Öl i Colorado del IV-The day Hell froze over

 
På dagens schema stod en lång utflykt till de nordliga delarna av denna stat (ungefär lika stor som Nya zeeland). Caitlyn och Amber hämtade oss och vi begav oss upp i bergen mot nationalparken Rocky mountain. Det gick uppför hela vägen och till slut var vi framme vid en parkering där man kunde gå olika vandringsleder i den helt sinnessjukt vacker natur. Vi gick upp till Nymph lake. Trots att det var varmt var det massor av snö pga den höga höjden. Högre upp än Kebnekaise, grymt jobbigt att gå uppför i den tunna luften, men tillbakavägen var inga problem. Hur lyckades de lura iväg mig på detta spektakel kan man fråga sig... fem bonusbryggerier är förstås svaret. Det första tog vi lunch och en öl på. Estes park, beläget 2304 meter över havet. Säkerligen det högst belägna bryggeri jag besökt. Blueberry wheat, en tam mellanöl med diffusa fruktiga toner. Inte långt från bryggeripuben ligger hotellet som var med i kultrullen The shining, var på de hade ölet Redrum ale.

Nästa stopp var bryggeripuben Equinox i Fort collins där en Jonas Porter (!) var det självklara valet av öl. Kolsvart. Mycket kaffe, tung jordighet med lång eftersmak. Något obalanserad.

Ett kvarter därifrån låg nästa bryggeripub Coopersmiths och jag fortsatte på porterspåret med en Collaboration szechuan porter. Det var ju American craft beer week och veckan till ära fanns denna välbalanserade goda och relativt lättdruckna öl som hade bryggts tillsammans med ovan nämnda Equinox och Fort collins brewing.

Några kvarter därifrån besökte vi ytterligare en bryggeripub, Pateros creek där en Car 21 avnjöts på den ljumna uteserveringen.

Sen var det dags för dagens sista bonusbryggeri... trodde vi. New belgium, som är väldigt stora i USA, men som jag inte har sett i Europa. Hela stället var som en enda stor fest. Tyvärr hanns bara två öl med, Shift och Blue paddle, ljusa, lättdruckna och goda... har jag för mig.

Vi (som ej körde) kunde vila upp oss ett par timmar i bilturen på väg tillbaka till Boulder. Där hoppade vi av vid bryggeripuben Twisted pine och mös en stund på uteserveringen vid samma bord som två trevliga personer vars namn har gått mig förbi. Den ena av dem körde oss till ytterligare ett bonusbryggeri!

...Fate som inte låg långt därifrån. Hon åt även middag med oss. Två hyfsade öl fick jag i mig innan de stängde Roggenbier och Watermelon kölsch.

Den namnlösa damen gav oss även skjuts till Walnut brewery som vi hade besökt ett par dagar tidigare, dels för en öl, men mest för att det var nära till boendet. En Fire chief ale fick avsluta denna underbara dag.
Åttabryggerier, varav sex bonus är svårslaget. Only in America i guess.

Öl i Colorado del III-Three girls,one guy

Hyfsat utvilade tog vi bussen till vad som antagligen är världens bästa pizzeria... i alla fall enligt mina kriterier. Fem flipperspel, 50 fatöl och 150 flaskor... och ja, pizzan var också god. Fantastiskt helt enkelt. Vad hällde vi i oss för godsaker då? St. bretta från Crooked stave, en wit bryggd med 100% ''brett'', jättegott och spännande.     
Bambostic! från Fort collins, ett sött gott rököl. Abraxxxas från det för mig okända och tyska Freigeist. Antagligen det bästa tyska öl jag druckit i USA. Northern lights Crystal bitter avslutade vårt besök... för denna gång.

Vi hade gärna suttit kvar, men vi skulle på visning på Avery som ligger på samma gata. Det var stekhett ute men man kunde snabbt ''få'' sig en svalkande och god (Joe's) pilsner. Det behövdes då cirka hälften av visningen ägde rum utomhus. Efter den guidade turen slog vi oss ned med varsin Eremita V, nummer fem i en serie suröl som bara finns i bryggeripuben. Inte illa.
Här träffade vi Amber och Kaitlyn som drog med oss till en annan närbelägen bryggeripub.

...Vid namn Upslope. Resans första bonusbryggeri, men knappast sista, mycket tack vare denna sköna duo. På Upslope hällde jag i mig Craft lager, Black lager och Belgian wit. Helt ok trots att vi kom från Avery...
Nästa stopp var Ambers radhus där vi bjöds på hennes sambos hembrygder och ett par andra öl.

Den långa dagen avslutades där den började, på Backcountry pizza and tap house där ytterligare en pizza intogs och ett par starka men goda skärmsläckare. Ellegance från Wynkoop och Barrel aged Naked evil BBW från Hoppin frog.
Fyra glada men förfriskade personer gick till slut till sängs, mycket välbehövligt.

Öl i Colorado del II-Sunday,bloody sunday

Dagen inleddes med en promenad i solskenet till bryggeripuben Shine där jag gick igenom några av deras brygder. Pohoda pilz; riktigt färsk och frisk. Inte tokhumlad, men välbalanserad. Helt ok som dagens första öl.
Liberation; bärnstensfärgad, söt, antagligen bryggd med durra eller liknande, smaken känns igen. Bra för att vara glutenfri.
Shine Pale ale; en medelmåttig APA, som vilken som helst.
Godkänt betyg för detta bryggeri... grundat på dessa öl i alla fall. Maten var dock inget att hurra över.

Efter detta tog jag mig till Redstone meadery för en visning utan att ha koll på att de hade stängt på söndagar...
Mycket om och men senare blev det en välbehövlig halvtidsvila.
Någolunda utvilad begav jag mig återigen ut i den kvava kvällen. Precis som dagen innan besöktes Conor O’Neills för god mat och ett par oprovade öl.
Omission Handcrafted lager; lättdrucken ljus lager.
Guinness Black lager; ''Enjoy ice cold, straight from the bottle´´. Lets not go crazy. Luktar och smakar gammalt, nästan ''fat-toner'', men det är nog bara inbillning.

Nästa stopp var bryggeripuben West flanders. Drack bara ett par gästöl där.
Face down brown från Telluride; som Coca-cola i färgen, maltig och fyllig, chokladtoner. Lång bränd eftersmak.
Boulevard Irish ale; kopparfärgad. Någolunda välhumlad, snällare än vad de flesta svenska tolkningar av stilen brukar vara. Men god.

Dagens sista ölstopp var bryggeripuben Walnut brewery. Här mötte jag även upp mitt resesällskap (Hedin, känd från Gambrinus) som kom en dag senare än mig till Boulder. Öl då? St. James irish red; färgen stämmer, men inte smaken. Otroligt tam, mer brödig som en helles än välhumlad som IRAs väl ska vara? Bu!
Schwarzhacker; ganska mörk och söt. Något rökig, inte illa.
Old elk brown ale, Seasonal wheat och slutligen Speciality dark. Inte världens bästa öl, men kul var det.

Öl i Colorado del I-av många

Detta episka öläventyr började på Arlanda med 10:20-flyget till Chicago som man åkt med så många gånger förr.
På O'hare fanns det tid för några snabba öl Summit IPA, Samuel adams Summer ale och ''Budweiser Black crown''. Absolut inga höjdaröl på något sätt, men det är ju inte helt fel att springa på flygplansmuggen heller...

Vi hade tänkt åka till Colorado i samband med GABF förra året, men lyckades ej få biljetter, den gången blev det Wisconsin istället, nu var det i alla fall äntligen dags att få sätta sin svettiga fot i denna ölmarinerade stat.
På Denvers flygplats konstaterade jag att det var 50 minuter till dess att bussen till Boulder skulle gå. Vilket kan då vara ett bättre sätt att bekanta sig med staden i fråga än att gå på bryggeriet Boulder beers pub på flygplatsen? Hela tre pints hann jag skälpa i mig, Kinda blue, Buffalo gold och Singletrack ale. Inga vidare flygplatsöl heller, men ändå så skönt att vara på plats!

Bussen stannade i princip utanför ''innet'' som skule vara mitt hem i fyra nätter. Efter att ha checkat in var det bara att ge sig ut igen för att handla. Tvärs över gatan låg en livsmedelsbutik där bla några några flaskor lokal mjöd och en Hop rod rye från Bear republic inhandlades. Efter att allting hade dumpats på rummet var det dags att bege sig ut för lite mat och dryck. Första stoppet var en korvmoj med det ''glenniga'' namnet ''Mustards last stand'' de hade bara en sorts öl, så till tempehburgaren intogs     
Avalanche amber från Breckenridge i plastmugg. Bärnstensfärgad som namnet anger. Smakrik för att vara en mellanöl, möjligen lite trött. Inte så god i sig men passade hyfsat till maten.

Conor O’Neills var det sista stället för dagen, man var ganska sliten efter den långa resan så det blev bara tre öl, Tread lightly ale från New planet; väldigt metallisk och ljus, riktigt skit. Är det durran som smakar så förjävligt kanske? En till från samma bryggare, Pale ale; maltig och söt, smörkola och gräslök. Avslutningsvis dagens klart bästa öl Green lantern Organic kölsch från Asher; grumlig, mycket beska för stilen, viss brödighet.
God natt!

Fester

Majsan och jag var som så många andra gånger i Uppsala, denna gång på valborgsfest. Till festen hade jag med mig en del bärs, men bara dock en exotisk, Saku Porter.

När finölen var uppdrucken blev undertecknad iväglurad till en annan fest hemma hos gambrinusprofilen Hasse. Där var även några andra ölnördar jag kände sedan tidigare. Ett hejdundrande bjudkalas skulle det visa sig där ölen flödade friskt. Här är en del av vad som bjöds: Brekeriet Cassis, Ölsällskapet Gambrinus favoritöl/Slottskällans Svart (med ett okänt antal år på nacken), Eskilstuna Chinook, Söder undressed från Södra maltfabriken, Rewired brown ale från 8 wired och Clara från Hill farmstead. Kontrasten från förra inlägget var total... i alla fall när det gäller ölens kvalitet. Stort tack till alla inblandade, speciellt Hasse!

Öl i Centraleuropa del IV - The worst of austrian brewing?

Efter att ha checkat ut från hotelet träffades vi nere på Ottakringer shop som ligger i anslutning till  bryggeriet. Där det finns de lite mer ovanliga av bryggeriets öl på fat, så vi blev sittande här ett tag, intagandes följande bryggder: Gold fassl Pur, Ottarocker (årets värsta öl hittills?), Gold fassl Pils, Gold fassl Zwickl, Gold fassl Zwickl Rot, Gold fassl Spezial och Gold fassl Dunkles. Riktig smörja alltihop kan man sammanfatta det som.

Vi tog spårvagnen in till centrum, och man kunde återigen förundas över hur vackert Wien är. Mer dålig (om än ej defekt) öl skulle det bli på bryggeripuben Schwarzenberg där i alla fall maten var utmärkt, till den samma följande brygder: Honey ale, Dunkles, Helles och Weisse.

Härefter åktes det taxi till flygplatsen där ytterligare ett par bärs hanns med Tap 7 Unser original från Schneider samt Wiener gold från Ottakringer, antagligen an annan beteckning för Helles. Bil hem från Arlanda. Kul resa, och snart så är det dags igen!

Öl i Centraleuropa del III-Lilla ynkliga vargen

En timmas sovmorgon hade vi jämfört med dagen innan så jag och Owe hann i alla fall med att förlusta oss på den stora frukostbuffen. Nicklas var fantastiskt utslagen och drack ej en droppe under hela dagen. På bussen tillbaka till Wien hann han nog somna innan arslet landat på sätet. Väl på plats i det forna imperiets huvudstad tog vi en taxi till vårt västligt belägna hotell där tillgång till rummet omedelbart beviljades. Väskor mm lastades av och vi begav oss till närmaste livsmedelsbutik för att handla diverse saker. För min del var det exotisk fulöl som hägrade. Den ena värre än den andra skulle det senare visa sig... inte helt överraskande.
Med spårvagn blev det transport till stadens centrum där ännu ett besök på Bierteufl stod på programmet. Vi blev sittandes där i timtals ätandes gott och... tickandes. Första ölen var god ialla fall, Hofstettner Kübelbier. Sedan gick det utför med: Hirter Biobier, och Gösser Stiftsbräu.

Tunnelbanan tog oss tillbaka västerut och till Schwarzer rabe som på Rate beer är listat som en bryggeripub, men mig lurar de ej. En egen öl som var helt ok har de i alla fall, Rabenbräu.
Gångavstånd hem, skönt. Maltångorna från det enorma Ottakingerbryggeriet var med oss under denna nattliga vandring.

Öl i Centraleuropa del II-Semestereffekten?

Vår färd gick med buss vidare norrut till trevliga, billiga och vansinnigt underskattade Brno, Tjeckiens näst största stad som vi hade besökt för några år sedan.
Efter att ha tjeckat (förlåt) in på det flotta hotellet begav jag och Owe oss ut för att käka på bryggeripuben Magistr. God, snorbillig, men annorlunda mat, och till den gick vi igenom deras tre öl Císařský kaiserliche weizen 14°, Kelly polotmavé 11° och Kateřina desitka ječná 10°. Helt ok öl, men inget världsomvälvande.

Vädret var helt ok när vi gick för att träffa ung-tupparna/jävlarna på en krog i en park nära hotellet. En exotisk brygd fanns att få, Pernštejn Premium Světlý Ležák 12°, ingen höjdare kanske, men å andra sida kostade det inte många kronor.
Owe satt kvar och var barnvakt medan jag gick och lade mig för en siesta.
När undertecknad hade vaknat var med resenärerna redo för sin halvtidsvila.

Jag gick upp till restauranten U všech certů där ölen uteslutande kom från det närbelägna bryggeriet Zámecký pivovar Oslavany. Maten var helt otroligt grym (menyn var endast, precis som på Magistr bara på tjeckiska, det var bara att chansa. Tänk att det som Google translate översätter till ''diesel spediala verksamhet'' kan vara så gott...) och ölen kanske de bästa jag druckit från ett östeuropeiskt bryggeri över lag. Missa ej detta ställe om du är i stan.
Vad var det för öl då? 10° Světlé, 12° Světlé, 13° Polotmavé antagligen det bästa wieneröl (som vi sa på min tid) jag druckit, 11° Světlé och 12° Černá antagligen den bästa schwarzbier undertecknad tagit i sin mun.

Utanför på gatan möttes vi upp och gick till puben Vegas club som var belägen på samma gata hotellet låg. Där blev vi sittandes tills de stängde, drickandes följande öl (som kostade 7-8kr/halvliter...): Poutník Světlé Výčepní 10°, Krakonoš Světlý Ležák 12° från Trutnov, Březňák 12° och Džbán 11°, båda från utmärkta Vyškovské som verkligen kan sin pilsner. Kul kväll.

Öl i Centraleuropa delI- Viin

Så var det dags för nya lustiga upptåg i ölets tecken. Som så många gånger förr flög vi till Wien. Planet var en halvtimme sent, men det var fortfarande hyfsat tidigt när vår taxi nådde hotellet.
Som vanligt begav vi (Dykus, undertecknad, Owe och Nicklas) oss ut på stan till närmaste vettiga krog. Inte så dyrt att åka bulle när man är fyra, så det blev det även denna gång.
På restauranten Dreier åt vi gott och drack en folköl till maten, Zwettler Dunkles.

Vädret var uselt, snöblandat regn hela dagen i stort sett. Det var en bit att gå till nästa ställe (vad det nu hette) och inte helt lätt att hitta och när vi väl kom fram var det stängt, även om det enligt allt skulle vara öppet.
Efter ytterligare en stunds promenad/irrande slank vi in på en restaurang där vi värmde oss. Maten var som vanligt i Österrike mycket god. Till den: Puntigamer Panther, Gösser Spezial och Schwechater Zwickl, en av de godaste österrikiska öl jag druckit.

Nästa ställe vi gick till är något av en favorit för oss sedan vårt förra besök i staden, Bierteufl. Här åts det ännu mer jättegod mat. Ett gäng bärs till den blev det visst också. Neuzeller Anti aging bier, Paracelsus Zwickl från Stiegl, Fohrenburger Jubiläum, Mohren Spezial och Hirter Biohanfbier.
Ungtupparna kroknade på slutet och drog hem lite tidigare, medan gubbjävlarna körde på ett par timmar till.

Öl i gamman

Vi inledde dagen på OT för mat och ett gäng öl till densamma. Beach blonde från det för mig okända bryggeriet Sunny republic... från England. Passande namn... Ord’n’ry från de uppländska anglofilerna Skebo, Inncognito från Plain , White rascal från Avery.

Nästa stopp var Monks Porterhouse där Markus anslöt. Vi blev sittandes större delen av kvällen ätandes och drickandes ännu mer. Först deras egen Madeleine, följt av fyra olika De molen: Geboren & getogen, Fris & fruitig, Single hop Cascade, Rijn & veen och slutligen Lust beer från Bellevaux. På tal om De molen såg jag att de hade en riktigt intressant webshop på sin hemsida...

Samtliga skulle till Centralen efter åt och där hann vi  även med en öl på ''Biskopen''. K:rlek Vår/sommar 2013 från Mikkeller.

Öl i bitterhet

Efter en lördag i stillhet hos föräldrarna var det dags för årets första bortaresa i söndags. Farsan och jag tog tåget till Göteborg för att se de för dagen vitklädda krigarna (läs överbetalda divorna) bli totalförnedrade av Örgryte, som nog blir ett lag att se upp med i årets superetta.
Inget besök i denna stad är ju komplett utan ett besök på något av stadens finölskrogar.
Denna gång var det Jerntorgets brygghus som skulle hemsökas. Ett trevligt ställe med god mat och humana priser skulle det visa sig. En hel drös med öl lyckades jag hälla i mig men den svidande förlusten var svårglömd.
Kvällens öl: Black rocks från Buxton, Lucky jack från Lervig, Oppigårds Brewers brown, Meta Export lager (Etiopien!), Virgin islands Tropical mango pale ale från St. john brewers, Against the grain från det för mig okända Wold top, Goldstar från israeliska Tempo beer, Little creatures Pale ale, Ginger joe från Stone’s, Buxton American rye och Wild boar från samma bryggeri. Pust!

Stark öl

En liten, men ack så underhållande BSA-provning hade vi förra veckan.

Gouden carolus Röd från Anker    8 poäng
La binchoise XO        7 poäng
Glazen toren Cuvée angélique '11    5 poäng
HΨ Cuvée från Van steenberge    4 poäng

Ren belgisk fyllig njutning/mums med mechelenölet som ''kronan på iet''. Trots att det bara blev en klass var det blygsamt med bonusöl.

Starköl

En fredagsprovning sitter inte fel efter en veckas hårt arbete.

English strong ale

Shepherd neame Christmas '07    6 poäng
Greene king/Morland Old crafty hen ´10    5 poäng
Stroud Maris otter vintage ale '11    4 poäng

Vi trodde att Shepherd neame skulle vara väldigt sliten med sina ´´ynka´´ 7%, men den hade utvecklats fint under ideala förhållanden.

Imperial stout

Mikkeller George! Cognac        10 poäng
Left hand Wake up dead        3 poäng
Courage Russian imperial stout    2 poäng

Mikkeller impomerar med sitt vackra öl. Vilken fyllighet! Brutal, med ändå balanserad på något konstigt sätt. Bland det bästa jag druckit i år.

I vanlig ordning slank det även ned några bonusöl.

Uppsala belgoträff

Dags för ännu en upplaga av denna stora hembryggarträff med belgiskt tema. Nu i ÄNNU större lokaler, ändå var det trångt som på SWBF en lördag.
Jag har inte lyckets lokalisera någon resultatlista, men mer om träffen och dagen som helhet HÄR.
Mina tre favoriter var i alla fall:
Gammal öl-Hulten
Sävja aberlour solera- Maarten Van wildemeersch

Spillivink-Ulf Henryson och bryggkurs 121201

Tom, undertecknad samt Johan tog oss i alla fall traditionsenligt till O'Connor's efteråt för mer öl. Här satt som vanligt en drös lokala ölnördar.
Vad blev det för ''bonusöl'' då? Jo dessa: Off the rails från Train station, Fruit monkey från Spenrdups Mikkeller, Milk stout, Baba black lager från Uinta, S:t eriks Påsk, Alesmith Nut brown, Ugly duck Nelson pale ale från Indslev, Underdog atlantic lager och Pearl necklace oyster stout båda från Flying dog. Skönt att man hade ordnat sängplats och slippa åka

ända hem efter all öl.

Stort tack till alla inblandade, speciellt hembryggare och funktionärer!

Dårar och öl i harmoni

Dags för en stillsam provning i hemmets lugna vrå.

Rököl

Schlenkerla Märzen            9 poäng
Nils oscar Rökporter            9 poäng
Alaskan Smoked porter        0 poäng

Anmärkningsvärt att hela panelen tyckte att den amerikanska brygden var ''sämst''. Vi vill inte ha balans, ge oss rökbomber!

BSA

Weihenstephaner/Samuel adams Infinium    7 poäng
Nøgne ö Imperial Dunkelwit        6 poäng
Baladin Superbitter            6 poäng

Infinium var en gusher, det brukar i min erfarenhet innebära en speciell bismak (kanske inbillning), men det här föll panelen på dess läppar.

Imperial stout

Amager Herr frederiksen Colorado    14 poäng
Mikkeller Black tie            9 poäng
Slottskällans '09        7 poäng
Slottskällans Barrel-aged        6 poäng

Slottskällans Barrel-aged var en jättebesvikelse med tanke på hur bra''den vanliga'' brukar vara. Tror Black tie hade några år på nacken.

Kul kväll.

Uppsala revisited del II- Glans över...

Anledningen till besöket i Uppsala var Johan Glans uppträdande i staden.
Inte helt oväntat var det uppvärmning på O'Connor's...med följande öl:
White thai från det för mig okända South carolina-bryggeriet Westbrook; wit med mer beska än brukligt. Mer konstig än någonting annat.
Hackney gold från londonbryggeriet Redchurch; en 33:a utan belgisk jäst, men ändå en gusher. Rubinfärgad med smutsbrunt skum, Gold? Allt annat än gyllene. Välhumlad, lång efterbeska. myycket jäst i flaskan minst sagt. Ett för mig nytt bryggeri. De hade även bryggt
Bethnal pale ale;ganska grumlig, tillbakadragen arom,mycket kolsyra för ''en britt''. Kryddig som fan, en riktig bomb. Som en burk svartpeppar, tvålaktig med någon plastig ton, lång utdragen beska. För mycket.
Slutligen Green flash/St feuillien Friendship brew; väldigt mörk, tandkräm i aromen. Mint och öronvax. ska tydligen vara en svart saison. Ganska fruktansvärd. Sträv och allmänt hemsk. Ju fler kockar...?
Herr Glans rev ner en del skrattsalvor, men han var klart bättre sist vi såg honom (och framför allt billigare).

Uppsala revisited del I-O'Connors

Jag och min fru besöker Uppsala oproportionerligt mycket, så även denna helg, och har man inget ''kårleg'' finns det väl bara ett ställe att gå, O'Connors. Så även denna gång. Där träffade man i vanlig ordning ett par gambrinusprofiler samt tog ett gäng öl, nämligen dessa: South plains APA, Nøgne ö Roasted pepper, Old freddy walker från Moor samt Orange yuzu glad i said porter från Mikkeller.
Det var som vanligt trevligt.

Öl i fiendeland

Det var länge sedan vi tog en riktig helkväll på stan... brukar mest bli så utomlands.
Nu var det dags igen i alla fall. Mitt och Toms första stopp var OT där vi även åt väldigt gott och till maten: Goddards Winter warmer samt Dark arts från alltid stabila Magic rock.

Nästa anhalt var (så klart) Akkurat där herr Sandberg anslöt.
Här blev vi sittande åtskilliga timmar, avverkandes följande brygder: Ocean ''Strong vinter ale'', Black adder från Mauldons, 3 Fonteinen Armand Lente, 3 fonteinen Armand Zomer, Idiot Sauvin IPA från washingtonbryggeriet Elysian, Brukspatron från Skebo. Nynäshamns CentenniAle. Mycket godsaker. Som tur var delade vi på ett par av alla dessa öl.

Ambitionen var att besöka den exotiska Ölkiosken, men det var tvärbommat. Antagligen bara öppet på sommaren. Istället hamnade vi på ''Biskopen'' på Folkungagatan där ytterligare ett par skandinaviska bärs intogs, Rallar amber ale från Ægir och Femme fatale från Evil twin.

Jag och Tom började dra oss hemåt, men på väg till stationen slank vi in på Bröderna Olsson (eller vad det heter) för ett sista humlefix; Boulevard Pale ale.
En kul eftermiddag/kväll.

2012

Ännu ett härligt ölår tog slut för ett par månader sedan och världen gick inte under. En del resor och en hel del öl blev det i vanlig ordning. Ett nytt land besöktes (Island).

Stad        Bättre eller sämre än väntat    Skulle jag återvända?

London        Man vet vad man får    Ja
Norwich        Bättre            Absolut
San francisco    Något bättre        Visst
Haag        Kanske ännu sämre        Nej
Amsterdam    Sämre            Jo då
Köping        Något sämre        Nope
Köpenhamn    Som vanligt        Antagligen
Prag        Som väntat        Ja visst
Canterbury    Lite bättre        Let's not go crazy
Cambridge    Exakt som väntat        Nej, det räckte så
Oxford        Lite sämre        Nej, det räcker
Reykjavik        Ännu sämre        Aldrig
Milwaukee        Ännu bättre        Konstigt nog, ja

Årets resmål: San francisco

Årets skithål: Muskegon MI. Motivering: skitväder, dålig mat, dumma lokala alkoholföreskrifter och så var färjan därifrån inställd...

Årets provning: den HÄR.

Årets pub: Craft beer CO, London

Årets bästa öl: Fiftyfifty Imperial eclipse stout - Elijah craig 12 year Barrel purple 10%, Fiftyfifty Imperial eclipse stout - Elijah craig 20 year barrel white 10%, Fiftyfifty Imperial eclipse stout - Four roses single barrel red 10%, Gänstaller Green gold''IPA'', Ägir Lynchburg natt, Russian river Pliny

the younger, Russian river Pliny the elder, Omnipollo Nebuchadnezzar, Cantillon Mamouche, New glarus Raspberry tart, New glarus Wisconsin belgian red, Nynäshamns Ofiltrerad Pickla pils, BrewDog (IPA is dead - ) HBC,
Marin IPA, Slyfox Imcubus och Firestone walker Double jack IPA.

Årets sämsta öl: Krenkerup 1367 Premium.

Tidigare år: 07 08 09 10 11

Öl i Nynäshamn del II-Troisième planète après le Soleil

När kvicksilvret kröp riktigt långt ner satt den inte fel med en trio värmande belgare. Även min fru hade letat sig till Nynäs denna helg.

BSA

Duvel Tripel hop            4 poäng
N’ice Chouffe            3 poäng
HΨ Cuvée från Van steenberge ´09    2 poäng

Årgång 2012 av Tripel hop var ännu bättre än den (de?) tidigare. Rekommenderas.

Öl i Nynäshamn del I-Apor

Jag och Christian planerade under vår vistelse i Wisconsin att ha ett 3rd-rock-from-the-sun-maraton. Under de tre helger det tog oss att plöja de sex säsongerna dracks det då och då öl. En provning mäktade vi med en sen fredagkväll.

APA

New glarus Moon man    8 poäng
Milwaukee ale house Pull chain    7 poäng   
Summit Extra pale ale    6 poäng
Ale asylum Hopalicious    6 poäng
Oppigårds Single hop ale    3 poäng
S:t Eriks            0 poäng

Lite överraskande amerikansk totaldominans med tanke på att de svenska ölen var inhandlade senare, i denna klass där färskhet är a och o.

Öl i Alvik

Man var väl inte i sitt livs form när morgonen randades på hotellet i Växjö, men en grym frukostbuffe satte fart på gubben.
En öl hanns till och med med innan flyget till Bromma avgick, en hemsk veteöl i form av Reuther Weißbier.
På Stockholms näst minsta (Västerås räknas tydligen till Stockholm) flygplats skildes våra vägar och undertecknad samt herr Beckman tog en taxi till Råsunda för att se hemmafavoriterna sätta käppar i hjulet för de guldaspirerande skåningarna som var på besök.

Det var inte bara den sista allsvenska matchen på Sveriges nationalarena, utan även bröllopsdag för mig och frun.
Detta skulle firas, denna gång på Kullens bar & kök lite väster om stan. Lättare sagt än gjort att ta sig dit. Totalt trafikkaos (det stod still i alla fall) efter matchen på Råsundavägen/Gränsgatan.
Ganska försenad kom jag fram och vi kunde börja äta och dricka gott. Dessa brygder intogs:
Mohawk Pale ale, Stallhagen Honungsöl, Demo från Magic hat, No sleep in october från Nils oscar/Frequency samt In your pale face IPA från Svaneke. Helt ok öl över lag. Vem hade anat ett sådant bärsutbud utanför stan? Jag kan hur som helst rekommendera ett besök.
Taxi hem blev förstås inte billigt, men det är man väl värd när man stått ut med varandra i flera år?

Öl i Växjö

Hockeyfebern hade återigen infunnit sig och vi (jag samt några kollegor) styrde kosan mot de mörkaste av småländska skogar för att se de svartgula iskrigarna bli förnedrade.
På tåget ned samt på hotellet intogs lite godsaker som hade funnits som ''tillfälliga nyheter'' på bolaget den senaste tiden.
SMÖF från Oppigårds, Old guardian från Stone och Schlappeseppel Kellerbier.

En ''Biskop'' finns i Växjö, självklart gick vi dit innan matchen för ett par brygder till. Illusion från Moor och Napa smith Amber ale.

Efter matchen gick jag med herr Holmberg tillbaka till ovan nämnda pub för några skärmsläckare. Ridgeway Organic, Svaneke Liquorice stout och Amoor från
Moor. Över lag ännu bättre öl än innan matchen.

Parallellprovning

Ingen USAresa utan efterföljande provning som det står i reglementet. Så även denna gång.

Brown ale

New glarus Fat squirrel    5 poäng
Point 2012 Black ale    4 poäng
Point Burly        0 poäng

Samtliga öl från Wisconsin.

IPA

New belgium Ranger    9 poäng
New belgium Belgo IPA    5 poäng
Mountain goat Rare breed    4 poäng
Samuel adams Tasman Red    0 poäng

Bostonbrygden var ju väldigt bra när den släpptes på bolaget, men efter att ha stått några veckor känns brygden väldigt trött (trots att det är gott om tid kvar till BF-datumet).

Saison

Boulevard Tank7        6 poäng
Nils oscar Höst        2 poäng
Ängö Södvik        1 poäng

Tank 7, bästa saison jag druckit på länge.

Föga överraskande amerikansk dominans över hela fältet.

Öl i Milwaukee del XI-45kilo ost!

Med buss tog vi oss till flygplatsen där det åts och dracks en del. Föjlande öl hetsade jag i mig innan planet lyfte: Coors Batch 19, Leinenkugels Oktoberfest och Lakefront Oktoberfest.
Mellan Milwaukee och Chicago (där vi bytte) är det ju inte så långt. Flygplanet taxade längre tid på jätteflygplatsen O'hare än vad själva flygningen tog. Mycket störande.
Sammanfattninigsvis är jag väldigt nöjd med resan, mycket kul.

Öl i Milwaukee del X-Probably the hottest bartender in the world

Vi inledde dagen på ''vår lokala bryggeripub''  Rock bottom för att av-verka de sista oprovade ölen där. Red ale; välhumlad och fruktig, antagligen med brittisk humle. Jättegod. Moonshine porter; väldigt mörk, kaffe, mörk malt, välbalanserad, men ''når ändå inte ända fram''.
Jag köpte en fancy varmkorv av en korvgubbe på gatan, tror faktiskt det var det godaste som intogs under denna resa och antagligen den godaste korv med bröd undertecknad ätit.

Vi tog en buss upp till förorten Shorewood där bryggeriet Big bay har sitt tasting-room där ett par brygder intogs.
Wavehopper kölsch; ljus, brödig arom, lätt och något träig. Mycket subtil smak.
Long weekend; välhumlad, men ändå tråkig öl med toner av grönsaker.
Ganska lugn första halvlek denna dag, men ändå skönt att vila lite på rummet.
Någolunda utvilade begav vi oss söderut i jakt på mer ''ny'' öl.
På vägen intogs middag på en mexikansk restaurang. Mycket gott. Något så exotiskt som kokosmilkshake med kanel dracks till, underligt men gott.


Så kom vi då äntligen fram till Sugar maple och kunde få i oss lite jästa malt

drycker, men först en mjöd:
Zombie killer från B. Nektar (Michigan); som äppeljuice med kanel. Godare än det låter.
Weyerbacher Blanche ; tunn, men uppfriskande (efter mjöden) och god.
Proper från Furthermore; tunn, med smak av blandsaft och ''brödig humle''(?).
Jag drack en öl från Sixpoints single-hop-IIPA-serie Spice of life, antagligen var det Riwaka.
Destihl Pumpkin porter; ser kolsvart ut i denna mörka miljö. Rökig, bränd, rostad med toner av pumpa och glass. Resans överlägset bästa pumpaöl. Det känns som att alla bryggerier har en.
Bitch creek extra special brown från Grand teton; suraktig arom, maltbomb, med toner av lök och chilichoklad. Sträv.
Muffin top från Clown shoes; grym arom, fyllig (som namnet antyder), mycket humle. Mer IPA än belgisk, bra balans. Som en smakfullt välhumlad tripel på något sätt. Tung men riktigt bra.

Vi käkade på en diner som aldrig stängde. Men maten var bedrövlig. Christian drog hem och jag vidare till Odd duck som låg i närheten för en
Nut hugger brown ale från Upland; namnet har ekorrar (som det kryllar av i både Milwaukee och Muskegon) i åtanke och inget snusk. Rubinfärgad, maltig och galet sträv, brända brödkanter a' la ölandsbröd.

Sista stoppet blev The stone där Upland Oktoberfest fick agera skärmsläskare. ''Mörkgul'', lite belgotoner. Väldigt fyllig för att vara en mellis (mellanmärzen?! Nein!) och söt. Klart bättre än de flesta europeiska/''tyskspråkiga'' ölen i samma stil.
Efter en bra stunds promenad stannade äntligen ta taxi och kunde ta mig ''hem''.

Öl i Milwaukee del IX-Ett par bryggeripubar

Jag och en oerhört sliten medresenär tog oss ned till den obskyra bryggeripuben St francis brewery and restaurant en bit utanför stan. Christian åt mest och drack kaffe medan undertecknad jobbade mig igenom den trevlige bryggmästarens kreationer. Först Mariner nut brown ale; som cola i färgen, maltig med cigarettrök, vanilj i eftersmaken. Lite väl snäll.
Givem helles; väldigt ren smak om än något metallisk. Jag saknar den typiska brödigheten man brukar finna i tyska exempel på stilen.
Oktoberfest; ser ut som nyponsoppa. Torr, jordig med toner av blåbär. Inte illa.
South shore stout; Svart, rökig, havre, kaffe och cigarettrök.
Archbishop amber ale; serveras i ett 70tals inspirerat glas. Maltig och alltför söt för min smak.

Buss tog oss tillbaka till stan och hotellet för en liten halvtidsvila.
Christian var mer hungrig än törstig och gick för att försöka hitta något att äta. Jag gick istället till bryggeriet Hinterlands krog/restaurant på Erie street. Väldigt upscale, men inte så att man kände sig ovälkommen (som den slusk man är). Oktoberfest; bärnstensfärgad, metallisk, maltig, sträv, tanniner.
Amber ; välhumlad arom, söt, kakao, choklad, någolunda balanserad. Utvecklas väl med temperaturen.
De hade inte så stort utbud, så jag fick nöja mig med de två stabila brygderna.

Herr Stamboe mötte upp på bryggeripuben Milwaukee ale house (som har något samröre med Milwaukee brewing CO som vi besökte veckan innan) medan jag satt och sippade på min Louie’s Demise från MBC.

Vi gick och åt på ett italienskt ställe inte långt därifrån. Till maten (som kvaddade smaklökarna något), Velvet rooster från Tallgrass . En fyllig tripel. Nämn en pizzeria i Europa som har tripel på fat?

Någolunda proppmätta gick vi tillbaka till Milwaukee ale house  för att avsluta kvällen där.
Love rock; (gästrecention Christian) Inga stjärnor ur röven, dock en ok wieneröl.
Outboard, båda från MBC
Solomon juneau och Pull chain båda från MAH.
Inte särskillt långt hem, men det regnade så det blev ändå taxi. Kul kväll.

Öl i Milwaukee del VIII-En kväll på Brady street

Vi tog bussen ned till Honeypie cafe som var dagens första ölstopp.
Good Old Potosi beer; ljus, tunn  och något maltig. Varken '' good'' eller ''old''.
Alpha klaus Christmas porter från Three floyds; maltig arom. ''Stor smak'', fyllig, kryddig. Utdragen bränd/rostad eftersmak.
Från samma bryggeri Arctic panzer wolf; söt, komplex humlig arom. Besk som galla, 100 IBU. Stark, och det känns. Inte helt fel dock.

Efter de tunga Three floyds-ölen hade vi förtjänat en halvtidsvila, något som ej blev av dagen innan.
Någolunda utvilade blev första stoppet i andra halvlek vår närmaste bryggeripub Rock bottom som hade besökts under gårdagen.
Pumpkin ale; Blodpuddingsbomb (årets ord?) kryddad med kanel (?).
Detta var endast ett depåstopp på väg upp till Bradystreet .

Första stoppet i den norra delen av staden var Nomad, ett fotbollshak (ja,riktig fotboll) där USA spelade VM-kval, så det var mycket folk och livat. Vi tog ett par lager på uteserveringen i kvällsvärmen.
The crisp från Sixpoint och Totally naked från New glarus; mörkt gyllene, hyfsat välhumlad. Inte fantastisk, men rätt ok.

På haket vi hade ätit dagen innan skulle middag intas denna dag. Till pizzan Polygamy porter från utahbryggeriet (passande nog) Wasatch; rolig etikett, mörkbrun. Maltig och superlen, kaffe och cigarrettrök.
Ambergeddon från Ale asylum fick agera efterrätt; välhumlad, helt ok, men dock rätt sträv.

Nästa stopp var ett nyöppnat ställe på andra sidan gatan som hette något i stil med ''Beers of the world''. Kortfattat kan man säga att det var som Monks, fast mycket, mycket sämre.
En öl fick vi i oss i alla fall.
Samuel adams Blackberry witbier.

På ett sunkhak på samma gata blev det ytterligare ett par bärs.
Superblasket Hamms från Miller och Wild onion Pumpkin ale; ''pumpig'' arom.  Ananas,och äppelmos med toner av banan och blodpudding.

Det var långt att gå hem, men riktigt skönt ute. Jag hade egentligen inte tänkt ta någon mer öl men det blev ett stopp på  Rock bottom för ett par sista brygder.
Heartland hefeweizen; söt och hemsk som bara en öl i denna stil kan vara.
Rocktoberfest; bärnstensfärgad, underlig men maltig arom, blandsaft, blygsamt humlad, lite fruktig.
God natt!

Öl i Milwaukee del VII-Visning på Lakefront

På denna skrämmande vackra höstdag då hela världen/stan tycktes le mot '''en'' mötte de flesta av oss upp på bryggeripuben Rock bottom (en kedja som finns i många amerikanska städer, men där bryggarna verkar ha väldigt fria tyglar) för ett par uppvärmningsöl. För min del blev det en Hop-bomb session IPA och Kölsch; ljus som sig bör. Tam, och gör sig ej rättvisa efter ''humlebomben''.

Hela ligan möttes upp på trevliga Lakefront där visning var inbokad. I skrivande stund har jag besökt 155 bryggerier och detta var ett av de roligaste/bästa besöken. Grymt kul guide/bartender (grundare, och bror till nuvarande ägaren). Under visningens gång gjorde guiden pauser så man kunde få gå till baren och fylla på. 7 väl investerade dollar. Dessutom fick jag antagligen någon bonuspolett för jag/vi hade kommit ända från Sverige.
Alldeles för rörigt/kul för att kunna hålla koll på några anteckningar. Detta intogs i alla fall: Pumpkin lager, Holiday spice lager beer. 9,5 väl dolda procent, runt 6 hade nog varit min gissning, White beer och Luther.

Vi gick upp till något ställe på Brady street där middag intogs tillsammans med en Grand circus IPA från Atwater.

Den tidiga kvällen avslutades där dagen började, på Rock bottom med följande öl: Wit ale, Blackberry wit och Pumpkin ale. Den roligaste dagen på resan var till ända!

Öl i Milwaukee del VI-Tur i oturen

Lördagen blev inte så sen, delvis för att vi skulle upp i svinottan på söndagen.
En dagsutflykt till Muskegon i den exotiska och ökända delstaten Michigan stod på programmet. Båten över Lake michigan avgick redan 6:00 och så var man tvungen att vara på plats 45 minuter innan avgång. Uppskattningsvis några timmar fick vi sova innan vår förbeställda taxi tog oss ned till färjan.
Som tur var fanns det bara fulöl ombord så man slapp tänka på det och kunde sova lite istället. Sjögången var reäl och jag blev nästan sjösjuk. Färden tog några timmar och det var skönt att känna terra firma under fötterna igen. Regn, blåst och allmänt grått höstväder välkomnade oss, som tur var var det inte kallt i alla fall.
Anledningen till detta bisarra utflyktsmål var att det fanns en museiubåt från andra världskriget som man kunde gå ombord på. Inget undertecknad kan missa när tillfälle ges. Christian var dock måttligt intresserad och gick istället för att hitta något att äta.
4,8 km gick jag i ovädret, men det var ett av de bästa ubåtsmuseum man satt sin fot på, så det var nog värt det.
Det fick bli taxi tillbaka. Planen var att vi skulle sitta på en deli som hade en massa (förhoppningsvis) bra öl fram tills dess att båten tillbaka skulle gå, med det visade sig att man inte fick förtära alkohol på stället.
Vi frågade då om det fanns någon bar i närheten med craft beer. Det skulle det göra.
På detta sunkhak tog vi varsin öl innan apostlahästarna styrdes till ett kinahak där tidernas värsta kinamat intogs. Vi blev ju inte matförgiftade i alla fall.
När färjeterminalen äntligen skymtas i ösregnet kommer en kärring ut och säger till sin vännina -''The boat has been cancelled.''
Vi tror knappt våra öron. Är vi strandsatta... i den här hålan?!
Jag lyckas dock behålla mitt lugn och frågar på min bästa skol- (eller ska det vara TV-) engelska om vi kan få följa med damerna i deras bil (efter som de ju ändå ska tillbaka till Milwaukee).
Vi får åka med och är otroligt tacksamma, dessutom är de riktigt trevliga. Så istället för att åka raka vägen över sjön sår vi istället åka bil genom fyra delstater med två totala främlingar, varav den ena 87 år gammal.
På vägen förstår vi varför båten blev inställd, det regnar så mycket att man inte ser förbi motorhuven, typiskt Mellanvästern tydligen. Självklart går vindrutetorkaren sönder som en liten bonus.
Ett matstopp någonstans i Indiana blev det innan vi rullade igenom Illinois och upp till Milwaukee. Otroliga mängder vägtullar.

Vi hade bestämt träff med en massa dårar (de flesta som tidigare har figurerat här på bloggen) på bryggeripuben Water street som vi besökte några dagar tidigare. Ett par timmar senare än planerat, men de verkade inte alltför ledsna.
Oklart vilka öl som intogs pga försvunna anteckningar, men troligen var det: Honey lager light, Munich lager och Bavarian weiss.

Vissa gick för att sova, medan andra drog vidare. Jag tillhörde den senare kategorin.
Första stoppet var ett annat hak på samma gata där ytterligare en Waterstreet brygd intogs. ''Speciality''  stod det på kranen, har ingen aning om vad det kan ha varit.

Sista stoppet innan det var sängdags var något collegeställe kändes det som. Det spelades beerpong där i alla fall. Varsin Lakefront IPA avslutade kvällen.

Öl i Milwaukee del V-Probably the best mellis in the world

Mycket sämre väder denna dag och vi sökte skydd undan höstrusket på Comet cafe som hade besökts dagen innan.
En riktig långsittning skulle det bli med flera maträtter och ännu fler öl, först ut superblasket Sconnie Beer följt av
8-bit pale ale från Tallgrass; En gusher på burk! Öl/is-sörja väller ur den coola burken. Känns lite trött och avslagen speciellt på slutet när den har genomgått en omvänd ''isbockifiering''. Only in America.
Wisconsin belgian red från New glarus; Rödbrun, underbar körsbärsarom. Mycket fruktsocker och bigarråer. Ganska söt, men ändå en vuxen smak. Probably the best fruitbeer in the world.
Saison d’epeautre från det för mig okända belgiska bryggeriet Blaugies; ser ut som Champagne, luktar saison/belgojäst. Något ljusskadad, men inga felsmaker i övrigt. Kryddig och lätt, man kan inte tro att denna brygd ligger på ''hela'' 6%. Mycket kolsyra.
Southern tier Hopsun, Hinterland Cherry Wheat ale; orange, mycket kolsyra, digestivekex, ''konstgjorda'' körsbärstoner. Inte illa. Threadless IPA från Finch’s, Daytime från Lagunitas, Three feet deep från Furthermore; Grymt rökig m a o jättebra. Snygg etikett också Passar dock inget vidare till söt pecanpaj. Antagligen den bästa dry stout jag druckit.
Slutligen Fuel cafe från Lakefront. Som tur var delade vi på ett par av alla dessa öl.

Buss till välbehövlig vila efter denna ''stora'' första halvlek.
Pigga och utvilade begav vi oss till Palm tavern där vi avslutade kvällen med några kalla.
(Stevens) Point Special lager; trött fulöl typ. Antagligen dagens sämsta... eller i alla fall tråkigaste.
Worthington’s Red shield från Coors.
För att avsluta en bra dag, en 28-dollarsflaska. Lambickx (Zenne Valley) från Strubbe; Luktar som en riktig syrabomb, men är relativt beskedlig. Jag var lite besviken, men det var ju inte bedrövligt på något sätt.
Taxi ''hem''.

Öl i Milwaukee del IV-Visning på Milwaukee brewing CO.

Även denna dag tog vi en uppfriskande långpromenad som start på dagen, denna gång till dinern Comet cafe. På samma gata laddade vi upp med några pizzaskivor.
Först ut denna dag den tyska pilsnern Home town blonde från New glarus; halmgul, ofiltrerad (eller är det köldgrumling?) , honungsarom. Tillbakadragen beska, ganska söt och lättdrucken.
Capital Oktoberfest; ljust bärnstensfärgad, kola-arom, söt för stilen, snygg etikett, Inte illa.
Pride & Joy från Three Floyds; mmm... humle. Grym arom, frisk humlesmak med toner av citrondiskmedel och träiga toner. Deg i eftersmaken. En av de bästa amber ales jag druckit.
The Narrows från Geneva lake; en kölsch med toner av päronglass, ek/vanilj/fatlagring, men det är nog inbillning. Gott i alla fall.
Golden wing från det relativt nya och för mig okända Finch’s i Chicago; ljus, välhumlad, mycket citrus, utdragen efterbeska.
Knot stock från Furthermore; ser nästan ut som nyponsoppa. något fruktig arom. Ganska mycket kolsyra, toner av svamp och choklad, lite sträv kanske.

Christian, aka Nadezjda Ostaptjuk hade sedan länge åkt ''hem'' då han hade en tung dag dagen innan.
Jag tog en taxi för att möta upp honom i de södra delarna av staden. Vi skulle nämligen på bryggerivisning på det utmärkta Milwaukee brewing company. Ett mycket roligt sådant för övrigt där det bjöds på en hel del öl, tex Polish moon.

Vi drog oss hemåt efteråt, men på vägen gick vi förbi ett sunkhak som hade Frank Gallaghers favoritöl Heilemans old style kraeusened Lager från Miller på burk, något som vi inte kunde låta bli. Det bästa man kan säga var att de bjöd på någon god korv till.
Efter lite vila på rummet var vi redo för det ganska sena kvälls-skiftet.

Christian och undertecknad ställde oss och väntade på en buss inte långt från hotellet, men det tog så lång tid att det fick bli en taxi med en ofrivilligt rolig, men desto mer rasistisk indisk (?) chaufför istället..
Harry’s bar and grill var stället vi kom fram till efter att ha åkt igenom det lokala gettot. På detta upscale ställe åt vi gott och tog ett par lokala öl. Boatilla amber från Big bay samt Eastside dark från Lakefront.

Ytterligare en taxifärd tog oss till The hotel foster där det blev en sista lokal fulöl. Old milwaukee från Miller innan vi gav upp. Jag var troligen mycket trött.

Öl i Milwaukee del III-Ost

Mycket bra väder även denna dag så vi gjorde som dagen innan och gick till Stubbys igen. Ingen lång sittning som dagen innan, men antagligen ännu trevligare.
Buffalo sweat från Tallgrass; mörkbrun sweet stout. kakao och kaffe, lite tunn, men god.
Gandy dancer från Potosi; mörkbrun och söt. Blantsaft, godis, farinsocker med någon ton av lösningsmedel. God porter.
Buss ''hem'' till tidig halvtidsvila.

Första delen av andra halvlek skulle bli mycket minnesvärd. Vi gick nämligen upp till Cheesebar där det endast fanns ost och öl från Wisconsin.
Om Wisconsin är ett ostmecka så är nog detta själva kaban. I staten görs drygt 600 olika ostar och vi gjorde vårt bästa för att prova så många som möjligt. De bästa var en 28årig cheddar och en parmesan som var hästlängder bättre än Parmigiano-reggiano. Veckan innan vi var där fanns även en 40årig cheddar, men den tog slut på någon minut...
Vad dracks till alla dessa läckerheter då?
Blatz från Miller/Pabst; blask kort och ''gott''.
Supper club från Capital; bröd och säd är mest framträdande. Mycket bra pairing med ''garlic summer sausage'' då en tydlig rökton framträder som ej märks av i ensamt majestät.
Potosi Pilsener gästsmakare Christian; ''-Mitt i mellan, sticker inte ut åt något håll''.
Hinterland Luna coffee stout; en någon nötig kaffebomb. Mycket bra.
Snake chaser från Lakefront; kranhandtaget och namnet skvallrar om att detta är en dry stout. Jag tar hellre en Guinness än en till så'n här. Tråkig och ''blek'' i jämförelse med ovan nämnda stout.
Bridge out från det för mig okända Titletown, Pangaea Heifer weizen, Baaad boy från 3 Sheeps, Luther Cream city och Wisconsinite, alla tre från Lakefront och slutligen Tyranena Bitter woman IPA.
Gillar du ost och är i stan är detta hak ett måste, trevlig och kunnig personal och kul gäster. Det finns även en stor ost/korvbutik i anslutning till baren. Blåbärsost någon?

Vi avslutade den trevliga kvällen på bryggeripuben Water street brewery som ligger på andra sidan Milwaukeefloden. Så här i efterhand förstår jag inte hur vi kunde äta igen, men så var det. Till maten:
Pale ale och Raspberry weiss som väl får omdömmet ''sådär''.
God natt!

Öl i Milwaukee del II-Jävla(massa)bönder

Solen strålade den första ''riktiga'' dagen på vistelsen i Mellanvästern.
Vi inledde med lunch på en mexikansk restaurant, och till maten en Dos equis Ambar från FEMSA.

Efter en lång promenad kom vi äntligen fram till Stubbys där vi blev sittandes i åtskilliga timmar och detta är vad som förtärdes i dryckesväg:
Hopalicious från Ale asylum; halmgul/ljus, god välhumlad och färsk APA med lång eftersmak. Inte illa. Det samma kan sägas om Moon man från New glarus. Vet inte vilken som var bäst, men jag kan rekomendera båda.
Memory lane från Oso; ofiltrerad. Känns väldigt blaskig efter ett par goda ''APor'', men är antagligen inte så illa egentligen. Lång efterbeska för en pilsner. Stiltypisk.
''Gästrecention'' från Christian: ''

Klisch från Lakefront; ''-Fy fan, nej!''
Det samma kan sägas om Schlitz från Pabst/Miller.
Barens egna Stubbys Lite från Milwaukee brewing company; söt med toner av knäckebröd. Mycket bra för att vara lightöl. Stabil.
Riverwest Stein beer från Lakefront; bärnstensfärgad, brödig och mycket kolsyra.
Abita Pecan Harvest ale, Scythe and Sickle från Ommegang, Wasatch Pumpkin ale och slutligen den otroliga Raspberry tart från New Glarus som jag ej kan göra rättvisa, läs istället recentionerna HÄR.

Vi pallade inte gå tillbaka till hotellet, utan hittade någon buss istället. Efter en lång välbehövlig halvtidsvila sökte vi oss till det avlägsna Gradys saloon som skulle ha en tresiffrig flaskölslista. Inte ens femtio skulle jag tro fanns. Ett högljutt sunkhak. Ett par öl blev det i alla fall nu när vi hade åkt så långt.
Fireside nut brown från Leinenkugels; Brown? Ser ut som fulöl. Oj, sopor. Lite maltighet kan lokaliseras.
Totally naked från New glarus; ser ut som ett tvättäkta amerikanskt gräsklipparöl och smakar liknande.

En taxi tog oss tillbaka till en mer central del av staden och The wicked hop där vi satt tills de stängde.
Leinenkugels Summer shandy; ser ut som citronsaft med ölskum.  Smakar som kolsyrad citronsaft med diskret ölsmak.
Oscar’s Chocolate Oatmeal Stout från Sand creek; inte supermörk, maltig arom. Tydliga och trevliga toner av rökta charketurier, mycket bra, om än något enkelspårig. I like!
Mudpuppy porter från Central waters; metallisk och maltig med en hel del rökta toner.

Vi hade inte ätit något sedan eftermiddagen och försökte hitta något, men allt var stängt. En irländsk pub var öppen så vi i alla fall kunde få varsin sista öl.
Ouisconsing red ale, även den från Central Waters.
Vi gick tillbaka till hotellet, på rummet låg en massa menyer från diverse hak som körde ut mat, men allt var stängt.

Öl i Milwaukee del I-Vi rensar hotellbaren

Jag och Christian åkte ganska tidigt hemifrån för att hinna med flyget till Chicago.
På planet var det en del kända ansikten, de flesta antagligen på väg till GABF. Ett evenemang som vi ej hade lyckats få plåtar till.
Ett par lokala brygder från Goose island blev det innan nästa flyg upp de tolv milen (obs,ej fågelvägen, utan med bil!) till Milwaukee. Only in America!
En Honkers och en Sofie. Det satt fint efter den långa resan med skrikande spädbarn (som det alltid tenderar att finnas på transatlantiska flyg).

Lokalbussen gick från flygplatsen och stannade utanför vårt hotell på Michigan street som skulle vara vår bas ett tag framöver.
I den mulna blåsiga eftermiddagen/skymningen gick vi direkt efter incheckningen ut för att handla öl och annat som skulle kunna tänkas behövas under vistelsen.
På väg tillbaka från affären åt vi på något grekiskt snabbmatställe och tog varsin Spotted cow från New glarus (som bara distribueras inom Wisconsin tydligen).

Ett riktigt oväder hade satt igång på vägen till hotellet, så vi satt resten av kvällen i hotellbaren och drack oss igenom deras urval av Sprecheröl. Inte fy skam.
Special amber; ljus för stilen, sträv, mycket kolsyra, brödig och något syrlig, men helt ok.
Black bavarian; grymt maltig, men ändå balanserad. Kryddig, skulle kunna passera för en julöl. Riktigt bra.
Czech style summer pils; grumlig, metallisk med brödighet som vore det en helles. Mycket kolsyra.
Slutligen denna bloggs första ''gästrecention'', från Christian om Hefe weiss''- Halvdan hefe-weissen 2,5/5.''
Skönt att bara behöva ta hissen upp och lägga sig efter dessa trevliga brygder.