Öl i Storbritannien del III-Porterharp

Vi hade blivit avskräckta av tågpriserna dagen innan så det blev buss tillbaka till London. Hungriga hade vi blivit och gick upp på Weatherspoons på Victoria station. Alla fyra var faktiskt nöjda med maten, och till denna en pint Parish bitter från Woods.
Denna gång skulle vi bo i det ökända området Hackney som jag personligen tyckte var helt lugnt.
Min plan var att storhandla öl på Tescobutiken där, men utbudet var ganska skralt så det blev inte så mycket som jag hade hoppats på.

När vi väl hade checkat in drog vi in till centralare delar av jättestaden igen. Till badgerpuben The ship and shovel där det redan var rätt fullt så vi stod ute i rökrutan i det milda vädret. En varsin Hopping hare slank ned där.

Nästa stopp var det utmärkta Harp som (liksom ovan nämnda weatherspoonspub) besökts vid ett tidigare tillfälle.
Här blev vi sittande i några timmar avverkandes deras olika casköl.
Crouch vale Santiam
Lurcher stout från Green jack
Winter meltdown från Dark star
Chocolate Marble
Junction från Sambrooks

Owe och Jag hade tidigare varit på Porterhouse i Dublin, men i London hade deras öppettider ej varit kompartibla med mig. Denna gång var det äntligen öppet och det var ett riktigt bra men jättestort ställe. Troligtvis hade undertecknad druckit alla deras egna öl På Irland så jag riktade in mig på det stora flasksortimentet.
Macs Gold och Palma cristal från Cerveceria bucanero avslutade kvällen alkoholmässigt.

Än en gång gick vi och åt pizza innan en ''bulle'' tog oss hem.

Öl i Storbritannien del II-Festival

Vi tog oss i hyfsad tid till Kings cross för vidare färd norrut. Tågpriserna var helt galna så det skulle bli billigare att vänta någon timme. Så blev det. På stationen fanns dock ett riktigt guldställe som jag ej kände till. Men det var som en deli som också hade hundratals flasköl. Två bira plus mat hanns med innan vårt tåg gick. Nja, bira och bira, den ena var ännu en av dessa ''alkoholic ginger-beers'' som blir allt vanligare.
Hollows Ginger beer
Freedom Organic dark lager

När vi kom fram till Leicester checkade vi in på hotellet som inte låg alltför långt från stationen. Anledningen till vårt besök i Leicestershire var CAMRAfestivalen som hölls i stan i dagarna fyra.
Det var en bit att gå men 232 olika öl varav jag provat en bråkdel av gjorde det värt besväret. Som vanligt på festivaler i CAMRAs regi var det en riktig mellanölsorgie. Detta intogs;
LSD från Atomic
Whippling från Belvoir
Castle rock Harvest pale
Karls berg från Church end
Acris från Dowbridge
Chopper fuel från Full mash
Elanor cross från Great oakley
Farrier från Langton

En skön och välbehövlig halvtidsvila på ett par timmar på hotellrummet var på sin plats här, men på väg dit ett besök på weatherspoonspuben Last plantagenet för ännu en mellis; 3faze från Falstaff.

På väg till andra halvlek intogs lite mat så man skulle ''stå sig''.
Kvällsölen var;
Guilsborough guzzler från Nobbys
St stephens från Rowditch
Wuthering heights från Brontes
Black katz mild från Burnside
Thirst preview från Keswick
Kings ale från Merlin

Massor av pubar var fortfarande öppna på hemvägen men jag orkade ej. Det var mycket länge sedan undertecknad gick så pass nykter från en ölfestival. Svag öl, mat och mycket vatten är bra.
Bästa ölet i mitt tycke var nog Elanor cross från Great oakley.
God natt!

Öl i Storbritannien del I-Here we go again

Då var det dags för en ny turne med Mike, Owe och Christian. Flyget från Arlanda till Heathrow var i tid och väskorna kom extremt fort.
Tunnelbanan tog oss till Earls court gardens och hotellet där vi skulle bo.
Ett av de sunkigaste ställena jag bott på, med råttfällor både på muggen och i själva rummet.

Vi kastade bara av väskorna innan vidare färd ned till London bridge där vi åt på ett indiskt hak.
Mätta och belåtna styrdes stegen till Southwark tavern där ett gäng handpumpade bryder intogs.
Chimera Honey blonde från Downton
Williams Ginger beer (med alkohol)
Altons Pale ale från Triple fff
O-garden från Otley

Vi åkte tillbaka till hotellet och tog halvtidsvila.
Nästa pub att besökas var det trånga The old coffee house som hade en del Brodies-öl.
Special
Jamaican stout
Californian (resans höjdare)
Columbo från walesiska Otley

Vi drog vidare till den stora puben The clachan där en pint
Gunpowder Mild från Coach house fick avsluta kvällen ölmässigt.

Vi åt på en närbelägen pizzeria med alkoholfri dryck till innan en taxi tog oss hem.

Cerveza

Var på en lika grym som gigantisk provning igår hemma hos Omhper. Typ sextio öl plöjdes igenom av typ elva pers. Inte så mycket per skalle, men riktigt kul var det. Han liksom jag hade nyligen varit i Madrid så det var rätt mycket spanskt.
Bira från ett par nya länder intogs också, Sudan och Kenya.
Kvällens höjdare var Hello, My name is Ingrid från Brewdog.

Öl i Madrid del III-Stängt

Enligt lappen som satt utanför El estribo skulle de öppna 13 när vi anlände klockan 15 hade de slappa jävlarna fortfarande ej öppnat så vi åkte ''hem'' och sov lite innan vi gick upp till den lilla puben Kloster.
Där vi åt tyskt och jag avnjöt en Hop back Entire stout; kaffe arom och med rostad och bränd smak.

Tvärs över gatan ligger ännu en liten pub med samma namn som den vi hade besökt två kvällar innan (Oldenburg). Marstons Strong pale ale; sötma, kakor, träighet, nötter och lite sprit.
Abbaye d'aulne Triple från Brasserie Val de sambre; något grumlig, ''belgosöt'' och lite metallisk med karamelltoner.
Biere du boucanier golden ale från Van steenberge (Gulden draak); söt och god var den.

På väg till nästa ställe syntes en obekant ölskylt på någon fulkrog; Estrella Galicia; passade riktigt bra till den flottiga men goda tapaskorven som ingick. Utan den var ölet bara ännu en i raden av blaskiga medelhavslager (även om biran i fråga bryggs vid Atlantkusten).
Trots att detta var ett riktigt fulhak hade de de godaste tapas som bjuds på överallt.

Cerveceria europa tror jag det var vi var på sen.
Samuel Smiths Old brewery pale ale; smakar lite gammalt (fastän så ej är fallet), bränt och rostat.

Mer öl än så blev det ej denna resa. Hemresan var inte mycket att orda om, mer än att all öl höll.

Sammanfattningsvis är jag glatt överraskad av Madrid. Trots all obskyr flasköl man drack hade inte ett enda datum gått ut. Och inga ficktjuvar som det varnades för överallt. Det hade gärna fått vara några grader varmare, men vi hade mycket trevligt i alla fall.

Öl i Madrid del II-promenader&bryggeripubar

Vi sov ganska länge innan stegen styrdes ned till varuhuset Corte ingles för inhandlande av öl mm. Det mest anmärkningsvärda med deras sortiment var att det fanns så mycket exotiska tyska brygder. Jag tror att alla inhemska bärs var från jätte-ölfabriker tyvärr.
20 öl fick följa med hem i alla fall.
Efter att ha lämnat dessa på rummet tog vi en långpromenad till Örlogsmuseet som var lite av en besvikelse då alla skyltar bredvid de olika föremålen bara stod på spanska. Dock klart sevärt för den historiskt intresserade.
Pampiga bygnader saknas inte i Madrid, inte konstigt när landet i fråga plundrade Latinamerika på allt av värde under ett par hundra år.

Lite snabbmat fick vi i oss innan ett besök på bryggeripuben Naturbier.
Helles; borde klassificeras som en landbier. Maltig med behaglig efterbeska och en ton av kummin. En glad överraskning.
Dunkles; väldigt mycket mörkare än vad ''dunklar'' brukar vara. Maltig arom. Smak av karamell och pepparot.

En bit därifrån slog vi oss ned på belgiska Cafeeke där följande öl intogs;
Te deum Rubia; klart resans värsta öl. Smakar och luktar söta sopor.
Misty blanche från Du bocq; en intetsägande wit med lite skumbanan i aromen.

På vägen ''hem'' snubblade vi över en saluhall där i ett stånd för argentinska specialiteter en flaska Quilmes Cristal (antagligen Sydamerikas största öl) intogs. Vad tror du själv att det ''smakar''?

SIESTA

Kvälls/natt-skiftet inleddes på bryggeripuben Magister där vi åt osmaklig mat (och man fick betala för bröd man inte beställt eller rört!).
Jag gick även igenom deras tre öl;
Rubia; som vilken färsk fulöl som helst.
Tostada; arom av jäst och blod, söt, jästig och obalanserad. Ingen höjdare.
Autor; söt, spritig och ganska hemsk.

Nästa stopp blev det klart bästa för den här resan. El estribo i den sköna stadsdelen Retiro.
Ett hak specialicerat på inhemsk mikrobrygd. Något som borde finnas i alla huvudstäder.
Brabante Blanca; en helt ok wit.
Brabante Lager; inte så ljus-skadad som man skulle kunna tro (genomskinligt glas). Ändå en axelryckning.
Setembre från Agullons; något så exotiskt som en spansk suröl. Lika oväntat som välkommet. Helt ok.
Columbretes från Montmira; det står ''IPA'' på etiketten. Hur då!? Tunn och inte alls besk.
Slutligen Cevesa del montseny 5,1%; fint skum i bästa tjeckiska stil. Ofiltrerad och opastöriserad. Smakar helt galet gammalt (fast så ej var fallet). Ljus-skadat och hemskt. Dessutom står det Pale ale på baksidan. Underlig klassificering. Kan egentligen sammanfattas med ett enda ord; usch.
Billig taxi hem då tunnelbanan slutar gå 1:30.

Öl i Madrid del I-Staden som alltid sover

Så var det dags för en ny resa i galenskapens tecken. Denna gång till ett land där jag aldrig tidigare satt min fot.
Resan var inte mycket att orda om. Planet var lite sent och man fick vänta länge på väskorna.
Smidigt att tunnelbanan går till flygplatsen.
Hotellet var låg på den centralt belägna horgatan Calle de ballesta.
Efter att vi checkat in gick vi (frugan och jag) och handlade lite mat och dryck att ha på rummet. Kranvattnet var nästan av amerikanskt snitt så flaskvatten var ett måste.

Till slut kom vi iväg till den mysiga krogen Cervezeria oldenburg där vi även åt ett par reäla portioner. Till maten dracks:
Rhenania alt från Krombacher; bärnstensfärgad med toner av kött, blod och inlagd sill.
Te deum Rojas; bärnsten, söt och med en behaglig smak av belgisk jäst.
Te deum Negra; svart/rubin-färgad. Den mörka malten med belgojästen är en intressant kombination. Lätt det bästa spanska (om det nu är det) öl jag druckit... hittills.
Slutligen en liten Hannen Alt; brödig, svamp och något nötig. Snäll och inte så bra som ovan nämnda Rhenania.

På vägen tillbaka ''hem'' gjorde vi ett depåstopp på en fulkrog och tog ett glas Mahou Clásica; mest anmärkningsvärt är brödigheten. Som en helles, men lättare.
God natt!

Cracked kettle

Var under dagen på bolaget och tyckte att utbudet kändes skralt, så jag slog på stort och lade in en beställning hos Cracked kettle på 19 olika flaskor för 1263:-(inklusive frakt). Inte så farligt med tanke på att sju av dem var stora. Sju olika länder var representerade, flest jänkare följt av Holland och Danmark. Anmärkningsvärt är att det bara blev en belgisk öl.
Stort tack till Manker som upplyste mig om att man INTE en behöver Pay-pal för att beställa från Cracked kettle.
För övrigt undrar jag varför butiken i fråga ej har något italienskt.
Om allt går som det ska (ha!) utlovas nu även belgisk ale (och kanske belgian strong ale) på provningen nästa vecka.

I väntan på Beckman

Hade varit på Regeringsgatan och storhandlat. Därefter skulle jag gå på hockey med Stefan. I väntan på att han skulle komma loss från sitt ''unghelvete'' blev det ett besök på bryggeripuben Monks där jag inte varit i år. Öl som intogs där:
De molen Op en top; gyllene med en behaglig humlenivå. Bra hinkabilitet med någon ton av tobak.
Slaapmutske Bruin; överraskande tunn. Smakar mest gammalt.
Bellegems Bruin; mörk för att vara röd/sur-ale, som det verkligen smakade som. Ok, men knappast en rodenbachknäckare.
Monks Rökvetebock; Ganska mörk. Både röken och ''vetejästen'' finns där, men fungerar inte så bra ihop. En besvikelse, jag hade velat ha mer kropp.

Öl i midvinternatten

Johan hade en riktigt kul provning i fredags kväll.
Förutom värden och undertecknad närvarade Henrik, Marc, ''Steken'', Tom, Gyllenbocks sidekick Eddan, Basunen samt någon eftersläntare.

IPA
Port Brewing Wipeout IPA 25 p
Bells Two hearted 24 p
Cigar city Jai Alai 16 p
To öl First frontier 15 p
Welde Jahrgangsbier 2011 USA 0 p
Wipeout var till och med ännu bättre än jag minns den. Tvättäkta mancandy.

IIPA
Bells Hopslam 5 p
Mikkeller I beat yoU 3 p
Hopslam levde verkligen upp till hypen. Antagligen den bästa dubbel-IPA jag haft äran att få smaka.

Imp stout
Hoppin' frog Barrel aged Boris 65 p
Goose island Night stalker 57 p
Hoppin Frog Doris The Destroyer 44 p
Mikkeller Black Hole Red Wine 43 p
Struise Cuvée delphine 39 p
Weyerbacher Fifteen 29 p
Left hand Imperial stout '07 18p
Struise Black Albert 17 p
Paradox Smokehead 17 p
Djävlebryg Gudelös 17 p
Innan den här klassen var nog alla i hyfsad form. Tio imperial stouts senare... inte så mycket.
Den fatlagrade Boris var helt fantastisk. Troligtvis det bästa jag druckit i år.

''Surbira''
Cantillon Soleil de Minuit 18 p
Rodenbach Vin de céréale 2004 11 p
Boon Kriek Mariage Parfait 9 p
Amager Dicentra cucullaria 1 poäng
Av någon anledning låg den här stilen sist. Mycket difusa minnesbilder. Det var säkert gott.

Ett gäng hembrygder provades också. Standarden på dessa var minst sagt ojämn.

Förut var jag ledsen,men nu är jag glad igen

Förra månaden inleddes samtal över rate beer med en tysk angående en trade. Efter lite förhandlande kunde vi enas (tolv mot tolv). Jag hade lite plats över i lådan och slängde ned en bonusöl. 600:- för porto känns helt sinnes-sjukt, speciellt med tanke på att han bara behövde betala €19.
Började tro att jag blivit blåst när ingen ölförsändelse kommit igår (skickades 25:e). Men i dag låg en påminnelseavi i lådan. Ska man inte få en vanlig avi först?
''Posten'' där paketet skulle hämtas låg otroligt mycket längre bort än vad mitt paket lämnades in. Vansinnigt jobbigt att släpa hem.
När jag väl öppnade kändes det som om det var värt mödan. Hela två bonusöl. Den ena har jag visserligen druckit förr, men den var god.
Skitkul förstås, men inte värt 600:- i porto. Min första och sista trade. Speciellt kul att få dricka öl från ett ''nytt''land (Luxemburg).
Jag kan dock rekomendera att trada med denne Grima som är sugen på mer svensk mikroöl.

Öl i Götelaborg

För att göra det mesta av resan blev det en tidig krogrunda innan tåget hem skulle gå.
Första ölstoppet blev det närbelägna (från The marsiblursi-lair räknat) BA Järntorget.
Bryggare bings 1000:e brygd från Ocean; rubinröd och väldigt brittisk, sträv och tung.
Vital spark från Fyne ales; teaktig med mycket brittisk humle skulle jag tro. Får se sig slagen av Ocean.
Avalanche från samma bryggeri; ljus och lite britt-tråkig med medelkropp.
Beer here Vårwit;luktar hembryggt på något sätt. Går inte upp mot en galet massproducerad Hoegaarden. Det sämsta jag hittills druckit från denna annars så bra bryggare. Lite otypisk kanske.

Nästa stopp blev Ölrepubliken där jag träffade på ovan nämnda Bryggare Bing. Vi satt och snackade i nästan ett par timmar om ''all things beer''. Skön snubbe. Vad blev det för bärs då?
Vesterbro Rød från Mikkeller; ''amerikansk beska'' som man kan vänta sig av Mikkeller. Tunn, var är kroppen? En besvikelse.
Shepherd neame Original porter; väldigt mörk med inbjudande skum. Välbalanserad och bra mycket godare än väntat. Stabil porter.
No name lager från The secret brewery; ljus, lite syrlig. Hyfsat välhumlad men samtidigt lättdrucken. Det ryktas här och där att det är Dugges som står bakom.

Ett snabbstopp på Golden days för en Merlins ale från Broughton i brist på annat. Blandsaft och lök, ingen vinnande kombination.

Hotellet City hotel, där jag tidigare bott har sedan dess fått en riktigt intressant bar med lite smått och gott till rimliga priser.
Enligt Rate beer skulle de ha bra mat, något som verkligen stämde.
Nakouřený svihák från TJECKISKA Eggenberg; en väldigt glad överaskning, mörk rökt tjeck. Mycket god.
Belhaven Scottish stout; intogs lite otacksamt efter den goda maten vars smak fortfarande satt kvar i munnen. Känndes tunn och smaklös. Kan vara läge att prova igen för en mer rättvis bedömning.
Roligare än så blev det inte denna gång i Göteborg.

Öl i Billdal

Jag var nere i Göteborg i fredags för att gå på Rate beer-provning.

Amager Hr Fredriksen Portvinslagret (3,92) 37,5 cl
Amager/Mikkeller Hr Fredriksen Vaesel Brunch (3,93) 50 cl
Mikkeller Beer Geek Breakfast, Bourbon Edition (3,85) 50 cl
Southern Tier Backburner
Beer Here Jule IPA (3,64) 50 cl
Beer Here Hopfix (3,82) 50 cl
The Evil Twin Soft Dookie (3,76) 50 cl
The Evil Twin Before, During and After Christmas (3,54) 50 cl
Midtfyns Imperial Stout (3,76) 50 cl
Nörrebro Seven Niepoort Barrel (4,02) 37,5 cl
Moor Old Freddy Walker 0,66
- Eel River Triple Exultation 0,75
- Lost Abbey Lost and Found 0,75

Var en del av vad som provades. Som tur var vi sju Rate beerianer som kunde dela på allt det goda (och inte så goda).
Även en amerikansk mjöd fanns att tillgå.
Stora öl-länder som Moldavien,Surinam och Jordanien fanns representerade på denna trevliga provning som tillsammans med lördagen gjorde att det var värt resan.

Söndagsprovning

Söndagsprovning för första gången. Stilen för dagen var English strong ale.
Brakspear ''Triple'' 4 poäng
Morland Old crafty hen 1 poäng
Badger Poachers choice 1 poäng
Brakspear var riktigt bra och jag ångrade att bara en inhandlats.
Morland var antagligen lite ljus-skadad.
Badgers öl var som kolsyrad skogsbärsyouhurt med mindre kropp och mer beska. För söt och fruktig.
Trenden med minimalistiska provningar lär fortsätta.

bolagetXIX

Eftersom vårt kära monopol inte behagar ta in nya öl som undertecknad ej tidigare inmundigat tänkte jag göra en beställning från Cracked kettle. Men det visade sig att man var tvungen att ha ett pay-pal-konto, något som jag ej orkade fixa.
Istället utnyttjades den relativt nya tjänsten''e-beställning'' på bolagets hemsida. Skönt att slippa prata med någon människa för att beatälla.
Till skillnad från öl kan man beställa enstaka flaskor mjöd.
Det tog bara fyra dagar innan de hörde av sig om att brygden i fråga hade kommit.
Honeymoon nectar från Mountain meadows i Kalifornien. Antagligen den godaste mjöd jag druckit.
Söt med väl dold alkohol (12,5%). Överraskande lite honungs-smak. Toner av juice och kryddor, framför allt kardemumma.

Lilla hembryggardagen

Vi (Chris,jag och Johan) träffades hemma hos Henrik i Sumpan för att brygga IPA, tyvärr skulle jag iväg på en fest och hann inte vara med längre än mäskningen.
Ett gäng exotiska brygder provade vi under tiden mäsken stod på spisen och puttrade.
Ölfabrikken Jule-ale
Sotholmen Extra från Nynäs
Aprodisiaque och Peche mortel båda från Dieu du ciel.
Skulle vare kul om man fick smaka det färdiga ölet...

Hembrygda belgare

Återigen var det dags för Uppsala belgofest. Drygt en timme efter öppnandet behagade vi dyka upp.
Diverse ölbloggare fanns som vanligt på plats.

Jag hade antagligen hunnit prova igenom alla öl innan röstnings-deadlinen om vi varit med från början.
Mina favoriter av det som hanns med var verkligen inte detsamma som det övriga folket eller domarna kom fram till.
Öl i Stockholms medaljörer:
Guld: Saison du soleil levant av Maarten Vanwildemeersch
Silver: Invincibles supersaison av Lennart Köhler
Brons: Trois professeurs av Niklas Stenlås, Thomas Bull och Iain Cameron
De ''riktiga'' pristagarna hittas HÄR.

Efteråt blev det ett traditionsenligt besök på det nya och förbättrade O'Connors där följande öl intogs:
Lawnmower från Croocked Moon
Retour aux racines från Dieu du ciel
Cascara bitter från Nögne ö
slutligen Lancaster bomber från Thwaites.

En liten eftersläckare med Portersteken hemma hos min svåger blev det också innan rullgardinen slutligen drogs ned.

Examen

Jag hade varit på bolaget på Regeringsgatan och småhandlat lite och skulle därefter träffa Majsan på OT.
Där en god och välhumlad Deer hunter från Harviestoun kunde inmundigas i lugn och ro.

Det var dags för återträffen med/för bryggkursen vi gick förra året.
Vi fick smaka vårt öl som i skrivande stund sekundärjäser på flaska och beräknas vara mogen att intas nästa vecka.
Det fattades lite kolsyra, men det åtgärdas väl nu hoppas jag.
Diverse hembrygder från de övriga kursdeltagarna avsmakades också.
En mycket trevlig kväll med trevliga kursdeltagare.

I morgon skall det bryggas igen. Mer om detta i senare inlägg.

Öl i London del III-Tungt

Lite frukost som var om möjligt ännu lite sämre än dagen innan intogs innan jag drog ut på stan med min ölstinna väska som snart havererade och fick dras runt på med endast ett hjul.

Dunlop, ännu ett väskmärke som kan läggas till den snabbt växande väsktillverkarnas svarta lista.

Första ölstoppet för dagen var Weatherspoonspuben med det underliga namnet Lord moon of the mall på gatan Whitehall. Där fanns ganska många casks att botanisera bland, först
Beacon från Everards; ganska tråkig och intetsägande med toner av apelsinskal.
New moon från det för mig okända Leeds brewery; djupt rubinfärgad.God smak av mörk malt och päron, med bränd eftersmak. Dagens bästa öl.
Lomond gold från Traditional scottish ales; cigarettrök,godis och valnötter. Nästan lika gott som det låter. Lite för söt.
Workie ticket från Mordue; ljusbrun. Kola, jord och cigarettaska.
Jolly decent wallop från Brentwood; blandsaft och tobak.

På väg till nästa pub fick jag syn på exotiska pumpclips i ett fönster varpå ett besök var nödgat.
En Greene kingpub skulle det visa sig. Maten var faktiskt nästan ok här, men skulle det skada någon i det här landet att ha lite sås på maten?
Ölen var i alla fall:
Royal london; väldigt blaskig med en obehaglig sötma. Ingen höjdare.
Fireside var ännu stt skämt från Greene king. Plastig.

Jag hade haft tid och söka upp ännu en pub, men orkade ej släpa runt den trasiga väskan så jag tog tunnelbanan ut till Heathrow där ett par exotiska fulöl lokaliserades.
Stella Black; har tydligen fått mogna längre än den vanliga, men jag tyckte den var lika illa som den vanliga.
Steinlager Pure från Lion; skunkig, men i alla fall friskare än stellan.

00:36 landade planet på Arlanda. Två nattbussar och femtio minuters väntan därimellan senare var jag hemma. 4:18. Är man fattig så är man.

Öl i London del II-Krogrunda

Engelsk mat är ju ett ständigt sorgebarn. Som tur är finns det en massa asiater i England som kan laga mat åt de blekfeta stackarna.
Frukosten i Exeter var ett skämt. Traditionell brittisk hade faktiskt varit bättre än detta hån.

Till skillnad från dagen innan gick tågresan som på räls (tillägnad herr F.D. ordförande).
Tyvärr hade jag lyckats med konststycket att glömma telefonladdare med tillhörande adapter i väggen på hotellet i Exeter.
Det var inga problem att hitta boendet på College crecent i London. Incheckandet var dock lite värre, med det löste sig till slut och jag fick till och med ett bättre rum än bokat.

Det hade blivit hög tid att handla öl för att ta med hem, något som gjordes i en närbelägen stor livsmedelsaffär. Inte ett optimalt sortiment, men ändå helt ok för en turist. Och billigt.
Ölen lastades av på vandarhemmet vars in-checkningstid ännu ej hade kommit.

Jag tog pendeltåget (overground) till det ''etniska'' Dalston kingland där puben The wellington (gummistöveln) är belägen.
Wandle från Sambrooks; Ganska söt,tydliga citrustoner. Relativt lång efterbeska. Helt ok.
Ho ho ho från Brodies; färg som cola, söt och bränd med toner av lingonsylt/blåbär.
Här åt jag även kanske den värsta maten man kan tänka sig. Valde den rätt på menyn som verkade minst motbjudande. En bisarr ''maträtt'' med ost och valnötter som ju låter ganska gott, men smakade riktigt hemskt. Vete fan vad det skulle föreställa. Jävla land.

Trött hade jag blivit och åkte tillbaka till boendet för lite skönhets-sömn på eftermiddagen.

''Andra halvlek'' skulle börja på Endellstreet, men på väg dit stod de bästa gatumusikanter jag någonsin sett, så man blev fast där en kvart eller så. De hade ställt upp sina förstärkare (var fick de ström från undrar jag så här i efterhand) och det minsta trumset som skådats på trotoaren. Det blev mer och mer folk som samlades och stämningen var minst sagt uppsluppen.
Galet hungrig hade man blivit igen. En brasiliansk diner hade en udda, om än något dyr, men god rätt till mig.
Vägg i vägg låg alltså puben Cross keys (inte att förväxlas med Crosse keys).
Här blev det ännu fler Brodiesöl:
Cloudy green bullet; gul tunn grumlig och obalanserad.
English best; bärnstensfärgad, lite sötma och maltighet, inte mycket mer.
''IPA''; ser ut som en pilsner, väldigt snäll och brittisk i smaken.

Jag drog vidare till Lowlander som sedan sist vi var där hade fått en betydligt kortare öl-lista. Ett eget fatöl fanns i alla fall.
Det lättdruckna blasket Lowlander belgian pils.

Sista stoppet blev Nags head på James's street vars samtliga cask-öl var från det för mig okända McMullen-bryggeriet. Galet mycket turister och andra människor, men ändå bra service.
Cask ale; väldigt lätt. Farinsocker. Helt ok.
Country bitter; ljust bärnstensfärgad med blygsamt, men gräddigt skum. Ingefära i aromen. Sand, hubba bubba och jord.
Slutligen Original IPA; smakar mest bränd knäck. Var är humlen? This is England...
Tbanan slutar gå tidigt så det blev en ''bulle'' ''hem'' tvärs över stan.

På allmän begäran:Exeter festival of Winterales

Dagen började med att jag tog tunnelbanan till Paddington varifrån tåget till Exeter skulle gå. Tyvärr var det flera timmar till avgångstiden samtidigt som det var för tidigt för öl. En urusel kombination om jag får säga det själv.
Anledningen till besöket i lilla Exeter var vinterölsfestivalen som hålls där varje år.

Att vara ute i god tid var inget som lönade sig denna dag. När tåget hade kommit halv-vägs fick vi veta att det var ett jordskred (det är ett ord jag törs lova aldrig mer kommer skrivas i den här bloggen) i vägen för tåget.
Så istället för att åka raka spåret fick vi åka tillbaka en bit och åka omvägen över Bristol/Bath.
Man förstod av alla vattenmassor/översvämningar som syntes från tåget varför det hade gått som det gått.
55 minuter efter tidtabell kom vi fram i alla fall. Hotellet (vars bar är en riktig real aleinstutition i stan. Tänka sig att jag hamnade där...) låg direkt i anslutning till stationen så det var bara att kasta av väskan och gå upp till festivalen som var belägen i den lokala fotbollsklubbens Exeter citys (känt från måltipskuponger genom åren antar jag) klubblokaler.
61 olika öl fanns att botanisera bland varav jag druckit ett (1) tidigare. En tickares våta dröm med andra ord. £1,5 för varje halvpint får man säga är ett annat prisläge än på SBWF...
Vad blev det för öl då?
Spiced winter från Adnams
Art deco från Blackwater
East west från Crouch vale
Three kings från Grainstore
Old cock från Green jack
Flo jangles från Holdens
Winter solstice från North cotswold
Winter solstice från Magpie

Jag tog halvtid här och handlade några böcker, dock ingen ölrelaterad. Gick vidare ned på stan och kom fram till hotellet och tog en Branoc från Branscombe vale innan det blev en stunds vila uppe på rummet.

På vägen ut igen blev det ytterligare en öl i den utmärkta hotellbaren.
Pitchfork från RCH; gyllene med underliga chokladtoner. Ok, inte mer.

Tidigare på dagen träffade jag en massa trevliga/roliga människor på festivalen. De flesta av dessa var fortfarande kvar så vi satt kvar och ölade tills stängningsdags. Mycket kul.
Steam haggis från RCH
Treasure trove från Salopian (årets bästa öl så här långt)
B&T från St.austell
Full steam ahead från Titanic
Knock seven bells från Topsham
Black beauty porter från Vale
Voluptuous Vicky från Wold top
Många öl kan tänkas på en vinterölsfestival, men jag drack bara mellanöl där. This is England...

En sista öl i hotellbaren blev det som sängfösare
Ruby från festival; som en bitter med kryddig eftersmak.

Öl i London del I-Britain IS great

Årets första resa och årets soloresa.
Planet var som vanligt något sent så jag fick hoppa över den första puben som var tänkt att besökas.
Istället blev det att besök på KFC på Glucester road där hotellet var beläget.

Nästa stopp var Cask pub and kitchen på Charlwood Street. Ett riktigt gusldställe skulle det visa sig och det bästa pub jag besökt i London. Nykomling i Hall of fame. Eller vad sågs om att de till exempel hade 29 olika Mikkeller på fat och flaska?
Man nu var jag inte där för att dricka danskt öl, utan primärt inhemsk mellanöl i vanlig ordning.
Challenge från Wentworth på 4,3%; ännu en brittisk bitter om än en väldigt ljus. Toner av dextrosol.
Rite flanker från Warwick; kopparfärgad med trevlig humleprofil. Lite sprit i eftersmaken konstigt nog(4,3%).
Moravka från Taddington; För mycket smörkola både i smak och arom.Riktigt illa. Metallisk och en toin av mögel. Ännu en hemsk brittisk lager. Kanske den värsta hittills. Troligen årets sämsta öl så här långt och då har jag ändå smakat Åbro Export...

Gradisca från Amarcord;Otroligt ljus, eller ''halmgul'' som det kanske skulle hetat i reklamen. Nästan lika menlös som ljus. Toner av socker och kylskåp. Att kalla brygden i fråga för ''premium'' känns som en överdrift. Dock bättre än föregående öl.
Prohibition bitter från det för mig okända bryggeriet Red squirrel;Gyllene/koppar-färg. Något obrittisk humleprofil. Smakar lite armhålesvett på ett trevligt amerikanskt sätt. Mer bett i efterbveskan än man är van vid. Kvällens bästa bitter.
Angry elf från Wentworth; Ser nästan ut som Kir med lite skum. Typisk brittisk tråk-efterbeska. Något avdomnade smaklökar av öl och starka chips kanske gjorde att jag inte uppskattade denna brygd.

Färdigölat första kvällen. Nära hotellet låg en restaurang varifrån jag köpte med mig mat till rummet. Engelsk matlagning, usch.

Nyårsprovningen

Från höstens/vinterns stora provningar var steget ganska långt till den minimalistiska provning vi hade igår.
Old ale var stilen som avsmakandes i vintermörkret.
Nissemor'07 från Haandbryggeriet 6 poäng
Hibernation från Great divide 1 poäng
Mysingen från Nynäs 1 poäng
Jag hade inte väntat att Nissemor skulle ha utvecklats så bra som den hade. Skulle vilja ha ett gäng flaskor till.
Mysingen kändes mest överkryddad.
En stillsam nyårsafton.

Juldagsprovningen

Så var det dags för ännu en paralellprovning i hemmet. Fem törstiga hade samlats bland annat Tom.

Heller bock
Gösser 10 poäng
Stieglbock 9 poäng
Puntigamer Winterbier 7 poäng
Ottakringer 4 poäng
Ölen smakade förvånansvärt lika varandra.

Belgian strong ale
Stone 101010 11 poäng
De ranke Noir de dottignes 8 poäng
Duvel Triple-hop 8 poäng
De dolle Ara-bier 3 poäng
Stone spöar belgarna ''at their own game''.

Imperial stout
Great divide Oakaged yeti 21 poäng
Great divide Yeti 14 poäng
Dugges Idjit! 13 poäng
Djävlebryg Gudelös 11 poäng
Brewdog Riptide 11 poäng
St. Eriks Dubh 5 poäng
Storslam för Great divide. Jag vad inte vad Dubh skulle föreställa.

Två av gästerna pallade inte med de tunga ölen och somnade.
Som vanligt mycket trevligt och kul att få prova lite ny öl.

Sluskarnas jul

Traditionsenligt julfirande hemma hos Elmik med istället för julmust och Kalle Anka, julöl och Romper stomper.

Några öl jag ej smakat förr bjöds det på. Först årets upplaga av Anchors julöl. Som vanligt väldigt kryddad. Antagligen den bästa sedan den fantastiska årgången '03. Skönt att man har ett gäng hemma i kylskåpet också.
Wisby Julbrygd har tydligen nytt recept sedan förra året. Något som jag missat. Det luktade mest matos i lägenheten, så någon arom var svår att urskilja. Smaken var däremot ''humlemumsig'' med en hel del granbarr. En mycket glad överraskning. Kanske det bästa wieneröl som passerat mina läppar! Tänk om ''vanliga'' spendrupsöl kunde vara så här goda.
K-9 från Flying dog; jag hade väntat mig något belgiskt med tanke på den höga alkoholhalten. Men den var mer åt old ale-hållet (English strong-ale faktiskt enligt RB). Hade ändå velat ha den sötare. Den får ett ok, men inte mer.
Vidare delade vi på en Mysingen. Ett öl jag tycker blir sämre för varje år.

Detta var det mest städade julfirande vi haft ihop. Inte ens störningsjouren dök upp i år. Vi håller väl på att bli gamla antagligen.

Årsredovisning

Ett nytt reserekord slogs i år och det känns lite om om ekonomin/verkligheten har kommit ikapp.
Här är den vanliga stadsuppräkningen i någolunda kronologisk ordning:
Stad Bättre eller sämre än väntat? Skulle jag återvända dit?

Åbo Något sämre Nej
Wien Bra som vanligt båda gångerna Ja
Warzsawa Som väntat Nix
Krakow Mycket bättre Ja!
Budapest Mycket sämre NEIN!
Györ Ännu sämre Ha!
Eskilstuna Väldigt mycket bättre Let's not go crazy
Anchorage Ungefär som väntat För långt
Chicago Något bättre Hell yeah!
Trondheim Sämre Nope
Manchester Jävligt mycket bättre När?!
Hereford Exakt som väntat Nä...
Bryssel Man vet vad man ''får'' Delirium tar aldrig slut...
Brügge Som väntat, båda gångerna Japp
Nürnberg Bättre Faktiskt
Bamberg Lite bättre Jodå
Sulzbach-Rosenberg Bättre faktiskt Näe
München Väldigt mycket sämre Konstigt nog,ja
Edinburgh Ännu bättre Just say the word
Newcastle Lika bra som man kan ana Hemskt gärna
Brno Bättre, och ännu billigare Jappski

Årets resmål: Chicago
Årets skithål: Ungern (Utom Buda), motivation; inte något öl-land, men ännu sämre än man kan tro. Mycket öl-listor som inte stämde. Budapest var dock en mycket vackrare stad än man kan tro.

Årets bästa öl: Goose island Bourbon county, Green line och Sofie, Three floyds Gumballhead och Alphaking, Monks Bröderna brutal ek, Samuel Adams Utopias, Nøgne ö Sunturnbrew, Flossmoor station 357, Mikkeller Draft bear och Kasteel Rouge.
Årets sämsta öl: Nästan alla alkoholfria öl.

Årets provning: DEN HÄR
Årets pub: Katedra,Krakow

I år är första året jag räknat hur många olika öl som intagits. Baserat på detta kan man anta att undertecknad druckit drygt 5900 olika öl i mina dagar, något som motsvarar en 38:e-plats på Rate beer i skrivande stund. MEN de räknar inte hembrygder som jag gjort, och de räknar cider och sake som jag ej gjort.

Tidigare år: 2009 2008 2007

Oh what a night(&morning)

Vi gifte ju oss förra månaden och i lördags var själva festen, Monks, Sveavägen på övervåningen. Roligt med mycket kul folk, god mat och dryck.
Alldeles för livat för att ett mongo som undertecknad skulle kunna föra några anteckningar. Här är dock vad som intogs i dryckesväg:
Deras egna Julemörk
Troubadour Magma från The musketeers
Ginseng Gold, bryggeri okänt.
Skalák Řezaný Jarní Ležák 11° från Rohozec
Primátor 13°
Gulpener Herfstbock
Sainte hélène Ambrée
Black Damnation II - Mocha Bomb från De molen.
Efteråt blev det stortaxi hem till oss för en efterfest som varade fram till 8:30.
Tur att man förhoppningsvis bara gifter sig en gång i livet.
''I'm too old for this shit.''

Öl i Vienna del II-The four guys

Tåget tillbaka till Österrike var cirka en timme försenat så vi slog oss ned på ett cafe på stationen där Gambrinus 11° Excelent från Plzensky prazdroj intogs.

När vi äntligen kom fram till Wien blev det en tågresa till Westbahnhof där jag storhandlade öl för att ta med hem. Inte långt ifrån livsmedelsbutiken låg vårt vandrarhem där vi checkade in. Någon timmes vila på rummet blev det innan vi gick ut igen.

Vi tog tåget till Rennweg där bryggeripuben Salm-bräu är belägen. Här intogs alla deras fem öl samt grymt goda schnitzlar. Ölen var:
Helles, Pils, Märzen, Weizen och Böhmisch gemischt. Över lag bra öl.

Mätta och belåtna gick vi vidare gatan fram till en underlig ''irländsk pub''. Enda krogen jag besökt som har ett terrarium.
En annan underlig sak var att tvn var på, men ingen sport visades.
Här träffade vi även några medeltidsentusiaster (precis som Owe), varav den ena hade varit på Gotland så många gånger att han pratade riktigt bra svenska.
Ett gäng fatöl hällde vi i oss också.
Schladminger Naturbier
Stiegl Pils
Schwechater Zwickl
Gösser Dunkles Zwickl.

Taxi''hem''.

Sista dagen blev en heldag på flygplatsen tack vare en försening på cirka fem timmar. En Ottakringer XVI fick man i sig. Jag tror inte det är exakt samma öl som Rate beer benämner som 16er blech. Det bästa man kan säga var väl att det var en snygg och annorlunda flaska.

Öl i Brno

Vi vaknade i hyfsad tid och tog pendeltåget till Wien meidling för vidare färd därifrån. Tyvärr var det åtskilliga timmar kvar till tågets avgång. I ett närbeläget köpcentrum inhandlades en dubbel-DVD/CD.
Det fanns även en fulkrog i närheten där vi slog oss ned för lite öl medan vi väntade.
Wieselburger Gold och Zipfer Urtyp. Inga höjdare, men måste jag välja var nog Wieselburger mindre dålig.

Så kom då äntligen tåget och helt plötsligt var vi i Tjeckien där vi efter lite irrande kunde hitta till det fashonabla hotellet (undrar vad det hade kostat att bo där om det legat på andra sidan Järnridån).
Efter en stunds strategisömn drog vi ut på stan för att leta upp Černohorský sklep där vi drack ett par Cerna hora-öl.
Pater 11° och den överkryddade Black hill.

Nästa stopp var den stora bryggerirestaurangen Pegas som efter lite besvär hittades. Maten var bättre än ölen och trots att det var så mycket folk var servicen helt ok. Jag tror vi drack tre öl:
Svetlý ležák
Pšeničné
Tmavé

Nästa ställe var en krog inte långt därifrån vars huvudleverantör var Dalešice.
Här tog vi två öl, antagligen Tmavý speciál 13° och Filtrovaný světlý ležák 11°.

På en pub på Vesela tog vi en Starobrno Medium.
Mike var nu trött och sur så vi tog en bulle till hotellet där vi kastade av honom innan vi åkte vidare till Starobrnobryggeriet.
Här tog vi kvällens två sista öl; Starobrno Kvasnicové och Krušovice Malvaz innan vi gick ''hem''.

Öl i Vienna del I-Sam Gamgi går i sömnen

Så var det dags att ge sig ut på årets tionde och sista utlandsresa.
Åter igen var det flyg till Wien från Arlanda som gällde med en ny konstellation av medresenärer som visade sig fungera mycket bra. Mike the dyke, Owe och Kristian.
Efter som jag anade att det skulle bli för livat för att kunna koncentrera sig på att skriva några anteckningar lämnades anteckningsblocket hemma.

Precis som sist tog vi pendeltåget från flygplatsen till stan och gick sedan en ganska lång promenad i snöyran till boendet på Columbusgasse. Bagaget lastades av innan vi drog vidare till vad som skulle visa sig vara den bästa krogen jag varit på i Wien; Bierteufl på Ungargasse.

Det fanns många öl som var nya för mig att avverka här.
Vi slog oss ned på den rökfria restaurangavdelningen. Maten var ok, inte mer, men vi hade grymt kul och provade en del inhemsk (och ett par tyska) öl. Bland annat pubens egna öl som bara finns där. Jag har ingen aning om vem som brygger dessa.
Bierteufl Zwickl och Bierteufl Märzen
Alt-brunnen från Starobrno
Straubinger Weisse Naturtrüb och Straubinger Weisse Dunkel, båda från tyska Gebrüder röhrl.
Schremser Edelmärzen
Sedan blev det taxi ''hem'' i all stillhet. Medresenärerna var rejält i gasen och en riktigt rolig kväll var över.

Månaden's bolag november'10

Sickla trummar på och fortsätter sin dominans. Riktigt skönt att sitta på bussen dit och lyssna på någon podcast i lugn och ro istället för att trängas på ett försenat pendeltåg till stan.

Hembryggarkurs

I lördags var det dags för något min fru och jag väntat på i några år drygt. Hembryggarnas helmalts-bryggkurs ''inföll med våra kalendrar''.
Det var föreningens tidigare ordförande Dan som höll i kursen som var otroligt lärorik, intressant och ''hands on''. En brun mellanporter står i dagsläget och jäser i en källare på söder. Det ska bli minst sagt intressant att prova den nästa månad.

Böcker

Inte bara öl har inhandlats i veckan utan även ett gäng böcker. Varav två om öl. Great beers av Tim Hampson och 101 öl du måste dricka innan du dör av Örjan Westerlund. 100 av dessa har jag druckit så när Einbecker Winterbock såsmåningom inmundigas är antagligen min sista stund kommen.
Jag tror alla de här ölen har funnits eller finns på bolaget i skrivande stund. Man kan fråga sig varför man måste ha druckit amerikanska ''Bud'' eller Marstons Old empire innan man dör, men det get författaren en utmärkt förklaring till i förordet. En rikt illustrerad och lite annorlunda skriven. Helt ok.

Great beers har ett liknande upplägg, men med 700 öl som det står på framsidan, men antagligen är det fler. Tre svenska bryggerier tas upp; Jämtlands, Nils-Oscar och Dugges. Även i denna bok förundras man över vilka öl som har valts ut. Cesu Premium, eller New grist från Lakefront till exempel, men smaken är väl som baken antar jag.

Matrutan

Efter en dags huttrande på jobbet var man sugen på värmande öl och något gott till.
En ganska stor kasslerbit skars upp medan jag smuttade på Midvinternattens mörker. Köttet stektes därefter i en deciliter av ölet istället för smör eller liknande. Något som gav en fin färg. För att piffa upp det hela lades mellan varje skiva kött en ''skiva'' ost (rökt, brie och whiskeycheddar). Uppskattningsvis tio skivor. Midvinternatten hann ta slut innan alltihop hade sugits upp av kasslern/reducerats bort.
Jag hällde på lite Duvel Triple hop istället. Något som inte gav någon fin färg förstås, men färgen fanns ändå kvar i stekpannan.
Var det gott då? Som en dröm.
Köttets sälta gjorde sig väligt bra mot de olika ostarna. Triple hop var väl inte det ultimata partnern till maten, men det skar sig inte i alla fall. Midvinternatten hade nog passat bättre till.
Köttet var otroligt saftigt trots några dagar i kylen efter att förpackningen öppnats, och hade sugit upp ölen som ''en'' svamp.
Rekomenderas!

Sieg halleluja

Ett kort besök på OT i eftermiddags blev det där en ganska snäll men god Tumbler från Sierra nevada intogs.
Anledningen till besöket var att jag skulle på min frus konsert med hennes nya kör. I en kyrka... så det kunde behövas en styrketår.

Björg var med som moraliskt stöd.
Efter konserten gick jag och Majsan och åt på Akkurat, där en tunna självrunnen ofiltrerad Landsort fanns att inmundiga. Även en WB från Rudgate slank ned. Maten var antagligen den sämsta jag ätit på Akkurat. OTs burgartallrik som intogs förra månaden var ljusår bättre/godare. Behagligt lite folk helgen innan löning.

Belgian saturday

Så var det dags för ännu en galet stor provning i hemmets för tillfället inte så lugna vrå.
Första klassen var Alkoholfri öl
Weihenstephaner Hefeweissbier 12 poäng
Clausthaler 5 poäng
Spendrups 5 poäng
Galet hemska öl allihop.

Ost/öl-provningen i våras gav oss blodad tand så vi gjorde likadant, fast hemma.
Fem ostar, fem öl.
Både Starobrno 3.5% och Liefmans Cuvée brut passade bäst till Brie.
Maharaja från Avery passade bäst till Parmigiano-reggiano.
Både Fantôme de noël och Mohawk Stitch passade bäst till Raclette.
De andra ostarna som vi hade med var Whiskeycheddar och Manchego.
Mohawk Stitch skulle egentligen inte varit med, men fick hoppa in som reserv när Old smoked bock från Meantime var infekterad.

Oktoberfest/märzen
Falcon Höstlager 12 poäng
Kievari 5 poäng
Arboga 4 poäng
Riktig skit alltihop.

Belgisk ale
Grimbergen Blonde 21 poäng
Orval 19 poäng
La Botteresse Blonde 18 poäng
Jacobsen Saaz Blonde7,1% 18 poäng
Oud zottegems bier 17 poäng
Brouwkot Netebuk 11 poäng
De kända ölen visar vad skåpet skall stå. Jag satt även och tröck på en flaska XX-bitter, men den glömdes bort. Det hade varit kul att se hur den hade stått sig mot de övriga brygderna, men nu slapp vi det.

Dubbel
Corsendonk Pater 15 poäng
Grimbergen Dubbel/Brune 14 poäng
New belgium Abbey '09 7 poäng
St feuillien Brune 7 poäng
Alla ölen andas kvalitet. Riktigt bra allihop i min mening.

Tripel
Straffe hendrik brugs Tripel 26 poäng
St feuillien Triple 16 poäng
Chimay Vit 15 poäng
Grimbergen Goud 9 poäng
Brugge Tripel (Palm) 4 poäng
''Brugge'' var ljus-skadad pga sin gröna flaska. Ölet som vi skålade in äktenskapet med var ännu bättre kylskåpskall än i belgisk utomhustemperatur. Därav de 26 poängen antagligen.

Belgian strong ale
Drink Your Sorrows Away (Mikkeller) 18 poäng
Westvleteren 8 16 poäng
La mere noel från Huyghe (Delirium) 14 poäng
Brouwkot Kalle 12 poäng
Gouden carolus Ambrio 8% från Anker 9 poäng
St feuillien Blonde 7 poäng
Bon secours Blonde från Caulier 6 poäng
Det blev lite manfall här. Hur är man funtad om man går hem när det bjuds på Westvleteren och Mikkeller?
Jag var väldigt överraskad över att W8 inte vann, samtidigt som förundran var lika stor över hur väl Mikkellers extremt limiterade utgåva stod sig mot densamma.

Mycket gott man fick prova. Trevligt.

Öl i Charleroi

Vi vaknade ganska sent och fick ta taxi till flygbussen.
På flygplatsen intogs frukost för överblivna euros. Leffe Bière de noël från Inbev gjorde sällskap.
Efter incheckningen fanns det olika presentförpackningar med öl jag köpte en från Saint-feuillien med tre olika öl samt ett glas (som inte överlevde hemresan).
Två hemska öl till hanns med på flygplatsen Hoegaarden Citron och parkbänksvältaren Jupiler Tauro.

Öl i Bruxelles

Efter frukost gick vi i regnet ned till stationen.
Snart kom tåget också som snabbt (till skillnad från sist) tog oss till Bryssel midi där vi fick byta tåg för att komma till Gare luxembourg/Schuman i EU-kvarteren. Regnade gjorde det som vanligt när vi tog oss till hotellet och kunde checka in.
Efter lite toalettbesök mm. tog vi tunnelbanan till Gare central. Siktet var som vanligt inställt på Delirium. På väg dit blev det ett stopp på Beerplanet där vi köpte några flaskor var, som dessutom tog sig helskinnade hem.

På Delirium var bara den nedersta baren öppen. Där träffade vi en norrman som söp ned oss. Övervåningen öppnar 18 och mitten ska undvikas till nästan varje pris.
Oud beersel Oude geuze; annorlunda mot vad typ Cantillon och 3 fonteinen brukar vara. Sur eftersmak.
De ryck Christmas pale ale'03 4,7%; jordgubbsarom, smakar bättre än man kan tro med tanke på åldern. Smakar bara lite gammalt. Slinker ned.
La petasse från Bouillon
Super 64 från Silly
Blanche de Charleroi från Brasserie val de sambre. Lika god som staden i ölets namn är vacker/mysig.
Nu hade övervåningen Hoppy loft öppnat och vi begav oss dit. Där träffade vi en trevlig engelsk gentleman som det språkades flitigt med.
Pink Panther från Hornbeer
Jean chris numero 1 från Rulles.
Saranac IPA
Som vanligt på Delirium var det väldigt kul, men det är svårt att föra vettiga anteckningar. Jag har i alla fall väldigt svårt att koncentrera mig på det.

Rune (norrmannen) som bodde i Belgien ringde och bokade in sig på samma hotel som oss var på vi tog taxi ''hem''. En hysteriskt rolig taxiresa där han satt och citerade Fleksnes i bilens comradio.
Efterfest är så inte jag, men ett par öl på hans rum blev det.

Öl i Brügge del II-Tied down

Så var det dags för den stora dagen. Vi tog en rundtur med häst och vagn i stan, sedan var det dags att gå och hämta upp ett par vittnen vid stationen.
Alla (som inte var glutenintoleranta) gick sedan till ett cafe och åt utsökta belgiska våfflor som var betydligt humanare pris-satta än var de brukar vara i Bryssel.
På cafeet fanns folköl i form av Lindemans Kriek. Tidigare hade jag bara smakat mellanölsvarianten av samma öl. Söt och tunn var den som väntat, men passade bra till körsbärsvåfflan.

Damerna satt kvar medan jag gick till det närbelägna bryggeriet De halve maan där det skulle vara visning/rundvandring. 5,5 euro kostade detta och då ingick en öl i baren efteråt.
En trevlig liten tant höll i den engelska visningen. Ett par små sakfel, men inget man inte hört förr/inget att uppröras över. Jag var överraskad över hur stort bryggeriet var, hela 32000hl/år.
Vi fick även gå upp på taket varifrån man fick en bra utsikt över den vackra staden.
Ölet som ingick i priset var Ofiltrerad Brugse zot; syrlig arom och smak. Metallisk och lite beskare än väntat. Galet kall och jag hade inte tid att låta den värmas upp. Detta skulle bli min sista öl i frihet.

Jag skulle hinna tillbaka till rummet för att byta om inför vårt bröllop. Första gången en sån superslusk som undertecknad bar slips. Med lite hjälp gick det ok att få fanskapet på plats.
Vigseln hölls bara ett par kvarter ifrån där vi bodde. Borgerligt givetvis. Efter att vi sagt ja (eller ''I do'' rättare sagt) skålade vi alla fem (förrättaren, vittnena och brudparet) i en god tripel från tidigare besökta bryggeri. Nervöst, men det gick ju bra.

Vittnena, Majsan samt undertecknad begav oss efteråt till Erasmus för att äta lunch/middag. Hyfsat gott. Öl-listan var som så många gånger förr inaktuell och stället var ombyggt sedan sist vi var där för sex år sedan. Vi kände inte igen oss. En fatöl blev det i alla fall ''Straffe toebak'' som de kallade det.

Jag och Majsan följde med Björg och Lindha en bit på vägen till tåget. Vi svängde dock av till det världsberömda ’t Brugs Beertje (världens artonde bästa pub enligt Rate beer). Nytt sedan vi var där sist var att rökförbud hade införts.
St feuillien Saison; relativt besk,mycket kolsyra, ganska torr.
Saison de dottignies från De ranke; typisk ''belgoarom'', välbalanserad, alldeles lagom söt. Passar bra till osten vi åt till samtidigt som osten ''dödar'' ölet lite.

Vi gick tillbaka till Cambrinus där en Leireken bio Wilde vruchten från Strubbe intogs; luktar jordgubbs-saft. Fruktig, söt och lättdrucken.

En sista öl innan bröllopsnatten skulle ta vid. Bäst att slå på stort. Det närmaste champagne vi skulle komma.
Malheur Cuvée Royale '05 från De landtsheer; mycket kolsyra och en hel del vetemalt skulle jag tro.Fruktig och kryddig. Intog på det mycket mysiga, men lite för rökiga Poatersgat.

Öl i Brügge del I-Både god och mindre god bärs

Det var inte så länge sedan, men jag har i alla fall inte fått nog av Belgien.
Båten anlöpte Zeebrügge på eftermiddagen och det blev någon form utav tvångstaxi in till det vackra Brügge där vi skulle bo.
I receptionen delade vi på en Kasteel Tripel från Van honsebrouck. Det var annat än all brittisk mellanöl (inget ont om dem) man hällt i sig de senaste dagarna det.

På väg från boendet på Langestraat gick vi till Centrum. På vägen hittades en livsmedelsbutik som hade ett hyfsat ölsortiment. Priserna var dock det bästa. Ett gäng flaskor inköptes där.

Den turistinvaderade, i övrigt mysiga puben Staminee de garre hittades efter lite letande (en grymt smal gränd måste lokaliseras).
Pilaarbijter Blond från Bavik (Petrus); saftarom, spritig söt och obalanserad. Lång eftersmak. Klart sämre än Kasteel tripel, men passade grymt bra till gouda-(?) osten som ingick.
Ännu en tripel skulle det bli i form av krogens egna öl som bryggs av Van steenberge (Gulden draak); Serveras i ett underligt 70-talsinspirerat glas. Arom av frukt, sprit och päronglass. Brutala skumgardiner. Smakar något mörkare än vad den är. Fyllig, söt och stark, men mycket god. Utmärkt tripel som bara finns på detta hak.

Vi drog vidare till det utmärkta Cambrinus som jag besökte för ett par månader sedan.
Ezel från Bavik; diskvatten med mycket kolsyra som sig bör, inte så mycket koriander.
Bourgogne des flandres Blonde från Timmermans; belgisk jäst, sötma och mycket kolsyra. Som en dålig kopia av Maredsous 6.
Vlas kop från Strubbe (Ichtegems); citron och gummi, intetsägande. Lite klor i eftersmaken.
Bruegel amber från Van steenberge; Luktar och smakar gammalt. Träig med lite örter kanske. Riktigt illa.
Val-dieu Brune; mycket jästfällning. Rostat och belgojäst. Bränd eftersmak. Inte helt oäven.
Jacobins framboise från Bockor; vinröd söt folköl, som kolsyrad hallonsaft.
Floris Ninkeberry från Huyghe; galet söt, som frukt-te med för mycket socker i.

Någon form av mindre aptitlig skräpmat slafsade vi i oss mitt emot innan stegen styrdes ’’hemmåt’’.
På vägen fanns dock en rökig bar (De kelk) med en intressant ölmeny. En sista bira för dagem knäcktes där.
Ultradélice från Ecaussinnes; fruktig arom. Fruktig occh stark men toner av grönmögelost.
God natt!

Öl i Edinburgh del III-Ännu ett besök på Cloisters

Dagen inleddes med en långpromenad till en matvarubutik i kedjan Scotmid där öl och supergoda baguetter inhandlades.
På samma gata låg en bar som hade ett öl från det lokala bryggeriet Stewart, Hollyrood; frisk ’’obrittisk’’ arom, behaglig beska. Helt ok.

På samma gata låg även en annan pub vid namn Bennets bar där vi tog ett par öl.
Belhaven Best; nästan kopparfärgad med en obehaglig bismak av cigarettrök.
Deuchars IPA från Caledonian; Fruktig med en ton av gummi, välbalanserad. Absolut ingen IPA. Jag har tidigare druckit den starkare flaskversionen av detta öl. Båda var ganska bra.

Det fina vädret hade nu förbytts till klassiskt brittiskt regn. Som tur var kunde vi söka skydd på det närbelägna Cloisters (CAMRAs Edinburgh-pub of the year) som hade besökts dagen innan.
Arizona från Phoenix; karamell och brända toner, lång men snäll efterbeska.
Olivers army från Springhead; Kopparfärgad och vacker. Neutral, men ok.

Regnet hade inte slutat så vi tog en ’’bulle’’ till stationen med allt vårt bagage vi hade släpat på.
Biljett inhandlades och tåget avgick så småningom norrut. I Inverkeithing gick vi av i ösregnet och inväntade den buss som tog oss till en båt.
Inte en båt som tyvärr hade få likheter med de flytande nöjespalats som åker fram och tillbaka över Östersjön.

Öl i Edinburgh del II-Båg

Tågresan tillbaka till Skottland innehöll inga speciella skandalscener.
Eftersom incheckningen inte skulle äga rum på åtskilliga timmar styrde vi stegen mot puben The blue blazer. På vägen gick vi upp på berget där slottet är beläget med hela packningen. Vackert men jobbigt.

Till slut kom vi fram och kunde pusta ut med en stärkande mellanöl.
Pentland IPA från Stewart; arom av bulldeg, smak av knäckebröd,ljust bröd samt deg. IPA på 3,9%...?
Trade winds från Cairngorm; brödig arom och markerad efterbeska. Typiskt brittisk.
Black isle Organic lager; syrlig arom smakar kål. Underlig minst sagt.
Vi tog varsin god hamburgertallrik på puben tvärs över gatan.

Incheckningstiden började närma sig och regnet strilade ned. På vägen till hotellet blev det ett depåstopp på Cloisters bar.
Naylors Autumn ale; som en wieneröl i färgen. Väldigt tam och lite för varm.
Holy grale från Stewart; rubinfärgad med gräddigt skum. Även denna lite för varm. Trä grillat och blandsaft.

Incheckningstiden började närma sig så vi gick den långa biten i regnet till hotellet som hade bokats för ett par månader sedan. Men räckte det för att få plats där? Icke! Trots att vi hade bokningsbekräftelse med oss blev det inget rum. Det finns bara ett ord för detta, arsel.
Mitt emot låg dock ett hotel som hade ett ledigt rum, men det var fem pund dyrare. Det fick duga.

På Cloisters hade vi blivit tipsade om en alldeles nyöppnad pub nära vårt boende dit vi begav oss. Tyvärr fanns det ingen mat där så det blev middag på en närbelägen kinarestaurang.
Mätta och belåtna gick vi till Cask and barrel Southside som rekommenderats tidigare. Ett utmärkt ställe för intagande av real ale.
Orkney Best från Highland; ljus för stilen, tydliga brödtoner i denna bitter.
Farne island från Hadrian & border; choklad-doppad tobak med toner av bränt kål och arrak. Antagligen den bästa av dagens bitters.
Stud från Hambleton dracks också.
Samt Scottish oatmeal stout från Broughton; kolsvart med gräddigt skum. Rökmalt (?), bränd eftersmak.

Öl i Newcastle

Vi gick ned till stationen för att med tåget ta oss ned till England en sväng. Resan ned gick som på räls (suck). Dagen till ära spelades hatmatchen/derbyt Newcastle-Sunderland i stan.
Vårt hotell låg en bra bit från centrum, uppe på en kulle. En ganska dryg promenad med all vår packning. Väl framme var rummet ännu ej klart så vi tog ett parti biljard i receptionen/lobbyn där jag totalt förnedrade Majsan trots att det var minst sju år sedan man höll i en kö.
Till slut var rummet klart och vi kunde checka in.

Genast gav vi oss av ut igen och denna gång hade vi vett nog att ta bussen ned till stan. Tyvärr blev anteckningsblocket kvar på rummet hela dagen så det blir bara lite namedropping.
Första stoppet var puben the Duke of Wellington där Tyneside blond från det lokala bryggeriet Hadrian and border brewery samt Rivet chatcher från Jarrow intogs. En av de anställda (eller kanske ägaren?) förstod att jag var någon slags ölnörd när han såg min GBG, men påpekade att den var ett par år gammal samtidigt som jag fick erbjudande om att köpa årets upplaga av honom. Eftersom man hade sitt främjarmedlemskort med sig blev priset bara en sketen hundring. De hade ingen mat på matchdagar så vi gick till en närbelägen pizzeria och tog varsin pizza. Inte jättegott men ändå helt ok.
Vi återvände till puben för mer öl. Okells red ,White hot från Consett och Silver ghost från Wylam.

Sedan var det dags att bege sig ''hemmåt'' för att se på AIK hänga kvar i Allsvenskan på någon dator på hotellet. Majsan tog en liten tupplur på rummet under matchen.

Vi åkte ned på stan igen för att ''få'' ytterligare lite mat och dryck innanför västen.
Stället vi skulle till hade inte öppnat vid vår ankomst så det blev indiskt igen. Det var så starkt så jag bara satt och grät/snöt mig/flämtade/svettades och hällde i mig vatten. Någon slags små gröna galenskapspeppar-''frukter''var boven.

Efter maten hade puben Crown posada öppnat. Där blev det ytterligare några öl innan vi tog sista (eller liknande) bussen ''hem''. Hadrian Gladiator (ingen dubbelbock), Jarrow bitter och Gold tankard från Wylam.

Öl i Edinburgh del I-Päron vs. äpplen

Så var det dags igen för ett nytt öläventyr. På flygplatsen intogs en folköl vid namn Oranjeboom. Majsan och jag flög från Nyköping (det var fullbokat hos Norwegian) på förmiddagen till det vackra Skottland.
Resan var inte mycket att orda om. Vi checkade in på hotellet och begav oss ut i den i höstskrud vackra staden.
Inte långt från hotellet fanns en indisk restaurang där vi åt god men lite för stark mat. Jag nöjde mig med en liter vatten till då ölsortimentet var ett skämt.
Målet för vår kylslagna promenad var den stora weatherspoonspuben The standing order på George street. Kedjan i fråga skröt med att de hade världens största real ale-festival.
Man fick 3 1/3 pint glas till priset av en pint, dvs. 18:-! (mot 74:-på Akkurat...). Rena himmelriket alltså.
Vi körde för enkelhetens skull tre paralellprovningar tvärs över alla stilgränser.

Wychwood King goblin 3 poäng
Hook norton Easy weasel 1 poäng
Okänd (tack htc) 0 poäng

Tring Signal box 4 poäng
Wadworth Pixley blackcurrant stout 2 poäng
Titanic New york wheat porter 0 poäng

Greene king Bretwalda 3 poäng
Woodfordes Once bittern 2 poäng
St. Austell Coxswains special 1 poäng

Vi drog vidare till det närbelägna Kays bar. En otroligt mysig intim liten pub med några intressanta casköl.
Theakston Best bitter; kopparfärgad med ståtliga skumgardiner. Tunn med toner av äpple, nötig eftersmak.
Adnams ghostship; granbarr i mängder, frisk och ganska god. Det bästa jag druckit från dem.
Belhaven 80/-; rubinröd, söt och obalanserad, smakar blandsaft.

En stillsam dag var ölmässigt till ända. På hemvägen blev det någon underlig snabbmat på ett ställe som även serverade haggispizza...
Fick senare på kvällen ett MMS innehållandes en bild jag ville spara. Det fick till följd att ALLA andra hundratals bilder i telefonen försvann utan förvarning. Akta er för HTC...