Öl i Colorado del XI-Heaven&Hell

Än en gång begav vi oss till centrum för ett gäng öl och mat. Denna gång på bryggeripuben Rock bottom (sjätte stället i denna kedja undertecknad besöker) där jag avnjöt följande brygder: Kölsch, Red, El chupacabra, Weizen, Molly titanic brown. Överraskande hög klass på dessa brygder.
Sedan hem för lite siesta.

Kvälls/nattskiftet inleddes med en taxiresa med en chafför vars engelska var ''lite knackig''. Till slut kom vi i alla fram till Hops grillhouse & brewery i Golden där fyra öl som var i helt i klass med de på Our mutual friend slank ned... Jag orkar ej beskriva hur illa det var. De hette i alla fall: Alligator ale, Clearwater light, Thoroughbred red och spiken i kistan Lightning bold gold. Denna pub är också del av en kedja tydligen...som borde heta Lack of hops...


Med en annan bulle tog vi oss tillbaka till Centrum och Falling rock igen.
Kontrasten var total, och man kunde njuta. The stoic '11 från Deschutes; Ska vara en abt, men mer som en god suröl... fast mycket starkare förstås. Fyllig, söt/sur, mmm. Man beer från Bull & bush; stabil IPA med blommiga ''shampootoner''. Strange Batch 1000; humlebomb med lång gräsig eftersmak, inte min typ av humleprofil, men ändå god. Slutligen en färsk, fin Hopothermia från Alaskan. Eftersom alla de sista ölen var så starka kan men nog utgå från att jag var full.

Öl i Colorado del X-Ytterligare ett par bryggeripubar

Som så många gånger förr (och senare) tog vi buss nummer 28 ned till Centrum. Denna gång för ett besök på Lucky pie pizza and tap house för lite öl. Först friska och välhumlade Freeride APA från Alaskan följt av Dry dock Hefeweizen, Victoria från Grupo modelo; överraskande brödig, men i övrigt vad man kan förvänta sig av mexikansk öl. Söt med majstoner. Olympia från Miller, alltså bryggt 327 mil från Olympia... Resans, om inte årets blaskigaste bira.

Jag var ej sugen på pizza så lunch intogs på ett annat ställe där de överraskande nog hade en exotisk brygd till maten, god dessutom. Rolle bolle från New belgium.

Vi sågs åter på Lucky där en flaska Dry dock Vanilla porter delades. Som Coca-cola i färgen, mycket vanilj, bra balans. Inte överdrivet söt.

En bryggeripub skulle hinnas med innan halvtiden, Wynkoop som tydligen var första craftbryggeri i Denver. Några öl blev det innan bussen till hotellet gick tillbaka. Starka Pattys chile beer och rena, brödiga Ûber Lager, Cowtown milk stout; snäll med smak av O'boy och rök, lite kaffe i eftersmaken. Inga höjdare direkt.

Efter vilan gick vi återigen till The über sausage för en öl och antagligen något att äta på vägen ut. Colorado kölsch från Steamworks tog jag.

Resten av kvällen tillbringade vi på bryggeripuben Vine street pub (Mountain sun) på andra sidan stan där följande goda bärs intogs: Big krane kölsch; söt och brödig med honungstoner. Skulle antagligen passa bra till mat. Java porter; luktar vidbränt och är väldigt mörk. En riktig kaffebomb. Annapurna amber, Colorado kind ale och Blackberry wheat. Vi hade nog kunnat sitta längre, men de stängde. Så var ännu en trevlig dag till ända.

Öl i Colorado del IX-Visning på Great divide

Efter att ha gått runt och glott lite i centrum gled vi in på ''bryggerirestauranten'' Denver chophouse. Ett par öl fanns det tid för Dark munich lager, och Wheat ale. Inga höjdare, men sköljde i alla fall ned den överskattade maten (85 i mat på Rate beer).

En bryggerivisning stod på schemat även den här dagen, denna gång på Great divide... home of the Yeti. En nomad Pilsner fick följa med runt bryggeriet. Här liksom på Avery och Breckenridge fick ''guiderna'' frågan ''Hur många länder finns ni i?'' Svaret var alltid det samma, ''Bara USA och Sverige...'' Bra jobbat Jörgen och CO m a o. Jag mådde allmännt illa och var inte helt i balans så det blev bara en öl till innan halvtidsvilan. Hell raisin Yeti; Polarbröd i arom och smak. Tungt maltig eftersmak. Lite spritig. Undertecknad föredrar den vanliga Yetin framför denna underliga brygd.
Taxi tillbaka till hotellet.

Någolunda utvilad och mer mig själv igen var det dags att bege sig ned till Centrum igen och till hippa restauranten Euclid hall. Väldigt salt, annorlunda/underlig men framför allt god mat med en stor öl till. Little red cap från Grimm brothers; den smakrika maten kvaddade tungan något, men det var en bra alt som var roligare (inte nödvändigtvis bättre) än vad som serveras i Düsseldorf.

Nästa stopp var Old chicago (en kedja jag besökt förr) inte lång därifrån som skulle ha Odell tap takeover under American craft beer week. På min ''att-göra/dricka-lista'' fanns 29 Odellbärs med, de hade ingen av dessa, antagligen för att det var sista dagen på denna vecka. Istället intogs ett par flasköl, en helt ok, en inte alls god. Ni får själva gissa vilken som stämmer in på vilken ''beskrivning''. Laughing lab från Bristol och Bud Light Platinum.
En lugn dag var till ända.

Öl i Colorado del VIII-Visning på Breckenridge

 
Jag började väldigt lätt denna dag med en Mexican logger från Ska på The über sausage.

Nästa stopp var Ale house at amato’s (igen). Där vi tvingade i oss ett par öl, det går inte fort när man är så galet ''oölsugen''. Breckenridge Summerbright ale och från samma bryggeri Hoppy wheat.

Apropå Breckenridge så kunde vi tydligen ej få nog av deras öl och tog en taxi till bryggeriet för visning och lite av deras öl.
Minst en öl ingick i den intressanta visningen. Bärs jag drack: barrel aged Vanilla porter, Trademark Pale ale, Ballpark brown och Oatmeal stout. Skiftande kvalitet på deras brygder minst sagt.

Bulle även tillbaka till hotellet där vi vilade ut lite.
Efter en stunds väntan vid en buss-stolpe tröttnade på att vänta på en buss som inte kom så det blev dagens tredje (men inte sista) taxiresa. Denna gång till bryggeripuben Our mutual friend. Ölen var förfärlig, men vi hade väldigt kul med de trevliga gästerna. Öl som AVSMAKades: Brown, Proletariat och Saison.

Sedan fick det vara nog och stegen styrdes till ett annat närbeläget bryggeri, River north där bara en öl hanns med innan de stängde, deras Wit.

Sista stoppet för dagen var Falling rock där jag lyckades få i mig fem öl till. 8 second kölsch från Elevation, Heyday från Great divide, Tivoli helles från Prost, Big ben brown ale från Bull & bush, och slutligen Odell Bourbon barrel Stout; mycket fat och choklad, väldigt len. Träig. Falling rocks slogan är: ''No crap on tap'', det verkar sannerligen stämma. Vi träffade även en bryggare från River north som kände igen oss därifrån som vi snackade lite med. Bulle hem med ett mycket förfriskat resesällskap.

Öl i Colorado del VII-Beerdinner

 Ännu en supersolig dag, och ännu en bryggeripub att fly undan hättan på. Hedin skulle gå på konstmuseum och inte långt från detsamma den anglofila bryggeripuben Pints där jag satt och väntade på henne. Hon kom efter ett tag, men vi blev ändå sittandes ett bra tag språkandes med den trevlige ägaren/bartendern/bryggmästaren.
Black ajax stout; toner av chilichoklad och lite syrlig. Väldigt maltig och tung för att vara en mellis. Inte illa.
Idyll weiss; ser mer ut som en wit. Ganska söt, men ej så mycket skumbanan.
Bitchcraft blonde ale; mjöd, blandsaft och sand kort och gott.
Phonebox; blandsaft, mjöd, jord och malt.
Czechmate pilsner; citrustoner och ganska torr, praktiskt taget frusen, passar dock bra en sådan här varm dag. Uppfriskande!
Airedale; Jordig, maltig och väldigt engelsk i stilen. Typriktig (pale ale), men ingen höjdare
Gael force scottish ale; mycket av hus-smaken med mjödtonerna i spetsen gör sig återigen påminda. Är det jästen? Pilsnern och veteölet har förstås annan jäst, men frågan är om det ej är samma i resten av ölen...
John bull brown; något syrlig arom. Mörkt rubinfärgad. Maltig med toner av kakor, underlig beska.
Alchemy ESB; lättdrucken. Inte så märkvärdig, men har ej hus-smaken.
Dark star ale; riktigt maltig och fyllig, kanske lite spritig? Det är nog lätt hänt att man tycker det när så många svaga öl intagits innan.
Slutligen Lancer IPA.
Så hade man fått sin real ale fix.

Senvanlig halvtidsvila följde.
Det var ju American craft beer week och en del i den var Beerdinner på Denver beer CO som hade besökts ett par dagar tidigare. Vårt livs första beerdinner för övrigt.
Välkomstöl, Sunblock bock; mörkt bärnstensfärgad, något metallisk, mycket kolsyra. ''Sådär'' tyckte jag nog. Tre rätter och sex öl... fulla glas för $50 (anar att det är något dyrare i Sverige...)

Den friterade getosten lyckades döva smaken av Walt weiss, (vilken väl är bra) ...eventuellt gifte de sig bra. Till huvudrätten (f.ö. den godaste laxbaserade rätt jag ätit) en Chardonnay barrel-aged saison. Det smakade bra, men som pairing var det ingen höjdare enligt mig. Till efterrätten (tårta) två öl, Barleywine och Kaffir lime wheat. Minns ej vilken av ölen, men en av dem passade väldigt bra till. Chardonnay barrel-aged saison du fou (med ´´brett´´) som bonusöl, mycket gott!


På hemvägen stannade vi återigen till på Ale house at amato’s för ett par sista bärs.
Farmhouse du Tomme från Trinity och Caped brewsader från Breckenridge. Puh!

Öl i Colorado del VI-Mallrats

Efter den tråkiga frukosten tog vi en taxi till Lakewood och det stora köpcentrat Colorado mills. Här handlade vi diverse skit i någon timme. Sen öppnade Yard house och dagens ölande kunde börja samtidigt som man kunde se Sverige slå Kanada. Jag fick i mig följande:    
Yard house Honey blonde Yard house Hefeweizen, båda bryggda av Firestone walker. Barmen pilsener från Sandlot, Chainbreaker white IPA från Deschutes, Railyard ale från Wynkoop, Kaffebomben Toots’ Full-bodied Oatmeal stout från Lone tree, från samma bryggeri Outta range och Beehive honey wheat från coloradobrygeriet Bristol brewing.

Efter en lång väntan kom taxin som tog oss tillbaka till hotelet och vi kunde få lite vila innan kvälls-skiftet. Första stoppet efter halvtiden var The über sausage där jag till korven tog en 5’oclock afternoon ale från Renegade.

Det blev lite irrande innan Highland tap and burger kunde hittas. Det var väldigt trångt, men med lite improviserande hittades ett par sittplatser. Vad dracks då? HTB house ale, Smidy Stout från Oskar blues, Boulevard Unfiltered Wheat beer som inte smakade så mycket egentligen, det viktigaste var att det ej smakade hefeweizen... Dry dock Apricot blonde, goda Humboldt brown från Firestone walker fick avsluta denna dag då vi INTE var på ett enda bryggeri.

Öl i Colorado del V-How to gain eleven lbs.in four weeks

Det hade blivít dags att bege sig söderut till Denver där vi skulle bo resten av vår vistelse i detta stora land. Efter att bagaget hade dumpats på hotellet blev det apostlahästarna till alkoholbutiken Vinomondo där det fanns drygt en vägg med ölkylar. $255 slutade den något rabatterade notan på. Inte bara öl, utan även ett gäng mjöd följde med hem. Det fick bli taxi tillbaka till hotellet. Därefter tog vi spårvagnen till Rackhouse där vi åt en fantastisk, men övermäktig sen lunch. Till densamma fick vi i oss några öl, Colorado native amber lager från Coors; Bärnstensfärgad och välhumlad. Vilken skräll, ett Coorsöl med karaktär. Wheeler wheat från Backcountry och Lava lake wit från Crazy mountain. Inga höjdaröl, men det kompenserades av den otroliga maten... med råge!

På hem vägen började det regna ganska kraftigt, men det var i stort sätt det enda regnet under våra ölstinna veckor i Colorado. Efter halvtidsvilan togs en promenad ned till den närbelägna bryggeripuben Denver beer company där varsin öl inmundigades, goda Graham cracker porter för min del.

Nästa stopp var en annan bryggeripub vid namn Prost där jag hann med deras Weißbier och Pils innan det var stägningsdags. Ett vanligt problem i Denver var att bryggeripubar stängde tidigt.

Kvällen avslutades på Ale house at amatos som låg på hemvägen. Detta hak ägs av Breckenridge, men de har många fat från andra brygerier, framför allt från Colorado. Vernal minthe stout från Ska; som en maltig After eight. Lite obalanserad, men kul öl. Autumnal mole stout från samma bryggeri; antagligen den godaste chilibira jag druckit, någolunda balanserad med chokladen/kakaon. Något syrlig. Slutligen B3K Schwarzbier från det lokala Wynkoop. Smaklökarna var duktigt avdomnade vid det här laget och det var dags att sova.

Öl i Colorado del IV-The day Hell froze over

 
På dagens schema stod en lång utflykt till de nordliga delarna av denna stat (ungefär lika stor som Nya zeeland). Caitlyn och Amber hämtade oss och vi begav oss upp i bergen mot nationalparken Rocky mountain. Det gick uppför hela vägen och till slut var vi framme vid en parkering där man kunde gå olika vandringsleder i den helt sinnessjukt vacker natur. Vi gick upp till Nymph lake. Trots att det var varmt var det massor av snö pga den höga höjden. Högre upp än Kebnekaise, grymt jobbigt att gå uppför i den tunna luften, men tillbakavägen var inga problem. Hur lyckades de lura iväg mig på detta spektakel kan man fråga sig... fem bonusbryggerier är förstås svaret. Det första tog vi lunch och en öl på. Estes park, beläget 2304 meter över havet. Säkerligen det högst belägna bryggeri jag besökt. Blueberry wheat, en tam mellanöl med diffusa fruktiga toner. Inte långt från bryggeripuben ligger hotellet som var med i kultrullen The shining, var på de hade ölet Redrum ale.

Nästa stopp var bryggeripuben Equinox i Fort collins där en Jonas Porter (!) var det självklara valet av öl. Kolsvart. Mycket kaffe, tung jordighet med lång eftersmak. Något obalanserad.

Ett kvarter därifrån låg nästa bryggeripub Coopersmiths och jag fortsatte på porterspåret med en Collaboration szechuan porter. Det var ju American craft beer week och veckan till ära fanns denna välbalanserade goda och relativt lättdruckna öl som hade bryggts tillsammans med ovan nämnda Equinox och Fort collins brewing.

Några kvarter därifrån besökte vi ytterligare en bryggeripub, Pateros creek där en Car 21 avnjöts på den ljumna uteserveringen.

Sen var det dags för dagens sista bonusbryggeri... trodde vi. New belgium, som är väldigt stora i USA, men som jag inte har sett i Europa. Hela stället var som en enda stor fest. Tyvärr hanns bara två öl med, Shift och Blue paddle, ljusa, lättdruckna och goda... har jag för mig.

Vi (som ej körde) kunde vila upp oss ett par timmar i bilturen på väg tillbaka till Boulder. Där hoppade vi av vid bryggeripuben Twisted pine och mös en stund på uteserveringen vid samma bord som två trevliga personer vars namn har gått mig förbi. Den ena av dem körde oss till ytterligare ett bonusbryggeri!

...Fate som inte låg långt därifrån. Hon åt även middag med oss. Två hyfsade öl fick jag i mig innan de stängde Roggenbier och Watermelon kölsch.

Den namnlösa damen gav oss även skjuts till Walnut brewery som vi hade besökt ett par dagar tidigare, dels för en öl, men mest för att det var nära till boendet. En Fire chief ale fick avsluta denna underbara dag.
Åttabryggerier, varav sex bonus är svårslaget. Only in America i guess.

Öl i Colorado del III-Three girls,one guy

Hyfsat utvilade tog vi bussen till vad som antagligen är världens bästa pizzeria... i alla fall enligt mina kriterier. Fem flipperspel, 50 fatöl och 150 flaskor... och ja, pizzan var också god. Fantastiskt helt enkelt. Vad hällde vi i oss för godsaker då? St. bretta från Crooked stave, en wit bryggd med 100% ''brett'', jättegott och spännande.     
Bambostic! från Fort collins, ett sött gott rököl. Abraxxxas från det för mig okända och tyska Freigeist. Antagligen det bästa tyska öl jag druckit i USA. Northern lights Crystal bitter avslutade vårt besök... för denna gång.

Vi hade gärna suttit kvar, men vi skulle på visning på Avery som ligger på samma gata. Det var stekhett ute men man kunde snabbt ''få'' sig en svalkande och god (Joe's) pilsner. Det behövdes då cirka hälften av visningen ägde rum utomhus. Efter den guidade turen slog vi oss ned med varsin Eremita V, nummer fem i en serie suröl som bara finns i bryggeripuben. Inte illa.
Här träffade vi Amber och Kaitlyn som drog med oss till en annan närbelägen bryggeripub.

...Vid namn Upslope. Resans första bonusbryggeri, men knappast sista, mycket tack vare denna sköna duo. På Upslope hällde jag i mig Craft lager, Black lager och Belgian wit. Helt ok trots att vi kom från Avery...
Nästa stopp var Ambers radhus där vi bjöds på hennes sambos hembrygder och ett par andra öl.

Den långa dagen avslutades där den började, på Backcountry pizza and tap house där ytterligare en pizza intogs och ett par starka men goda skärmsläckare. Ellegance från Wynkoop och Barrel aged Naked evil BBW från Hoppin frog.
Fyra glada men förfriskade personer gick till slut till sängs, mycket välbehövligt.

Öl i Colorado del II-Sunday,bloody sunday

Dagen inleddes med en promenad i solskenet till bryggeripuben Shine där jag gick igenom några av deras brygder. Pohoda pilz; riktigt färsk och frisk. Inte tokhumlad, men välbalanserad. Helt ok som dagens första öl.
Liberation; bärnstensfärgad, söt, antagligen bryggd med durra eller liknande, smaken känns igen. Bra för att vara glutenfri.
Shine Pale ale; en medelmåttig APA, som vilken som helst.
Godkänt betyg för detta bryggeri... grundat på dessa öl i alla fall. Maten var dock inget att hurra över.

Efter detta tog jag mig till Redstone meadery för en visning utan att ha koll på att de hade stängt på söndagar...
Mycket om och men senare blev det en välbehövlig halvtidsvila.
Någolunda utvilad begav jag mig återigen ut i den kvava kvällen. Precis som dagen innan besöktes Conor O’Neills för god mat och ett par oprovade öl.
Omission Handcrafted lager; lättdrucken ljus lager.
Guinness Black lager; ''Enjoy ice cold, straight from the bottle´´. Lets not go crazy. Luktar och smakar gammalt, nästan ''fat-toner'', men det är nog bara inbillning.

Nästa stopp var bryggeripuben West flanders. Drack bara ett par gästöl där.
Face down brown från Telluride; som Coca-cola i färgen, maltig och fyllig, chokladtoner. Lång bränd eftersmak.
Boulevard Irish ale; kopparfärgad. Någolunda välhumlad, snällare än vad de flesta svenska tolkningar av stilen brukar vara. Men god.

Dagens sista ölstopp var bryggeripuben Walnut brewery. Här mötte jag även upp mitt resesällskap (Hedin, känd från Gambrinus) som kom en dag senare än mig till Boulder. Öl då? St. James irish red; färgen stämmer, men inte smaken. Otroligt tam, mer brödig som en helles än välhumlad som IRAs väl ska vara? Bu!
Schwarzhacker; ganska mörk och söt. Något rökig, inte illa.
Old elk brown ale, Seasonal wheat och slutligen Speciality dark. Inte världens bästa öl, men kul var det.

Öl i Colorado del I-av många

Detta episka öläventyr började på Arlanda med 10:20-flyget till Chicago som man åkt med så många gånger förr.
På O'hare fanns det tid för några snabba öl Summit IPA, Samuel adams Summer ale och ''Budweiser Black crown''. Absolut inga höjdaröl på något sätt, men det är ju inte helt fel att springa på flygplansmuggen heller...

Vi hade tänkt åka till Colorado i samband med GABF förra året, men lyckades ej få biljetter, den gången blev det Wisconsin istället, nu var det i alla fall äntligen dags att få sätta sin svettiga fot i denna ölmarinerade stat.
På Denvers flygplats konstaterade jag att det var 50 minuter till dess att bussen till Boulder skulle gå. Vilket kan då vara ett bättre sätt att bekanta sig med staden i fråga än att gå på bryggeriet Boulder beers pub på flygplatsen? Hela tre pints hann jag skälpa i mig, Kinda blue, Buffalo gold och Singletrack ale. Inga vidare flygplatsöl heller, men ändå så skönt att vara på plats!

Bussen stannade i princip utanför ''innet'' som skule vara mitt hem i fyra nätter. Efter att ha checkat in var det bara att ge sig ut igen för att handla. Tvärs över gatan låg en livsmedelsbutik där bla några några flaskor lokal mjöd och en Hop rod rye från Bear republic inhandlades. Efter att allting hade dumpats på rummet var det dags att bege sig ut för lite mat och dryck. Första stoppet var en korvmoj med det ''glenniga'' namnet ''Mustards last stand'' de hade bara en sorts öl, så till tempehburgaren intogs     
Avalanche amber från Breckenridge i plastmugg. Bärnstensfärgad som namnet anger. Smakrik för att vara en mellanöl, möjligen lite trött. Inte så god i sig men passade hyfsat till maten.

Conor O’Neills var det sista stället för dagen, man var ganska sliten efter den långa resan så det blev bara tre öl, Tread lightly ale från New planet; väldigt metallisk och ljus, riktigt skit. Är det durran som smakar så förjävligt kanske? En till från samma bryggare, Pale ale; maltig och söt, smörkola och gräslök. Avslutningsvis dagens klart bästa öl Green lantern Organic kölsch från Asher; grumlig, mycket beska för stilen, viss brödighet.
God natt!

Fester

Majsan och jag var som så många andra gånger i Uppsala, denna gång på valborgsfest. Till festen hade jag med mig en del bärs, men bara dock en exotisk, Saku Porter.

När finölen var uppdrucken blev undertecknad iväglurad till en annan fest hemma hos gambrinusprofilen Hasse. Där var även några andra ölnördar jag kände sedan tidigare. Ett hejdundrande bjudkalas skulle det visa sig där ölen flödade friskt. Här är en del av vad som bjöds: Brekeriet Cassis, Ölsällskapet Gambrinus favoritöl/Slottskällans Svart (med ett okänt antal år på nacken), Eskilstuna Chinook, Söder undressed från Södra maltfabriken, Rewired brown ale från 8 wired och Clara från Hill farmstead. Kontrasten från förra inlägget var total... i alla fall när det gäller ölens kvalitet. Stort tack till alla inblandade, speciellt Hasse!

Öl i Centraleuropa del IV - The worst of austrian brewing?

Efter att ha checkat ut från hotelet träffades vi nere på Ottakringer shop som ligger i anslutning till  bryggeriet. Där det finns de lite mer ovanliga av bryggeriets öl på fat, så vi blev sittande här ett tag, intagandes följande bryggder: Gold fassl Pur, Ottarocker (årets värsta öl hittills?), Gold fassl Pils, Gold fassl Zwickl, Gold fassl Zwickl Rot, Gold fassl Spezial och Gold fassl Dunkles. Riktig smörja alltihop kan man sammanfatta det som.

Vi tog spårvagnen in till centrum, och man kunde återigen förundas över hur vackert Wien är. Mer dålig (om än ej defekt) öl skulle det bli på bryggeripuben Schwarzenberg där i alla fall maten var utmärkt, till den samma följande brygder: Honey ale, Dunkles, Helles och Weisse.

Härefter åktes det taxi till flygplatsen där ytterligare ett par bärs hanns med Tap 7 Unser original från Schneider samt Wiener gold från Ottakringer, antagligen an annan beteckning för Helles. Bil hem från Arlanda. Kul resa, och snart så är det dags igen!

Öl i Centraleuropa del III-Lilla ynkliga vargen

En timmas sovmorgon hade vi jämfört med dagen innan så jag och Owe hann i alla fall med att förlusta oss på den stora frukostbuffen. Nicklas var fantastiskt utslagen och drack ej en droppe under hela dagen. På bussen tillbaka till Wien hann han nog somna innan arslet landat på sätet. Väl på plats i det forna imperiets huvudstad tog vi en taxi till vårt västligt belägna hotell där tillgång till rummet omedelbart beviljades. Väskor mm lastades av och vi begav oss till närmaste livsmedelsbutik för att handla diverse saker. För min del var det exotisk fulöl som hägrade. Den ena värre än den andra skulle det senare visa sig... inte helt överraskande.
Med spårvagn blev det transport till stadens centrum där ännu ett besök på Bierteufl stod på programmet. Vi blev sittandes där i timtals ätandes gott och... tickandes. Första ölen var god ialla fall, Hofstettner Kübelbier. Sedan gick det utför med: Hirter Biobier, och Gösser Stiftsbräu.

Tunnelbanan tog oss tillbaka västerut och till Schwarzer rabe som på Rate beer är listat som en bryggeripub, men mig lurar de ej. En egen öl som var helt ok har de i alla fall, Rabenbräu.
Gångavstånd hem, skönt. Maltångorna från det enorma Ottakingerbryggeriet var med oss under denna nattliga vandring.

Öl i Centraleuropa del II-Semestereffekten?

Vår färd gick med buss vidare norrut till trevliga, billiga och vansinnigt underskattade Brno, Tjeckiens näst största stad som vi hade besökt för några år sedan.
Efter att ha tjeckat (förlåt) in på det flotta hotellet begav jag och Owe oss ut för att käka på bryggeripuben Magistr. God, snorbillig, men annorlunda mat, och till den gick vi igenom deras tre öl Císařský kaiserliche weizen 14°, Kelly polotmavé 11° och Kateřina desitka ječná 10°. Helt ok öl, men inget världsomvälvande.

Vädret var helt ok när vi gick för att träffa ung-tupparna/jävlarna på en krog i en park nära hotellet. En exotisk brygd fanns att få, Pernštejn Premium Světlý Ležák 12°, ingen höjdare kanske, men å andra sida kostade det inte många kronor.
Owe satt kvar och var barnvakt medan jag gick och lade mig för en siesta.
När undertecknad hade vaknat var med resenärerna redo för sin halvtidsvila.

Jag gick upp till restauranten U všech certů där ölen uteslutande kom från det närbelägna bryggeriet Zámecký pivovar Oslavany. Maten var helt otroligt grym (menyn var endast, precis som på Magistr bara på tjeckiska, det var bara att chansa. Tänk att det som Google translate översätter till ''diesel spediala verksamhet'' kan vara så gott...) och ölen kanske de bästa jag druckit från ett östeuropeiskt bryggeri över lag. Missa ej detta ställe om du är i stan.
Vad var det för öl då? 10° Světlé, 12° Světlé, 13° Polotmavé antagligen det bästa wieneröl (som vi sa på min tid) jag druckit, 11° Světlé och 12° Černá antagligen den bästa schwarzbier undertecknad tagit i sin mun.

Utanför på gatan möttes vi upp och gick till puben Vegas club som var belägen på samma gata hotellet låg. Där blev vi sittandes tills de stängde, drickandes följande öl (som kostade 7-8kr/halvliter...): Poutník Světlé Výčepní 10°, Krakonoš Světlý Ležák 12° från Trutnov, Březňák 12° och Džbán 11°, båda från utmärkta Vyškovské som verkligen kan sin pilsner. Kul kväll.

Öl i Centraleuropa delI- Viin

Så var det dags för nya lustiga upptåg i ölets tecken. Som så många gånger förr flög vi till Wien. Planet var en halvtimme sent, men det var fortfarande hyfsat tidigt när vår taxi nådde hotellet.
Som vanligt begav vi (Dykus, undertecknad, Owe och Nicklas) oss ut på stan till närmaste vettiga krog. Inte så dyrt att åka bulle när man är fyra, så det blev det även denna gång.
På restauranten Dreier åt vi gott och drack en folköl till maten, Zwettler Dunkles.

Vädret var uselt, snöblandat regn hela dagen i stort sett. Det var en bit att gå till nästa ställe (vad det nu hette) och inte helt lätt att hitta och när vi väl kom fram var det stängt, även om det enligt allt skulle vara öppet.
Efter ytterligare en stunds promenad/irrande slank vi in på en restaurang där vi värmde oss. Maten var som vanligt i Österrike mycket god. Till den: Puntigamer Panther, Gösser Spezial och Schwechater Zwickl, en av de godaste österrikiska öl jag druckit.

Nästa ställe vi gick till är något av en favorit för oss sedan vårt förra besök i staden, Bierteufl. Här åts det ännu mer jättegod mat. Ett gäng bärs till den blev det visst också. Neuzeller Anti aging bier, Paracelsus Zwickl från Stiegl, Fohrenburger Jubiläum, Mohren Spezial och Hirter Biohanfbier.
Ungtupparna kroknade på slutet och drog hem lite tidigare, medan gubbjävlarna körde på ett par timmar till.

Öl i gamman

Vi inledde dagen på OT för mat och ett gäng öl till densamma. Beach blonde från det för mig okända bryggeriet Sunny republic... från England. Passande namn... Ord’n’ry från de uppländska anglofilerna Skebo, Inncognito från Plain , White rascal från Avery.

Nästa stopp var Monks Porterhouse där Markus anslöt. Vi blev sittandes större delen av kvällen ätandes och drickandes ännu mer. Först deras egen Madeleine, följt av fyra olika De molen: Geboren & getogen, Fris & fruitig, Single hop Cascade, Rijn & veen och slutligen Lust beer från Bellevaux. På tal om De molen såg jag att de hade en riktigt intressant webshop på sin hemsida...

Samtliga skulle till Centralen efter åt och där hann vi  även med en öl på ''Biskopen''. K:rlek Vår/sommar 2013 från Mikkeller.