Brutal provning

Den största provningen jag haft ägde rum i helgen där 25 öl från tolv länder provades av åtta törstiga i sex olika flighter.

Ljus lager
Pittinger ''Märzen'' 44 poäng
Spendrups Pistonhead 36 poäng
Pittinger Schankbier 32 poäng
Lech Premium 27 poäng
Dreher Köbanyai 25 poäng
Carling Black label 23 poäng
Adambräu Premium 20 poäng
Dreher Nimrod 17 poäng
Du har antagligen druckit Pistonhead, betänk då att sex öl var sämre än den...

Rök
Ölvisholt Lava 13 poäng
Flying dog Schwarz 7 poäng
Prykmestar Savu 4 poäng
Möjligen var Flying dog lite korkskadad, men det räckte ändå för att köra över den stackars finnen.

Diverse bockar
Weihenstephaner Vitus 18 poäng
Weihenstephaner Korbinian 13 poäng
Namibia Urbock 12 poäng
Einbecker Urbock Hell 6 poäng
Weihenstephaner dominerar totalt

Belgian strong ale
Chimay Blå 43 poäng
Goose island Demolition 16 poäng
Deus brut des flandres'08(el.'07) 14 poäng
Hy Cuvée 13 poäng
Malmgård Belge 12 poäng
Gammal är äldst!
Efter denna flight blev det lite manfall.

American strong ale
BrewDog/Stone Bashah 9 poäng
Left hand Chainsaw '08 9 poäng
Port Older viscosity 6 poäng
Stone Double bastard 6 poäng
Wow, vilka öl!

Strong ale
Stone Double bastard 9 poäng
Hy Cuvée 6 poäng
Innis and Gunn Highland 0 poäng
En ''bra'' ursäkt för att bli av med denna totala skotska dynga.

A garbage-man

Jag var nere i soprummet för att (hör och häpna) slänga sopor.
Men vad får man se i färgat-glas-behållaren?
Jo, en oöppnad flaska jordgubbslambic från Hanssens! Man tackar. Bäst-före-datumet är 2018. Vad är det då för årgång?

En eftermiddag på Monks

Jag var på bolaget förra veckan och köpte öl, Bashah och Kriek de Ranke för att vara mer exakt. Sedan blev det en promenad till den lokala bryggeripuben där Finnen slöt upp. Ölen vi drack var:
The poet från New Holland; härlig arom, skön blandning an humle och malt. Tung maltighet (för att bara vara på 5,5%), eftersmaken känns tunn i jämförelse.
T ’Ooievaartje från De molen; Röd. Syrlig arom, smakar inte så mycket. Som sur saft, Antagligen det sämsta hittills från detta annars så bra bryggeri.
Dragoons dry irish stout från Moylans; kolsvart, sot, kol och någon ton av must. Betydligt godare äv vad det låter.
Nytt var på Monks att man kunde köpa med sig deras folköl. En av varje blev det. Ska bli intressant att prova.

Öl i Budapest del III-Bara belgiskt

En solig, men blåsig dag med långpromenad på schemat. Första stoppet blev den belgiska resturangen Mosselen. Vilket skit. Vi skulle beställa varsin öl i deras meny, ja ni vet hur de brukar se ut. De sju (7) första ölen vi försökte med fanns ej. Under protest blev det en Hoegaarden. Dyrt var det också (med ungerska mått mätt).

Vi hade hittills bara hållt oss i Pest, men nu gick vi över bron till Buda-sidan av staden där ännu en belgobar fanns; Brasserie Henry vid Donaus västra strand, inte lika polerat som Mosselen, men här fanns istället för en falsk öllista själ, bra service och en ölmeny som stämde ganska bra med verkligheten. Mitt favoritställe i detta land får jag nog säga. Bärs då?
Blanche d' ardenne från Du bocq (Corsendonk); ingen Hoegaardenknäckare direkt, långt ifrån.
Mongozo Mango från Huyghe; lika illa som man skulle kunna tänka sig. En vag arom av mango, överdrivet söt, föredrar att äta frukten framför att dricka detta monstrum av sötma.
Liefmans Fruitbeer, Körsbärsgodis i aromen, smaken är bättre men tunn. Enligt etiketten jordgubbar, hallon och körsbär. Söt, men ok.
Floris Chocolat; en obehaglig lukt där chokladpudding möter soprum, lika hemsk som man skulle kunna tro, någon fruktig ton, billig, illa tillagad chokladpudding utan grädde kommer jag att tänka på.

Stegen styrdes vidare till nästa belgiska restaurang i närheten som var lite svår att hitta, Pater Markus där vi även åt.
Egen pilsner bryggd i Belgien hade de också. En sån där öl som man bara dricker utan att man märker det.
Ett till av deras egna öl var Pater Marcus Gold, även det från Van Steenberge (Piraat). Smakar ''belgiskt'' vilket inte är fel, men i övrigt inte speciellt god. Jag föredrar Maredsous 6.
Sedan gick vi ''hem'' och nästa dag flög vi hem. Man kan sammanfatta den här resan som ett fotbollsresultat: Krakow-Ungern 4-0.

Öl i Budapest del II-Introducing,The hungarian growler!

På förmiddagen gick vi och köpte tågbiljetter tillbaka till Budapest. Så långt allt väl. Problemet var bara att tåget var försenat plus att det blev ett spårbyte, något som sades på ungerska och tyska.
Det blev helt enkelt till att köpa ny biljett samt vänta en timme.
Väl tillbaka i Budapest hade vi hyrt en mysig etagelägenhet på den centralt belägna Iranyi ucta.
Vi begav oss ut för att försöka hitta någon slags finöl att köpa med hem. Något som misslyckades och tog nästan hela dagen, men man fick se stan i alla fall.

Under denna vandring åt vi god, sen och billig lunch på ett rökigt turistfritt ställe. Till detta en flaska Dreher Bak (bock?); mörk, söt, 7,3 väl dolda procent. Lite brödig eftersmak. Antagligen Ungerns bästa kommersiellt brygda öl.

Inte jättelångt därifrån hittades ett ställe med ännu en inhemsk ljus lager; Hunters Gold från Mister Sörház (enligt Rate beer i alla fall). Söt snäll och brödig.

Finölsjakten fortsatte och en annan lokal fyllpub uppenbarades där ölen kostade under den magiska sjukronorsgränsen. En varsin Arany aszok Félbarna (någonstans i gränslandet mellan dunkel och wieneröl. Smakar konstgjort på något sätt. Ingen höjdare direkt.) blev det innan vi drog vidare.
För att understryka klassen på detta ställe kom folk in med tomma PETflaskor och fick dem fyllda med vitt vin (antar jag) som de hällde i med en slev och en tratt.

Inte så långt ''hemifrån'' hittades ännu ett (in-) hemskt fulöl vid namn Szalon.
Otroligt neutralt.
Majsan betalade men jag tror inte det var allt för blodigt med tanke på hur det såg ut och luktade på detta utskänkningsställe. Även här kunde man köpa lösviktsvin.

I förväg hade jag beställt extra vikt på mitt incheckade bagage på hemvägen, något som ju var tvunget att utnyttjas. På samma gata vi bodde fanns en livsmedelsaffär vars utbud vi fick nöja oss med. En massa ungersk mellanöl på burk kan jag nu skryta med att ha i alla fall. En del mat köpte vi också med till lägenheten.

Inte så långt bort låg det ''halvbelgiska'' stället Silenus som stoltserade med ''100 sorters öl''. Ni vet hur det brukar se ut i verkligheten, när man väl ser något interessant i listan av öl som finns ''överallt'' så är just den ölen slut.
Så även på detta ställe. Några belgare slank dock ned.
Dendermonde tripel från De block (Satan); aromen är typisk belgisk, nästan åt withållet, smaken liknar vad men skulle kunna kalla imperial wit.
Kasteel Rouge från Van honsebrouck (St. Louis) skulle visa sig vara resans riktiga höjdare; ser ut som rödvin i färgen, men aromen är som Rodenbach med extra fruktsocker. Väldigt lik vissa sötade belgiska fruktöl, men på 8% är det den slutgiltiga date-rape-ölen... hittills. Godaste fruktölet jag druckit i alla fall.
Barbar Bok; Mörk, söt och underbart mycket bättre än all ungersk öl (tillsammans?).
Kozel Svetly 4% fick avrunda kvällen.

Öl i Györ

I receptionen fanns Wifi-mottagning så jag satt där och bloggade lite innan vi skulle åka. Superblasket Reinberger från Borsodi såldes i hotellreceptionen och fuktade strupen under skrivandet.
Stegen styrdes ned mot Budapest-keleti(Östra station) där tåget skulle ta oss till Györ i nordvästra delen av Ungern. Det var ett tag till vårt tåg skulle avgå så det hanns med en mörk (!) öl på en av stationens serveringar, Fekete démon från Soproni drack vi direkt ur burken som djur då det inte fanns glas/plast tillhands. Tåget som var österrikiskt kändes väldigt lyxigt jämfört med allting utanför detsamma.
Den lilla staden Györ var mysig, men ölmässigt lämnade den mycket att önska.
Vi checkade in på ett väldigt gammalt men samtidigt väldigt fint stort hotell vid en flod.

Efter lite vila hade vi blivit hungriga och begav oss till den mysiga källarpuben Kazamata vilken mest påminnde om ''Tunnan'' med sitt medeltida tema. En varsin utsökt tvårätters dagens för ungefär en tjuga kändes väldigt överkommligt. Till detta en flaska Gösser bock 7%; Mörkbrun maltbomb med bränd arom, söt rostad smak. Maltig, lång eftersmak.

Inte långt därifrån låg en engelsk pub vid namn John Bull (jag har även besökt pubar med samma namn i Ålborg och Riga). På fat serverades mig ett glas John Bull Classic lager från Youngs & Wells. Jag förstår inte vad som var så klassiskt med denna öl. Ljusare än piss, smakar nästan ingenting, någon citruston kan dock upptäckas.

På ett närbeläget sunkhak intogs även ett glas av fulölet Borsodi.

Vi gick runt lite och kollade på stan, åt ett par goda langos gick och handlade frukost till nästa dag och när vi ändå var inne i affären köpte vi öl för att ha en improviserad provning på hotellrummet. Tyvärr hittade jag inga bockar så det fick bli ljus lager istället med Simpsons dubbat på tyska till.
Ksiaz från Carlsberg Polska 5 poäng
Sárkány från Soprony 5 poäng
Soproni Szőke Ciklon 2 poäng
Lech Premium 0 poäng

Öl i Budapest del I-Yes sör

Man sov överraskande bra på tåget och till slut var vi framme på Budapest-Keleti varifrån det var gångavstånd till det förbokade boendet.
Efter lite bonussömn på rummet begav vi oss ut till närmsta tunnelbanestation där det inhandlades t-banebiljetter som bara var giltiga för att åka tre stationer tydligen, vi åkte kanske fem eller liknande. Självklart torskade vi. 6000:-forinter (drygt 180:-) fattigare/skalle blev vi av detta. Men jag lät mig inte nedslås utav detta, istället blev det ett besök på en dyr turistfälla (Gerbeaud) som skulle ha sin egen öl. ICKE!
Endast den internationella lagern Dreher fanns att tillgå. Maten var dock väldigt god.

Källarbaren Crazy cafe låg på gångavstånd, där fanns en lång öllista där det var intet nytt under solen trots att jag aldrig hade varit i Ungern förut... Det som såg intessant var som så många gånger förr slut. En oprovad öl fanns i alla fall, Gösser Ice, lika gott som det låter.

Nästa ställe låg även det i närheten, Kaledonia. Jag kan faktiskt ej säga något dåligt om detta ställe. En del oprovade skotska flasköl fanns att ta för sig av, alla från Belhaven. Först Belhaven 80/-; luktar och ser ut som en bitter, känns inte särskllt välbryggd, mer fabrikstillverkad. Var är kärleken?
En något trevligare öl var Scottish ale; fruktig och ganska söt för att vara en bitter.
Slutligen en Scottish lager innan vi drog vidare och åt.

En lång stund senare avslutades kvällen på ett lokalt sunkhak på Thököly ut.
Arany Ászok; minst sagt lättdrucken , men det ''smakar'' inte illa,bättre än de flesta ungerska öl hittills.
Soproni; galet hemsk, skunkig arom, metallisk med obefintlig eftersmak.

Efter dessa klassöl gick vi ''hem'' och såg en film i minst lika hög klass, Frostbiten. God natt!

Öl i Krakow

Vi begav oss på morgonen genast till Warzsawa Centralstation för vidare färd söderut. De förhållandevis dyra tågbiljetterna gick på 220 zloty styck. Egen kupe

fick vi de cirka 30 milen. Väl framme skulle det köpas biljetter till nästa sträcka av vår resa. Efter mycken språkförbistring och irrande lyckades vi få tag på överraskande billiga tågbiljetter. Stackars Majsan hade ont i foten så promenaden till två något avlägsna stängda pubar med två väskor uppskattades ej.
Vi fick gå tillbaka till mer centrala delar av staden och på vägen åt vi på något snabbmatställe. Bitburger Drive ’’avnjöts’’ till maten.

Till slut kom vi fram till bryggeripuben C.K. browar där en Jasne och en Weizen intogs innan vi gick vidare till den erotiska puben Katedra med sitt stora sortiment av inhemsk flasköl där alla öl gick på 8 zloty (cirka 17kr). Ett extra plus i kanten för att man själv fick botanisera i krogens kylskåp och välja vad man ville ha. Tillfälligt var fatölsanläggningen ur funktion, men vad gjorde det?
Ölen som avverkades var:
Ciechan Stout och Chiehan Pszeniczne,Lomza Export, Perla Export från Lubelskie, Zlote lwy från Amber och Durand Extra.

Väl tillbaka på stationen hanns en Redds Apple med innan natttåget skulle ta oss vidare. Första gången jag åkte liggvagn, hemskt exotiskt.

Öl i Warzsawa

För första gången på ett år flög vi (jag och min fästmö) från Nyköping. Inte med Ryan, utan med Wizz. Men det var ungefär samma sak. När resan bokades någon gång förra året valde vi till flygbuss för 40:-. Problemet var bara att vi skulle fått vänta 45 minuter på att den skulle gått så vi tog istället en lokalbuss för 10:-. Samanlagt 50:- för att ta sig in till stan får ändå ses som helt ok. Med en stor portion tur och reseerfarenhet lyckades vi gissa vilken hållplats som det skulle hoppas av vid. En promenad på cirka 150 meter senare var vi framme vid det relativt nybyggda hotellet. Det checkades in och lastades av innan det gicks ut igen. Boendet låg hyfsat centralt så det var apostlahästarna som sadlades på och kosan styrdes mot bryggeripuben Bierhalle på Nowy swiat.

Engelska ligacupfinalen var i full gång när vi slog oss ned och började beta av sortimentet. Tyvärr verkar det som att jag ''supit bort'' två dagars anteckningar och en telefonladdare så här kommer lite namedropping: Bierhalle Weizen, Pils och Alt.

Inte så långt därifrån låg en annan bryggeripub vid namn Browarmia här åt vi också underlig, men ganska god mat. Ölen till var Pszeniczne, Pils och Klasztorne.
barn
Efteråt gick vi upp till ’’Ur-ghettot’’ och tände ett par ljus vid ett monument. Har inte känt mig så politiskt korrekt sedan jag var med i Unga örnar som .
En lång promenad senare var vi ’’hemma’’ igen. Förvånande hur få pubar som fanns i Warzsawa. Kanske är det en katolsk grej.

Myth-busting?

Jag är en lat jävel som ogärna sätter i gång att till exempel diska. För att få en ursäkt att slippa detta var ett vetenskapligt experiment nödvändigt. Det sägs ju att skumkronan blir mindre av diskmedel.
Jag tog således två nya glas (Uppsala belgofest) där det ena diskades för hand utan diskmedel och det andra i diskmaskin med maskindiskmedel.

Ölet i testet var det minst sagt lättdruckna österrikiska fruktölet Zipfer Lemon.

Trots att glasen är väldigt små märktes en ganska stor skillnad på skumkronorna. Ungefär en tredjedel större var skummet i det handdiskade glaset.
Myth not busted!

Öl i Österrike del III-Lagermania

Efter frukosten tog vi tunnelbanan till Herrengasse och satte oss på ett cafe/konditori och åt väldigt goda mackor/bakelser. Pütte och far skulle ha en vit dag. Något sådant kunde det naturligtvis inte bli tal om för mig. Det är sådant ens hem är till för. Öldagen inleddes i alla fall på Bieradies med ett glas Villacher Märzen; ljus, smakar mest majs och vitt bröd, väldigt mycket kolsyra.
Kapsreiter Landbier hell; köpte med mig en flaska från Berlin för ett par år sedan som ej överlevde transporten hem. Världens blask, snäppet bättre än bud. eller dylikt. Blir dock något mer komplex ju längre ned i glaset man kommer.
Jag gick vidare in mot centrum och konstaterade ännu en gång hur förbannat vackert Wien är. Målet för promenaden var Rabenstieg där ett par pubar av intresse var belägna. Först Bermudabräu där jag åt ett fantastisk god variant av österrikisk pytt-i-panna, dessutom var det ingen barnportion, trevligt. Öl fanns ju att ’’få’’ också, närmare bestämt: Goldfassl wiener spezial från Ottakringer; luktar nästan som om den skulle vara infekterad, smaken är dock mer neutral. Något brödig eftersmak. Ingen höjdare.
Mer från samma jättebryggeri; Goldfassl Wiener Pils; som vanligt med massproducerad skit luktar det ej särskilt mycket eller intressant. Smakar som vilken tråkpilsner som helst.
Ottakringer UO; Cool flaska är väl det snällaste man kan säga om denna öl. Immig/genomskinlig flaska. Biran i sig är ljusskadad som sig bör och smakar obehagligt träigt.
Grieskirchner Pils; arom av spyor, har faktiskt något man kan kalla för humlekaraktär, skulle kunna mäta sig med vilken ’’modern svensk lager’’ som helst.
Jag tackade för mig och gick in på krogen vägg-i-vägg, Krah-krah. Sista ölen för dagskiftet blev Weitrabräu Das helle, som lik gärna kunde varit Löwenbräu.
Åkte hem och som i några timmar, otroligt skönt och man kände sig för första gången på ganska länge utvilad och i toppform inför kvällen.
Laudongasse/U.S.W. hade inte riktigt klarats av kvällen innan så det fick bli en insats där först. Zwettler Original 1890; ännu en axelryckning. Det bästa var väl den vackra skumkronan.
Schremser Roggen biobier; Hade kunnat svurit på att det var Paulaner Roggen om jag inte sett flaskan. Smakar väldigt mycket som en hefeweizen, är lite mörkare dock.
Stegen styrdes nu mot Wasagasse och ett ställe som vi skulle in på sist vi var i stan. Tyvärr var det samma historia den här gången. De stänger tydligen väldigt tidigt.
Istället gick jag tillbaka till Krah-krah. Man fick sig en reäl promenad i alla fall. De hade en egen fatöl Krah bier, ingen aning om vilka som brygger den. Som på de flesta ställen i det där landet är det svårt att känna någon arom annan en cigarettrök. Minst sagt lättdrucken, men ändå helt ok utan att sticka ut det minsta. Hade gärna intagit denna brygd på vår uteplats/någon uteservering om något halvår.
Raschhofer Zwicklbier; luktar lite som en hefeweizen. Ganska söt och anonym i övrigt.
Hadmar Bio från Weitra; menyn hävdar att den skall vara bärnstensfärgad, ljusaste bärnsten jag sett i så fall. Ganska alldaglig ’’märzen’’. Murauer Pils;… ja… tickar man så gör man.
Murauer Doppelmalz; luktar som en för söt/väldigt outjäst dunkel och smakar även så. Men beställer man en ’’doppelmalz’’ ber man faktiskt om det. Varför bryggs/finns sådant här öl? (kanske för diebetiker som behöver en sockerkick?) Sliskig minst sagt. Visst är det trevligt med sötma i en dunkel, men det här är ju löjligt. Dagen fick avslutas med en Thurn und Taxis Pilsener; något skunkig arom trots den bruna flaskan. Smakar dock helt ok. Tunnelbanan gick inte så sent tydligen så det fick bli en bulle ’’hem’’.

Hemresedagen bjöd på en överraskning, på flygplatsen fanns en irländsk pub
(dvs en pub som har Kilkenny och Guinness på fat)
som hade Reininghaus Jahrgangs pils från Gösser; tvättäkta pilsener överraskande frisk. Bättre än genomsnittspilsnern.
Gösser Zwickl naturtrüb; tjock vacker skumkrona, smaken var dock rätt tunn och blaskig.

Öl i Österrike del II-Det finns ett litet trix

Efter att ha handlat öl och frukost på Spar var det bara att gulfsa i sig densamma innan det var dags att ge sig ut igen. Vi tog spårvagnen till Laudongasse där ett par hak med exotisk öl skulle finnas. Inget av dessa hade dock öppnat skulle det visa sig. I stället gick vi bort mot Rathausplats och hittar på vägen dit lön för mödan, en krog med det för mig okända bryggeriët Zwettler som huvudleverantör.

Zwettler Zwickl kellerbier inleder dagen; härligt grumlig, fruktig, tydliga apelsintoner, behaglig efterbeska. Kanske resans bästa öl.
Zwettler Pils; metallisk smak med brödig eftersmak. Finns ordet aromhumle i det tyska språkët tro?

Vi gick vïdarë bort till det till en början trevliga bierhof som ligger undangömt i en gränd. Mysig lokal med för Österrike/Tyskland, ett brett ölsortiment. Till den goda maten dracks en brödig Ottakringer Zwickl följt av Innstadt Hefeweizen; riktigt bra, med skumbanan ock allt det där som hör till men dessutom en trevlig brödig ton. Ottakringer Schnitt; metallisk, karamell, någon ton av päron.
På deras öllista stod det dessutom ''Ottakringer Schwarzes''. Bryggeriet i fråga gör inte ens någon schwarz (inte enligt RB i alla fall ), det var i själva verket bryggeriets dunkles. När vi fick notan tyckte de asen att vi skulle betala för (det goda) brödet vi inte hade beställt, som vi antog ingick. Ingen stor summa att tjafsa om, men jävligt dålig stil.
Gamlingarna gick iväg åt något annat håll medan jag besökte Bieradies en gammal favoritpub sedan sist vi var i stan, här hälldes ett glas av pubens egna landbier (bryggt av Villacher) upp. Ganska schysst, brödig behaglig maltighet.
För att orka med ''kvällskiftet'' åkte jag ''hem'' till rummet där de andra väntade. Lite vila fick man väl, men dock ingen välbehövlig sömn.

Jag åkte tillbaka med spårvagnen samma sträcka som tidigare på dagen till Laudongasse och nu hade gatans båda intressanta pubar öppnat först blev det Kolar vars öl bryggs av något litet bryggeri enligt den ena bartendern. Kolar Pils; Alldaglig pilsner, varken bra eller dålig.
Kolar Zwickl; grumlig som sig bör, överraskande frisk humlekaraktär. ''Otysk''. Lite som att tugga på granbarr. Lite väl mycket kolsyra.
Slutligen slank även ett glas Kolar Dunkles ner.
På puben/rökrutan USW vägg i vägg intogs deras båda husöl en ljus och en mörk, båda från tyska Traunstein .
Sedan var det bara att åka hem och försöka tränga sig förbi alla horder av prostituerade för att ta sig ''hem''.

På allmän begäran:Öl i Österrike del I

Terminal 2 på Arlanda var terra incognita för mig fram till den stora avresedagen. Resan i sig var inte mycket att orda om mer än förvåningen över att man fick ett par mackor på planet. Plus i kanten för Niki. Väl framme på vandrarhemmet på Grangasse fick vi (farsan, Pütte samt undertecknad) förutom nyckel till rummet även en ölkupong var tll baren tyvärr fanns det bara Ottakringer Helles att ''välja på''. Hungriga som vi hade blivit blev det en promenad ner till den myllrande Mariahilferstraße där vi åt hemsk snabbmat. I ett civilicerat land som Österrike gick det naturligtvis att få sig en burk öl som smakade minst lika illa till ''maten''. Gambrinus från det lokala jättebryggeriet Ottakringer; obefintlig arom, ganska söt. Oerhört menlös. De övriga resenärerna gick för att handla sprit antagligen.
Själv tog jag tunnelbanan till Drestnerstrasse där bryggeripuben Brigitta-bräu är belägen. De hade bara två olika öl.
Helles, uppenbarligen ofiltrerad vilket höjde förväntningarna. Mer karaktär än i en ''fabrikshelles'', men något mer mindre beska.
Hanf; ''storbubbligt'', långvarit skum. Den för alla dessa Centraleuropeiska hampaöl så typiska söta aromen återfinns samt tydliga toner av naturell yoghurt. Obalancerat söt, men sötman kommer antagligen ej från malten utan från hampan. Obehagligt söt.
Ganska långt därifrån låg puben Hansy dit det blev en kvällspromenad. Deras egen öl Hansy Helles/Zwickl var helt ok. Misstänker att det var tjeckiska Bud med ett annat namn.
Ett annat mer fancy hak i närheten som jag tror hette ''Ferdinand!'' hade ett par exotiska föröl som tvunget skulle drickas.
Egger Zwickl 1868; Ser fantastiskt inbjudande ut och får mig att undra varför jag ej beträdde ''tysktalande mark'' förra året. Obalancerad, skulle gärna fått haft mer malt. Sedan blev det till att ta U-bahn ''hem'' till Westbahnhof. En förvandling hade nu skett av Mariahilferstraße som nu var Whore city skulle det visa sig. Man blev antastad till höger och vänster av den ena anorektiska sexarbetaren mer motbjudande än den andra. Något som dock var bra med denna gata var alla nattöppna snabbmatsställen som även verkade fungera som lunch/fika-rum för flickorna. Gäsp.

Maison de pont

Dags igen för Uppsala belgoträff. Vi var ett sällskap på nio pers, plus en massa andra besökare som hade trotsat lappkylan och begett sig till den för evenemanget nya lokalen Bridgens hus i Uppsala där hela 43 olika brygder kunde få avsmakas.

Bla Gjölen ''tävlade'' med sin första brygd någonsin. Personligen hann jag inte ens smaka hälften av ölen innan det var dags att lämna in rösterna. Av de få ölen som hanns med föll mina röster på följande:
Guld: Ulrik Strandberg, American fall season
Silver: Kjell&Helena Eriksson, Bubbeldubbel
Brons: Ulrik Strandberg&Ulf Henryson, Spelivink saison

Av de öl som tog medaljer hann inte jag smaka någon. Hög klass var det dock över lag på vad man hann med. Även HÄR, HÄR & HÄR kan man läsa om detta spektakel.
Ett jättetack till alla funktionärer och arrangörer som hade ordnat detta på ett utmärkt sätt!

De flesta av oss drog traditionsenligt vidare till O'Connors där mat intogs med det fylliga lokala fatölet B*RP från Slottskällan. Avslutningsvis ''varvade jag ned'' med ett glas Samuel Adams Noble pils innan det var dags för hemfärd.

Öl i Åbo

Vad gör man när det är kallt hemma och det känns som att vintern aldrig tar slut? Åker någonstans där det är ännu kallare förstås! Båtresan var ej så mycket att orda om. Tidigt på morgonen var vi (festfolket) framme i Finlands femte (!) största stad. Från båten var det en bra bit upp till centrum där vårt hotell låg. Som tur var var det ''bara'' 10 minusgrader. Praktiskt taget djupfrysta kom vi äntligen fram, men att ta sig in gick ej för sig förrän klockan 16. Ett närliggande cafe fick bli vår tillflyktsort. En riktigt god frukost intogs där. Som tur är öppnar krogarna ännu tidigare i Finland än här så vi slapp frysa mer än nödvändigt. På väg till puben fanns en välsorterad skivbutik där några plattor inhandlades. Krogen Uusi apteekki låg på andra sidan Aura å. Vad som var så ''uusi'' för stod vi aldrig då stället såg minst sagt old school ut. Kändes som om hela stället var influget från Tjeckien. Riktigt skön lokal. Ölen då? Inget jätteimponerande sortiment, men klart överlägset Viking line. Ett par fatöl slank dock ned; Klášter Cerny, samt Kievari Espi från Laitilan Wirvoitusjuomatehdas (Lahtis läskedrycksfabrik). Det överlägset bästa jag smakat från detta bryggeri för övrigt. Något brittiskt skulle det nog föreställa.

Nästa stopp var det närbelägna pampiga Old bank där vi blev sittande en bra stund. En bartender som var väldigt duktig på svenska var inget minus. ''Koff 3'' och Aura från Hartwall var två lättförglömliga ljusa lagers. Sedan var det dags för tjeckiskt igen Klášter Tmavé Ležák 11°. Jag har ju alltid inbillat mig att ''lezak'' någonstans betydde typ ljus (svetly), men i själva verket är mer i stil med ''mellanöl''. Vi kom i alla fall fram till att denna flasköl nog inte var samma som fatet jag intagit på ''Apoteket''. Den här smakade mer som dillchips, eller dilldip. Marginellt godare än det låter...
Ett steg upp från detta var Oxfordshire blue från Ridgeway. Betydligt trevligare än de flesta av deras ''tomte/ren-öl''. Lite överraskande fanns även en liten flaska Struiselensis som bara låg och väntade på att bli uppdrucken av oss. Antagligen mer av en sommarsvalkare än en vintervärmare. Riktigt bra, bara snäppet sämre än Rodenbach.

Det var fortfarande några timmar kvar till vi skulle bli insläppta på hotellet så stegen styrdes till bryggeripuben Koulu (skolan) som var inrymd i en gammal ståtlig skolbyggnad. Ett glas Lehtori fick göra den bisarra maträtten sällskap. En ok ljus lager till en ok portion mat.

Hotellet skulle snart öppna och på väg från skolan gled vi in på alko där det storhandlades sahti mm. Underbart att slippa tänka på flygets viktgränser och bara plocka med sig en stört tung väska.
Efter att släpat med sig densamma något kvarter till hotellet var det bara att lasta in sahtin i kylskåpet (då det är en kylvara). Någon timmes skönhetssömn gjorde oss gott och nu var vi redo för kvälls/nattskiftet. Kvicksilvret hade nu krupit ned till uppfriskande -15 grader. Lite pengar togs ut och vi var på väg till bryggeripuben Herman. Vi kom dock ej så långt, Teerenpeli hade en pub i stan så det blev en sväng in dit för ett öl jag en smakat eller hört talas om förr, Pakkaspaavo en för söt mellanöl av något slag.

Vi förtsatte färden ned mot Herman, men även den här gången blev det ett misslyckande. Sunkhaket som hette något i stil med Rokkikluubi hade ett kylskåp som visade sig innehålla några exotiska brygder, Brooklyn Summer ale till exempel. Ingen höjdare i svinkylan. Mer sommaröl i kylan i form av Koff Surfer, ännu en lättdrucken ljus lager. Slutligen den alkoholfria Nikolai Tumma från Sinebrychoff. Ett liveband fanns på plats och förgyllde tillvaron. Jag köpte deras demo och snackade en del med trumslagarpojken.

Planerna om Herman hade nu definitivt avskrivits och vi gick istället tillbaka till Koulu där Maisteri och Ope fick avsluta en lång dags ölande. Inga höjdare, men porr för en tickande dåre som undertecknad. Lite asiatisk sjukt stark mat på rummet fick avsluta finlandsvistelsen för denna gång.
Båten hem gick tidigt nästa morgon. Lyxhytt (de har kylskåp) hade bokats för att få hem Sahtin välbehållen. Tungt att dra ''skiten'' i all snö, men det var antagligen värt det.

En kväll i Uppland

Jag var ute en sväng förra veckan med Johan. Vi träffades på stockholmsinstutitionen ''Löwen'' där ett par överjästa tyskar intogs.

Kosan styrdes sedan till ovennämnda TV-profils hemstad Sumpan där vi handlade förhoppningsvis bra öl på bolaget samt åt pizza på Cara mia, ackompanjerat av mindre god bira. Medan vi sitter där i godan ro dyker Marjut upp och är med oss resten av kvällen.

Nästa stopp blir den lokala biskopen på samma väg där bla 1/2 Idjit! från Dugges samt humlebomben Hercules från Great divide intogs. Ett öl som skulle visa sig vara kvällens överlägset bästa.

Sedan blev det stadsvandring då vi anförda av TV-stjärnan tog oss till ett ställe som enligt honom enahanda indirekt befolkade Norrort. Lorrys. Där fanns som det sig bör på dylika köttmarknader alkoläsk samt närbesläktade ungdomsdrycker så som Franks alcoholic ginger beer från Kopparbergs. Inte alls så fasansfullt som man skulle kunna tro. Lite nynostalgi. Slutligen San miguel 0,0%. Godaste alkoholfria ölet jag druckit, inte så sött som de brukar vara.

After work

De tre ölbloggande gnagarna var för (går-)dagen något decimerade, men det hindrade inte mig och Fajanen att svinga några bägare på Biskopen i Sumpan.
Jag inledde med Kerberos tripel från Flying dog; typriktig färg, frukitg och lite träig arom, smakar beskare än de 27 IBU som anges på etiketten, men mindre än 8,5%. Smakar lite som okokt pasta.
Augustijn grand cru från Van steenberge; diskmedel och citrus i aromen, ser ljus och beskedlig ut, men är mest spritig. Några ''belgotoner'' känns dock av.
Slutligen Oerbier från De dolle; som en väldigt utjäst dubbel fast starkare.

Stackars Dennis

Som jag skrivit förr, sjukhus kräva dessa drycker!

Nyårsaftonen var nästan pinsamt lugn så blev det utgång på nyårsdagen som kompensation.

Efter att ha hälsat på Spindelmannen på sjukan där han nu legat typ några månader fick jag skjuts ned till medis, och som bekant ligger ju inte OT allt för långt därifrån... Där slöt Pütte, Björne, Carina och Majsan upp för att inmundiga lite jästa drycker. Spektaklet började med en Lap prancer från Moorhouses, kopperfärgad bitter med ganska blygsam arom, brödig, distinkt men snäll efterbeska.
Scolars brown ale från Oxfordshire, vackert stort, gräddigt skum, fruktig arom, ganska otypisk och snäll, mer som en bitter. Okej ändå.
Rudolfs ruin från Rudgate slank också ned.
Fishermans ale från Cape ann, katastrof, luktar och smakar gammalt. Inget B-F-datum som vanligt när det gäller amerikansk mikroöl. Årets värsta öl så här långt.
Mot bättre vetande beställde jag genast en till öl från samma bryggeri, Fishermans bavarian wheat som stått emot tidens tand betydligt bättre, ser ut som, luktar, ser ut som och smakar som en H-W. OK. Sen delade vi på några goda öl som jag inte orkade skriva något om, Double bag
från Long trail. RastafaRye Ale från Blue point. Och Double dread från Mad river.

Finns det några snälla ölnördar här?

''Tomten'' var snäll i år också, hela sju flaskor finöl fanns ''under granen'' i år. Smashed pumpkin, båda HY-ölen som släpptes förra veckan, Samichlaus, Ola dubh 30, Stone's 13-års-jubileumsöl och sist, men absolut inte minst Judgement-day.
Öl i Stockholm önskar sina läsare en lika god jul.

Öl i Kungsängen

Ännu lite mer ölande skulle det bli på lördagen då jag var i Kallhäll. Inte så långt från Fajanens hem (skulle man kunna tro). När man ändå hade vägarna förbi blev det till en början ett ganska ihärdigt bastande följt av lite finölsdrickande. Vad fick vi då i oss? Inledningsvis ''välkomstdrinken'' Rigor mortis abt från Dieu du ciel, Great divide Fresh hop och efter bastun, Rogue Imperial stout '06, värdens hembrygda (extrakt) ''IPA'' en minst sagt intressant öl, en korsning av en fruktöl och en pale ale får jag nog beskriva den som. Absolut inte illa, men VÄLDIGT annorlunda. Slutligen en Beer-geek breakfast, det var ju trots allt nästan morgon... En trevlig och städad kväll trots att det knappast var några lättöl vi fick i oss.

Black friday

När ''kvicksilvret'' kryper under -15grader, vad kan då passa bättre än att ha en värmande imperial stout-provning?
Lappmicke, McBrus, Tom, samt undertecknad hade samlats i mitt enkla hem för att ta reda på vilken som var den bästa I.S. vi hade att tillgå.
Följande kom vi fram till:

Mikkeller Black hole 13 poäng
Victory Stormking 11 poäng
Avery The czar '09 11 poäng
Left hand Oak-aged Imperial stout '09 5 poäng
Mikkeller Black'07 0 poäng

Mikkeller blandar sannerligen och ger. Black kändes fortfarande spritig, man kanske skulle väntat tio år istället. Black hole däremot var en höjdare, antagligen den mest komplexa av brygderna som kanske skulle tjänat på att vara någon procent svagare. Stort tack till Tv-stjärnan som trots att han ej hade möjlighet att närvara donerade en flaska Stormking för den goda sakens skull.

Mmm,beer

I förrgår var jag och handlade öl i Sumpan av alla ställen. Inte långt från bolaget ligger ju den lokala Biskopen där även Johan och Tom dök upp. Ölandet inleddes med en Reindeer droppings från Hepworth (of Ridgewayfame); man visste inte riktigt vad man skulle vänta sig då ingen alkoholhalt var angiven. Serveras iskall, aromen framträder ju mer den värms upp, det lilla jag hinner känna innan ölen är slut är lite fruktighet. Typisk brittisk humlesmak. Lite för ljus kanske, men min gissning blir English Strong Ale (nope, golden ale). Bättre än vad deras julöl brukar vara.
Rudolf från Dugge's; ett vackert öl i sitt lilla ynkliga glas, någon chokladton i aromen, tycker mig känna något som påminner om Öland's (don't Rest In Peace, rise again!) hussmak, ganska lång eftersmak. Årets bästa porter?
Stone Ruination; humlebomb med mycket tanniner, känns nästan som en amerikansk barley wine.

Slutligen Double dog från Flying dog. Kvällens höjdare. Mest humle i aromen, en hel del humle som väntat även i smaken, men vilken kropp! Fyllig som fan, som en BBW. Relativt välbalancerad. I like!
Jag skulle ju trots allt börja jobba klockan 6 i går så det blev till att dra sig hemåt.

Vinteröl

Så var det vinter, om någon skulle missat detta. Traditionsenligt hade därmed Bryggarna sin årliga Vinterölsträff i Björkhagen. Majsan gjorde mig sällskap och det dröjde inte många minuter innan vi fick fukta våra, av resdamm (och falafel) torra strupar. Bara sjutton öl kom till start, men desto mer törstiga människor dök upp och trängdes. Det känns definitivt som att man vuxit ur den här lokalen. De olika bryggarna kom väl inte riktigt upp i sin normala standard, även om det fanns guldkorn.
Okryddade klassen
1. Sjölejonets vinteröl Per Olof Edlund
2. VinterHops Anders Hagelström och Roland Erlandsson
3. Morkullans vinteröl Lars Mohlin och Per Olof Edlund
Kryddade klassen
1. Jackpot Oskar Andersson
2. Wuzz Peter Högström
3 ADK Christmas 09 Kalle Andersson

Mina favoriter:
Okryddat
1. VinterHops Anders Hagelström och Roland Erlandsson
2. Lettporter Patrik Lekberg
3. Trickbrewers dunkla Peter Högström

Kryddat
1. ADK Christmas 09 Kalle Andersson
2. Hökmossens julöl Håkan Liljegren
3. Staffans glöggöl Staffan?

ADK: Ganska grumlig (köldgrumling antar jag), bärnstensfärgad,''belgisk arom'',potent (OG 1086) och fyllig. Något metallisk smak, men inte på något obehagligt sätt. Inte speciellt söt, de 42 ''IBUna'' känns. Lång metallisk eftersmak.

För en gångs skull gick vi INTE ut efteråt utan åkte bara hem.

Man får vad man betalar för

En liten provning smög sig in till helgen, som så många gånger förr var belgian strong-ale typen för dagen.
En del återbud under dagen/veckan gjorde att det vara var min fästmö och jag som fick dela på ölen. Tur att det inte var fler klasser då.
även om inte Majsan var lika övertygad som mig om dess förträfflighet vann ändå Bush de nuits från Dubuisson på fyra poäng före Saxo Bio från Caracole och Inferno ale från Lost abbey som skrapade ihop varsin poäng. Personligen tyckte jag Saxo var lite väl snäll, nästan witaktig.
''Nattbusken'' med dess tretton extremt väl dolda procent var mer komplex och mer maltigbetonad än Inferno (som även den hade sina kvaliteer). Minst sagt fyllig och överraskande söt.
Inferno ale var bra, men fick dagen till ära stå åt sidan för bryggmästaren på Dubuisson som visade var skåpet skulle stå.

Drink-writer of the year?

Ännu en amazonbok dök upp i går; Roger Protz's World beer guide. Först utgiven 1995, men detta är andra upplagan med utgivningsår 2009. Denna bok påminner väldigt mycket om Michael Jacksons ''The running press pocket guide to beer'' från 2000(i alla fall upplagan jag har). Världen är uppdelad i olika länder/regioner där herr Protz går igenom en del av bryggerierna som huserar där samt några av ölen de brygger. Så långt allt väl, MEN... Man kan tycka att när en andra upplaga av en bok dyker upp skulle vara en uppdaterad version av den äldre, vilket detta i mångt och mycket är. Vissa av avsnitten är dock ej uppdaterade, som tex. avsnitten/avsnittet om Skandinavien. Sakfelen är för många för att nämnas, bla. massor med öl och bryggerier som ej bryggs längre mm. Undvik!
Jag får trösta mig med att det blir en liten provning i eftermiddag, med förhoppnings välsmakande öl.

Ölbok#60(&59)

Efter en stressig lång dag kan jag äntligen andas ut och unna mig en öl(Oatgoop) medan jag skriver detta. Kom i säng tidigt i går då vi kom iväg väldigt tidigt från jobbet. Därmed kunde man även komma upp hyfsat tidigt och därmed få saker och ting gjorda. Till exempel hämta ett relativt okänt paket från Amazon. Två ölböcker innehöll det bland annat.
Good Bottled BeerGuide av Jeff Evans. Sjunde upplagan. Jag som har tre av de tidigare kan intyga att här har det hänt grejor sedan förra boken kom för några år sedan. Numera är det paperback och färgbilder. Ölen är numera listade efter stil, men även en ganska utförlig bryggeriförteckning finns med. En glad överraskning.
World's best beers av Ben McFarland (of GBG West coast-fame) ett liknande upplägg som boken i förra veckans ''recension'', men detta är riktigt bra, här får de stora bryggerierna i stor mån stå åt sidan när BRA öl/bryggerier avhandlas. Rekommenderas även om det påstås att Carlsberg håller till i Stockholm och att Oppigårds är hemmahörande i ''Darlana''.Känns modern.
Hade denna bok varit ett öl hade bryggaren inte sparat på aromhumlen(jag förstår vad jag menar i alla fall ).
Jag skulle ju stressa till Regeringsgatan och försöka få mig med någon julöl hem innan det var dags att börja jobba igen. Det gick åt helvete, ingen julöl, men väl sex andra öl för 827:-, som hittat med andra ord.
Sen var det bara att skynda sig tillbaka till jobbet. Till ingen nytta skulle det visa sig. Jaja, vad ska man göra? Skål och god natt!

Inget nobelpris för den anonyme tysken

Den vanliga rundan; Snabbmat, Gamla monks, Bokskotten, bolaget på Regeringsgatan ägde rum i går som så många gånger förr när undertecknad är i City. På Monks serverades mig ett glas av deras egna brown ale Amie brown (tror jag), och en 8-ball stout från Lost coast. Förde inga anteckningar, men minns att båda ölen smakade rätt bra.

Förutom att ännu en Lonely planet-bok fanns på Bokskotten även en ölbok för blygsamma 59:-. Beer from all over the world. Någon författare finns ej angiven. Orginalspråket är tyska vilket märks då boken är mycket germanocentrisk. Som i så många andra ölböcker går man igenom olika länders öl med ett antal öl som exempel. Sverige fick bara med ett, Spendrups Original. Av etiketten på bilden att döma är denna bok från tidigt 90-tal (det står inget utgivningsår någonstans). USA får lika mycket utrymme som Spanien... SPANIEN! Jag kan ej rekomendera denna bok, då detta har gjorts så många gånger förr, och så mycket bättre...
En massa öl fick jag med mig hem också.

Kåtgubben på besök

Det var tänkt att vi skulle bli ett gäng på cirka sex pers som skulle gå och se på WASP ''i går'' kväll,men likt Tio små negerpojkar droppade en efter en av tills det bara var undertecknad kvar... som dessutom hade köpt biljett. Man fick göra det bästa av situationen och passa på att inta lite öl när man ändå skulle till söder. Första stopp blev BA på Bellmansgatan där en flaska Three towns Premium intogs, som vilken fulöl som helst, lite brödigare, lite färskare bara.
Jag fick nog av detta och gled ned till Akkurat istället.
Forbury lion IPA från Loddon, inte speciellt ''IPig'', men smakar bra ändå. Typisk bitterarom och en relativt fyllig maltighet med en ton av galla.
Bink Bruin från Kerkom, bruin indeed, diskret ton av sträv beska i aromen,mycket kolsyra, väldigt söt och karamellig smak.
Jag drog vidare mot konsertlokalen och hamnade på OT hör och häpna, där en Kennet valley från Ramsbury serverades. Inte så mycket arom, smakar hembryggt på något sätt, och rökmalt, men det är nog bara inbillning.
Sen var det dags att dra sig till Debaser medis, sist en gammal stofil som jag var där hette det Mondo...
Konserten var helt ok med tanke på att jag ej hört dem sedan 1995.
Efteråt blev det en sängfösare på OT, Fishermans Pumpkin-stout från Cape Ann. En hel del pumpa i både arom och eftersmak med lite beska i övrigt. Anomym, men absolut inte illa på något sätt.

Öl i Södermanland

Dags för ännu en höstölsträff i Hembryggarnas regi. Något som Lappmicke och Majsan hängde med på. Även Joak Gust med bryggarvän var på plats för att smaka de cirka 25 olika brygderna. Dagens tema var veteöl. Inte så enahanda och tråkigt som man skulle kunna tro. Bryggarna hade som vanligt tagit ut svängarna reält med stiler som till exempel porter och IPA. Som vanligt var det väldigt trevligt. Någon som inte tyckte det var så trevligt var den klagande grannen (!) som dök upp. Anledningen till att vederbörande dök upp var antagligen det band som spelade (jazz).

Öl i Stockholms val
1.Glada humlan Vete.IPA Bo Ström & Lars Sundberg
2.Puttizkaner weizen Patrik Lekberg
3.R.W.B. Patrik Lekberg

Folkets val
1.Gävles vete Fredrik A, Johan A, Annika J, Staffan U
2.Skuru Veranda Thomas Rykatkin, Lisbeth Sjöberg
3.Magic Buzz Anders Hagelström

Puttizkaner weizen; Vid första smakningen när brygden i fråga var kall var ölet väldigt sött, nästan lite alkoläskvarning, men på ett väldigt behagligt sätt.
Vid den andra när det hade värmts upp en del, kändes ölet betydligt mer välbalancerat.
Riktig h-w arom, mängder av skumbanan. Bästa h-w jag druckit på länge.

Efteråt hade vi trots korvgrillningen blivit lite hungriga, så det blev tunnelbanan tillbaka till stan för lite mat på OT. Fyra fatöl intogs till densamma: Nils Oscar God ale, från bryggeriet Ramsbury; Gold, Bitter och Deer hunter.

Best year ever!

Det är visserligen några månader kvar på året, men tyvärr är det färdigrest för i år.

Stad, Bättre eller sämre än väntat, Skulle jag åka tillbaka?
Paris Mycket sämre Ha!
Toulouse Bättre Nej
Birmingham Något bättre När?!
Cheltenham Något sämre Nope
Helsingfors Som väntat Ja
Göteborg Man vet vad man får Jappski
Helsingborg Ganska mycket bättre Absolut
Köpenhamn Damn you söndagsstängt! Ja...
Portland Guld som alltid Så klart
King of prussia Mycket bättre Faktiskt
Columbus Jättemycket bättre Jajamensan
Indianapolis Marginellt sämre Antagligen
New York Ungefär som väntat Jo

Årets resmål: Portland

Årets rövhål: Hagerstown,Maryland. Motivation: Det skulle finnas ett par schyssta krogar, den ena var i själva verket en spritbutik, den andra hade slut på de få exotiska öl som skulle finnas där.
Det fanns väl öl i någon spritbutik att roa sig med? Det enda som fanns som ej var underjäst och ljust var Heineken dark...

Årets öl: Proper job från St. Austell, Wye valley HPA, Three floyds Dark lord, Rogue-Jorgen ale, Flying dog Wild dog barrel-aged gonzo, Herslev Pale ale, Beer here Fat cat, Southern Tier Hoppe, Goose Island Bourbon County Stout '08, Alesmith Yulesmith, Bush de nuits. Antagligen har jag glömt någon.

Årets värsta öl: Leinenkugels Honey weiss

Årets pub: Bobs bar, Columbus

Årets provning: Den HÄR

2007

2008

Öl i Sundbyberg

Jag och Fananen träffades på Biskopen i Sumpan innan matchen för att inmundiga något värmande inför matchen vi skulle gå på. Farsan dök även upp och tog ett par kalla.
Först något mer törstsläckande än värmande; Tokens biljardbira från Ölands. Mig veterligen första gången Morgan kommersiellt har bryggt lager. Tom och undertecknad gissade på special bitter eller liknande, men enligt Rate beer alltså en dunkel. Bryggeriets karaktäristiska hussmak finns där (trots att man antagligen använt en annan jäst än vanligt), lite väl kolsyrad för min smak. Något tunn. Gårdsbryggeriet kan mycket bättre än så här. Man skall nog hålla sig till att brygga ale. En god hamburgertallrik gjorde den sällskap.
Mer tyskinspirerat i form av Eggenberg Doppelbock. Bryggeriet som är mest känt för att man (numera) brygger Samichlaus. Djupt rubinfärgad, arom av alkohol och malt, fyllig, toner av choklad, ganska lik oven nämnda Samichlaus, något spritig i eftersmaken. Ett öl att avnjuta framför en öppen brasa i en läderfotölj en kall vinterkväll!
Slutligen en humlebomb på burk, Gordon ale från Oskar blues (så klart); ljuvlig humlearom, väldigt besk, lite väl myket tanniner för at leva upp till doften, men absolut en bra DIPA.
Mer ölande än så hanns inte med innan matchen (som slutade på ett tillfredställande sätt).
Efteråt åkte Stefan, jag och Knutte till Vega där förutom torr revbensspjäll även en flaska Sofiero Lättöl intogs. Smakade som vilken massproducerad lättöl som helst.

Månaden's bolag oktober'09

I lugnet före stormen (julsläpp,mm.) har man i Farsta kunnat gå i lugn och ro och plockat på sig diverse ''Oktoberfestöl'' och annat man prioriterat bort tidigare. Dessutom har jag inte särskilt långt dit.

Provning

Sex herrar i sina värsta år hade i går samlats hemma hos mig för att prova en del öl, bla Johan och Fajanen.
Vi inledde med en högst ovetenskaplig ''stout-''provning.
Amager Fru Frederiksen 11 poäng
Left hand Oakaged imperial stout 7 poäng
Murphys stout 3.5% 0 poäng
En överraskande seger för ''frun'' inte så brutal som Left hand. Fyllig, relativt lättdrucken, bra balans, mycket rostat. Synd att man missade''herrn''.

IPA var nästa öltyp att plöja igenom.
Lagunitas Maximus 25 poäng
Sierra Nevada Torpedo extra IPA 18 poäng
Goose island IPA 17 poäng
Victory Hopdevil 11 poäng
Abita Jockamo IPA 10 poäng
Blue point Hoptical illusion 9 poäng
En hel del humlebomber. Goose island tyckte jag personligen smakade lite gammalt. Pinfärsk hade den garanterat fått fler poäng.

Slutligen belgian strong ale:
Urthel Hop-it 27 poäng
Baladin Elixir 22 poäng
Baladin Super 16 poäng
Dogfish head Raison d etre 16 poäng
St Landelin Mythique 9 poäng
Ultrabrune 0 poäng
Åter igen en infekterad (antar jag) flaska Ultrabrune! I övrigt har Elixiren utvecklats bra på det knappa året jag haft den i min ägo. Urthel var fantastiskt bra i mitt tycke. Ska se om man kan få tag på de andra Urthelölen som kom på bolaget för ett tag sedan.
Eftersom det var ganska mycket stark öl var det vissa besökare som blev väldigt ''glada i hatten''. Antar att samma hatt kändes ganska tung i dag...

För övrigt var jag och inhandlade ett par flaskor Zeitgeist i tisdags på bolaget i byn där jag bor.
På butikens skyltfönster finns texten ''ÅRETS BUTIK
I SYSYEMBOLAGET''. Jag är väldigt nyfiken på kriterierna. Inte kan det ha något med ölsortiment att göra i alla fall...

Helkväll på Monk's

På grund av Monks amerikanska gästspel blev det i går en långsittning där, med Elmik, Majsan, musslor och allt.
Eftermiddagen inleddes med en Kalamazoo stout från Bells, kolsvart, inte mycket arom, huvudsakligen bränd smak med en ton av lösningsmedel, lång eftersmak av välrostad malt.
Mer från samma bryggeri; Third coast beer och Pale ale. De flesta av mina anteckningar tycks dock ha försvunnit. Vidare dracks Breckenridge Oatmeal stout, Ska True blonde dubbel; knappast en dubbel smakade mer vetebock än någonting annat. 100:- för 65 cl 8%:ig öl var ett rätt bra pris, men å andra sidan var det inte särskilt gott. Mer Ska i form av Pinstripe red ale; underlig arom och en sötaktig smak. Ingen höjdare.
Efter Buster nut brown fick jag nog av det bryggeriet, mer röd än brun med en träig arom, mycket kolsyra, någon enstaka grön kotte kanske har ramlat ned i brygden. Alldeles för snäll.
Capital island Wheat; Luktar och smakar fulöl,någon ton av vete. Wheat ale in all it's glory...
Crooked tree IPA från Dark horse,
Orange blossom cream ale från Buffalo Bill; en riktig apelsinbomb, inte så gott som det låter.
Slutligen Capital Bavarian lager.

Monk's ska ju öppna ännu ett cafe, denna gång på Bryggargatan,bara ett kvarter från Hörnan. Varför ännu en i City? Varför inte till exempel Gärdet som så vitt jag vet är ett svart hål när det gäller öl.

Så på ett par Weedsavsnitt i dag. Andy hade en riktigt cool stonetröja på sig.

Födelsedag

En så’n dag! Flaggorna vajade i vinden osv.
Jag hade min lediga dag i går så stegen (a.k.a. pendeltåget) styrdes mot City och bolaget på Regeringsgatan där ett par flaskor Southern tier Un*earthly inhandlades (inmundigas i skrivande stund).
Gamla Monks har verkligen ryckt upp sig i och med deras ’’Amerikanska gästspel’’. Jag har efter gårdagens besök kommit fram till ’’b’’ i deras amerikanska öllista, så det finns ’’en del’’ kvar att jobba på där. Brygderna som intogs var: Out of bounds stout och Redpoint ale. Båda från Avery och helt ok.

När jag kommer hem ringer det. Det är mina föräldrar som säger att de kommer och lämnar ett kylskåp inom några minuter. Jag har under en allt för lång tid dragits med problem inom öllagringen då den gamla lagringskylen har blivit för liten. Vilket i sin tur lett till att man köpt mer ’’IPor’’ och annat ej lagringsbart, vilket ju ej är helt fel heller. Men nu är den nya i alla fall installerad och nu finns det plats för nya spännande belgare, barley wines, mm. Dessutom kommer väl min nya dator snart med sina multipla processorer.
Får se vad man kan komma upp i för mysig elräkning…

Min (ena) bror dök även upp för att se på matchen och hade med sig ett par stora ölflaskor till mig, Fischer Tradition och Chimay Röd’ 07. Matchen gick dessutom precis som den skulle.
Inte nog med detta, när jag trött och utarbetad (nåja) nyss kom hem har min sambo även inhandlat jästa maltdrycker till mig. Nämligen: Southern tier Hoppe, ’’Augusti månens’’ premium, Timmermans Oude gueze och Fru Frederiksen. Man tackar!

Öl i förstaden del III-I en bekväm fotölj

Med bröderna Elmik tog jag mig återigen till Nacka med dess ölspektakel.Gårdagen’s öl för min del blev:
Slottskällan’s Red ale
Weltenburger Hefe-Weissbier Hell
Nøgne ö Aku-aku
Weltenburger Barock hell
Sierra nevada Kellerweis
Lobkowicz,fan vet vilken
Bischofshof Zoigl
Janáček Comenius
Ysta Classic
Weltenburger Hefe-weizen Dunkel
Ysta Mörk
Även denna dag drällde det runt en del ölbloggare på mässan som tex.Fajanen,Weine&Markus.
Även om Ysta hade väldigt trevlig personal,levde båda deras egna öl Classic&Mörk upp till ryktet.’’Färsköl’’var dock helt ok.

Öl i förstaden del II-Påminnelsernas eftermiddag

En betydligt lugnare kväll än torsdagen skulle det bli då jag var ledsagad/flankerad av min sambo (som inte jobbar så långt från mässan) i förrgår.
Weine, Johan, Dempa, Fredrik&Andreas fanns på plats även denna dag.
Öl då? Jappski!
Brùton di Brùton
Slottskällan Sauvignon blanc
Butte creek Organic porter
Beer here lupulus
Lobkowicz Knize
Lobkowicz Demon
Ballast point Wahoo
Lakefront New grist
Lakefront Wheat monkey
Lakefront Organic ESB
Ysta Färsköl
Raka spåret hem denna afton.

Öl i förstaden del I-Äventyr

Så var det dags för mässan igen. Riktigt skönt att gå en torsdag och slippa alla horder av ’’sofieroentusiaster’’.
En hel drös med ölbloggare och liknande fanns dock på plats. Ett par nya utställare fanns även på plats tex. Teerenpeli och Två bryggare. Här är den alltför långa listan över vad som intogs:
St.Rogue Red ale
Terrapin Sunray
Einbecker Dunkel
Angel city Che
Uinta Anglers pale ale
Chakra Premium
San Miguel Eco
Almaza Pure malt
Åbro Luthander

Gotland’s Per Morberg’s läcker lager
Gotland’s Sleepy bulldog
Ocean Lång svart näsa
Butte creek Organic pilsner
Sigtuna Black october
Sigtuna IPA
Öland’s Vår egen IPA
Ocean Järntorget’s arbetarporter
Capital Wisconsin amber
Sigtuna ESB
Teerenpeli Onnenpekka
Teerenpeli Hippaheikki
Efter detta digra ölande skulle vi av någon anledning till Akkurat.
Inproppade i två taxibilar tog vi (mest diverse ölbloggare) oss dit. Dessutom lyckades man även ta sig in.
Någon lambic delades på. En pint Viking (från Rudgate?) och en Darkstar Hophead. Fick avsluta denna fuktiga afton. Lite diffusa minnesbilder, men som Arne Anka sa på sin tid ’’-Om man inte själv kommer ihåg vad man själv har gjort så gör garanterat någon annan jävel det.’’

Öl i New York del IV-Stout

Planet hem skulle gå så pass sent att det skulle hinnas med några öl även denna dag. Strategiskt beläget vid pendeltågsstationen Penn station ligger den stora puben Stout NYC. Som namnet antyder har man specialicerat sig på svart öl. Maten var god och till den: Hitachino nest Lacto sweet stout; Äntligen fick jag smaka något från detta omtalade bryggeri, men det blev en ganska stor besvikelse. Mer som en ’’stout’’ eller dry stout, ganska otypisk och inte alls märkvärdig.
Arcadia Starboard stout; en diskret söt ton, choklad, kakao och ’’mörk maltighet''. Chokladmalt? Klart bättre än Lacto.
Tröegs Hopback; Skön humleprofil i aromen, lite tunn kanske, men jag gillar verkligen hur den är humlad.
Jag begav mig ned till stationen för att dra mig mot New jersey. Det var ett tag kvar till tåget skulle gå, så en kaka skulle man väl ha tid att smälla i sig. I’’kiosken’’finns det även kall öl, Molson Ice närmare bestämt som hälldes upp i en kaffemugg. Ni kan säkert gissa hur det’’smakade’’.
Flyget var en timme försenat (som flyg alltid är) i övrigt gick hemresan som planerat. Inga öl hade till min stora glädje fått sätta livet till under transporten.

Öl i New York del III-9/11

Dagen till ära begav vi, liksom horder av snutar och konspirationsteoretiker/paranoida människor oss till vad som en gång i tiden var WTC. Numera en byggarbetsplats/hål i marken. Inte mycket att se,bara ett staket. Vädret var riktigt grisigt, ösregn och blåst. Vi sökte skydd på något som hette World Financial Center som var som ett inomhuscentrum. Där fanns en restaurang som hävdade att de hade ’’amazing beer selection’’. Det där amazing tog jag med en nypa salt då stället ej fanns listat på Rate beer. Vi åt där i alla fall. Gott var det inte. Några exotiska öl fanns dock.
Blue point Octoberfest; Brödig och ganska söt. Viss maltighet framträder även.
Blue point Summer-ale; Luktar som en gammal frys. Smakar som en lager bryggd med en hel del (mältat?) vete. Ingen höjdare.
Orchard white från The bruery; Massiv apelsinarom. Rätt söt, någon slags wit får man anta.
De övriga gav sig ut på något icke ölrelaterat skit, fan vet vad. Jag hade försökt vänta ut regnet,men det verkade aldrig sluta så det var bara att i stormen marchera bort till Bryggeripuben Heartland. Som var det närmaste som fanns till hands.
Ganska fuktig kom man äntligen fram och kunde slå sig ned i baren.
Smiling pumpkin; Luktar väl som Shipyards pumpaöl. Söt, men inte som fruktöl kan vara, beskare än så.
Hefeweizen; Distinkt skumbananarom. Tunn, metallisk skumbanan så klart.
Det blev bara deras säsongsöl som hanns med. Jag hade gärna druckit mig igenom året-om-ölen också, men för att få det mesta ut av dagen var det tvunget med en halvtidsvila hemma på rummet.
Typ utvilad gled man ut för att klara av kvälls/natt-skiftet som skulle gå av stapeln i Brooklyn. På puben som hade sin adress som namn: 200 5th. Ett jävla irrande för att hitta dit var det. Säkert 1,5 h på mycket sparsamt upplysta gator. Vrålhungrig kunde man då äntligen slå sig ned och få en god kycklingrätt till följande öl:
Peak organic Pale ale; Inte så mycket arom, smaken är ganska sträv. Sådär.

Sweet action från det lokala bryggeriet Sixpoint; det kanske inte låter så gott, men det var det, kattpiss i smak och arom+en hel del beska.
Mer från samma bryggeri, Apollo white; ingen smakbomb direkt, nästan bara eftersmak. Ännu en av alla dessa wheat-ales. Jag förstår mig inte på stilen. Detta är dock ett av de bättre exemplen.
Ännu mer från samma bryggeri! Rightous rye; Intressant och annorlunda öl. Ganska mörk, luktar ’’anglosaxisk humle’’, rätt mycket smak av mörk malt, något spritig eftersmak. Min gissning är att det klassificeras som en American Strong Ale (speciality grain, sopa! Rate beers anm.).
Brownstone, även den från Sixpoint; ser ut som en schwarz, sparsam arom, smakar schwarzbier med tobakseftersmak. Tydligen skall den vara överjäst.
Dagens sista Sixpointöl fick bli Mason black wheat; överraskande ’’trevlig’’ humlearom. Smak av väldigt mörk malt. Inte ett spår av vete någonstans. Omältat?
Dagens skärmsläckare fick bli en makrofuling; Miller Chill; Överväldigande limearom, blaskig, tunn, någon tydlig citrussmak (sötad lime?). Bättre än Bud light lime.
Att ta sig hem gick betydligt enklare. En kebab intogs på Broadway.

Öl i New York del II-Flodhäst

Dagen skulle inledas med lite icke ölrelaterad turism. Ett besök på Intrepid sea-air-space museum närmare bestämt. Huvuddelen av museet är i/på det hangarfartyg Will Smith lirar golf på i I am legend. Vi gick runt och såg på allt från flygplan till rymdkapslar. Ganska intressant.

Det bästa var förstås att man fick gå ombord på en gammal ubåt. Facinerande farkoster minst sagt.
Efter detta skildes våra vägar. De övriga djuren drog ut till Staten island medan jag letade mig upp till The house of brews. Här blev man sittande en bra stund pga deras intressanta öllista. Skitgod fish n chips intogs också här med gammal hederlig tatarsås, ingen jävla currydressing som man brukar få i Sverige nuför tiden.
Checker cab blonde ale från det lokala bryggeriet Chelsea; eftersom den heter ale får man väl gissa på att det är en kölsch. Brödig, med någon syrlig ton.
Från samma bryggeri; Summer solstice wheat; absolut noll arom, otroligt neutral, någon svag ton av vete. Mycket kolsyra.
Peak organic nut brown ale som så vitt jag förstår kontraktsbryggs hos Shipyard; luktar gammalt, träigt. Smakar riktigt brittiskt, inte alls den friska humlen man är van vid i amerikanska öl.
James Boags Premium lager från Tasmanien av alla ställen; Skunkig arom som sig bör med den gröna pavan. Tunn och läskande, överdrivet kolsyrad.
Circus boy från Magic hat; tvålarom och smak, fast antagligen tunnare än en ’’tub’’ Bliw…
Jag blev även bjuden på en stor flaska Coney island Lager; bärnstensfärgad, ’’brittisk malt’’ i aromen. Lång sträv eftersmak. Smakrik.
Mer från samma bryggeri, Coney island albino python; Fruktig arom. Smakar ’’vetelager’’, närmare wit än H-W. Tydlig smak av ingefära.
Würzburger Killian festbier; ganska tråkig färg, någonstans mellan ljus lager och wieneröl, men vad kan man vänta sig av dagens tyskar? Smaken är mer intressant. Ganska söt, någon träig ton, godisaktig med ett centraleuropeiskt humlebett.
Här blev det halvtid, lite senare än vad som var tänkt från början. Köpte en skitstor och fantastiskt god portion pasta som intogs på rummet.

Lite vila fick jag innan det var dags för andra halvlek som skulle utspelas på George Keeley på Amsterdam avenue, en minst sagt dryg promenad i mitt superstinna tillstånd.
River horse Summer-ale 4,5%; Luktar apelsinwit, smakar american wheat eller wheat-ale.
Riverhorse Hophazard; Ljusbrun,amerikansk humle och sötma i aromen. Smakar mest tanniner med någon söt ton.
Riverhorse ESB; Något fruktig arom, träig, nötig och lite söt. Till slut blev jag bjuden på en Riverhorse Lager; Citrusarom, smakar kvalitativ på något sätt, brödig eftersmak.
Promenaden de dryga 25 kvarteren hem genom new york-natten kändes betydligt lättare än den hade gjort åt andra hållet.

Öl i New York del I-El presidente

Det gick hyfsat smidigt att ta sig från Maryland till flygplatsen i New jersey för att återlämna hyrbilen. Därefter tog vi pendeltåget till Manhattan där vi skulle bo. Rulltrappor verkar vara en sällsynthet i New Yorks tunnelbana något som mina korpulenta resekamrater fick erfara där de släpade på sina tunga väskor. Lite underhållande var det allt att se på när svetten forsade fram.
Efter lite strul kunde vi dock checka in på W 107st.
Det första jag gjorde var att gå ned till livsmedelsaffären Pioneer supermarket på Columbus avenue. Det ingick ingen frukost på det minst sagt spartanska vandrarhemmet så mat skulle inhandlas, men ett sjukt bra flaskölssortiment fanns även att botanisera bland. Den ganska dryga promenad som det hade det varit dit hade jag inga ambitioner att göra om med en massa öl, det fick bli tunnelbanan tillbaka istället. Som tur var fungerade hissen på boendet i alla fall denna gång. Efter avsjälpning av varor. Meddelande jag via SMS de övriga resenärerna att siktet var inställt på det närbelägna Village pourhouse på Amsterdam avenue. Jävligt högljutt ställe, men ganska god mat och en del exotiska brygder. ’’De övriga'' dök upp och ölade lite. Vad dracks då?
Ithaca Apricot wheat; rätt grumlig,obestämbar fruktig arom, tunn och lite söt.
Blue point Toasted lager; vari ligger ’’toastigheten’’? Bara som vilken tråkig ljus lager som helst. Eller?
Från samma bryggeri Blueberry ale; Gyllene, luktar som en burk blåbärssylt. Smaken har en tydlig blåbärston, men det räcker liksom inte ända fram…
Ett nytt land skulle man få lägga till i listan ’’jag har druckit öl från dessa länder’’. Presidente från Cervecería nacionál Dominicana; skumbananarom, ingen skunkighet, den gröna flaskan till trots… eller beska. Min gissning hade varit kristallweizen.
Guinness 250års-jubileumsöl fanns på flaska, något som man naturligt vis inte kunde missa. Luktar som en vanlig Guinness,men känns mycket snällare än den vanliga. Lite rostad eftersmak.
Roligare än så blev det ej denna dag.

Öl i Columbus del II-Prima vara från Ohio

Bilfärden från Indianapolis var inte mycket att orda om. Vi installerade oss på hotellet och begav oss genast ut för att besöka Bobs bar. Ett otroligt schysst ställe med en imponerande öllista. Mat fanns dock ej, men det låg ett kebabhak vägg i vägg så det var bara att ta in mat därifrån. Riktigt gott var det faktiskt. Ölandet inleddes med en Edmund Fitzgerald från Great lakes; Brun porter rätt och slätt, dvs. inget för mig. Mer lokalt blev det i form av Columbus IPA; söt och välhumlad, riktigt god, blygsamma tanniner.
Stone Levitation; Fin humlearom, ganska tunn för att vara Stone. Rätt obalanserad, humle finns som vanligt i överflöd.
Breckenridge var fram till denna dag ett för mig helt okänt bryggeri. Deras Vanilla-porter hade en söt arom, inte som andra vaniljporters, här tar vaniljen och sötman kommandot över den rostade malten. Helt ok.
Dark horse från Elevator brewing company; första gången jag varit med om att en öl serverats så kall att skummet frusit till is! Bisarrt. Only in America. Någon slags underjäst historia var det visst.
Stone Pale ale har jag mycket utförligt i mina anteckningar beskrivit som ’’En bra PALE’’.
Shiner Bock från texasbryggeriet Spoetzl; Läderaktig arom, luktar som en skoaffär. Smakar dock bara ’’fuldunkel’’.
Leinenkugels Berry weiss; metallisk, konstgjord honungsarom. Smakar fruktyoghurt och hemgjord saft.
Mer från samma bryggeri; Honey weiss; luktar fulöl. Någon honung hittar jag ej. Kunde lika gärna varit Kung eller liknande.
Slutligen ett schweiziskt öl, Quöllfrisch lager hell från Locher;skunkig fulölsarom (grön flaska). Smakar hyfsat färsk jämfört med all tysk flasköl man träffat på här i landet. Knappast någon smaksensation dock. Bara tråkig pisslager.
Lager-hell indeed…
En ganska lång pronenad följde och man tänkte skönt att det har slutat regna. Då öppnade skyarna sig på allvar och man fick gå slalom mellan blixtnedslagen...typ.

Här efter var det tänkt att det skulle komma ett inlägg vid namn ’’Öl i Maryland’’. Staden/byn där vi skulle sova, Hagerstown visade sig dock vara ett riktigt skithål så något sådant blir det inget av. Lite coolt var det dock att bo på ett hotell som inte så lite påminde om hotellet i The shining, långa korridorer med röda mattor, stort och nästan tomt.
RED fucking RUM!

Ol i Indianapolis del II-I've hit Rock bottom...again!

Meningen med den har resan var att mina medresenarer skulle ga pa dragracing. Da det regnade blev det inte sa mycket av med det. Tur att de inte hade akt anda fran Sverige i onodan bara...
Vi var dock och kollade pa den enorma rundbanan Indianapolis speedway dar man aven kunde fa i sig lite billig, men hogst oaptitlig foda.
Sedan fick jag skjuts in till centrum och bryggeripuben Rock bottom som aven huserar i denna stad.
Circle city light; trevliga toner av brod och majs.
Seasonal wheat 5%; En ganska snall h-w, inte for sot, ratt tydlig skumbanansmak.
Hoosier ma stout 5,1%; obefintlig arom, ganska besk, antagligen ej sa mycket fran humlen, mer den beska som finns i kaffe. Kolsvart som en imperial stout. Kaffe och en subtil ton av stekt kottfars.
Vienna lager; stiltypisk farg. Valdigt neutral smak. Ar det karamellfarg?

Brickway brown; ganska mork, luktar blabarssoppa. Jag hade gissat pa att det var nagon sorts blabarsporter. Varfor far inte stackarna/dararna som aker Vasaloppet sant har? Det skulle de behova.
Happy pilsner; metallisk doft, snall sot smak.
Raccoon red; ingen lukt direkt, smakar blandsaft, mycket kolsyra.
Sugar creek pale 6%; Sotma och humle i aromen, ganska blommig humle, men en hel del sotma ocksa. Inte illa.
God mat hade de ocksa.

Jag styrde stegen mot nasta bryggeripub i omradet, men en bokaffar kom i min vag. Nagra bocker och en oltidning rikare kunde man sa antligen komma in pa Big horn brewery&resturant
H blonde; en ganska menlos mellis.
Total disorder porter; Distinkt, klassisk porterarom trots den iskalla serveringstemperaturen. Ganska mork, men knappast svart. Brown porter?
Hefeweizen; rik skumbananarom med en ton av diskmedel. Smakar bara som vilken tysk h-w som helst.
Pale 71; typisk APA-arom och smak. Innehaller tydligen humlesorten athanum som jag aldrig hort talas om.
Maten pa detta stalle far val sagas vara ''sadar'' .
Annu en taxiresa senare var man''hemma''.

Ol i Indianapolis del I-Biergarten

Vi fortsatte varan fard vasterut&nu hade vi allsa kommit fram till Indiana. Hotellet vi skulle bo pa lag vid flygplatsen i sydvastra delen av staden. Langt fran vad allt vad vettig ol hette.Som tur var hade vi bilen som tog oss till den tyskinspirerade restaurangen Rathskeller dar vi tog varsin Rathskeller Amber; lite traig arom valdigt mork for att raknas som amber, som en cola i fargen. Traig smak, helt ok. Vi satt ute i deras ''oltradgard'' i det varma hostvadret som hade infunnit sig aven denna dag.


Forutom god och konstig mat fanns det aven ett rockband som spelade pa utomhusscenen.
Storsta behallningen var val nar de rev av Tom Petty-covern Breakdown.
Bells Oberon; svart att saga hur olet ser ut nar det serveras i en halvgenomskinlig plastmugg. Obefintlig arom, antagligen ar det nagon form av veteol. Sot(ma), som en h-w, men med nagon ton man inie finner i wit eller h-w.
Pinkus Ur-pils; som den mesta tyska olen jag druckit i detta land smakar den gammalt (oxiderad kanske?), traigt. Datumet stod antagligen pa kapsylen. Aromen far sagas vara ''likasinnad'' med smaken.
Mothership wit fran New Belgium; Luktar som en typisk wit, med en nagot surare ton. Lite blekare an Hoegaarden som val far arketypen for stilen i fraga.
Warsteiner Oktoberfest var en nyhet for mig;Som vantat fran ett bryggeri som gor mer ol an alla Sverige's bryggerier tillsammans ar aromen ratt sparsam.Pa lukten,smaken&fargen att doma skulle jag gissat pa att detta var en helles...men undertecknad har knappast nagon dommarutbildning...Hyfsat farsk skulle jag tro.
det blev en taxi hem genom den varma aftonen.