torsdag 24 juni 2010

Öl i Alaska del II-The german rant

Jag återvände till Humpys i Centrum där en ''pint'' Fairbanks Lager från Silver gulch förgyllde tillvaron. Luktade mer som en pale ale. Här hade man inte sparat på humlen. Påminner om något Slottskällanöl. Lite obalanserad kanske.
Mooses tooth Hard apple ale; minst sagt en underlig öl som ser motbjudande ut. Någon vag äppeldoft kan man hitta. Smaken får nog liknas vid äppelmos, fast inte så söt.
Gold strike ''kolsch'' från Midnight sun; noll arom, brödig saom jag tycker att stilen för det mesta är. Fruktig, en trevlig/behaglig beska infinner sig efterhand som den värms upp.

De övriga resenärerna SMSade om att de satt på bryggeripuben Sleeping lady fyra kvarter bort, så jag betalade och gick dit för att sluta upp med dem.
Det var en mycket vacker dag och uteserveringen på taket var öppen. Utsikten var inte att klaga på Knik arm nedanför och snöklädda bergstoppar runt om i horizonten. Något som min ''kamera'' absolut inte ger en rättvis bild av.
Portage porter; en hel del humle i aromen. Söt, chokladmalt? En glad överraskning i solgasset årets bästa porter så här långt.
Fortyniner amber ale; doft av drav, väldigt mörk för att kallas amber ale. Söt, nästan fruktölsaktig. Fick jag rätt öl?

Liksom dagen innan blev det en öl på Humpys innan ''första halvleks'' slut.
Ayinger märzen; smakar som den mesta tysk (och annan från Europa importerad) flasköl i USA gammalt. Merchant du vin med flera bör ge upp/lägga ned/de över sitt transportled. Man kan tycka att bryggeriet borde vara mer rädda om sitt varumärke och skaffa en ny distrubutör i Nordamerika. Man kan även tycka att JAG borde veta bättre än att dricka tysk öl i USA. I Europa brukar Ayingers öl smaka bra, här... inte så mycket.
Amerikansk öl brukar klara sjöresan till Europa bättre. På grund av att de överlag är mer välhumlade? Är det den gamla IPA-effekten?

Lite välbehövlig sömn senare var det dags att bege sig österut med buss till puben/resturangen Kinley's där den trevliga bartendern serverade mig Old whiskers hefeweizen från Mignight sun; en snäll och ganska anonym H-W som inte sticker ut på något sätt.
Naughty Nellie från Seattlebryggeriet Pike; inte en wee heavy som man skulle kunna tro när man hör namnet. Gyllene färg, humlearom av amerikanskt snitt. Mycket tallbarr och tanniner i smaken, smakar absolut mer än de 24 IBU som anges på flaskan. Organisk.

Bara tvärs över gatan ligger bryggeripuben Moose's tooth som hade besökts dagen innan.
Där blev man sittandes tills de stängde.
Prince William porter; relativt ljus, luktar som en typisk porter, chokladmalt skulle jag tro har används. Ok faktiskt.
Moonflower ESB; svårt att känna någon egentlig arom när man sitter vid köket och ett konstant ostos är närvarande. En mycket bra ESB (det får kallas så utanför EU), roligare än Fullers. Antagligen för att man använt amerikansk humle antar jag. ASB? Känns mer som en APA. I like!
Midtown brown; en jävligt lättdrucken (själv är jag lätt drucken när denna anteckning görs) Brown ale. Smakar äpplen på något vis. Dricker hellre den här en skämtet Newcastle.
Spenard nite life; en lätt, men ok ljus lager.
Ponos porter; nästan ljusare än Coca-cola. Måste vara brygd med kokos som är närvarande både i smak och arom. Underlig beska.
Slutligen Pipeline stout; ingen märkbar arom (väldigt kall), smak av bränt kaffe, typ.
Taxi tillbaka hotellet.

1 kommentar:

fajanen sa...

Låter som att du hade det bra i Alaska. Ser fram emot öl i chicago delarna.