Öl i skuggan

Soligt är det mest hela tiden, nu för tiden. Och vad kan pasa bättre till sol än öl? En krogrunda togs igår med min sambo för att inte tappa kollen på vad som händer på de pubar runt om i stan man inte besöker så ofta. Det vill säga alla utom nya Monks. Svårt förstås att hinna med alla på en dag, men fem blev det i allla fall. Första stoppet var Dårhuset där de ville ha 178:- (!) för en flaska All others pale. Snacka om att leva upp till sitt smeknamn...
Jag avstod&tog istället en flaska Mori från Ölvisholt.En smak av obehaglig träig maltighet.Man misstänker att detta öl är gammalt,men långt därifrån.
Ohara's Celebration-stout från Carlow hade en tydlig kaffearom&smak med tunn bränd eftersmak.
Nils-Oscar Barley wine är ett öl jag brukar uppskatta färskt,den här var två år gammal&kostade endast118:-som får sägas vara mycket bra med tanke på var vi var någonstans.Den hade inte förändrats så mycket på två år.Lite träigare än jag minns den.Känns lite tunn.Majsan drack en annan barley wine,Solstice d'Hiver från Dieu du ciel.Som antagligen var färskare&något mer amerikansk i stilen.Denna brygd spöade N-OBW ganska reält.
Vi åt även här för första gången,inte så vansinnigt dyrt som man skulle kunna tro,men gott.
Tvärs över gatan ligger Duvel,eller Pressklubben som jag tror den fina avdelningen heter.Ett ställe jag ej satt min fot på på bra många år.Ett exotiskt öl fanns at inmundiga i alla fall,Mystic Cranberry från Haacht.Skunkig&(inte så)söt fruktöl som jag tror hade ett par år på nacken.Eller lagrad som det brukar heta i de här kvarteren...
Om man fortsätter Vasagatan fram byter den namn till Upplandsgatan där Tegner's gömställe ligger med sitt dryga utbud av svensk mikroöl.Först en liten flaska Slottslager som jag konstigt nog inte hade smakat ännu.Här har man inte snålat med aromhumlen.Smakar som en''modern ljus lager'',med dragning åt pilsnerhållet.Uppfriskande!
Även en Skebo USB slank ner på uteserveringen.Antagligen bryggeriet's sommaröl.Väldigt ljus,lite grumlig.Ofiltrarad,eller köldgrumling?Snålt kolsyrad,men ändå helt ok.
Jag föredrar nog den mer välhumlade Hökhålts framför den här.
Härifrån styrde vi stegen ned till Rådmansgatan's t-bana varifrån vi åkte till medis&Bishop arms på Folkungagatan eller SoFo(hur är det SoFo när det ligger på norra sidan av Folkungagatan?)som de kallar sig.

Flying dog Garde dog,konstig variant av biere de garde som bara var på5,5%.Serverades alldeles för varm,det hade varit annorlunda om den hade varit mer stiltypisk.Men den här vill man ha kall.Ganska tråkig,sommrig kanske någon skulle kalla den.
Woody creek white från samma bryggeri serverades även den för varm.Ingen Hoegaardenspöare kanske,men en helt ok wit.
En ganska lång,men trevlig promenad senare var vi framme på Akkurat som var glesare befolkat än vanligt en lördagkväll.
O'Hanlon's Goldblade.En av de värsta real ales jag druckit.Vet inte om det skall föreställa någon bisarr variant av veteöl.Bara4%&antagligen inte tillräckligt med vete för att göra något ordentligt''avtryck''.
Wagner Märzen var tänkt att avsluta den mycket roliga dagen/kvällen,men de trevliga holländska paret vi satt&pratade med bjöd på en Beck Zoigl.
Nytt på Akkurat är att de nu har massglas till Beckölen om man vill.Ett trevligt initiativ.

Let me get you the winelist

I lördags var det dags för året's första utomhusprovning.Beväpnade med engångsgrill&bergssprängare öppnade vi(Elmik,jag&Marjut)upp.Engångsgrillen hade antagligen inhandlats någon gång under fjolåret varpå kolen inte ville ta eld trots flera försök.Det fick bli stekpannan istället.
Ölen då?Barley wine var stilen för dagen.
Rogue Old crustatian 5poäng
Bögedal143 5poäng
Shipyard Barley wine 0poäng
Delad pott för första gången på länge.Till saken hör att samtliga öl var max ett år gamla tyvärr&lite spretiga.Det hade varit kul att göra samma provning om cirka tio år när de utvecklats lite mer.Rogue var en riktig humlebomb som man definitivt borde stoppa undan någon flaska av(om man hade plats),Bögedal kändes relativt fruktig,frisk&lätt,Shipyards häxbrygd var ett riktigt bottennapp,snygg etikett dock.

[Pellsnr]!

Det var tänkt att vi skulle grilla, man vädret ville annorlunda, så vi fick sitta inne och svälta istället. Medan vi gjorde det hade vi (Undertecknad, Elmik och Farsan) en pilsnerprovning.
Rohozec skalák světlý ležák Premium (prosit!) 6 poäng
Lučan Export 5 poäng
Spendrups Old gold 3,5% 4 poäng
Bohemia regent Prezident 3 poäng
Antagligen första gången jag deltar i en provning där jag ej smakat någon av ölen tidigare.
Skalak 11 hade man smakat förr, men 12:an (Premium) var ny för mig. Så pass god att den kommer konsumeras igen om den kommer i min väg en gång till. Sammetslen.
Jokern Old gold gjorde bra ifrån sig, även om den ej föll mig i smaken. Starkölversionen tycker jag är det bästa öl Spendrups brygger. Den här var dock väldigt vattnig och smaklös.

Gray day

En massa studentflak (läs:ungjävlar) förgyllde staden med sin närvaro denna mulna onsdagseftermiddag. Är det verkligen så förbannat kul att bli öppet arbetslös? Jag var på plats i City, i första hand för att inhandla lite jästa maltdrycker på Regeringsgatan. Till min förvåning fanns Old crustacean kvar, så ett gäng dylika och Nils Oscar Saison blev det. Man får hoppas att nyköpingsbryggeriet har lyckats bättre än när de försökte brygga belgiskt sist...
Tvärs över gatan från bolaget finns ett par bokaffärer där det fanns en helt annan bok än vad som stod på inhandlingslistan-Beer-a gauge for enthusiasts av Greg Duncan Powell (han,ja). En genomgång av de flesta öl på Australiens flaskölsmarknad. Lite småkul skriven på australiensiskt vis. Den får i alla fall mig att vilja åka ner ''down under''. Men när ska man ha tid med det när ens överordnade tycker att man skall jobba i tid och, framför allt otid?
Som vanligt när man blivit pungslagen hos vårt kära monopol finns tröst att få på nya Monks på Sveavägen.
Hofnar från belgiska Hofbrouwerijke; Luktar verkligen belgisk ale på ett fruktigt sätt. En fruktighet som även går igen i smaken. Ganska lättdrucken, känns som en stabil ''session-öl''.
Beagle (Argentina) Fuegian stout avslutade besöket i staden. En tydlig och obehaglig bränd smak, eftersmak av tobaksrök. Godare än det låter. 7,8 väl dolda%.

Öl i Danmark del III-Styrstångsfylla

Utflykt till Hillerød med buss stod på dagen's schema. Där skulle det sjungas och firas att dirigenten fyllde år. Vilket det gjorde. En buffe intogs tilll detta högljudda spektakel. Jag kan ej påminna mig om att Carlsberg 4,6% har intagits vilken den tillsammans med en flaska Wiibroe Pilsner gjorde. Makroblask var ordet.

Efter alldeles för lång tid på detta kalas där alla blev allt mer alkoholpåverkade medan jag gick åt motsatt håll, blev det till att leta upp en tågstation för att ta sig tillbaka till stan med.
Utan större svårigheter kunde man äntligen komma ''hem'' och sova lite. Det hade varit en tidig morgon efter den relativt sena gårdagskvällen.

När Majsan till slut kom hem var jag utvilad, det var mer än vad man kunde säga om den ''unga'' damen. Helt sonika fick man allena vandra ut i söndagskvällen på jakt efter exotiska brygder. Första målet var Trykbar, där vi hade varit i somras. Väl framme konstaterades att de tre öl jag inte druckit i öllistan var slut.
Nästa mål fick då bli Borgergade 93. Hade ingen aning om vad som skulle ligga där. En riktig fulkrog skulle det visa sig. Undertecknad gick försiktigt in och såg sig omkring och gick ut igen. Det var ej det haket jag var ut efter utan stället vägg-i-vägg. Black swan.
En riktigt trevlig/mysig bar/pub med kul personal och gäster som har ett ganska litet utbud. 5-10 flasköl och 9 fat, alla inhemska. Men det är inte vilka öl som helst. Här fick jag under kvällen dricka bärs från tre ''nya'' bryggerier.
Först (inte från något exotiskt bryggeri) Thisted Porse guld; inget speciellt, bara en vanlig ''guldöl'' bryggd med pors och humle (det skall tydligen finnas en version utan humle). Jag föredrar dock denna framför Sort guld (a.k.a. Skandinaviens mest överskattade öl).
Andrik Jazz ale; en av alla dessa lättdruckna ''gyllene ales''. En lätt/diskret smak av något slags malt ackompanjerat av en (?) blygsam humlegiva. Jag dricker dock hellre det här än att lyssna på jazz.
Det samma kan sägas om Nyboder ale från Dagmarbryggeriet. Något mörkare och lite mer humle bett bara.
Andrik Forårsfryd; smak av blandsaft, ganska tam. Beskare än alla andra dessa ''blandsaftöl''. Godare än vad det låter.
Beer here Fat cat; WOW! Fantastisk. Den överlägset bästa IRA:n jag har haft nöjet att inmundiga. Blommig, mumsig humle i överflöd utan att vara så förbannat stark. Det bådar gott för det unga ''bryggeriet''. Mancandy!
Dagmar Porter 5,2%; ganska syrlig, med en markerad rostad eftersmak. Men ändå söt.
Slutligen Hancock Pilsner; en ganska obehaglig träighet som ''planar ut'' efterhand som ölet värms upp.
Att ta sig hem blev inte helt enkelt. Om man kan Köpenhamns geografi vet man att det är långt från Fredriciagade/Borgergade till Langebro (till fots i alla fall). Jag började gå och kom till slut till en av alla dessa gratis lånecyklar som finns i både Stockholm och Köpenhamn. Det är inte lätt att läsa kartan och hoja samtidigt. Efter att ha kört fel två gånger och svurit ännu fler kom jag äntligen ''hem''.
Roligare än så blev det inte vid denna utlandsvistelse,men jag tror det kan bli ännu bättre på nästa resa.

Öl i Danmark del II-Soligt värre

Musikerna höll på att repa hela förmiddagen så jag kunde ligga ostörd och sova på sjätte våningen. När de var klara kom Majsan upp och drog ut mig på stan för att äta. På vägen till någon mat gick vi in i en bokaffär där två dyra men dock böcker jag bara var tvungen att ha; Det danske öl av Henrik Bögh och The beer book skriven av olika författare t.ex Joris Pattyn och Ron Pattinson.
Mat blev det i form av en liten men extremt mättande pizza på någon sidogata till Ströget.
Efter maten skulle Majsan iväg och repa lite till medan hon höll på med det fick jag chansen att gå på Blågårds apotek på Blågårds plads där det fanns något så ovanligt som billig exotisk öl.

Thy Økologisk humle från Thisted (ett bryggeri man gör klokt i att inte ha några förväntningar på) var väl inte så märkvärdig, men det smakade inte illa. Skönt med en lätt öl i det brutala solgasset. Jag tror 5,8%-ig ljus lager kallas för guld-öl i Danmark. Är inte beredd att hålla med.
Vestfyen Ale; Blandsaft i både arom och smak, ju mer desto varmare den blir. Bärnstensfärgad. Antagligen dagens värsta öl... trodde jag...
Att bryggeriet Herslev kan göra god öl är väl ingen nyhet, med deras Pale ale blev en ny personlig favorit på samma sätt och av samma anledning som Brewpub's Atlantic IPA hade blivit det dagen innan. Mycket trevlig humleprofil, mest amarillo tydligen. Den kan egentligen sammanfattas med ett enda ord: Humlefrisk!
Vestfyen Stout; i mina''anteckningar''står det kort och gott: ''Riktigt nasty, härsket kaffe!''
Det fick vara nog med ölandet för den här gången, då musikanterna behövde hjälp med att få liv/ljud i ett av alla de bisarra instrument de spelade på, det ena konstigare än det andra (sinka, regal, gamba, basun, altblockflöjt, rankette, dulcian, ärkeluta och pommer).
Hängde ett tag på deras repning innan stegen styrdes tillbaka till vandrarhemmet där min stora väska skulle hämtas. Det hade nämligen blivit dags att storhandla. Jag övervägde faktiskt att ta mig hela vägen bort till Ölbutikken, men lättjan blev för stor, så det blev en promenad till det relativt närbelägna Barley wine istället. 1600:- danska för 21 öl och en bok (24 öl du skal smage för det bliver jul av Carsten Berthelsen). Som sist fick jag rabatt men nu var det på mer än tio%. Det var en ymnigt svettandes bloggare som till sist hade packat ner all öl i strumpor och andra kläder i väskan. Den trevlige ägare förstog att jag var ordentligt törstig och bjöd på en kall öl, att förtäras på butikens uteserveringen. Och med uteservering menar jag en ihopfällbar stol som stod framför skyltfönstret.
Hornbeer Mørk hvede; första gången för mig att smaka på något öl från detta bryggeri (vars bryggmästare/ägare är bror till NATO-chefen). Veteöl skulle det vara, men mer som en inte så god schwarzbier. Det var ändå skönt att svalka sig lite.Gratis.
Efter att väskan dumpats på rummet var det dags för konserten på Stenosgade. Dom spelade (&sjöng) så fint. Efteråt gick jag med Majsan till Örsted ölbar. Ett ganska digert fat-och flasksortiment fanns att botanisera bland.Rätt dyrt dock.
Först krogen's egen öl, Beerdog, en ganska intetsägande bärnstensfärgad historia.
Mikkeller Tjekket pilsner; över förväntan, vet inte om den är stiltypisk, men en och annan saazkotte verkar ha trillat i i alla fall. Ren och frisk i smaken.
Slutligen Lagunitas Censored. Jag tror inte så många här i Sverige känner till den långa historien bakom denna öl. Men något i stil med att folk på bryggeriet hade rökt på på jobbet och myndigheterna stängde ner Lagunitas i en okänd tidsperiod. Man ville döpa detta öl till Kronik ''som minne'' av detta. Myndigheterna sparkade återigen bakut och brygden fick namnet Censored. Apropå minne så har jag ingen aning om vad det var för öl. God natt!

Öl i Danmark del I-Fredriks provning

I fredags åkte jag, Majsan, samt hennes band/kör med buss till Danmark där de skulle göra ett par framträdanden.
På väg ned blev man upplyst om att vi skulle åka färja istället för bro. Av en underbar slump hade Fredrik en provning på Dahlberg i Helsingborg, just denna dag, just vid denna tidpunkt, jag hann innanför dörren men någon minut till godo. Fantastiskt.
En massa öl folk fanns så klart att sitta att trängas/prata med bland annat ett par representanter för Hembryggarbloggen. Det mesta av vad som provades hade jag smakat förr.
Rogue-Jorgen ale
Alesmith IPA
Nynäs DIPA
Mikkeller Drikkeriget DIPA
Southern tier Choklat
Stone Smoked porter
Three Floyds Bourbon Behemoth
och sist men inte minst den fantastiska Flying dog Wild dog barrel-aged gonzo. Kolsvart har jag för mig, arom av choklad och något slags trä (antar att ekfatet inte bara påverkar smak, utan även arom), smakar ungefär som det luktar, men även någon ton av whiskey. Den överlägset godaste imperial porter jag druckit. Till och med bättre än deras Wild dog schwarz. Det känns som att jag blir tvungen att omvärdera detta bryggeri.
''Som vanligt'' fanns det en hel del intressant i denna restaurants ölmeny, te x. en del brygder från det för mig okända italienska bryggeriet Gilac. Thea (4%) hette ölet som naturligtvis kändes tunnt efter alla smakbomber, inte desto mindre uppfriskande dock. Antagligen precis vad jag behövde inför min ensamma färd med färjan till Helsingör och därifrån vidare med tåget ned till Köpenhamn (Nörreport). Majsan och ett gäng till av sångarna satt på Brewpub, självklart hade jag inget emot att bege mig dit för att möta upp dem.
Jag hade stora förväntningar efter vårt trevliga besök där förra året. Första ölet blev William Wallace; tobaksrök i både arom och smak,samt en smak av blandsaft som inte är ovanlig i koppar/rubinfärgade ales. Värsta Brewpubölen hittills.
Cole Porter; Undertecknad är EJ medlem i PDA. Porter har aldrig varit min grej, men den här får sägas vara helt ok, även om den påminner om en färsk Carnegie. Stiltypisk. Kanske håller min gom på att mogna.
Slutligen Atlantic IPA; Härligt blommig humlearom och smaken håller vad doften lovar. Väldigt bra ''session-IPA''. Smakar mycket ''större''. Helt i min smak. Sedan blev det till att promenera ned till Langebro där vi bodde.

I tysk exil på Kungsholmen

Gårdagen till ära hade ett flyktingläger inrättats på Löwenbräu. Min sambo fyller år i dag och i går var det något slags kalas i vårt hem. Till detta spektakel kom ett barn. Undertecknad uppskattar ej dylika, utan fick fly fältet. Så på en barstol på Kungsholmen satt jag alltså och inväntade ett faran-över-SMS.
Sortinentet var långt över förväntan. Regensburger Premium från Bischofshof smakade inte illa, men var bara så tråkigt tysk som man kan vänta sig.
Leikeim Steinbier original låter ju mer spännande, men icke. Tror detta var det första kommersiella steinbier jag har druckit. Hade väntat mig mer karamellsmak, men den var endast blygsamt närvarande. Lite sötaktig. Ingen hit direkt.
Krombacher Weizen.En för söt hefeweizen som antagligen hade smakat bättre på uteserveringen(om de har någon)om någon månad.Under konsumtionen av denna öl kom mitt efterlängtade textmeddelande&min tid som flykting var över...för denna gång.

Månaden's bolag,maj'09

Karlavägen även denna månad med dess intakta (tror jag) sortiment av påsköl.

Många öl blev det

ÖIS näst största provning någonsin gick nyligen av stapeln. Nitton öl från sju länder ''tävlade'' i fem klasser om titeln Drunken spring-champion. Den sexhövdade multinationella panelen kom fram till följande:
Ljus lager:
Carlsberg Arboga Vårlager 18 poäng
Olvi Sandels 5,3% 14 poäng
Wiibroe Guld export 6 poäng
Tuborg Grøn 5 poäng
Fisher Desperados red 1 poäng
Anmärkningsvärt här var att det regerande mästarölet Desperados kom sist.
Belgisk ale:
Jolly pumpkin Oro de calabaza 9 poäng
Contreras Mars especial 4 poäng
Ølfabrikken Meyers pommier brune 2 poäng
Efter de här klasserna tillkom ytterligare en panelmedlem.
''Strong ale'':
Fuller's Golden pride 9 poäng
Rogue Imperial youngers special bitter 7 poäng
Ecaussinnes Ultrabrune 0 poäng
En av mig påhittad klass. En belgian strong ale, en english strong ale och en amerikansk strong ale mot varandra. Tre helt olika öl, där den belgiska var infekterad.

Traditional ale:
Dugges/Nögne ö Sahti 12 poäng
Daleside Morocco ale 8 poäng
Nørrebro Old odense ale 5 poäng
Ølfabrikken Meyers juniper dubbel 5 poäng
Panelen var väldigt oense om de olika brygdernas kvaliteer.
Belgian strong ale:
Anker Gouden carolus classic 14 poäng
Brooklyn Local 1 12 poäng
Herslev Stjernebryg 10 poäng
Ecaussinnes Ultrabrune 0poäng
Ultrabrune åter igen infekterad. Jag köpte tre flaskor och den första var frisk.
Med tanke på att 1,5 liter tioprocentig öl hälldes i slasken blev det inte en sån tung provning som man skulle kunna tro.
Men kul var det. Med tanke på att det snart är dags att besöka den danska huvudstaden och inte flyga hem dröjer det nog inte alltför länge till nästa provning.

Öl i Valby

Galenskapen från tidigare dag skulle fortsätta även idag, men i mindre och billigare skala. En mindre allergisk dag, men ändå väldigt långt ifrån vanlig standard.
Vi tog färjan från Helsingborg över sundet, där säkerligen många sjöslag ägt rum under århundradena. Vackert, men lite kyligt.
Väl framme i Helsingör tog vi tåget ned till Köpenhamn där min sambo och undertecknad bytte till pendeltåg som tog om till Carlsberg visitor centre (A.K.A.Jacobsen).

Sjukt stort och pampigt.Väldigt många hakkors, i utsmyckningen. Tror jag såg 20 innan vi var därifrån.
Hade detta varit i Sverige eller Tyskland hade de garanterat städats undan. 60 dkr för en rundvandring som inkluderade två öl. Helt klart värt det. Ganska intressant faktiskt.
I den moderna baren en trappa upp fanns en hel del att välja på, lite synd bara att det ej fanns något annat att äta än snacks, även om rökta mandlar är gott.

Tuborg Påskebryg, Tuborg Röd, Jacobsen Extra samt Carls Lager förtärdes innan vi åkte in till stan. En sen lunch åts på något tacoställe innan vi skulle till Barley wine för att storhandla. Det var mest jag som storhandlade då Majsan nöjde sig med några flaskor. Femton flaskor för 1068 dkr, av någon anledning blev det tio procents rabatt. 977:- klart mindre än vad jag hade räknat med.
Får man det om man handlar för över 1000:- kanske?
Trevlig och hjälpsam personal i alla fall. Inte så lätt att förstå alltid dock. Konstigt''språk''.

200 sek kostade varsin förstaklassbiljett Köpenhamn H-Sthlm C. Minst sagt överkomligt. Det lönar sig att vara ute i tid ibland. Sjukt skönt att slippa flyga och behöva tänka på viktgränser, tarmrazzior, att checka in ett halvår innan planet skulle ha lyft (för det ÄR försenat) med mera. Är så oerhört trött på allt det där. Nu kunde jag få ta med mig Knark i lugn och ro.

När vi äntligen kom hem pös det om två flaskor så det fick bli nödslakt. Efter ett oerhört pusslande fick jag in all öl i kylen respektive lagringskylen (så fullt att det blev till att tejpa fast öl ''i taket'' för att få in allt). När fan ska man dricka allt? Ett par timmar senare än vad som var tänkt kom man till slut i säng.

Öl i Helsingborg

Skönt att slippa flyga för en gångs skull, det blev tåget. Dagen till ära hade en massiv pollenallergi infunnit sig. Det kommer tidigare där nere än hemma tydligen. Vi hittade utan problem vandrarhemmet där vi checkade in.
Hungriga hade vi också blivit och tog en kebab respektive falafel på samma gata jag och Majsan bodde. Vid hamnen låg en Bishop arms där varsin öl intogs. Det bäst/finast belägna BA jag varit på, med utsikt över vatten och båtar.
Detta skulle bli en eftermiddag/kväll i galenskapens tecken. Ölet jag drack var Guldkällan Vit från Åbro (typ). Inte så märkvärdigt kanske, men allergin hade totalt satt min (allt rödare, av allt snytande) näsa ur funktion. Mitt smaksinne var även det kraftigt handikappat. Men tydligen har man ''more money than sense'' så vi gick vidare till nästa Bishop arms beläget bara något kvarter därifrån. Den fjortonde puben jag besökte i denna kedja och den får sägas vara en av de bättre.
Seventy-eight, något jubileums öl från Ringwood blev det där.
Tvärs över gatan ligger det beryktade Dahlbergs där mannen som satt denna restaurang på (öl-) kartan Fredrik jobbar. Ett verkligt intressant och eget sortiment fanns som väntat. Jag kan rekommendera ett besök, trots att det är stockholmspriser på ölen. Garanterat att man hittar något man inte sett förut, trots det relativt lilla flaskutbudet (cirka45). Öl jag kastade bort pengar på, till ingen nytta på här var:Herslev Schwarzbier, Öland's Påsköl, Stone Smoked porter och någon mer.
Vi träffade även den lokale ölfantasten Hannes som vi hängde med resten av kvällen. Trevligt.
Jag kommer absolut dit någon mer gång, då beväpnad med smaklökar och fungerande näsa. Helsingborg är för övrigt en överraskande vacker stad.
Kvällen avslutades med en Yatzyförnedring på BA tvärs över gatan. Ringwood Best bitter och Chocolate Tom (Robinsons?).

Ölbloggarträffen i Göteborg

Efter de få timmars sömn man lyckats få var det dags för en allt för tidig utcheckning från hotellet efter vilken jag gick runt på stan i det strålande vädret och brände pengar på onyttigheter som glass och böcker.
Klockan 14 skulle de 15 deltagarna (från 12 olika bloggar) samlas på BA på Järntorget. En pub jag tidigare inte besökt. Men av det tolv pubarna i kedjan som tidigare besökts så får man lov att säga att detta är en av de bättre. Ett eget fatöl har de till och med.

Ett glas Nils Oscar ''Vår öl'' intogs innan det var dags att dra vidare till The rover.
Otroligt kul att träffa alla IRL. Alla var väldigt nyfikna på vem den mytomspunne hemlighetsmakaren Double bastard var och nej han kom inte maskerad eller iförd någon superhjälte-dräkt. Han var en överraskande ung, riktig/vanlig människa!
Även speciellt kul att se världen's gladaste människa och hans bloggarkompis. Entusiasmen lös om dessa herrar. Det finns hopp för dagen's ungdom tydligen.

Vid fyra bokade bord på Rover slog vi oss ned med varsin öl.
En Eugene city Tracktown 100 meter ale för min del. En riktig humlebomb som påmnner väldigt mycket om Rogue IIPA och smakar betydligt ''större'' än sina 6,2%.

Eftersom alla andra skulle äta smet jag iväg till det ganska närbelägna Haket som var ännu bättre än sist vi var där.
Nøgne ö Havrestout var en av de sämre brygder som av mig intagits från detta vanligtvis så bra bryggeri. Den hade inte det där lilla extra som man är van vid.
Hökhålts Sommarale från Grebbestad (tror jag) var vinnaren från förra årets hembryggar-SM. Lätt och frisk, med en härlig humleprofil. Sommarale indeed.
Ølfabrikken Pilsner var en besvikelse, bara tråkig.

Roligare skulle det bli på stället som provningen hölls på någon vinbar i närheten. I deras källare närmare bestämt.

Den kan man antagligen läsa om på någon av följande bloggar:
Något att dricka
Beerwell
Ölkultur
Dempabeer
Double bastard beer blog
En av allt fler ölbloggar
Öl är gott, resor är kul
Anders And
Casa
Överjäst
Riktigt bra grejor, smakrika och mycket starka öl. Tack vare att vi drack så lite av varje blev man ej särskillt påverkad. Smaklökarna tog dock reält med stryk av alla humlebomber.
Jättebra ordnat och sjukt trevligt. Stort tack till Double bastard som höll i trådarna.

Efter provningen drog de övriga till Tre små rum, medan jag satt kvar och tog en flaska Ahle Påsköl som jag av någon anledning inte förde några anteckningar om.

En öl hanns även med på Tre små rum (där minst tre av landets bryggmästare syntes och minglades med) innan de stängde.

Flertalet av oss gick till Rover för en sista skärmsläckare. Mitt livs första isländska öl Skjálfti från Övisholt. Någon slags ljus lager.
Härefter blev det pizza på Järntorget innan sju av oss åkte hem till Victor. Det blev ganska sent, men kul var det. Någon timme efter att alla (utom jag) gått hem ringde ''väckarklockan'' och det var dags att gå upp för att ta sig till tåget hem.

Tack till samtliga deltagare för att ni gjorde detta spektakel till en sådan succe!

Glenn

I förrgår förmiddag tog jag tåget till Göteborg där en ölbloggarträff skulle hållas på lördagen.
Det tog nästan fem timmar. Efter lite strul att hitta busshållplatsen kom man till slut fram till Norra kustbanevägen där första natten skulle tillbringas.
Anledningen till min tidiga ankomst till staden var att bryggeripuben Pannrummet endast har öppet på fredagar. Bröderna Ödman är det som brygger här och ölen heter således Ödmans.
I sedvanlig Öl i Stockholm-anda dumpades bara väskan på hotellet innan det var dags att ge sig av till ovan nämnda hak.
När jag kommer in är stället helt öde, bara en bartender/servitris rumstrerar bakom den långa baren.

En hamburgertallrik och en Pilsner blev det till att börja med. Skitbra, smakar som när man dricker pils nere i Centraleuropa. Levande och färsk. Dock inte så besk.
Minst lika bra var Ödmans Mörka. Schwarz-mörk, tillbakadragen beska, hyfsat lång eftersmak. Rekommenderas varmt.
Slutligen deras ''Brown Ale''. Bärnstensfärgad. Lite efterbeska, tunn, obetydlig (om någon) maltsmak. Inget för mig.
Jag fick tillfälle att prata med den ene av bröderna,som sa att de endast brygger 30hl/år. Med största sannorlikhet det minsta bryggeriet man besökt i sina dagar. Det finns nog hembryggare som brygger mer.

Spårvagnen tog mig tillbaka till stadens mer centrala delar där Delirium skulle besökas. Jag var där för tre (?) år sedan och tyckte det var helt fantastiskt.
Anade att det hade gått utför med denna krog. Det var värre än så. En parodi på Monks skulle det visa sig.
Markus och hans sidekick Ola (tror jag han hette) satt där och ölade som bäst när jag kom in och satte mig hos dem.
Strax därefter anslöt även Christer, Rojo (en riktig profil minst sagt), Weine och Victor.
Besöket inleddes med en Ocean IPA. Ett mellanting mellan en amerikansk och en brittisk IPA. ''Sådär'' får nog omdömmet bli.
Sex olika flasköl konsumerades efter detta varav alla B-F-datum passerats med minst ett år. Bla. Dolen Kriek från Brouwerij sint jozef. En massa fruktsocker både i arom och smak, men med någon konstig bismak. Antagligen pga att BF-datumet gick ut för TRE ÅR sedan.
Ett av helgens mest omtalade öl var en ''tripel'' på 3,8% från något belgiskt bryggeri. Och med tripel menar dom antagligen ljus (numera) oxiderad lager.
Flera av ölen vi beställde ur den digra ölmenyn var dessutom slut.

Kosan styrdes därefter till det legendariska Tre små rum där den excentriske och extremt sköne ägaren höll hov. Jag hade tydligen visat mig värdig att bli serverad en flaska Samuel Smith's India ale. Smakade inte speciellt mycket som en IPA, men gott var det! Extremt välbalancerad, något som man kanske inte förknippar med''IPor''.
Ocean Eko-pale-ale,har ett vagt minne av att det hade överraskande mycket karaktär för att vara en mellanöl, men tror inte det smakade speciellt bra.

Av någon outgrundlig anledning avslutades kvällen på BA på Avenyn. Där ytterligare någon öl dracks. En härlig kväll,det var länge sedan jag hade så kul. Tack till alla inblandade utom flaskölsansvarig på Delirium.

Månaden's bolag april'09

Inga mitt-i-månaden-släpp denna månad gör att ''vinkällarbutiken'' på Regeringsgatan känns väldigt urplockad då det är dit stadens dryckesnördar i första hand vänder sig.
Istället får man vända blickarna mot nordöst till bolaget på Karlavägen, där rikligt med back/lådvis med påsköl ännu finns att botanisera bland. Nu även prissänkt!

Inventering

I går skulle jag rota fram en flaska mjöd som låg på någonstans i lagringskylen, lättare sagt än gjort med tanke på hur trångt/överfullt det är där (det går inte ens att stänga dörren). Under min jakt hittades något som jag inte trodde fanns kvar.
Lappen som hände på kylskåpsdörren som indikerar vad som finns där-i stämmer alltså ej. Det var bara att följa trenden bland landets ölbloggare och inventera.
Ett kärt besvär såklart. En del gjejor känns som att de legat för länge och vissa undrar man vad de gör där över huvud taget.

Detta är vad jag hittade:
Årgång Öl Antal
04 Affligen Brune/Dubbel 1
04 3fonteinen Oude geuze 1
05 Baladin Xyauyu 1
05 Carnegie 1
06 SuA Holiday-porter 1
06 Shepherd neame Christmas 1
07 Stone Vertical epic 3
07 Nögne ö Underlig jul 2
07 2 Caps Blonde 1
07 Anchor OSA 1
07 Panil Barriquée (Sour) 1
07 Carnegie 1
07 Bosteels Deus 1
07 Panil Divina 1
07 Ename974 1
07 Lindeman’s Kriek 1
07 Shipyard Longfellow 1
07 Mikkeller Black 1
07 Haandbryggeriet Nissemor 1
07 Samichlaus Helles 1
07 Shepherd neame Christmas 1
07 Left hand Snowbound 1
07 Weihenstephaner Tradition 1
08 Saaremaa Tume 3
08 N-O Julöl 2
08 Lodigiano 709 1
08 Fuller's1845 1
08 Baladin Elixir 1
08 BaladiNoel 1
08 Baladin Super 1
08 Birra Del Borgo16 1
08 Carnegie 1
08 Left hand Chainsaw 1
08 Höss Doppel-Hirsch 1
08 Nögne ö God påske 1
08 De molen Hel&verdoemenis 1
08 Hvedegoop 1
08 Lefthand Octoberfest 1
08 Meantime Old Smoked Bock 1
08 Mikkeller Fra til 1
08 Primator Dark 1
08 Samuel Adams Chocholatebock 1
08 Shepherd neame Christmas 1
08 Stille nacht 1
09 Flying dog Schwarz 3
09 Mars Contreras 2

Öl i Helsingfors del II-Svart dörr

I förrgår var det dags att återvända till Sverige. Precis som sist inväntades båtens avgång på Black door.
En Prykmestar Schwarz från Vakka-suomen blev en stor besvikelse med tanke på hur erotisk deras rököl var. Det smakade mest kaffe.
Men värre skulle det bli, Nokian Keisari IV. Resans värsta öl. Smakar ganska mycket alkohol för att bara vara på 5,7%. Hemsk sträv beska. Jag tror inte fatet var infekterat,men det kan inte vara meningen att det ska smaka så här... eller? Jag före drar bryggeriets Talvi IV framför denna styggelse.
Black door hade sitt eget fatöl också Black Door H.O.D.A. från Huvila. Obalanserad, men helt ok. Väldigt mycket humlesmak, men det smakar ändå inte som en IPA. Skulle antagligen bli bättre om den var ett par procent starkare.
Krombacher Dark hade smak av någon slags konstgjord ''mörk maltighet'', väldigt lättdrucken.
Till sist St. Peters G-Free som gjorde mig väldigt tacksam att jag ej är glutenintolerant. Ett plus i kanten för att bryggeriet verkar ha tagit tillbaka de gamla sköna ''ovala'' flaskorna.
Vi gick tillbaka upp till hotellet för att ta en taxi tillbaka till båten. I vanliga fall hade jag varit alldeles för snål för något dylikt. Men min väska var så sjukt tung att det inte fanns något annat alternativ. Taxiresan var värd varenda euro.

Ombord blev det en alkoholfri öl i baren, Nikolai. Värre än de flesta alkoholfria öl och det vill inte säga lite.
Någon timmes vila i hytten innan vi tog hissen upp till restauranten El capitan där en fantastisk middag intogs. Det godaste jag ätit i år. Något slags lamm.

Ångesten hade vuxit sig allt starkare inför hemkomsten då all öl skulle dras hem. Med såna HÄR mardrömshistorier i färskt minne lyckades jag med mycket möda dra upp väskan till Gärdets t-baneststation för vidare färd mot Centralen där väskan utan större problem togs ombord på pendeltåget hem.
Vid ankomsten till ''min'' station vad det dock slut på det roliga. Först världens längsta (?) tågperrong (varför?) fylld med grus, sedan ett par trappor (upp) följt av en väldigt grusig uppförsbacke/gångväg. Pust!
Ingen öl hade dock fått sätta livet till i denna galenskap. Frågan är när man ska dricka allt. Känns som en ''ond'' cirkel där man bara köper på sig en massa öl som aldrig blir uppdruckna.
Jag får göra en insats i morgon, men det blir som en droppe i havet.

På allmän begäran:Öl i Helsingfors del I

I förrgår gick vi i sakta mak från färjeterminalen upp till det finaste hotellet undertecknad någonsin bott på som låg på Simonkatu,med utsikt över en bryggeripub&en alkobutik.
Vad kan man mer begära?
Just den där butiken såg så lockande ut att jag gick dit&brände tusentals kronor där.Trots min''rullväska''var det vansinnigt tungt att dra den tillbaka den lilla biten till hotellet.
Väl där blev det lite välbehövlig vila.
Något kvarter från hotellet låg den tjeckinspirerade puben Pivnice hostina där lite mat&en flaska alldeles för snäll rököl(Karhu Korpisavu)intogs.
På samma gata fanns en annan pub som tillhör samma kedja.Där dracks det en flaska Kapuziner Kristall-weizen från Kulmbacher som var precis lika tråkig som filtrerad veteöl brukar vara.
Mer från samma jättebryggeri(dom brygger mer än dubbelt så mycket som alla Sverige's kommersiella bryggerier tillsammans!),Kulmbacher Edelherb en pilsner som var''sådär''får man väl säga.Som vanligt i tysk ljus underjäst öl verkar man inte bry sig om att ha i aromhumle.
Till min stora glädje fanns det även en buteljerad rököl(Prykmestar Savu från Vakka-Suomen).Datumet hade gått ut(känns mer som regel än undantag på hak som har mer än50flasköl),men detta var ändå resans bästa öl.Lite endimensionell kanske,men rökt skinka är skitgott!Svart som en Schlenkerla.
Mitt resesällskap kom också förbi en kort stund innan det var dags för henne att gå på Hanoi Rocks-konsert.Som den gentleman undertecknad(inte)är gick jag med henne till konsertlokalen för att beskåda hennes misslyckade försök att sälja den överblivna biljetten som hon hade.
Bara ett kvarter därifrån låg hotellet med sin intressanta hotelbar.
En burk(!)Nikolai Vehnä lager från Sinebrychoff för över80:-konsumerades i densamma.Vehnä är finska för vete.Det var lite som en kristallweizen.
Jag gick upp på rummet&sov ett par timmar till Marjut kom''hem''.Vi gick ut till det relativt nyöppnade Villi Wäinö,Finland's svar på Tegner's gömställe.Trecis ett sån't ställe man som ölturist vill gå på,med inhemska mikrobrygder som specialite.
Först ett bisarrt wieneröl,Kievari Mämmi från Laitilan wirvoitusjuomatehdas(just det).Det finns en konstig finsk maträtt som heter memma som de tydligen har haft i brygden.Smakar som kall köttfärssås på burk,där såsen har tagit smak av metallen från burken.Inte så gott som det låter...
Huvila Ulpukka,smakar som om man skulle ta två delar APA&en del bitter.Schysst.
Slutligen krogen's eget öl Villi wainön oma olut onni som inte lämnade något bestående minne eller men.
En sista öl skulle det bli på bryggeripuben som man såg från hotellfönstret,Teerenpeli.

På de sju haven

090408: Jag skulle åka båt med världens slappaste finne. Någon hade hoppat framför tåget så hon blev lite sen till Siljaterminalen. I väntan på henne intogs en flaska Falcon Ekologisk. Inte så hemsk som man skulle kunna tro. Eller så var jag bara väldigt törstig.
Vi gick ombord och installerade oss i hytten innan det var dags att intaga en buffe. Inte så märkvärdigt, som vanligt bara.
Old port pub har Helsingfors-båtarnas största ölutbud så det blev ett besök där.
En flaska Young London ale sippades på. Riktigt god, ganska söt och en hel del maltighet, fyllig. Smakar ''större'' än 6,4%.
Mer english strong ale i form av Owd rodger från Marstons. Inte lika tilltalande. Helt ok, mörkare än Youngs, något spritig, nästan som en barley wine.
Jag gick ned till hytten (belägen någonstans i kölen) och sov då ölen hade varit ganska stark.
Marjut var dock ute och härjade fram till tidig morgon.
Gäsp.

Öl i Alvik

HembryggarSM kom som vanligt på ett ojämt år till någon närförort till Stockholm.Denna gång var det i Alvik.
Jag&Prettyboy tog oss i vårvärmen dit för att försöka prova oss igenom de92hembrygda ölen.En omöjlig uppgift.En bråkdel hann vi väl prova innan rösterna skulle vara inlämnade i alla fall.

Klassen på ölen var den lägsta jag har varit med om i hembryggarsammanhang,med ett par riktigt vedervärdiga brygder.Total kontrast mot senast i Uppsala.Men det fanns en del riktigt goda bärs också Te x.Choti blond från Draupner(släpvagnsbryggeriet)feat,Mikael Westlund,Nya zeeder av Jessica Heidrich(som vann lagerklassen i folket's val)&LillabackaII-Dagarsale av Olle Linder för att nämna några.
Ett grattis till alla medaljörer&ett extra stort grattis till Året's hembryggare Peter Högström!
Fullständig resultatlista finns här.

Utopi

Detta är: Om jag hade en krog/hur jag tycker pubar skall vara.

1. Läge. Var som helst inom tullarna utom på söder (där det redan finns ett gäng hyfsade utskänkningsställen). Eventuellt Solna som är ett svart hål ölmässigt, tom bolaget i Solna centrum är ett skämt, men kommer man utanför stan går man nog miste om en hel del kunder/gäster som bor på ''fel sida'' stan.

2. Inredning. Barstolar vid baren i övrigt ganska oväsentligt.

3. Garderob. Frivilligt, som på Akkurat, och absolut inget inträde (om det ej är klubb).

4. Vakter. Beror nog lite på läget, men eftersom det inte kommer spelas någon dansmusik lär det inte behövas. 18-årsgräns. Detta ''är'' ingen familjerestaurant, så nolltolerans mot barn.

5. Musik. Lågmäld. Öl ska trots allt stå i centrum. Ingen schlager, powermetal eller dansmusik i alla fall. Inga liveband. Möjligen att man kunde ha metalklubb ett par gånger per år. Hårdrockare brukar dock ej vara så sugna på att betala för riktig öl.

6. Exteriör. Något som indikerar att det finns finöl.

7. TV-sport. I ett speciellt rum så övriga gäster slipper störas. Kanske en speciell mindre bar i anslutning till detta rum. Lite som lilla baren på OT eller Akkurat's utebar.

8. Uteservering. Bara om puben skulle råka ligga på någon gatas solsida.

9. Mat. Musslor, dels för att det är gott och dels för att ''alla andra'' har det, Pizza, Ost/korv-tallrikar. Plankor som är så gott verkar ''fulkrogar'' ha monopol på, reclaim the plank(or walk it)! I övrigt får kocken väldigt fria tyglar i dennes menykomponering.

10. Mjöd. Sverige's största utbud av mjöd (hur många krävs det? Två?).

11. Öl. Ingen huvudleverantör. Inga fasta kranar, eller flasköl. Utom en brygd som bryggs exklusivt för denna fiktiva pub, bryggts av något bra bryggeri, gärna i närheten. MINST två casks. Cask marque-akreditering. Vet ej hur många fat jag skulle ha, men minst tio i alla fall. En flaskölslista på runt 100öl och som uppdateras ofta som på Akkurat förr i tiden med alla alkoholhalter och om möjligt annan info utskriven. Har man ''missat'' ett öl på på detta ställe så lär det dröja inan det kommer tillbaka. En realista på utgående/utgångna öl som dom har (hade?) på Haket i Göteborg. Betalar man dyra pengar (antagligen) för öl kan den väl i alla fall vara hyfsat färsk? Genom att ha ett ständigt föränderligt och inte för stort utbud tror jag inget blir stående för länge. Målet skulle var att ALLTID ha något som DU ej druckit förut. Med fokus på ''session-beers''.

12. Övrig alkohol. Sprit, vin och annat trams existerar på nåder...

13. Hemsida. Likt The wellington i Birmingham,som uppdateras i realtid när öl tar slut och nya''kommer på''.

14. Personal...som fått lära sig att hälla! Inte för få.

15. Festivaler. Antagligen inte. Orka.

16. Namn. Humlehuset? Sherwoodkrogen? (Vem skulle inte vilja hoppa in i en taxi och skrika ''Mot Sherwoodkrogen!''?) Öl? Beerhunter's haunt? Humlehimlen?

17. Rabatter. 10% till medlemmar i Republikanska föreningen, AIK-alliansen, AIK, Humanisterna, EBCU&SHBF.

En utopi som jag (eller någon annan) aldrig kommer göra till sanning. Vilken krögare som helst kan antagligen intyga att det är verklighetsfrämmande.

Biere de merde(french shithouse beer)

Vi gjorde det bästa av allt skit vi hade liggande hemma, en provning!
Tre franska&en brittisk/australiensisk.Ljus lager klassificeras alla dessa öl som enligt Rate beer(utom Biere blonde som ej finns med på RBr),men man undrar ju...Desperados känns alldeles för röd&söt för det.Den gamla vanliga jurytrojkan kom fram till följande:
Fisher....................Desperados red..................7poäng
St.Omer/Ecoprix.Biere blonde de luxe4,2%.6poäng
Kronenbourg........Kanterbräu.........................4poäng
Berkshire..............Fosters4%...........................1poäng
Verkligen inga höjdaröl som väntat.Men som alltid väldigt trevligt.
Efteråt tröstade vi oss med Rogue IIPA.

Nu är det jul...IGEN!

Många är det ju som blandar sin egen mumma, men vid jul hade jag ingen porter hemma. Men det är ju i alla fall vinter fortfarande. Receptet hade ingredienserna socker, ''två flaskor porter'', madeira, kardemummakärnor (hittade inga dylika utan fick nöja mig med malen) och ''två flaskor öl''.
Jag valde att översätta ''flaskor'' som hälften porter och hälften ''öl''. Vad skulle man ha för öl då?Det blev en slumpmässigt (ej lagrad eller porter) utvald brygd, nämligen Flying dog Schwarz. Ett bra ''val'' skulle det visa sig helt otippat. Lite rökighet finns kvar både i smaken och aromen. Portern var Carnegie 3,5%.
Klart godare än Carlsbergs sötsliskiga Falcon julmumma. Det man kan invända mot var väl att kardemumman inte löstes upp utan man kände hela tiden se små grynen i munnen. Inte så otrevligt som när man känner jästklumpar i munnen.
Och ''värre'' blev den ju längre ned i tillbringaren vi jobbade oss. Kul att ha provat dock.

Öl i Birmingham del III-Flygplatsöl

090311: Packade ihop mina grejor och checkade ut. Stegen styrdes mot en lokalbuss som skulle gå till flygplatsen. Väl framme märkte jag att min telefonladdare med adapter inte var med. Det var bara att släpa den bok och ölstinna väskan tvärs över stan fram och tillbaka igen för att hämta dom. Väldigt störande, men vad ska man göra?
Den försenade bussen åkte bl a. förbi St.Andrews på väg mot flygplatsen.
Lite chips och läsk intogs innan jag hittade Weatherspoonspuben som låg en trappa upp. En välförtjänt pint Ruddles Best från Greene king smakade mest metalliskt. Inget vidare.
Brunel IPA från Butcombe smakade inte särskillt mycket IPA, men ändå ganska gott. Lång besk eftersmak.
Efter detta trodde jag det var färdigölat för denna gång, men icke!
''Bakom'' incheckningen såldes flaskor med Freedom Organic lager. Har de i amerikansk humle? Tycker mig känna någon smak man förknippar med ''APor''. Väldigt mycket kolsyra. En besvikelse som jag nästan fick stressa i mig.

Öl i Birmingham del II-Jag blir blöt

090310:Glömde att det var en annan tidszon så jag fick sitta på ett fik nere vid bussstationen i drygt en timme&inta frukost.Försenad kom till slut bussen&färden norrut kunde fortsätta.
Trots min svåra hunger kunde jag inte låta bli att gå in i en bokaffär som låg mellan bussstationen i Birmingham&boendet.Ett gäng böcker&tidningar inhandlades,bla 100belgian beers to try before you die,CAMRA's tidning Beer&Beers of the world(nästan halva priset mot vad den brukar kosta hemma).
Efter en promenad i regnet kom jag blöt&nu ännu hungrigare äntligen fram till vandrarhemmet på Livery-street&kunde checka in.
En affär hade siktats på vägen dit som skulle kunna tänkas ha öl.Jag gick tillbaka dit för att köpa med mig lite lokalt öl hem.
Något dylikt fanns ej,dock Dragon stout från samma bryggeri som gör Red stripe i Jamaica.
Gick tillbaka till rummet&lastade av de små flaskorna för att genast gå ut igen.Målet var nu 7:ans buss till Villa park.Tyvärr var det ingen match,men ändå kul att se från utsidan&att handla lite i souvenirbutiken.Seriös fotbollsporr.
Området arenan låg i var dock ingen vacker syn riktigt nergånget&slitet.Det anar man inte när man ser PLe-matcher på TV.
Jag tog samma buss tillbaka,men gick av halvväg för att gå på den pampiga/vackra puben Barton arms där äntligen god(thai-)mat&real ale kunde intas.

Bishops farewell,svårt att säga hur den smakade då maten var så stark,men jag tror första klunken var god!
&som''efterrätt''Svyturys(Extra antagligen).Unken&ljummen.Fick aldrig se flaskan.Gammal kanske.
Jag tog bussen tillbaka till mitt rum för lite vila innan''andra halvlek''.
Man fick gå en bit för att komma till The woodman på Albert-street.En pub som nog hade sett sina dagar.En öl blev det i alla fall.
Thwaites Original.Man får verkligen koncentrera sig&leta efter smaken.Riktigt tunn&teaktig.
Jag drog vidare till The old royal på Church-street.Där man fick det tveksamma nöjet att se liverpool förnedra ett gäng stackars spanjorer.

Här konsumerades:Brains SA,M&B Brew XI från Coors.Två ganska intetsägande bitters.En överraskande god,lite nötig&uppfriskande mild på keg från Coors intogs också:M&B Mild.
I samma kvarter(har jag för mig)låg restaurangen Corner-house som hade några casks.Först HPA från Wye valley;Britterna vet verkligen hur man gör smakrik mellanöl.Ljust guldfärgad,härligt blommig humlearom&smak.Riktigt god.Den hade gärna fått ha lite mer kropp,men man kan inte få allt vid4%.Amerikaner:Less is more!
Flowers IPA,bryggt av Badger;Ofta när man läser ölrecintioner finns ordet''earthy''med.Detta är första gången jag tyckt att ett öl smakat jord.Lageraktig.Hur kan man kalla någon brygd på4%för IPA?
Eiken Artois från Inbev.En ljus lager med mer karaktär en Stella.Ekfatslagrad tydligen.
Kasteel cru från Brasserie de saverne fick avsluta kvällen.Hur mycket man polerar&presernerar något fint&ger det ett belgoklingande namn är skit alltid skit.
God natt!

Öl i Cheltenham

090309: Jag hade ett tag på mig innan bussen till Gloucestershire skulle gå så det blev till att uppsöka Weatherspoons-puben The briar rose i centrum.
Vid baren stog ett gäng gubbar/snubbar som hade följande konversation: ''-Are we having breakfast or ''a'' pint?''
''-Let's have both.''
Undertecknad följde även deras exempel. Fast jag redan hade ätit frukost en gång.
Först Fox från Exmoor, en ordinär bitter, lite tråkig.
Constantine från York var bättre, överraskande ''humlig''.
Highgate Irish whisky ale såg till att bitterorgien fortsatte. Dock inte så märkvärdig. Whisky kändes ej något av.
En promenad tog mig ned till bussterminalen jag i god tid kunde köpa biljett...tillräckligt med tid för att hinna med ännu en bitter på The anchor som hade besökts kvällen innan.
En ny fatöl hade tillkommit; Holden's Golden glow, Otroligt brödig med en god men mild humleavslutning.
Väl på bussen sov jag ganska bra under den drygt timslånga färden söderut.
På vägen till hotellet låg en bokhandel som naturligtvis skulle besökas. 46pund fattigare men ett gäng böcker rikare kunde man checka in.
En av böckerna var den relativt nysläppta A beer a day av Jeff Evans som brukar skriva i Beers of the world. Väldigt välskriven, precis som om jag inte skulle gjort det själv.
366 öl gås igenom och kopplas samman med en dag i almanackan och även en historisk händelse som har hänt just den dagen avhandlas också. Det enda man kan invända mot är valet av öl. Brygder från stora bryggarnationer som Luxenburg och Malta finns representerade, men inte en enda från Sverige.
Ännu lite mer vila blev det i den enormt sköna sängen i denna svit (?). Största hotell-''rum'' jag bott i. Frukost ingick dock ej i de 75 pund som ''kalaset'' kostade.
Inte långt (inget var långt i denna lilla stad) från hotellet låg den lilla puben Sudeley arms.
Dagens enda lager konsumerades; Stella 4% ännu en av dessa mellanölsversioner av stora lagernamn som finns i detta land. Inte så illa som man skulle kunna tro, men inget upphetsande.
Något som var värre än vad man skulle kunna tro var Old speckled hen 4,5%. När Greene king köpte Morland sänktes abv med 0,7%. Jag har för mig att den gamla hade mer karaktär än så här.
Jag drog vidare söderut till puben Bath tavern där Cornish coaster från Sharps pumpades upp. Härlig humlesmak, men det kändes som något fattades...
Cheltenham gold från det lokala bryggeriet Goffs avslutade besöket på detta trevliga ställe. Men det skulle bli ännu bättre.
En promenad ner till The jolly brewmaster där ölkvällen skulle avslutas. Helt klart det ställe jag hade roligast under denna resa.
Först med Top totty från Slaters som inte direkt föll mig i smaken.
Everards Tiger var väl inte heller så märkvärdig.
Dursley steam bitter från Severn valley lämnade tyvärr inget minne.

Det gjorde däremot Proper job från St. Austell. En härlig avslutning på en kul kväll. Frisk blommig arom och smak av citrus, någon söt ton och en hel del humlebeska. Årets APA så här långt.

Öl i Birmingham del I-Ingen pratar som Ozzy!

090308: Jag kan väl knappast beskyllas för att vara världens mest sociala människa och ofta känns det som folk bara är i vägen och till ingen nytta.
Dags att dra det hela till sin spets; åka bort/utomlands ensam för första gången. Flygresan och bussresan in till själva stan är väl inte mycket att orda om.
Äntligen var man så för första gången framme i staden med storheter som Aston villa och Black sabbath på sitt CV. Planet var försenat (så klart) så det var bara att checka in på boendet (som glömde ta betalt, tackar!) på Milkstreet och så fort som möjligt bege sig ut på Birminghams mörka gator. Den närbelägna puben The old fox var första anhalt.
Backyard Mild/Hobs hole blev första brygd i denna ''glamorösa'' stad. Choklad/bränd arom, rostad, djupt rubinfärgad. Väldigt lång (nästan bränd) eftersmak för att vara en, mellis. Ganska stark för att vara en mild.
Från samma (mindre än ett år gamla) bryggeri Nipin. Ser ut som vilken blasklager som helst, men den har karaktär. Lite som Slottskällan's 10 (?) senaste brygder.
Jag skulle lätt gissat på att dom var de skyldiga vid ett blindtest. Helt ok.
Slutligen Falstaff från Warwickshire. Smakar som vilken bitter som helst. Lite tunn kanske. Ganska gott.
Sedan dröjde det drygt en timme till nästa öl då puben The lamp som skulle ligga i närheten ej gick att finna. Under jakten på denna hittade jag istället The anchor. En del intressant fanns att ta del av.
Salopian Triad 4% närmare bestämt följt av Salamander Body-snatcher och slutligen en pint Buzz off från Ramsbury.
Skönt att det inte var så långt ''hem'' därifrån. På vandrarhemmet fanns det en del öl på burk/flaska. Fosters 4% fick agera skärmsläckare denna kväll. Jag tror ni kan gissa hur det ''smakade''...

Bärs i Stockholm

090302: Jag var med min shop-o-holic-vän Lasse i stan i måndags och köpte lite öl (RogueIIPA&Oppigård's Spring-ale). Väl där passade vi på att besöka Akkurat. Ett par nya fatöl hade ''kommit på''. T ex. Stairway från Triple fff.

Fantastisk god best bitter, bra balans, med en del efterbeska.
Bernstein från Günther-bräu ännu en zwickel på fat liksom två dagar tidigare. Den var nog något ''vassare'', även om den här också slank ner. Lasse tyckte bättre om den. Jag hade nog velat ha den något beskare.

På väg till Södra station blev det ett depåstopp på OT. En ny svagare version av Ocean Porter på 5,4% fanns på cask. Jag har för mig att den något starkare versionen inte var så god, men den här kändes frisk på något nyskapande sätt.

Folkölsinfektion

Folköl är inte ofta man köper, men det var redan trångt i kylskåpet, så varför inte göra det ännu värre? Carnegie och Falcon Ale blev det.
Tre burkar Falcon blev det. Den första var infekterad något djävulskt. Jag har aldrig varit med om att ett så stort bryggeri som Carlsberg (Sverige) har haft problem med detta.
Självklart hade man slarvat bort kvittot. Försiktigt avsmakades den andra igår. Inget spår av något infektion och den tredje slank ner av bara farten, även den ''felfri''.
I botten av burkarna finns bla en bokstav som antagligen indikerar vilken batch det är och det står samma på alla tre. Ett mysterium.

Sjukhus kräva dessa drycker

080228: Farsan ringde på förmiddagen och berättade att Morsan hade åkt till sjukan under natten. Vi (jag och min sambo) följde med honom dit på eftermiddagen på ett besök.
Vad gör man då när man har varit på Södersjukhuset en lördageftermiddag? Vi vet alla svaret på den frågan.

Väl framme på Akkurat inläddes ölandet med en Moondance från Triple fff. Ett bryggeri jag aldrig hört talas om tidigare. En helt ok gyllengul ale, men inget jättespeciellt.
Keesmann Sternla lager är enligt Rate beer en zwickelbier. Det hade man inte gissat,
inte undra på att det smakade så bra!
Brödig,
maltig sötaktig och välbalancerad.
Farsan hade aldrig varit på OT så vi drog med honom dit också.
Där blev det en Whitstable Oyster stout. Stout är väl inte min favoritstil direkt, kommer inte ihåg något mer än att den väl var ''sådär''...
Åt gjorde vi också. Jättegott som vanligt. Till maten OT's jubileumsöl bryggt av Rogue. En oerhört smaskig IPA på 6%. Massor med underbar blommig humle. Mums! Spring dit medan den finns kvar.
God afton!

Öl i Paris del V-The final insult

080326: Eftersom Ölparis inte hade så mycket mer att erbjuda var vi supersvenniga och åkte upp i Eiffeltornet och glodde lite. Lite dimmigt var det, staden sträckte sig så långt man kunde se åt alla håll. 12 euro kostar det att åka ända upp.
Överraskande många dårar som gick. Hade man varit tjugo år yngre kanske man hade haft tillräckligt med överskottsenergi för att känna sig manad till dylik galenskap.
Vi återvände till''Akademin''där vi skulle hade en belgian strong ale-provning.Men först en uppvärmningsöl&mat.Ett fat som hade missats dagen innan var St.Louis Premium faro.En massivt sötsliskig lambic,det värsta på länge.
Min mat var inte så mycket att orda om, men Majsan valde något hon sent skulle glömma. Kuk med pommes.Jag vet inte vad det var för stackars(o)djur som hade fått sätta liv&lem till,men det var inte så gott tydligen.
Provningen då?Jodå den gick som följer:
Huyghe La guillotine 5poäng
Caulier Bon secours Blonde 5poäng
Silly La divine 2poäng
Silly Double Enghien Blond 0poäng
Ingen var speciellt bra.Alla var spritiga i någon utsträckning,några år på lagring skulle säkerligen göra samtliga dessa öl gott.
Enghien var riktigt illa,det värsta jag druckit från Silly(Pink killer inkluderad!).La divine har någon konstig chokladton.La guillotine smakar mycket men inte särskillt bra.

ALLA öl på det gär stället serverades i sina rätta glas,även allt som inte var belgiskt,all öl var färsk,servicen var kanon.Egentligen det enda stället(tillsammans med Falstaff Montparnasse)jag kan rekomendera på denna resa.Dessutom hade dom de''hetaste''bartendrarna i mannaminne.
Domen över Ölfrankrike blir hård;de har mycket att jobba på i sin ölkultur.Ölkrogarna lutar sig för mycket mot ett stort belgiskt sortiment(som finns''överallt'')istället för att ge de inhemska mindre brygerierna chansen.Dyrt är det med öl också.Antagligen finns den någon skatt på den som det ej finns på vin.Jag kommer inte tillbaka.Ett plus är dock att det finns öllistor överallt.

Slutligen tog vi oss tillbaka(för tredje&sista gången)till Le sous-bock.
Felet med det här stället är inte svårt att lista ut.Det finns två ölmenyer&i den ena av dom är sidan/sidorna med fransk öl urriven.Inget kylskåp finns att titta i heller,så det är svårt att veta vad som finns.När man väl får tag i den kompletta öllistan så är väldigt mycket slut(hur gick det till?)&väldigt mycket gammalt(pga att ingen vet vad som finns!).
En sista öl blev det dock;Abers Ouessane bière aux algues,eller algöl som vi säger här i Sverige.Jag vet inte om det smakar alger men inte särskilt upphetsande i alla fall.

Sista dagen:En storhandling på La cave à bulles var inplanerad innan planet skulle gå,men butiken var så klart stängd just då så vi gick istället till närmaste(?)livsmedelsaffär för att inhandla öl.Fulöl närmare bestämt bla malt liquor.Vilket antiklimax.
En öl på stan fick man trösta sig med i alla fall.En liten Meteor Lager på fat som väl var som väntat får man lov att säga.
Hej då Paris,vi ses ej igen!

Öl i Paris delIV-Staden's bästa krog

090225:En dag med mycket gående skulle det bli.För att ladda upp inför det hemska fick fet bli ett besök på en bryggeripub vi hade gått förbi första dagen.
I samma kedja som den vi besökte i Toulouse där inte hela sortimentet avverkades.Inseine var namnet på den första brygden.En bitter eller sorry excuse för som min medresenär skulle ha sagt.Kändes ganska vattnig.
Parislytic var väl den av deras brygder som hade mest karaktär,rubinfärgad&med något mer kropp än de övriga.Fruktigt maltig.Dock inget man beställer igen.
En stout dracks tydligen där också.Dark de triomphe.Den lämnade tydligen ett svart hål i min hjärna.Kackerlackor fanns det även på detta ställe.
Från Rue St.Denis gick vi ända ner till Boulevard de Port royal&säkerligen inte raka spåret.
Målet för promenaden var Academie de la biere.Vi hittade det inte först,utan gick in på ett annat hak&åt.Till maten något som stog under öl i menyn&säkert kostade 8euro eller liknande som öl ofta gör i denna stad.Tango-monaco hette det.Som en folkfruktöl fast ännu mer åt läskhållet.Vet inte ens om det var alkohol i.Det passade naturligtvis vansinnigt illa till min osttallrik.
Nåja,detta var uppenbarligen fel ställe,men cirka100meter längre fram på gatan låg det vi var här för i alla fall.
Det bästa stället på den här resan i mitt tycke.Visserligen ganska dyrt,men det hade man vant sig vi vid det här laget.
Först tre(!)tyska hefeweizens på raken:Alpirsbacher Weizen hefe hell,Fürstenberg Hefeweizen hell&Kuchlbauer Weisse.Ska jag vara ärlig kände jag ingen skillnad på dom.Hade man haft dom sida vid sida hhade det nog gott bättre.Lite för söta för min smak,en svår balansgång för bryggare skulle jag tro.
Loubliette Ambrée från Petite brasserie ardennaise.Citrusarom,antagligen brygd med någon belgisk jäst,en del honungstoner,men inte för mycket.Ganska bra.
Slutligen Oldarki från Castelain.Jag visste inte att Baskien även var en del av Frankrike&därifrån kommer denna brygd.Odefinerbar&sötaktig.Helt ok dock.
Sedan blev det till att åka hem&sova medan tunnelbanan fortfarande gick.

Öl i Paris del III-70

090224: När vi kom tillbaka till Paris blev det tunnelbanan raka spåret till Barbes rochechouart där vi bodde tvärs över gatan från stationen. I princip var det bara väskavlämning innan vi styrde stegen västerut.
Ett kinesiskt hål i väggen fick agera lunchservering. Den mycket söta och hemska men ''alkoholfria'' Buckler dracks till den goda maten.

Målet för promenaden var Le carolus på Boulevard de clichy. I en ganska mysig bar serverades bla; Whitbread Pale ale 5,7%. Väldigt anonym och ''snäll'', en besvikelse. Mer Whitbread (Inbev alltså), Extra stout. Vet inte vad jag ska tycka om den, B-F-datumet hade passerats för ett bra tag sedan, men det smakar inte illa, har någon form av bottensats hade dock uppstått. Har för mig att det var en del lakrits och chokladtoner.
Roligare än så blev det inte på det stället. Istället styrde vi kosan mot bryggeripuben O'Neil (70:e bryggeriet jag besökte) på Rue des canettes. Deras Blanche var liksom priserna en positiv överraskning, inte helt stilren kanske men ganska god.
Något som inte var så gott var husets Brune. Något måste ha varit fel här. Det smakade nästan bara musslor. Inte ''belgiska musslor'' utan den mindre goda sorten man brukar få på pizzor.
Det är väl i och för sig ok, men jag vill inte att mitt öl smakar så. Resans värsta häxbrygd.
Nästa ställe att avverkas var La gueuze på Rue soufflot.
En öl blev det i alla fall Hinano från den franska kolonin Polynesien som även har funnits på Monks, men här var den färsk. Ett urinfärgat blask som dock ''smakade'' något mer/bättre än väntat.
Utanför denna restaurang fanns en hamburgerkedja som hette något i stil med Quality någonting. Frankrikes svar på Max kanske inbillade man sig lite naivt. Så var det tyvärr inte.
God natt!

Öl i Toulouse

090223: Otroligt stressigt att hinna med tåget från stationen Gare Montparnasse på morgonen och mycket folk som skulle ut och åka tåg tydligen. Cirka fem timmar senare var vi framme i Toulouse som kändes ganska idylliskt i jämförelse med Paris. Hotellet låg bara ett stenkast från stationen och var det överlägset bästa boendet under den här resan.

Väl incheckade gick vi ut på stan för att äta och kolla runt lite. Vi gick bla in i en affär som hade ett väldigt stort utbud av fotbollströjor (t ex.sköna lag som Sverige, Werder Bremen, Charleroi, Lyon hemma, bort och den apfula neongula CL-tröjan), men 70 euro kändes lite saftigt. Hel friterad krabba (utan armar/klor) var en annorlunda middagsupplevelse.
Inga av pubarna vi hade tänkt besöka hade ännu öppnat så vi fick nöja oss med en fulöl innan kvällen; Saint Omer. Det stod bara bryggeriets namn på kranen men antagligen var det: Saint Omer Blonde du brasseur biere blonde. Bättre än man kan tro. Det smakar inte 6,4 och i alla fall, men ganska tråkig.
Efter ett par timmars vila på hotellrummet var vi redo för lite jästa maltdrycker. Först gick vi till det mysiga och intima Le bar de la lune. Där en Sas pils från Leroy. Ett bryggeri som inte brukar göra så mycket väsen av sig, så ej heller denna gång, mest tråkig och pissgul.
Biere de flandre luxe du moulin från St.Sylvestre. Ännu en tråkig ljus underjäst öl, denna gång på 75:a.
Bara ett kvarter från detta ställe finns bryggeripuben Frog&rosbif dit vi styrde apostlahästarna. Mest skränande studenter i publiken.
Maison blanche var en blaskig wit som dessutom skändades (?) med citronskivor.
Mer blask i form av Frog natural blonde. Ljus lager.
Ginger twist; man känner väl av lite smak av ingefära. Precis som de övriga brygderna på denna pub hade detta öl väldigt lite kropp.
Ingen höjdaröl denna dag men ändå ganska kul att se denna stad.