torsdag 17 mars 2016

Öl i''The windy city''del V-Dryhopped jamaican

Någolunda väder denna dag när jag tog en buss norrut till bryggeripuben Dryhop. Ett ganska litet ställe med brygghuset mittemot baren och det bryggdes för fullt där. Lunch och ett gäng öl av mycket skiftande standard intogs. Ingen vidare mat. Kitty empire; rökig arom, en djupt rubinfärgad mycket välbalanserad schwarzbier.
Colder than the moon; halmgul med obehaglig, odefinerbar arom. Brödig och ganska torr. Mer som ett mellanting mellan en tysk pils och en helles än en golden ale som jag tror det ska föreställa.
Smack that! från det för mig okända illinoisbryggeriet Noon whistle; mörkorange. Luktar tvätt-eller diskmedel. Suröl med citron, påminner om citronsaft. Inte illa.
Johnny quest thinks we’re sellouts som var en sammarbetsbrygd med Begyle (och något band); svart och torr med mycket mörk malt i smaken.
Prizefighter; mörkt halmgul, luktar diskvatten. Bara konstig. Inte gott.
Shield maiden från Miskatonic; korrekt färg för en APA, i övrigt ostiltypisk, fenolisk och allmänt hemsk.
Free bird från det relativt närbelägna bryggeriet Begyle; klassiskt bärnstensfärgad APA med ljuv arom. Välhumlad och allmänt trevlig.
Det hade återigen börjat snöa när jag tog bussen tillbaka ''hem'' för att vila upp mig inför kvällen.

Aftonen randades och en drygt halvtimmes promenad (+ matpaus) tog mig till Jerk modern jamaican grill. Ett ställe man absolut inte väntar sig hitta exotisk öl. Jag blev kvar till de stängde sippandes på: Shiner Wicked ram IPA från Spoetzl; gyllene, luktar lite trött, man känner att det är en IPA, dock alltför beskedlig.
Summit Pilsener; halmgul, luktar och smakar som ljus lager gör mest. Tråkig bara.
Rosetta från Ommegang; svartbrun, fruktig och ganska söt, men inte på något sett obalanserad. En fruktöl för vuxna, dock finns vissa toner av saft. Gott!
Slutligen Grains of truth, även den från Ommegang; bärnstensfärgad. Citrus typ lime, frisk, kryddig med någon form av chili. Någon fenolisk ton finns där, men det är inte så farligt.
Happy hour gjorde att smällen av den ganska dåliga dollarkursen inte kändes så farlig denna kväll.

Ett depåstop(p) tog på hemvägen på minst sagt rustika Farmhouse tavern. Angry mob från Miskatonic fick det bli. Enligt menyn skulle det vara en mild. På Rate beer står det pale ale. Ljusare än vad milds brukar vara i alla fall. Välbalanserad och behaglig. En glad överraskning med tanke på hur illa jag tyckte om ölet som tidigare under dagen druckis från samma bryggeri var.
Det fick räcka så för denna dag/natt.

Inga kommentarer: