snart kom tåget också som snabbt (till skillnad från sist) tog oss till Bryssel midi där vi fick byta tåg för att komma till Gare luxembourg/Schuman i EU-kvarteren. Regnade gjorde det som vanligt när vi tog oss till hotellet och kunde checka in.
Efter lite toalettbesök mm. tog vi tunnelbanan till Gare central. Siktet var som vanligt inställt på Delirium. På väg dit blev det ett stopp på Beerplanet där vi köpte några flaskor var, som dessutom tog sig helskinnade hem.

På Delirium var bara den nedersta baren öppen. Där träffade vi en norrman som söp ned oss. Övervåningen öppnar 18 och mitten ska undvikas till nästan varje pris.
Oud beersel Oude geuze; annorlunda mot vad typ Cantillon och 3 fonteinen brukar vara. Sur eftersmak.
De ryck Christmas pale ale'03 4,7%; jordgubbsarom, smakar bättre än man kan tro med tanke på åldern. Smakar bara lite gammalt. Slinker ned.
La petasse från Bouillon
Super 64 från Silly
Blanche de Charleroi från Brasserie val de sambre. Lika god som staden i ölets namn är vacker/mysig.
Nu hade övervåningen Hoppy loft öppnat och vi begav oss dit. Där träffade vi en trevlig engelsk gentleman som det språkades flitigt med.
Pink Panther från Hornbeer
Jean chris numero 1 från Rulles.
Saranac IPA
Som vanligt på Delirium var det väldigt kul, men det är svårt att föra vettiga anteckningar. Jag har i alla fall väldigt svårt att koncentrera mig på det.

Rune (norrmannen) som bodde i Belgien ringde och bokade in sig på samma hotel som oss var på vi tog taxi ''hem''. En hysteriskt rolig taxiresa där han satt och citerade Fleksnes i bilens comradio.
Efterfest är så inte jag, men ett par öl på hans rum blev det.

torsdag 11 november 2010

Öl i Brügge del II-Tied down

Så var det dags för den stora dagen. Vi tog en rundtur med häst och vagn i stan, sedan var det dags att gå och hämta upp ett par vittnen vid stationen.
Alla (som inte var glutenintoleranta) gick sedan till ett cafe och åt utsökta belgiska våfflor som var betydligt humanare pris-satta än var de brukar vara i Bryssel.
På cafeet fanns folköl i form av Lindemans Kriek. Tidigare hade jag bara smakat mellanölsvarianten av samma öl. Söt och tunn var den som väntat, men passade bra till körsbärsvåfflan.

Damerna satt kvar medan jag gick till det närbelägna bryggeriet De halve maan där det skulle vara visning/rundvandring. 5,5 euro kostade detta och då ingick en öl i baren efteråt.
En trevlig liten tant höll i den engelska visningen. Ett par små sakfel, men inget man inte hört förr/inget att uppröras över. Jag var överraskad över hur stort bryggeriet var, hela 32000hl/år.
Vi fick även gå upp på taket varifrån man fick en bra utsikt över den vackra staden.
Ölet som ingick i priset var Ofiltrerad Brugse zot; syrlig arom och smak. Metallisk och lite beskare än väntat. Galet kall och jag hade inte tid att låta den värmas upp. Detta skulle bli min sista öl i frihet.

Jag skulle hinna tillbaka till rummet för att byta om inför vårt bröllop. Första gången en sån superslusk som undertecknad bar slips. Med lite hjälp gick det ok att få fanskapet på plats.
Vigseln hölls bara ett par kvarter ifrån där vi bodde. Borgerligt givetvis. Efter att vi sagt ja (eller ''I do'' rättare sagt) skålade vi alla fem (förrättaren, vittnena och brudparet) i en god tripel från tidigare besökta bryggeri. Nervöst, men det gick ju bra.

Vittnena, Majsan samt undertecknad begav oss efteråt till Erasmus för att äta lunch/middag. Hyfsat gott. Öl-listan var som så många gånger förr inaktuell och stället var ombyggt sedan sist vi var där för sex år sedan. Vi kände inte igen oss. En fatöl blev det i alla fall ''Straffe toebak'' som de kallade det.

Jag och Majsan följde med Björg och Lindha en bit på vägen till tåget. Vi svängde dock av till det världsberömda ’t Brugs Beertje (världens artonde bästa pub enligt Rate beer). Nytt sedan vi var där sist var att rökförbud hade införts.
St feuillien Saison; relativt besk,mycket kolsyra, ganska torr.
Saison de dottignies från De ranke; typisk ''belgoarom'', välbalanserad, alldeles lagom söt. Passar bra till osten vi åt till samtidigt som osten ''dödar'' ölet lite.

Vi gick tillbaka till Cambrinus där en Leireken bio Wilde vruchten från Strubbe intogs; luktar jordgubbs-saft. Fruktig, söt och lättdrucken.

En sista öl innan bröllopsnatten skulle ta vid. Bäst att slå på stort. Det närmaste champagne vi skulle komma.
Malheur Cuvée Royale '05 från De landtsheer; mycket kolsyra och en hel del vetemalt skulle jag tro.Fruktig och kryddig. Intog på det mycket mysiga, men lite för rökiga Poatersgat.

måndag 8 november 2010

Öl i Brügge del I-Både god och mindre god bärs

Det var inte så länge sedan, men jag har i alla fall inte fått nog av Belgien.
Båten anlöpte Zeebrügge på eftermiddagen och det blev någon form utav tvångstaxi in till det vackra Brügge där vi skulle bo.
I receptionen delade vi på en Kasteel Tripel från Van honsebrouck. Det var annat än all brittisk mellanöl (inget ont om dem) man hällt i sig de senaste dagarna det.

På väg från boendet på Langestraat gick vi till Centrum. På vägen hittades en livsmedelsbutik som hade ett hyfsat ölsortiment. Priserna var dock det bästa. Ett gäng flaskor inköptes där.

Den turistinvaderade, i övrigt mysiga puben Staminee de garre hittades efter lite letande (en grymt smal gränd måste lokaliseras).
Pilaarbijter Blond från Bavik (Petrus); saftarom, spritig söt och obalanserad. Lång eftersmak. Klart sämre än Kasteel tripel, men passade grymt bra till gouda-(?) osten som ingick.
Ännu en tripel skulle det bli i form av krogens egna öl som bryggs av Van steenberge (Gulden draak); Serveras i ett underligt 70-talsinspirerat glas. Arom av frukt, sprit och päronglass. Brutala skumgardiner. Smakar något mörkare än vad den är. Fyllig, söt och stark, men mycket god. Utmärkt tripel som bara finns på detta hak.

Vi drog vidare till det utmärkta Cambrinus som jag besökte för ett par månader sedan.
Ezel från Bavik; diskvatten med mycket kolsyra som sig bör, inte så mycket koriander.
Bourgogne des flandres Blonde från Timmermans; belgisk jäst, sötma och mycket kolsyra. Som en dålig kopia av Maredsous 6.
Vlas kop från Strubbe (Ichtegems); citron och gummi, intetsägande. Lite klor i eftersmaken.
Bruegel amber från Van steenberge; Luktar och smakar gammalt. Träig med lite örter kanske. Riktigt illa.
Val-dieu Brune; mycket jästfällning. Rostat och belgojäst. Bränd eftersmak. Inte helt oäven.
Jacobins framboise från Bockor; vinröd söt folköl, som kolsyrad hallonsaft.
Floris Ninkeberry från Huyghe; galet söt, som frukt-te med för mycket socker i.

Någon form av mindre aptitlig skräpmat slafsade vi i oss mitt emot innan stegen styrdes ’’hemmåt’’.
På vägen fanns dock en rökig bar (De kelk) med en intressant ölmeny. En sista bira för dagem knäcktes där.
Ultradélice från Ecaussinnes; fruktig arom. Fruktig occh stark men toner av grönmögelost.
God natt!

Öl i Edinburgh del III-Ännu ett besök på Cloisters

Dagen inleddes med en långpromenad till en matvarubutik i kedjan Scotmid där öl och supergoda baguetter inhandlades.
På samma gata låg en bar som hade ett öl från det lokala bryggeriet Stewart, Hollyrood; frisk ’’obrittisk’’ arom, behaglig beska. Helt ok.

På samma gata låg även en annan pub vid namn Bennets bar där vi tog ett par öl.
Belhaven Best; nästan kopparfärgad med en obehaglig bismak av cigarettrök.
Deuchars IPA från Caledonian; Fruktig med en ton av gummi, välbalanserad. Absolut ingen IPA. Jag har tidigare druckit den starkare flaskversionen av detta öl. Båda var ganska bra.

Det fina vädret hade nu förbytts till klassiskt brittiskt regn. Som tur var kunde vi söka skydd på det närbelägna Cloisters (CAMRAs Edinburgh-pub of the year) som hade besökts dagen innan.
Arizona från Phoenix; karamell och brända toner, lång men snäll efterbeska.
Olivers army från Springhead; Kopparfärgad och vacker. Neutral, men ok.

Regnet hade inte slutat så vi tog en ’’bulle’’ till stationen med allt vårt bagage vi hade släpat på.
Biljett inhandlades och tåget avgick så småningom norrut. I Inverkeithing gick vi av i ösregnet och inväntade den buss som tog oss till en båt.
Inte en båt som tyvärr hade få likheter med de flytande nöjespalats som åker fram och tillbaka över Östersjön.

Öl i Edinburgh del II-Båg

Tågresan tillbaka till Skottland innehöll inga speciella skandalscener.
Eftersom incheckningen inte skulle äga rum på åtskilliga timmar styrde vi stegen mot puben The blue blazer. På vägen gick vi upp på berget där slottet är beläget med hela packningen. Vackert men jobbigt.

Till slut kom vi fram och kunde pusta ut med en stärkande mellanöl.
Pentland IPA från Stewart; arom av bulldeg, smak av knäckebröd,ljust bröd samt deg. IPA på 3,9%...?
Trade winds från Cairngorm; brödig arom och markerad efterbeska. Typiskt brittisk.
Black isle Organic lager; syrlig arom smakar kål. Underlig minst sagt.
Vi tog varsin god hamburgertallrik på puben tvärs över gatan.

Incheckningstiden började närma sig och regnet strilade ned. På vägen till hotellet blev det ett depåstopp på Cloisters bar.
Naylors Autumn ale; som en wieneröl i färgen. Väldigt tam och lite för varm.
Holy grale från Stewart; rubinfärgad med gräddigt skum. Även denna lite för varm. Trä grillat och blandsaft.

Incheckningstiden började närma sig så vi gick den långa biten i regnet till hotellet som hade bokats för ett par månader sedan. Men räckte det för att få plats där? Icke! Trots att vi hade bokningsbekräftelse med oss blev det inget rum. Det finns bara ett ord för detta, arsel.
Mitt emot låg dock ett hotel som hade ett ledigt rum, men det var fem pund dyrare. Det fick duga.

På Cloisters hade vi blivit tipsade om en alldeles nyöppnad pub nära vårt boende dit vi begav oss. Tyvärr fanns det ingen mat där så det blev middag på en närbelägen kinarestaurang.
Mätta och belåtna gick vi till Cask and barrel Southside som rekommenderats tidigare. Ett utmärkt ställe för intagande av real ale.
Orkney Best från Highland; ljus för stilen, tydliga brödtoner i denna bitter.
Farne island från Hadrian & border; choklad-doppad tobak med toner av bränt kål och arrak. Antagligen den bästa av dagens bitters.
Stud från Hambleton dracks också.
Samt Scottish oatmeal stout från Broughton; kolsvart med gräddigt skum. Rökmalt (?), bränd eftersmak.

lördag 6 november 2010

Öl i Newcastle

Vi gick ned till stationen för att med tåget ta oss ned till England en sväng. Resan ned gick som på räls (suck). Dagen till ära spelades hatmatchen/derbyt Newcastle-Sunderland i stan.
Vårt hotell låg en bra bit från centrum, uppe på en kulle. En ganska dryg promenad med all vår packning. Väl framme var rummet ännu ej klart så vi tog ett parti biljard i receptionen/lobbyn där jag totalt förnedrade Majsan trots att det var minst sju år sedan man höll i en kö.
Till slut var rummet klart och vi kunde checka in.

Genast gav vi oss av ut igen och denna gång hade vi vett nog att ta bussen ned till stan. Tyvärr blev anteckningsblocket kvar på rummet hela dagen så det blir bara lite namedropping.
Första stoppet var puben the Duke of Wellington där Tyneside blond från det lokala bryggeriet Hadrian and border brewery samt Rivet chatcher från Jarrow intogs. En av de anställda (eller kanske ägaren?) förstod att jag var någon slags ölnörd när han såg min GBG, men påpekade att den var ett par år gammal samtidigt som jag fick erbjudande om att köpa årets upplaga av honom. Eftersom man hade sitt främjarmedlemskort med sig blev priset bara en sketen hundring. De hade ingen mat på matchdagar så vi gick till en närbelägen pizzeria och tog varsin pizza. Inte jättegott men ändå helt ok.
Vi återvände till puben för mer öl. Okells red ,White hot från Consett och Silver ghost från Wylam.

Sedan var det dags att bege sig ''hemmåt'' för att se på AIK hänga kvar i Allsvenskan på någon dator på hotellet. Majsan tog en liten tupplur på rummet under matchen.

Vi åkte ned på stan igen för att ''få'' ytterligare lite mat och dryck innanför västen.
Stället vi skulle till hade inte öppnat vid vår ankomst så det blev indiskt igen. Det var så starkt så jag bara satt och grät/snöt mig/flämtade/svettades och hällde i mig vatten. Någon slags små gröna galenskapspeppar-''frukter''var boven.

Efter maten hade puben Crown posada öppnat. Där blev det ytterligare några öl innan vi tog sista (eller liknande) bussen ''hem''. Hadrian Gladiator (ingen dubbelbock), Jarrow bitter och Gold tankard från Wylam.

Öl i Edinburgh del I-Päron vs. äpplen

Så var det dags igen för ett nytt öläventyr. På flygplatsen intogs en folköl vid namn Oranjeboom. Majsan och jag flög från Nyköping (det var fullbokat hos Norwegian) på förmiddagen till det vackra Skottland.
Resan var inte mycket att orda om. Vi checkade in på hotellet och begav oss ut i den i höstskrud vackra staden.
Inte långt från hotellet fanns en indisk restaurang där vi åt god men lite för stark mat. Jag nöjde mig med en liter vatten till då ölsortimentet var ett skämt.
Målet för vår kylslagna promenad var den stora weatherspoonspuben The standing order på George street. Kedjan i fråga skröt med att de hade världens största real ale-festival.
Man fick 3 1/3 pint glas till priset av en pint, dvs. 18:-! (mot 74:-på Akkurat...). Rena himmelriket alltså.
Vi körde för enkelhetens skull tre paralellprovningar tvärs över alla stilgränser.

Wychwood King goblin 3 poäng
Hook norton Easy weasel 1 poäng
Okänd (tack htc) 0 poäng

Tring Signal box 4 poäng
Wadworth Pixley blackcurrant stout 2 poäng
Titanic New york wheat porter 0 poäng

Greene king Bretwalda 3 poäng
Woodfordes Once bittern 2 poäng
St. Austell Coxswains special 1 poäng

Vi drog vidare till det närbelägna Kays bar. En otroligt mysig intim liten pub med några intressanta casköl.
Theakston Best bitter; kopparfärgad med ståtliga skumgardiner. Tunn med toner av äpple, nötig eftersmak.
Adnams ghostship; granbarr i mängder, frisk och ganska god. Det bästa jag druckit från dem.
Belhaven 80/-; rubinröd, söt och obalanserad, smakar blandsaft.

En stillsam dag var ölmässigt till ända. På hemvägen blev det någon underlig snabbmat på ett ställe som även serverade haggispizza...
Fick senare på kvällen ett MMS innehållandes en bild jag ville spara. Det fick till följd att ALLA andra hundratals bilder i telefonen försvann utan förvarning. Akta er för HTC...

måndag 25 oktober 2010

Ingen reinheitsgebot direkt

I lördags var det dags för Bryggarnas höstölsträff. I år med temat skördefest. Endast fantasin satte gränserna vad det gäller ingredienserna. Eller vad sägs om pepparrot, maskros, nypon, slånbär, lingon och cikoriarot? Det var tur att inga tyskar var där då de skulle ha svårt chockskadats. Tom gjorde mig sällskap i den vanliga lokalen i Björkhagen där vi gled runt och provade de olika brygderna.

Folkets val:
Placering Namn Bryggare
Guld Mango IPA (mango) Bip Thelin
Silver Kronans DIPA (dill) Jimmy Berglund
Brons Kål porter song (fänkål) Peter Högström

Jag röstade både på Guld och silvermedaljörerna, men även på den intressanta och goda stensöteportern som Per Söderberg och Staffan Dahlen hade bryggt.

Domartävling:
Placering Namn Bryggare
Guld Mango IPA (mango) Bip Thelin
Silver Skarbäckslunds Äppelsäsong (äpple) Gustav Edman
Brons Blåwit (blåbär) Tim Funck

Vi stack ganska tidigt till OT där det intogs väldigt goda burgare. Med öl till hör och häpna. Anteckningsblocket fick stanna hemma, så det var vara att luta sig tillbaka och njuta av:
Galena Specialbrygd #6 från Nynäs (nåja, njuta kanske var ett starkt ord) och
Avery Sixteen.

Sedan avslutade vi med en cuveegueuze på Akkurat, Loerik ’98 från Cantillon.

fredag 22 oktober 2010

Månadens bolag oktober'10

Sickla fortsätter sin dominans. Dessutom gör det inget att man kan ta vägen förbi Akkurat hem... eller dit.

torsdag 21 oktober 2010

Ûber alles?

Tyskland, ja, vad säger man? Jag tror alla ölnördar har ett slags hat-kärleks-förhållande till Tyskland. En tickares våta dröm med alla dessa bryggerier och öl. Samtidigt så tråkigt när så få sticker ut hakan utan har samma lista av helles, pils, hefeweizen och dunkel. Nu hårdrar jag det lite. Men ni vet hur det brukar se ut.
Bockarna är alldeles för få i min mening och rökölen likaså.
Reinheitsgebot var säkert relevant på 1500-talet men 500 år senare känns det bara löjligt. Det tyska folket är övertygade om den gamla lagens förträfflighet då de hela livet fått höra att tysk öl är överlägsen all annan (kanske tack vare reinheitsgebot). Hur många tyskar har druckit utländsk öl ens?
Med tanke på hur många bryggmästare det måste finnas i landet och hur mycket öl det faktiskt dricks årligen är tyskarnas kunskap om drycken i fråga skrämmande låg.
En annan sak som jag tror är en sydtysk grej
är att om man beställer flasköl får man dem i 90% av fallen upphälld åt sig. Flaskan får man aldrig se. Hur lyckas de hälla upp hela ölen i ett halvlitersglas om de ska hälla upp den korrekt så ölet får syresättas ordentligt? Men det är klart varje mynt har två sidor.
Maten är ju otroligt underskattad, landet är otroligt vackert på sina platser. Öl finns överallt, ganska billigt, och sjukt många sorter, det gäller bara att hitta dem.
Ja, ja ’’globaliseringen’’ kommer nog dit också en dag.
Såg förresten att det bryggs hela sju ’’IPor’’ i Tyskland (av typ 7500 öl) enligt Rate beer. Betydligt fler än vad jag trodde.
Det var bara lite spontana tankar efter resan och allt det här kan även appliceras på Österrike.

Öl i München del II-Våga vägra Hofbräuhaus

Jag kom på alldeles för sent att Tyskland är ett djupt religöst land (tydligen) där livsmedelsbutiker är stängda på söndagar.
På Centralstationen lyckades jag dock hitta ett snabbköp med ganska begränsat ölutbud som var öppet, så lite fick jag med hem i alla fall.
På centralstationen intogs även en kötträtt med knödel. Till denna ett par öl.
Hacker-Pschorr Münchner hell; brödig som sig bör, must och kolsyrat vatten.
Hacker-Pschorr Dunkle weisse; skumbanan i aromen och inte så söt. Probably the best dunkle weisse in town.

Någorlunda mätt och med ryggsäcken fylld av åtskilliga liter öl styrdes stegen tillbaka till hotellet där bärsen dumpades av.
Jag tog spårvagnen till Max Weberplatz varifrån det inte är långt till bryggeripuben Unionsbräu där det också åts. Lite dyrare, lite godare.
Hell; denna ofiltrerade brygd ser exakt ut som en hefeweisse. Metallisk med en ton av apelsin.
Dunkel; som en cola i färgen, luktar kol och mörk malt. Ganska söt med en ton av lakrits, något bränd eftersmak.

Det hade blivit hög tid för traditionsenlig halvtids-sömn, så det var bara att hoppa på spårvagnen ’’hem’’ igen.
Efter sömnen följde den värsta perioden av denna resa.
Jag tog tunnelbanan till Giselastrasse varifrån det inte är långt till puben Shamrock, som självklart var stängd.
Det blev t-bana tillbaka till Odeonsplatz varifrån det ej är långt till Spatenhaus som är Spatens officiella (eller liknande) restaurang. Det skulle vara gott med en pilsner tänker man. Och vad får man in? En Becks!
Hungrig och besviken irrade jag runt det vackra Marienplatz när ett parasoll från något exotiskt bryggeri uppenbarade sig. Det satt utanför en superturistig pizzeria (med små pizzor så klart). Bakom parasollet satt dock en Paulanerskylt. Man visste inte vad man skulle tro. Men det fanns ju en meny att kika på. Där angavs bara vilka ölstilar som fanns, inte från vilket bryggeri. Servitrisen var självklart mentalt frånvarande angående ölen.
Vid det här laget hade jag verkligen inga höga tankar om denna stad. Men!...det skulle vända.

Andechser am dom låg inte långt bort. Där var det varken galet fullt av folk eller alltför högljutt.
Andechser Hell; lite metallisk till en början, men växer allt eftersom. Brödig med en ton av vaniljglass. Antagligen en av Tysklands bästa hell.

Ayingers speis und trank var lite svårt att hitta, men det var absolut värt lite irrande.
En lugn och skön bar mitt emot det kaotiska Hofbräuhaus. Med battre öl törs jag lova!
Här blev jag kvar resten av kvällen rensandes deras öl-lista.
Hell; tyvärr serverat i stein/krug vilket försämrar helhetsintrycket. Något metallisk och brödig (så klart).
Premium-Pils; Överraskande smaklös. Granbarrstoner som ofta i bra pilsner. Lite efterbeska finns väl också.
Liebhards kellerbier; härligt grumlig. Luktar nästan lite veteaktigt. Välbalanserad med en hel del brödtoner.
Oktober Fest-märzen; Mörkt gyllene vackert öl. Inte så märkvärdig i övrigt. Modell-lera, lakrits och metall i smaken.
Altbairisch dunkel; rubin/kopparfärgad. Kaffe,kakao, blandsaft och blod hittade jag i smaken.

På ’’hemvägen’’ intogs en stor kebabtallrik. Vi hade ätit så rejäl och rustik mat under hela resan att jag glömt hur gott det kan vara med skräpmat. Allting har sin plats.

Planet hem skulle avgå tidigt och med tio mil till flygplatsen fick vi åka redan innan klockan sju.
På flygplatsen fanns dock tröst i form av exotisk öl.
Zötler Pils; Väldigt ljus, barr i aromen, metallisk. Spretig, obalanserad och allmänt hemsk.Resans näst värsta öl.
Laupheimer Edelbräu; även denna brygd är mest metallisk. Brödigheten framträder allt eftersom, någon träig ton finns också. Mint? Behaglig kolsyrenivå.
Flygresan blev ett helvete med en unge i raden bakom som härjade konstant hela vägen utan att odjurets morsa verkade bry sig nämnvärt.
Tvångs-sterilisering, ja tack!

tisdag 19 oktober 2010

Öl i München del I- Veteöl till förbannelse

En bra bit till München var det så ett mat och dryckstopp i Erding blev det.
Fischers Hell stiftungsbräu; maltig arom, stabil beska och något metallisk smak.
Fischers kirta-bier; bärnstensfärgad, lovande arom, hyfsad kropp smakar nästan som en dubbel, poäron och malt. Grym pairing med den goda fisken jag åt till.
Grünbacher dunkelweizen; bränd skumbanan i aromen, något obalanserad. Bränd underlig eftersmak.

De andra skulle gå och kolla lite på byn så det hanns med en liten öl till på en annan pub.
Erdinger Champ; tunt gul färg, underlig, citrus. Som en kristallweizen med en citronskiva i.

Utan större svårigheter hittade vi till hotellet i München som var beläget mittemot bryggeriet Augustiner.
Efter lite vila var jag redo för att gå ut och göra stan osäker.
Det blev spårvagnen bort till Kriemhildenstrasse inte långt ifrån Hirchgarten som tydligen har en sjukt stor biergarten. Men i det strilande oktoberregnet kändes det inte så lockande. Själva restaurangen var även den inte heller särskillt liten. Där blev det mat och fyra öl.
Augustiner Pils; riktigt god pilsner med lite granbarr i smaken.
Tegernseer Spezial; Bröd och majs i aromen. Överraskande söt och fruktig. Lite som tequilaöl. Otysk.
König Ludwig Weissbier Leicht
från Kaltenberg; folköl med förvånansvärt mycket smak, känns dock väldigt tunn.
König Ludwig Dunkle-weiss: ovanligt mycket beska. Bränd obehaglig smak precis som Grünbacher D-W, men det har var ännu värre.

En långpromenad i regnet blev det sedan till Löwenbräukeller som inte hade några platser lediga så jag tog spårvagnen till hbf och gick därifrån till Augustinerkeller tvärs över gatan från hotellet där de övriga resenärerna satt. Helt galet mycket folk. Jag skulle hellre ta livet av mig än att jobba här.
Dunkel; sträv maltighet, syrlig med någon tov av latrin. Godare än det låter.
Hefeweizen/weissbier; ganska balanserad, ’’lagom skumbanan’’. En glad överraskning som får betecknas som OK.
Det blev en tidig kväll.

Öl i Sulzbach-Rosenberg

Resten av resan var vädret skit, regn eller mulet. Men tröst fanns att få på Spezial som var stängt sist jag var i stan.
Rauchbier märzen; kopparfärgad med ganska mycket rök, men lite mer skulle inte vara fel. Mycket bra, men den är ändå inget mot Schlenkerla.
Weissbier; jag trodde i min enfald att det skulle vara rökt veteöl, döm om min besvikelse när det bara var en helt vanlig och i min uppfattning lite för söt hefeweizen.

Vi åkte vidare mot sydöst till en liten men vacker håla med 20000 invånare och två bryggeripubar där vi skulle bo på den ena.
Upplagt för en duell liknande den dagen innan alltså.
En annan sak som var liknande dagen innan var att restaurangen på stället vi skulle bo på ej hade öppnat. Varsin öl kunde vi ta i alla fall.
Sperber bräu Hell; Brödig,snäll och typriktig.

Eftersom vi alla var hungriga gick vi till det andra bryggeripuben Fuchsbeck där varsin schnizel intogs.
Hell; svagare och tunnare än Sperbers hell. Metallisk.

Här blev det en kort tids strategisömn på rummet innan en kort promenad tillbaka till Fuchsbeck som hade en del öl till att klara av. Som deras Weissbier som hade bra balans och får sägas vara helt ok.
Pils; skunk (hur?) och lite humle i aromen (!). Trevlig/behaglig beska med matallisk eftersmak.
Kristall weizen; som öl av stilen brukar vara, någon ton av H-W finns där, men inget märkvärdigt/överväldigande. Alltför klent kolsyrad.

Jag ringde de övriga som hade ölat mm. på rummet fram till nu och sa att vi skulle ses i hotel/-bryggerirestaurangen vilket vi gjorde inom några minuter.
Där åt vi och drack resten av kvällen. Sedan var det bara att gå upp och lägga sig.
Vad dracks då?

Sperber bräu Zoigl ljus som var fruktig och överraskande god.
Zoigl dunkel var sämre än den ljusa, men ändå inte helt fel.
Rosenburger Pils; ett vackert öl med fint skumkrona och brödig arom. Saaz, bra pils.
Graf gebhard weisse; ser oaptitligt grå-brun ut. Lite för mycket skumbanan för min smak.
Steiger schwarze; kan inte påminna mig om att jag druckit en schwarzweisse förr. Väldigt mörk, söt arom intressant öl, lite stout över denkaffe/kaffebönor och valnötstoner. Perfekt kolsyrenivå.

Duellen då? Både mat och öl var i vårt tycke bättre på Sperber.

måndag 18 oktober 2010

Öl i Bischberg

Med tanke på att Nürnberg bombades till stenåldern under kriget fanns det överraskande många gamla fina byggnader kvar. Vi gick runt lite och glodde på stan innan det var dags att åka vidare.

Jag hittade ett kafe som hade öl från det för mig okända bryggeriet Wolfshöher.
Premium; obalanserad, med lite brödighet.
Hefe-weißbier; ett överraskande välbalanserat exempel på stilen.

Det var lite tid över till vi skulle träffas vid bilen så det blev en öl på ett snabbmatställe.
Kitzmann Edelpils; gott med ett ’’humlebett’’. En god ton av granbarr. Relativt frisk, smakar nästan brittisk humle (hur man nu kan förknippa det med ’’friskhet’’…) Tysk makropilsner kan ju vara riktigt god!

Vi åkte upp till det vackra Bamberg som jag senast besökte strax innan denna bloggs födelse. Denna gång skulle vi bo i norra delen av den ’’världsarvsmärkta’’ lilla och ack så bryggeritäta staden.
På bryggeriet Kaiserdoms hotell/restaurang, beläget 300 meter från bryggeriet.
Tyvärr hade inte puben/restaurangen ännu öppnat när vi kom fram.
Jag var helt galet hungrig och tog en promenad till grannbyn Bischberg för att äta en bit (nja, helst flera stycken bitar faktiskt) mat. Det blev en öl på den minst sagt rustika bryggeripuben Brauerei zur sonne. Deras kök hade inte heller öppnat. Men en öl blev det i alla fall.
Zunft trunk;Bärnstensfärgad och disig mer än grumlig. Lätt, brödig och god.
Personen som var näst yngst på stället var nog ungefär dubbelt så gammal som mig och de övriga tänkte nog, var gör den där ungjäveln på vår pub?

Lite längre ned på gatan fanns ett bageri där jag äntligen kunde få äta lite olika brödbitar som bukfylla.
Det fanns ytterligare öl att gå igenom på Zur sonne tex Urtyp hell; metallisk arom och en ton av köttfärs.
Folk började nu ogenerat slå sig ned vid mitt bord (som antagligen var DERAS bord. Jag såg ingen Stammtischskylt dock.) och språka på knagglig engelska.
Sonnen Pils; sädesslag i aromen, brödig smak, bra beska, men lite obalanserad.
Sonnen Weisse, inte särskillt söt. ’’Smakar’’ lite som kolsyrat vatten. Eller så var det bara samma textur.
Slutligen en gästöl på flaska Maisels Edelhopfen diät-pilsner; det bästa man kan säga är att det smakar mörkare än det är. Riktig dynga.
Trevligt ställe med stabila egna öl.

Detta var enda dagen då det var fint väder under vår vistelse så det blev en promenad tillbaka till hotellet med lätta steg.
Där hade de övriga resenärerna intagit restaurangen för mat och dryck. Själv var jag så trött efter den goda ölen att det blev någon timmes skönhetssömn innan kvällen fortsatte nere i baren där Kaiserdoms egna öl skulle gås igenom.
Pilsener; metallisk både i smak och arom.
Röckeleins Kellerbier; ganska söt, men inte för mycket.
Meranier Schwarzbier var mörkt brödig.
Hefe-weissbier hade en brödig eftersmak.

Det var svårt att inte jämföra de här bryggerierna med tanke på att jag drack lika många öl på varje ställe. Maten var god, men annorlunda på Kaiserdom som även hade en riktigt snygg bartender.
Men ölmässigt kändes Zur sonne numret för stora.

Öl i Nürnberg

För första gången på ett och ett halvt år var det dags att ut och åka med Ryan air. Något som gick alldeles utmärkt denna gång.
Memmingen var planets destination.
På flygplatsen hyrde vi en folkvagnskombi och begav oss norrut.

Günzberg låg på vägen och där finns en bryggeripub. Tyvärr hade de nya öppettider så vi gick och åt på ett annat ställe som hade deras öl.
Günzburger Radbier hell, den första av många helles under denna resa. Lättdrucken, ganska neutral och brödig.

Målet för dagen var Nürnberg där farsan och jag slog oss ned på en Tucherpub nära Frankenstadion. Pütte och Tony åkte och kollade på adolfs gamla lekplats istället.
Übersee export;ljus, mycket kolsyra. Tråkig och otrevlig efterbeska.
Zirndorfer Kellerbier; serveras (så klart) i en förhatlig porslinsmugg. Mer humle och kolsyra hade inter skadat, för snäll.
Urfränkisch dunkel; som cola i färgen, söt och lite träig.
Tucher Kristall weizen; skumbanan både i smak och arom med en ton av kött(?).
Helles hefe-weizen var som vilken H-W som helst och Dunkles hefe weizen slank ned av bara farten.

Sedan blev vi hämtade och kunde efter en omväg förbi stadens skyltfönsterluder checka in på hotellet.

Det blev ett besök på den stora bryggerirestaurangen Barfüßer (Barfota) där det var väldigt mycket folk, men vi lyckades klämma in oss vid ett bord.
Blonde; ofiltrerad luktar och smakar zwickl fast det ej är det, även någon ton av mältat vete känns av.
Dunkel (eller var det schwarz?); mest nötig, val eller hassel.
Slutligen antagligen det värsta öl jag druckit, det alkoholfria Jever (no) fun. ’’Fy fan!’’ står det kort och gott på ett underlägg jag fick med mig.

tisdag 12 oktober 2010

Stormen före stormen

Jag skulle ut och härja med finlands-svenskarna Patrik och Andre som var i stan för att besöka Mässan. De bodde i Gamla stan någonstans och började således dagen där. För min del blev det tåget till Södra station varifrån jag gick till Järnet. Ett depåstopp blev det dock på OT där en Altons pride från FFF agerade brunchöl. En ganska typisk bitter. Lite amerikansk humle hade inte skadat.Bryggeriet kan bättre än så här.

Väl framme i Gamla stan slog vi oss ned i Järnets sköna fotöljer.
Angels share #10-Jämt IPA; IPA i den brittiska skolan med allt vad det innebär.
Pompona porter, även den från TT; Arom av Ahlgrens bilar och lite sprit. Lite arrak och i smaken. För mycket kolsyra för min smak.

Därefter blev det ett besök på Sound-pollution där en platta inhandlades innan vi kunde få mer öl i oss på Monks porterhouse.
Ocean 12 plato
Hat lifter stout från det för mig nya bryggeriet Grand ridge smakade mest cigarettrök och kändes ganska otypisk.
Från samma bryggeri intogs även Gippsland gold.
Slottskällans EPA; tobaksrök och metall. Utan bryggeriets hus-smak.
Stockeboda Single malt; rätt mycket kolsyra och belgisk jäst.
Riktigt goda musslor gjorde ölen sällskap ned i strupen.

Med tunnelbanan tog vi oss till Vasastan och Man in the moon där det pågick en variant av Oktoberfest, med Ompa-ompa-band och en speciell tysk meny. Ganska gott har jag för mig. Ocean vienna lager dracks till; ok, men man kan vänta sig mer av Ocean. Var är aromhumlen/humlearomen? Eller var det en gammal flaska? Ingen etikett.

Sedan blev det en promenad till Monks på Sveavägen där föjlande öl intogs:
Taps vienna lager
Taps Kölsch
Taps smoked lager

Det närbelägna Queens head var nästa stopp där Goudenband från Liefmans intogs.

Vidare blev det ett stopp på Tegners gömställe där en flaska Cotton eye joe från Wittingen slank ned.

Monks på Wallingatan skulle också föräras ett besök. Vi satt med Bryggmästaren från De molen och språkade. Samtidigt som en Antares Imperial stout inmundigades.

Slutligen ett besök på ’’Dårhuset’’ som tydligen har öppet ganska sent.
Sigtuna Red ale avslutade en låång dag.
Åkte nattbuss hem för första gången på många år. Precis lika glamoröst som jag mindes det.
Riktigt kul hade vi i alla fall med en hel del god öl.

Lugnet före stormen

Dag två på mässan blev betydligt mer städad med Majsan vid min sida.

Detta intogs:
Southern Tier Pale ale
Ginger Tom från Robinsons
Mr Harry från Fullers
Kiwanda cream ale från Pelican
Svaneke Guld Stout och Choko stout
Bohuslän pilsner från Grebbestad
Fålen från Dugges
Sjätte tunnans keller troll och Red october från Gotlands
Christianshavn pale ale från Amager
Bäver och Skvatt galen från Närke
Bullet proof från Monks
Crabbies alcoholic gingerbeer
Mr. Wheat från Black rooster
Raasted Dunkel
Eklipse och Mareridt från Djævlebryg
Master polotmavý från Kozel
Ballast point Calico Amber ale
Slottskällans Höstlager
Dugges HBG
Ocean Göteborgsporter

Också lite Monkskritik att de bara säljer hela flaskor kan jag ta, men 70:-för deras egna 33or är galet. Dessutom hade de en skylt där det stod något i stil med:’’Vi har alla trappistöl, 70-90:-’’
Westvleteren var det så klart ett annat pris på…

söndag 10 oktober 2010

Hur fan lyckas man?

Så var det åter igen dags för SWBF eller Ölmässan i folkmun.
Jag var där i torsdags med Tomomtmto(aka Fajanen).Träffade även lite andra ölmänniskor där som Jocke(sags det),Patrik,Bark, Johan och Tomas.

Följande öl intogs.
Bagge bocköl
Kaltenberg organic
Three hearts Green eko lager från Krönleins
Svaneke Ale och Double Brown Ale
Teerenpeli Luomu
Henninger Premium bier
Old Faithful och Raven från danska Croocked moon
Mikkeller Æ
Platina blond och Ale wives choice
från Monks
Alla tiders och Ljuva livets från Ängö
South pacific pale ale från Sigtuna
Den tidigare enköpingshembrygden Joars dricka, numera från Hantverksbryggeriet, men den var sig väldigt lik.

Querkus från Ridgeway
Thwaites Liberation
Dark lord från Batemans
Underbart att gå på mässan en torsdag och slippa dessa horder av folk.
Jag lyckades med konststycket att supa bort mitt telefonbatteri.
Sedan ryktas det att vi var på OT efteråt, men det man inte minns har aldrid hänt hävdar vissa.

lördag 2 oktober 2010

Färdigsnyltat!


Nu är man äntligen blivit premium-medlem på Rate beer. Jag har utnyttlat den sidan alldeles för mycket gratis och är beroende av densamma. Skulle internet bara ha en site skulle det var den IMO (den här inkluderad).