Öl i Örebro

Under ’’fredagsmyset’’/provningen kom vi på den utmärkta iden att åka till Örebro dagen därpå till ölfestivalen där varpå det blev några som sov över här hemma för att samlade på lördagsmorgonen kunna åka till Biskopen på Folkungagatan för att ta bussen till Närkes ’’huvudstad’’.

Innan avgång hanns en Nanny state från Brewdog med.
En allt annat än välfylld buss (med en del bekanta ansikten) lämnade söder med destination Örebro.
Örebro ja, med storheter som Mats Rubarth, Ölsvamlarn och Kulturbryggeriet på sitt samvete/CV. Listan kan göras hur lång som helst.

På bussen dit delade Christian, jag och Tom på följande brygder: Meantime Yakima red, Pasveliečių lengvas från Joalda och Biržų Senovinis.

På festivalen var det polettsystem och endeciliters smakprov som gällde. Personligen föredrar jag kontantbetalning.
Första gången vi besökte denna festival och man kan säga att det är som SHBF fast mindre. Lite som jag hade väntat mig. Inte så trångt som i Nacka en lördag vilket är ett plus. Eftersom vi åkte med så kort varsel var vi ej föranmälda och satt inte i den speciella glasbur som var till för ölbloggare. Bra initiativ dock.

Här är ett urval av vad som provades:
St. Eriks 80/-, Artos moderna lager från Eskilstuna, Nordic från Slottskällan och Sigtuna Vinterlager.

På hemvägen gick vi igenom resten av färdkosten. Lite oklart i dagsläget vad som intogs men Cerise från Founder i alla fall. Vad det var mer fär nog dyka upp HÄR inom en överskådlig framtid skulle jag tro.

Väl framme i Estocolmo begav vi oss till OT där ett par sista engelska brygder fick avsluta en lång men kul dag.
Moorhouses Special och Pendle Porter från samma bryggeri.
Tack till alla inblandade för en kul helg.
Mer om festivalen kan läsas HÄR.

Fredagsmys

I spåren av resan till Litauen kändes en provning nödgad för att bli av med all sk… eh… prova dessa intressanta baltiska brygder.
Som tur var hade jag fem törstiga dårar till min hjälp.

Fulöl

Zhiguli från Московская Пивоваренная Компания 22 poäng
Nikolai Vehnä lager från Sinebrychoff 21 poäng
Kalnapilis Original 18 poäng
Utenos Auksinis 13 poäng
Stallhagen Birka 40 år 10 poäng
Boliarka Svetlo (Bulgarien) 1 poäng

Mums

Dunkel

Sigtuna Dunkel lager 15 poäng
Albquell Bräu josef 8 poäng
Arboga Mörk 8 poäng
Wielands Lager dunkel 5 poäng

Som vanligt när man parallellprovar tysk öl mot annan bärs i samma stil hamnar den i botten.

Baltic porter

Thisted Limfjordsporter 9 poäng
Kievari Portteri från Laitilan wirvoitusjuomatehdas 6 poäng
Kauno Senasis 2 poäng

Den prisvärda danska brygden visar var skåpet ska stå.

Imperial pilsner
Kalnapilis 7.30 9 poäng
Senojo vilniaus 6,8% 8 poäng
Birzieciu I-okas 1 poäng

Bara ett av ölen hittades på Rate beer så vi fick helt enkelt gissa att de skulle gå under denna klass. Apropå klass så… nej. Men kul var det i alla fall.

Månaden's bolag november'11

Ett bolag med stolta anor får man nog lov att säga om Norra station, som förr i tiden hade hela beställnings-sortimentet i butiken, i alla fall öl. Då var ju inte beställnings-sortimentet i närheten av så stort som det är nu, men ändå. Tänk om det skulle finnas en sådan butik idag…
Nog med nostalgi, förra månaden kunde man gå där och i lugn och ro botanisera bland julöl som var slut på Regeringsgatan. Sen är det ju bara ett stenkast till Biskopen som en liten bonus.

Öl i Litauen del IV-Skeleton city

Vi skulle åka hem denna dag, men ganska sent så det fanns ganska gott om tid att fortsätta rensningen av Alaus namai.
Efter någon timme kom även medresenärerna och åt och tog ett par bärs.
Chodovar Skalní ležák; inget skum. Kände inte så mycket smak genom förkylningen. Belgotoner och efterbeska. Funkar som törstsläckare.
Port Light från Rinkuškiai; riktigt blask som väntat.
Brunehaut Bio blanche; Känns god och frisk i jämförelse med många andra öl här. Trevligt med ett belgiskt avbrott.
Vilniaus Nefiltruotas
Proginis från Rinkuškiai
Gubernijos Ekstra
Bowman stout från Wells & Youngs; arom och smak av mörk malt. Rostat, med mörka, mörka chokladtoner och kaffe.
Vilniaus Dark (antar att det är samma som Tamsusis) intogs sida vid sida med Vilniaus Tamsusis Su zolelemis som är samma öl fast med tillsatta örter. Varianten med örter var för söt medan den okryddade hade bättre balans vilket gjorde den godare.

Slut för denna gång skulle man kunna tro, men vid ankomsten till stationen fanns det tid över till ett par snabba, men dock exotiska öl på någon fulkrog.
Linksmieji vyrukai från Davra och Port Night från Rinkuškiai.

Flygbussen åkte en eller två minuter innan utsatt tid, men man hann precis med.
På flygplatsen, nästan vid gaten fanns det ännu en ny öl, Utenos Dark.

Sammanfattningsvis är jag nöjd med resan trots ölens minst sagt ’’skiftande’’ kvalitet. Och Litauen känns som ett hetare resmål än både Estland och Lettland.
Bryggerierna tar ut svängarna lite mer, betydligt mer spännande ölscen här än i tex. Tyskland där man vet vad man får… hela tiden. I Litauen är det precis tvärt om.

Öl i Litauen del III-Baltikum's mest oseriösa bloggare

Efter frukost gick vi runt på stan och kollade. Vackrare än man kan tro och mycket gamla restaurerade (skulle jag tro) hus. Många kyrkor.
Till slut kom vi fram till paradgatan Gedimino prospektas och bryggeripuben Prie katedros där mat och de tre ölen i sortimentet intogs.
Sviesusis; ofiltrerad (så klart), med len maltsötma. Bra startöl.
Medaus; disig och ljusbrun, neutral utan felsmaker.
Tamsusis; rubinfärgad och obalanserad är allt som står i anteckningarna.
Vi skingrades och jag tog en halvtids-sömn på ett par timmar.

Utvilad och på väg genom stan på den sena eftermiddagen hittade jag ett tvättäkta, men dock exotiskt ful/mellan-öl; Volfas engelman Stalo; gyllene och med vackert skum som i fulölsreklam. Väldigt neutral och lättdrucken. Toner av svamp. Hade passat bättre utomhus om ett halvår.

På en fancy pizzeria under en bro åt jag en och tog en Bravaria Cristal till maten. Även detta ett fulöl men med mer kolsyra, smak och alkohol än den förra. Fungerade ok som måltidsdryck.
Om man på detta hak beställde en kötträtt (som jag gjorde) fick man erbjudande om ''dagens soppa'' för det facila priset av (nästan) tre öre. Säga vad man vill om Litauen, men det är inte jättedyrt. Och ja, det var prisvärt minst sagt.

Precis som dagen innan tillbringades hela kvällen på Alaus namai där det fortfarande fanns mycket att gå igenom.
Daujotu från Davra; ljus, filtrerad, men det smakar mer än det brukar om dylika brygder. Mycket maltsötma, blygsam beska. Känns färsk.
Fjärde raka ljusa lagern var Sirvenos från Birzu; halmgul och grumlig (som''alla'' andra fatöl i Litauen), tydligen bryggd med gröna ärtor. Inget jag märkte i mitt halvförkylda tillstånd. Det fanns någon smak men inte kunde sätta fingret på, kanske var det ärtorna.
Bačkorių Tamsusis från Vilniaus; djupt rubinfärgad, chokladtoner, nötter och omältad säd. Väldigt maltig, men ändå balanserad. Inte illa. Gilla!
Zámecké cerné från tjeckiska Chodovar; en klart mycket sämre dunkel än Backoriu. Inget skum, trots våldsamt hällande. Toner av grönmögenost, inlagd svamp och (trodde aldrig jag skulle skriva det om ett öl, men) fitta.
Wychcraft från Wychwood; frisk och fräsh, verkar vara ett halvår gammal, det märks inte. Smakar mest granbarr. Uppfriskande.
Kände mig inte överdrivet berusad men på ''handstilen'' att döma var det så. Fick feber jag medan satt där. Man kanske kan skylla på det.
Rinkuskiu Miezinis från Rinkuskiai
Kauno Sviesusis 5,2%
Pilies premium Från Kauno; Ännu ett fulöl utan störande felsmaker eller karaktär.

På hemvägen intogs veckans fjärde, men tyvärr ej sista pizza (med syltlök på) på pizzerian (?) Submarine som hade sitt eget öl bryggt på Prie katedros som vi hade besökt tidigare under dagen.

Öl i Litauen del II-Öststatsgrått

Frukostbuffen på hotellet var verkligen ingen höjdare.
Efter densamma begav vi oss med buss till norra delen av stan där ett stort köpcenter var beläget. Här fanns även en bryggeripub vid namn Bravaria som hade öl i olika tyska stilar. Lunch samt hela deras ölsortiment intogs här.
Premium; som alla fatöl i Litauen (hittills) ofiltrerad. Pinfärsk. Som det skulle smakat på en tysk bryggeripub. Lite mindre malt kanske än vad man brukar känna där nere.
Baltas; hemsk och antagligen felaktig på något sätt. Urinarom och syrlig smak med någon fruktig ton. I gränslandet mellan Hefeweizen och dunkelweizen. Man fick trösta sig med att det inte smakade så mycket skumbanan, dock kväljande ändå. Några klunkar räckte innan nästa öl beställdes in.
Ajeru; jag hade gissat på schwarzbier, men tydligen klassificeras denna brygd som en dunkel. Väldigt mörk. Mycket kolsyra, rostat kaffe, blod, metall, kolatoner (trots det ändå torr), svavel. Som att knapra på svart- eller choklad-malt, bränd eftersmak. Bra kropp. En av resans bästa öl.
Medaus; ska vara bryggd med/på honung och ingefära, men det är inget som märks. sötaktig och annars ganska neutral.
Tony och jag åkte tillbaka till gamla stan medan gubbarna var kvar i innecentrumet ett tag till. Undertecknad lade sig att sova ett par timmar medan brorsan drog runt på stan och glodde lite.

Ingen orkade gå ut igen så jag drog själv till Alaus namai vid floden som delar stan. Få detta ställe fick jag ett kärt återseende av The hungarian growler! Men denna gång med öl har jag för mig... och utan slev och tratt.
Vasaknų dvaro Tamsus; ''liten'' smak för en öl på 5,7%. Lite tunn således. Söt som ''svag saft''.
Gubernija Kvietinis 4,3%; underlig arom av gummi och cigarettaska. Som att slicka en ask-kopp, lika gott som det låter. Kväljande och fruktansvärd. Det värsta veteöl jag druckit. Tydligen ska det smaka så. Snyggt glas är det snällaste man kan säga.
Gintarine puta från Alaus purslai (något att lansera i Spanien?); klar, men ska vara ofiltrerad. Opastöriserad i alla fall. Syrlig arom, ganska söt, metallisk relativt neutral smak, konserverade championer, eftersmak som en helles.
Dundulio sviesusis från Sirvėnos Bravoras; honung i smak och arom. Frisk, något söt med en vaniljton, granbarr. En glad överraskning.
Ramūno cižo kaimiškas (prosit); serverades i ett skitigt, men dock korrekt glas. Som en dunkelweizen i färgen. Syrlig, blod, jord och suspekt, unken, nästan möglig smak. Enligt bartendern ska det vara så här. En väldigt traditionell ale. Skit tycker jag.
Paliūniškis medutis från Su puta (hmm...betyder tydligen skum på litauiska. Skumma är de flesta öl i Litauen, men antagligen är det substantivet och ej adjektivet som åsyftas); bärnsten, blandsaft är den mest påtagliga smaken. Ganska mycket kolsyra. Trots namnet ingen honungs-smak.
Raudonuju från Piniavos alutis; rubinfärgad, filtrerad(?), bra beska, balanserad, lite tråkig men helt ok.
Slutligen Varniukų från Davra; brun, men genomskinlig. Opastöriserad, men filtrerad, hallon och metall. Funkar.

På hemvägen såg jag en exotisk kran i ett fönster och tog en Vilniaus Nefiltruotas; disig som sig bör. Brödig med metallisk eftersmak. Snäll.
Detta kan ha varit en gaypub, de andra som satt i baren var ganska på och så var det lite Oscar Wilde över ett par av dem.
Inte heller denna dag intogs något som klassificerades som ljus lager.

Öl i Litauen del I-Stängningsdags

Det var ett tag sedan jag kom till något för mig nytt land. Nu var det dock äntligen dags för några dagar i den exotiska republiken Litauen. På flygplatsen i Nyköping fanns det tjeckiska folkölet ’’Brewer Pils’’ som var som folköl är mest.

Vi (Putte, undertecknad, Tony och Farsan) flög till Kaunas där en minibuss skulle ta oss till huvudstaden Vilnius. I väntan på bussen hanns varsin öl med på flygplatsen.
Svyturys Baltas; nästan som vilken hefeweizen som helst, syrlig och balanserad. Mjölksyra.

Väl framme i Vilnius hittades hotellet ganska omgående. Väskorna kastades in innan vi gick ut till den mysiga källarpuben Bambalyne som inte hade några fatöl, men en jävla massa flaskor man aldrig hört talas om. Här köpte jag även med det mesta som togs med hem.
Öppet-tiderna i Litauen är annorlunda skulle vi bli varse. Det var lördagkväll och de stängde klockan 22! Två öl hann vi dela på i alla fall. Butautu dvaro Tamsus och Keptinis från Kupiškio.

Hungriga hade vi blivit och letade efter någonstans att äta.
På Šnekutis, inte långt från hotellet var maten helt ok och det fanns en del exotiska brygder att jobba igenom.
Vilniaus Kvietinis, Dundulio Grynas från Širvėnos bravoras, Jovaru snekutis från ''A.Udrienes''.

På rummet blev det eftersläckning med Švyturys Nefiltruotas raw.
Inte en enda ljus lager första dagen (utom folkisen i Nyköping då). Alla möjliga andra stilar dock.

Bryggeribesök innan jobbet

Jag försöker komma ned under 100 kg (känns oerhört avlägset efter frossarhelgen/veckan som varit) och springer då och då ett otal kilometer.
För ett par veckor sedan sprang jag förbi mitt lokala bryggeri där maltångorna låg lika täta som dimman utanför.
Jag gick in och störde mitt i lagerbryggningen, och den alltid lika trevlige bryggmästaren tog sig tid att snacka en liten stund.
Tydligen behandlar de vattnet då haningevattnet är väldigt mjukt. Borde inte det vara en fördel, i alla fall vid bryggning av ljus lager? Kanske är det mer specifikt pilsner. Antagligen är det mer komplicerat än så.
En brown ale låg på tank och jäste, det ska bli intressant att smaka framöver.
Det är nog inte många nya bryggerier som har så mycket utrymme/volym från start. Det finns att växa i. ÖIS önskar all lycka.

Öl i Luleå

Så var det dags för den första hockeybortamatchen på sju år för undertecknad. Dagen till ära var det röd lördag så vi fick ta med oss öl istället för att gå och köpa Nyckelöl på det lokala bolaget. Redan i bilen upp till Arlanda började ölandet med Efes Dark och North coast Grand cru. En rivstart med andra ord. Men sedan skulle det dröja några timmar till nästa öl i och för sig. Vi (Knutte, Putte, undertecknad samt Stefan) flög med samma plan som laget! Det kändes lite overkligt att se iskrigarna på så nära håll och i civila kläder.

Taxi till hotellet där det togs en öl på rummet innan vi gick ut och åt på något asiatiskt hak. Vatten till maten.
De övriga gick och drack fulöl någonstans medan jag gick till hotellet och sov till de kom tillbaka de det återigen öppnades upp. Vi ölade fram till matchen då det blev ännu en bulle, denna gången till klassiska Delfinen (take that Konsum). I vanlig ordning gick det åt helvete.
Grabbarna hade beställt bord på något hak på Storgatan där vi åt efter matchen, bara fulöl fanns, så jag tog ännu en vatten.

Efter maten styrdes apostlahästarna till Biskopen på samma gata där man kunde få sig två sängfösare. Red fox från Fullers och Texas ranger från Mikkeller.
Hemresan var inte mycket at orda om.
Luleå var grått blåsigt och snöfritt (!). Jag har aldrig varit så långt norrut förut och är inte lockad att återvända till dylika breddgrader.

Öl i Gamla stan

I förra veckan hade vi vår första bröllopsdag. För att fira detta skulle vi gå på Monks i Gamla stan (som nu äntligen har börjat brygga).
På väg dig blev det ett stopp på Akkurat där en flaska Mendocino Summer seasonal white ale stressades ned.

Väl på plats inleddes firandet med deras egna Carl philip; Hyfsat mörk, lagom kropp för stilen, mycket kaffesmak men ändå ganska snäll. Passade inte jättebra till de erotiskt goda musslorna.
Runes dunkel från Eskilstuna ölkultur; lite honungsarom, ganska mycket kolsyra för stilen (sen när blev jag öldomare?), brända toner, tobaksrök.
T ’ooievaartje från De molen; granarom, lite jordig , ganska fruktig och snäll, passar bra till tryffel. Saknar denn extrema syran som tex. 3 fonteinen och Cantillion har i sina öl.
Pepe nero från Goose island; galet mörk för att vara en saison. Fruktig och kryddig. Det här bryggeriet fortsätter att leverera.
Generation porter från Sprecher; bland det svartaste jag sett (eller så är det den sparsamt upplysta lokalen som gör det), diffus fruktig arom. Det står på flaskan att det ska vara kakao i, inget som kändes. Smakar mycket hallon, lite rostade toner i eftersmaken. Annorlunda och god öl som tydligen är bryggeriets 20-årsbrygd. Den bästa av dagens tre porters i mitt tycke.
Slutligen Ten pin porter från Ska; något fruktig arom, lite syrlig, kakao i eftersmaken.
En mycket trevlig kväll med nya öl och framför allt grymt god mat.

Månaden's bolag oktober'11

För första gången plockar det nya bolaget i Farsta hem den åtråvärda tileln.

Djur

Från början var det tänkt att det bara skulle vara tre klasser i gårdagens provning, men folk tog med sig så mycket öl att det blev fyra till! Ganska tungt på bara sex personer.
Helles

Albquell Edelbier 14 poäng
Ummendorf Spezial's blaue 14 poäng
Schussenrieder Original spezial 13 poäng
Wasseralfinger Spezial 10 poäng
Nattheimer Spezial 9 poäng

Samtliga brygder från Baden-Würtenberg, inhandlade på plats och skit-tråkiga. Gör sig bättre när man är där i värmen.

Brown ale

Beer here Höstcitra 13 poäng
Cigar city Maduro brown 12 poäng
Dugges Höstbrygd 10 poäng
Berg Ulrichsbier 3 poäng

Tysk brown ale? Nej tack!

Belgisk ale
Det lille bryggeri Dark ale 14 poäng
Affligem Blonde 13 poäng
Jacobsen Saaz blond 7,1 8 poäng
Morbraz ExcaliburII (F) 3 poäng

DLBDA var väldigt annorlunda mot de andra ölen.

APA
Oppigårds Spring ale 8 poäng
North coast Red seal 7 poäng
Sierra nevada Pale ale 3 poäng

Att ett öls bäst-före-datum har passerats är ju förstås ett jättehandikapp i den här klassen, trots detta vinner ändå Oppigårds. Imponerande Björn & co!

IPA
Nils Oscar Hopyard 11 poäng
Black rooster Hoptimizer 7 poäng
Bödeln från Hantverksbryggeriet 0 poäng

Gott med lite humle innan de starka belgarna.

BSA

De molen Mooi&meedogenloos 8 poäng
Stone Vertical epic 070707 6 poäng
Emelisse Blond 4 poäng

Den holländska extrema gushern tog hem segern i en klass där allt smakade bra, men var ölen var fundamentalt olika. Belgian strong ale är verkligen en ''catch-all-kategori''.

Imperial stout

Evil twin Soft dookie 27 poäng
Hornbeer The fundimental blackhorn 21 poäng
Slottskällans 18 poäng
Brooklyn Black chocolatestout 17 poäng
Dark star Imperial 17 poäng
Brewdog Paradox Smokehead 14 poäng
Brewdog Riptide 12 poäng

Kul att se att en färsk Slottskällan kunde slå storheter som Brooklyn ock Brewdog på fingrarna.

Nacka Beer&Whiskey Festival del III

Sista dagen gled jag runt med frugan och provade lite olika brygder. Dessutom var vi på den nya pizzerian på mässan. Hoppas den är kvar nästa år med så man kan få lite omväxling.

1919 Choc beer från Petes place
Monks Fullkorns-stout
Wit från St. eriks
Big eye IPA från Ballast point
Kuchlbauer Turmweisse
''Kiss''
Unfiltered lager och Rye lager båda från Mohawk
Hitachino nest Amber ale
Raasted Honungsöl
Bonfire rauchbier, Harvest pumpkin ale och Irish red alla från Samuel adams/Boston beer CO.

Nacka Beer&Whiskey Festival del II

Andra torsdagen gled jag runt med Tom och smakade på följande:
Weisse arne från nya Worlds smallest brewery
''Double o premium lager''
Single malt, Pils, Ljus ale, Torpamöllan lager, wit, Vinternattens ljus, alla från Stockeboda
SPB Premium lager Ekologisk, Premium gold hq 6%, båda från Spendrups
Daas Witte från Brunehaut (Abbaye de saint-martin)
Shoals pale ale från Smuttynose
Steel toe stout från Ska
Dragoons dry irish stout från Moylans
Mana wheat från Maui

Nacka Beer&Whiskey Festival del I

För första gången hade alla bloggare fått presspass av arrangören, något som verkligen var uppskattat. Därmed kunde man komma in redan klockan 12, men det blev ändå inget låshäng för min del. Ölbloggarträff skulle hållas denna dag så det var många kända ansikten bland mässbesökarna.

Bloggträffen ja. Hela 24 bloggare hade samlats i ett litet rum för att konferera, lyssna på och ställa frågor till bryggmästaren på Plzensky prazdroj (Urquell), samt ha en blindprovning underledning av Janko. Mer om detta kan läsas HÄR. Trevligt var det i alla fall.
Det talades även om en form av svenskt ölbloggarförbund.
Personligen så ställer jag mig nog utanför detta även om det var en bra ide. För som Allt om öl-Pelle mycket riktigt uttryckte det: ''-Om vi vill bli tagna på allvar måste vi ta oss själva på allvar.''
Folk som känner mig vet att det är det sista jag gör.

En del öl provades även ute i mässlokalen.
''Wasted german beer''
Hornbeer Dryhop
Eklipse, Hjul & Stejle samt Mareridt, alla från Djævlebryg
Indslev Hvede I.P.A.
Adnams New zealand pale ale
Twisted wheat och Klassisk IPA, båda från Oppigårds
Höstporter, Saison och Dunkel lager från Sigtuna
Initial pale ale och Rude lager från båda Södra maltfabriken.

Månaden's bolag sempember'11

Sickla verkar prenumerera på den här tileln numera. Avslappnande att sitta på den alltid så punktliga buss 840 dit bort och filosofera.

Öl i Steinsfurt

Egentligen var det tänkt att vi skulle besöka två bryggerier dagen innan, nu blev det bara ett, vilket gjorde att det skulle hinnas med tre stycken denna dag. Det hela gjorde att det blev en mycket tung dag. Vädret kunde man i alla fall inte klaga på, solen gassade på som en svensk högsommardag.
Första stoppet var Steinsfurt, inte långt från Hoffenheims hemma-arena. Här fanns en bryggeripub, men den hade inte öppnat när vi anlände, så Tony och Pütte gick på ett museum och jag gjorde vad jag brukar i Tyskland vid sådana här tillfällen.

Ett par kvarter från bryggeriet fanns en pub som var öppen och vars samtliga öl var från det för mig okända bryggeriet Distelhäuser. Rätt ok öl över lag.
Premium Pils; något metallisk, torr och stiltypisk som allt annat.
Export; intetsägande, lättdrucken och med mycket kolsyra.
Hefe-weizen; ser ut som alla andra i samma stil. Kraftig skumbanan odör/arom. Inte så hemsk som man skulle kunna tro, men inget man går och längtar efter. Bra för att vara H-W som jag är helt galet trött på just nu.
Landbier; Inte illa, maltig och med en behaglig sötma. En glad överraskning.
Kristall weizenbier; Usch, ännu en veteöl. Tar det aldrig slut?
Dunkles weissbier; NEIN! Tyvärr gör det inte det... karamelltoner utöver det vanliga (skumbananshelvetet).
Här intogs även en fantastisk lunch bestående av tre olika bratwursts på en bädd av kummininfuserad surkål. Jag blir nästan tårögd vid tanken på hur gott det var...

Nu hade Brauhaus jupiter öppnat och man kunde slå sig ned på uteserveringen (som vaktades av den största häst/hund som skådats) i väntan på de andra.
Hell; viss maltighet kan upptäckas, men detta var tvättäkta blask som inte ens smakar bra en sådan här varm dag.
Dunkel; åt citronvandhållet, sötaktig, men smakar ändå inte så mycket.
När det var avklarat begav vi oss till nästa by, Laupheim och Kronen-brauerei. Bryggeriet i fråga hade ingen pub i anskutning till själva brygghuset så vi var inne och frågade om något ställe som hade deras öl. Tvärs över gatan låg en restaurang där man kunde få sig lite jästa maltdrycker till livs. De andra hade tydligen bråttom att checka in och drog vidare medan jag åt och tog några lokala brygder.
Pils; jag kunde inte koncentrera mig, för det var ett barn (läs ungjävel) som höll på att väsnas, men antagligen smakade det som alla andra tyska pilsner.
Wirts dunkel; maltsötma, mörkt brödig, lite tunn kanske.
Pils Naturtrüb; jag protesterade när servitrisen serverade mig denna och pointerade att det var Naturtrüb som önskades. Smaka så förstår du sa hon.
Smakar verkligen naturtrüb trots dess filtrerade utseende. Hur kan det smaka så bra när den ser så tråkig ut? Söt frisk och levande, mycket kolsyra. Helt klart dagens bästa.

Taxi till Bräuhaus ummendorf där vi bodde på bryggeriet. Pütte och Tony satt nere i restaurangen och ölade som bäst när jag dök upp. En öl var allt undertecknad mäktade med. Pils; usch, varm fulöl.

Roligare än så blev det inte denna gång. Man längtade knappast efter öl när man kom hem, men en lambic, belgare eller amerikansk humlekäftsmäll hade ej varit helt fel.

Öl i Zuzenhausen

Efter den goda frukostbuffen gick jag upp på rummet och sov lite till medan de andra gick på mässan. Slutligen hade blivit dags att checka ut och mitt planlösa irrande efter exotisk öl kunde på nytt ta fart. Första biran som hittades var
Kaiser pilsner från Henninger (som jag hade passerat dagen innan); stiltypisk, men absolut inte god.

Ett annat ställe hade
Kesselring Premium pils som var sötaktig och inte så torr som dessa tyska pilsners brukar vara. Lite opassande i det här fallet i mitt tycke.

En ganska lång promenad senare hade man blivit väldigt hungrig.
På en serbisk (?) restaurang intogs en underlig, men god rätt med mycket kött och bröd. Till denna mitt livs första radler!
Licher Radler limone; över förväntan. Godare än läsk, men jag tar hellre en riktig öl. Söt så klart med en tydlig frisk smak av konstgjord citron

Sista ölen i Hesse/Frankfurt blev Binding alt (kan vara Kutscher alt från samma bryggeri); ganska snäll, något metallisk. Som besk blandsaft.
Efter denna fröjd mötte jag upp de andra och vi kunde bege oss söderut till nästa bryggeri (Adlerbrauerei Herbert Werner) i Zuzenhausen där vi också skulle bo.
När incheckningen var klar blev det lite vila på rummet för mig medan de andra gick ned till baren/restaurangen. I hyfsad form kom jag ned och anslöt. Ortoligt god mat i vanlig ordning till följande öl:
Dachsenfranz Waldpils; sötaktig och något ''sädig'', inte mycket eftersmak.
Höhlenbier; helt klart en dunkel. Mycket söt arom. Nästan salt, maltig, metallisk bränd eftersmak.
Export; söt arom. Hyfsat fyllig,blandsaft, metall, ganska söt.
Dachsenfranz Kellerbier; arom av honung och humle. Intressant öl som inte är så grumligt som man skulle kunna tro. Obestämbara flingor i smaken relativt välhumlat och välbalanserat. Den bästa keller bier jag druckit på länge.
God natt!

Öl i Frankfurt

Det blev natt och det blev dag, den fjärde dagen.
Egentligen enda dagen med dåligt väder under resan. Regnet vräkte ned när vi åkte mot dagens delmål, Neckersulm med bonusbryggeriet med det originella namnet Neckarsulmer brauhaus.
En stor familjevänlig (dvs. en massa ungar hemsöker stället) bryggeripub. Maten var till skillnad från den första ölen otroligt god.
Weizen var galet söt och hemsk.
Dunkles märzen; ser ut som en schwarzbier, söt arom. Smakar mest mörk malt och rök, hyfsad kropp. Inte illa, en av resans fyra bästa bästa öl i mitt tycke. Tyvärr passade den inte särskillt bra till utmärkta maten.

Medresenärerna satt kvar ett tag till medan jag gick ut och så mig om. Som vanligt i Tyskland behövde man inte gå så långt för att hitta em exotisk öl. Vägg-i-vägg närmare bestämt. En asiatiskt restaurang hade Stauder Premium pils på fat; inte så kall som man hade önskat. Jag tycker mig hitta Slottskällans hus-smak mitt uppe i allt. Med andra ord smakar det mer än vad dessa tyska pilsner brukar.

Huvudmålet för dagen var staden som alla älskar att hata. Man kan tycka att det kan räcka att besöka Frankfurt en gång per livscykel. Tydligen inte. Anledningen till besöket var att världens största bilmässa hölls i stan. Inget jag kunde bry mig mindre om, men mina resekamrater desto mer.
De skulle dock inte dit förrän nästa dag. Vi gick till hbf för att ta någon form av snabbmat. Till denna, resans enda burköl Felsgold Premium pilsener från Park, ett bryggeri som inte tvekar för att tappa sitt öl på PET-flaskor... Lika gott som det låter.
Brorsan och Pütte gick och kollade på något ointressant medan jag gav mig ut på öljakt söder om floden Main i skymningen. Av stadens två bryggeripubar besöktes den ena förra gången, och den andra var stängd på söndagar (som det självklart var).

Min mage hade i vanlig ordning kollapsat vid det här laget och första stoppet var mer mugg- än ''öl-nödgat''. Men en Licher Weizen fick man sig till livs på detta otrevliga ställe. Hyfsad balans gör den drickbar, medel (dvs hög) kolsyra för en H-W.

Nästa stopp var ännu en asiatisk restaurang med en exotisk öl.
Römer Pilsener spezial från jättebryggeriet Binding (Clausthaler) som låg på samma gata. Korrekt upphällt till och med på ett thaihak! Torr och hyfsat besk.

På samma gata, men på andra sidan bryggeriet låg en stor och pampig pub som hade rariteten Sachsenhäuser warte på fat. Även denna brygd från det lokala megabryggeriet.
Trots detta smakade ölet väldigt bra. Någonstans mellan gyllene och bärnsten i färgen. Humlearom (i en tysk öl!), antagligen obscent färsk. Det smakar faktiskt humle också, hyfsat maltig, metallisk till att börja med, bismak av brustablett och med en underlig eftersmak. Antagligen resans näst bästa öl.

Nu väntade en väldigt lång promenad tillbaka ''hem'' till centrum. På vägen fanns inkastare till, horhus, strippklubbar och snabbmatshak. Jag nappade på det sista alternativet då de hade en ''ny'' öl där.
Licher Pilsner premium; ja vad säger man, ännu en pilsner, skönt att slippa veteöl i alla fall. Tvångstankar?
Vad som var mer anmärkningsvärt än ölet var den underliga maten. Börek, som närmast kan beskrivas som vegetarisk ugnspannkaka. Istället för fläsk/bacon har man feta och spenatblad. Med dillsås. Jag saknar sältan som en död gris skulle gett.
Efterrätt bjöds det på också. Mitt livs första baklava, galet sött, men antagligen väldigt nyttigt som genomskinligt bröd brukar vara.
Man blev antastad av diverse sexarbetare kvarteren innan hotellet, den ena mer motbjudande än den andra. Har sällan känt mig så lyckligt gift.

Öl i Ellwangen

Första målet för dagen var ''bonusbryggeripuben'' Sudhaus i den mycket vackra staden/korsvirkesgettot Schwäbisch hall. När vi kom fram var det dock fullt, men inte långt därifrån låg restaurangen/puben Zum alten bräuhaus som hade de flesta ölen från bryggeriet Haller löwenbräu som ligger upskattningsvis några kvarter därifrån. Vi slog oss ned på uteserveringen i värmen.
Först den torra och disiga Zwickl som smakade rätt ok i värmen. Lång eftersmak.
Meistergold Spezial; ordinär helles.
Mohrenköpfle landbier; bärnstensfärgan med söt arom. Underlig beska och ganska mycket sötma.
Haalgeist Dunkle weiße; ingen höjdare, men någolunda balanserad.
Schwarzer Löwe; sötsliskig arom, mörkt brödig med något bränd eftersmak.
Slutligen Kristall som väl var ok.
Maten var som vanligt fantastisk, servicen anskrämligt dålig, och ölen någonstans mittimellan.

Vi gick tillbaka till Sudhaus som nu hade ett par platser över till oss på takterassen. Otrolig utsikt åt alla håll plus vad som antagligen var hela resans bästa öl och kanske den bästa hell(es) jag druckit gjorde inte saken sämre.
Ofiltrerad, maltig, fruktig och frisk. Grym helt enkelt.
Hefeweizen var ett sorgligare kapitel. Alldeles för söt egentligen, men funkar överraskande väl pga den bizarra värmen. Lite semestereffekt skulle jag tro.

Nästa stopp var Ellwangen där vi skulle bo på Roter ochsen som ägs av bryggeriet Rotochsen skulle jag tro.
Efter att ha vilat lite på rummet gick vi ned och åt. Mycket gott som vanligt. Om servicen var usel på Zum alten bräuhaus var den här om möjligt ännu sämre.
Som tur var smakade de flesta öl helt ok.
Stiftsherren Pils; Inte så stiltypisk. Ej så torr och maltigare än var tysk pilsner brukar vara. Mer som en helles om man ska var ärlig.
Kristall-weizen; ännu en i mängden av K-W. toner av ananas gör den lite bättre än de flesta andra i samma stil enligt mig.
Hefe-weizen; ganska söt med citrustoner, dock ej från något ilagt.
Edel-export; mer som en pilsner än en helles med allt vad det innebär. Rätt ok dock.
Slutligen deras Hefe-weizen Dunkel.

Pütte och jag skulle ta en promenad på stan och kolla runt lite, men vi kom inte så långt då en grill som kom i vår väg hade ett intressant kylskåp som undertecknad satte igång att rensa.
Albfels pilsner från Heubacher; det luktar så bränt i lokalen att man inte känner någon arom, men det smakar svamp i alla fall.
Uralb spezial premium från samma bryggeri; metallisk och brödig. Jag har smakat värre. Antagligen börjar man vänja sig vid tråkig (om än ej katastrofal) öl.
Slutligen Stuttgarter hofbräu Pilsner; luktar nästan Dubbeldusch. Ingen höjdare, lite brödig. Jag blev bjuden på den så helt fel var det ej.
Det fanns ytterligare några exotiska brygder här, men då hade det urartat. Som tur är är Tyskland ett civiliserat land där man kan köpa med sig öl från krogar. Så jag missade inget. God natt!

Öl i Untergröningen

Dagen började som vanligt med en god frukost. Vi begav oss ganska tidigt då vi hade femton mil till nästa bryggeri, men på väg dit blev det ett besök på ett bonusbryggeri (vilket vackert ord), Neckarmüller i Tübingen. Grym uteservering på solsidan vid floden Neckar där vi intog lunch och följande öl; bryggeriets egna Weisse Hell, Weisse Dunkel samt gästölet Fischers Keller bier. Det mörka veteölet gav nog störst behållning förutom uteserveringen och den (med tyska mått mätt) roliga kyparen då.

Nästa stopp var det relativt nyöppnade bryggeriet Wielands i den lilla byn Abtsgmünd, som tyvärr ej hade någon servering, men ett varsitt glas fanns i alla fall så vi kunde ta varsin öl på gårdsplanen/parkeringen framför bryggeriet. Lager herb som biran hette satt som en smäck i värmen. De övriga två bärsen i bryggeriets portfölj köpte vi med oss och dessa ligger i skrivande stund i kylen och väntar på lämpligt tillfälle för förtäring.

Sista stoppet var det lilla trevliga hotell/bryggeri/puben Lammbrauerei Untergröningen där vi så snabbt som möjligt efter incheckningen slog oss ned på uteseveringen med varsin öl och jättebra mat. Tråkigare har man haft.
Ölen i första sittningen var Staufer trunk och Qualitätsbier. Medan vi satt där i godan ro upplyste servitrisen oss om att det pågick en visning av bryggeriet. Något som vi givetvis genast kastade oss över. Om jag (som egentligen inte kan tyska) koncentrerade mig till max förstod jag lite av vad bryggmästaren/guiden sade. Alltid kul att gå på bryggerivisning i alla fall.

Här tog vi lite vila/öl på våra respektive rum innan det var dags att äta igen och klara av de sista ölen i restaurangen.
Pils Hell och Pils Dunkel (va?!).
Brygderna var rätt ok här.

Öl i Trochtelfingen

Vi bodde alla nätter utom en på bryggerihotel (braugasthöfen), alla dessa hade utmärkta frukostar som ingick.
När den första av dessa var intagen begav vi oss till den vackert belägna byn Zwiefalten och bryggeriet Zwiefalter klosterbräu. Ölen ;Pils, Weizen Hefedunkel, Weizen Hefetrüb, Weizen Kristallklar, Spezial export och Abt (som självklart inte var en abt, detta är Tyskland!) var väl inga superöl i enligt mig, men pilsnern var helt ok. Vad som var bättre var maten och vädret. Antagligen bland det godaste jag ätit. Spätzle och något slags kött med en fantastisk sås. Det tyska köket kan inte nog hyllas!

Nästa stopp var byn Trochtelfingen med det idylliska bryggeriet Albquell där vi skulle bo en natt. Väl incheckade tog vi plats i deras biergarten där det var galet varmt. Ölen svalkade något. Alla fem öl i deras sortiment plöjdes igenom; Bräu Josef (dunkel), Edelbier (helles), Pilsner, Urtrunk (landbier) och slutligen deras Weizenbier som smakade oförskämt bra i solgasset. Här var en liten sovpaus nödgad för att orka med kvällen.

Wifi fanns inte på bryggeriet så jag fick bege mig ett kvarter bort till en hotellbar för att kunna se de svartgula krigarna förnedra (nåja) de gulsvarta dito. Medresenärerna anslöt så småningom. Till matchen tog jag en (god så klart) trerättersmeny och med den tre olika veteöl från bryggeriet Berg. Tysk veteöl hör knappast till mina favoritstilar, men det fungerade bra till maten. Hefe-weizen, Kristall-weizen och (SURPRISE) Hefe-weizen Dunkel.

Öl i Bad Schussenried

Så var det dags för en tysklandsturnee igen, det var ju nästan ett år sedan sist.
Och efter elva vita dagar var man inte direkt mindre motiverad. Brorsan (chauffören), Pütte och undertecknad flög ner till Memmingen i Bayern. I väntan på hyrbilen hann jag med en Memminger Weissbier.

Första stoppet på denna lantliga bryggeritickarresa var puben Schussenrieder i byn Bad Schussenried. Det ganska stora bryggeriet hade som en egen by där man kunde gå runt med butik, bryggeri, pub, museum mm. Jättegod mat som vanligt i detta land. Ölen som intog var:
Pils; Torr och stiltypisk, men inte så spännande.
Weisse; Lagom mycket skumbanan i aromen, desto mer i smaken. Lite för söt för min skull.
Schwarze weisse; ett vackert öl. Nästan som en Guinness i ett veteölsglas, fast något ljusare. En välbalanserad glad överraskning.
Weisse kristall; typisk K-W, inget speciellt.
Schwarzbier; metallisk, ganska söt. Hade antagligen smakat bättre om jag haft tålamod att värma upp den.
Vi köpte med oss öl som ej fanns i puben/restaurangen från butiken.

Solen strålade och när vi kollade runt lite i resten av byn (och handlade mer öl).
Jag och Pütte tog varsin Farny Kristall-weizen på ett soligt torg; väldigt ljus som sig bör och något fruktig. Personligen föredrar jag numera K-W framför H-W, men det finns bättre exempel än denna.

Nästa stopp var Adler Hundersingen på vars övervåning vi även sov.
Efter att vi checkat in tröcks det varsin Pils i baren. Vackert högt skum, tråktysk ''arom'', brödig. Pilsner? Var är humlen? Lagom kolsyrenivå. Nja...
Vi gick en sväng på byn innan vi återvände och plöjde igenom resten av sortimentet och åt.
Zwickl, Spezial och gästölet Farny Edelweiss.

Öl i Götaland del II-Festival vs. provning

Formen var väl sådär när vi gick ned till hotellfrukosten, men vi repade oss snabbt efter åtskilliga glas juice.
Tom skulle på bolaget i Nordstan för att se vad som fanns kvar av de tillfälliga nyheterna. Jag följde med som moraliskt stöd och skulle egentligen inte ha något. På väg dig passerade vi SFbokhandeln där det handlades och på ''gröna skylten'' följde det även med ett gäng flaskor hem.
Så, hade jag stannat kvar på hotellet hade jag varit 1171:- rikare. Suck.
Anledningen till resan hit ned var Göteborgs ölfestival som gick av stapeln på (den annars så utmärkta puben) Haket.
Inledningsvis var förvirringen total då bara den vanliga baren var öppen och det mesta av ölen jag var intresserad av ''fanns i källaren'', men vi hittade ingen trappa! Till slut (efter någon halvtimme?) öppnades en dörr dit ned. Där var det betydligt mindre folk.
På SWBF brukar det ju vara 20:-/15cl. Här var det 20:- för 10cl. Vissa öl som ''inte fanns så mycket av'' (inga speciella brygder i övrigt) fick man fem centiliter av för sin surt fövärvade tjuga! Vilket ger ett literpris på 400:- Dessutom var de flesta i personalen utrustade med mätglas! Detta är öl inte Whiskey!
Här är ett axplock av vad som dracks i alla fall (frågan om man kan räkna det om det är så små smakprov):

La blonde desquelbecq från Thiriez
Nordhäuser Porter från Landsberg
Skalák Malina från Rohozec
Mackowe från polska bryggeriet Cornelius

Dessutom hade de låtit en stackars dyslektiker (steniglash.us) skriva öl-listan vilket gjorde det väldigt svårt att ta reda på vad det var för öl om man ville kolla upp vad det var för bira på nätet.

Men det skulle bli bättre. Rojo hade dagen innan bjudit in oss till en provning som hölls på samma gata som festivalen där även de gamla bekantingarna Weine och Christer fanns med. Christian och Dykus gick på Flying barrel medan jag och Tom slog oss med med de lokala ölbloggarna för en skön avslappnad provning, tyvärr hann vi ej vara med på hela. Tur att vi hade varit på bolaget innan så vi i alla fall hade någonting att bidra med.
Här var en del av ölen vi provade:
Ysta IPA (plus tre andra från samma lambicbryggeri)
Funky buddha BBL
Buckerfields Extra IPA från Swans
Mölska bergslagen från Mjödhamnen
Maduro Brown ale från Cigar city
Apocalypse cow från Three floyds

På grund av att vi hade en halv festival och en halv provning i oss blev inte hemresan så tråkig som man skulle kunna tro.

Öl i Götaland del I-Rojo&Reza,kungar av Göteborg

Jag hade jobbat kväll och sedan suttit uppe hela natten och spelat managerspel och fått på sin höjd en timmes sömn, så man var inte i sitt livs form när vi (Tom, Dykus, Christian samt undertecknas) möttes upp på Centralen för vidare färd söderut. På tåget intog vi lite öl i form av Nils oscar Jubileum 15. Efter elva vita dagar smakade det helt ok.

Väl framme i rikets andra stad gick vi, ej som brukligt är INTE och checkade in utan istället styrdes stegen till den utmärkta hotellbaren City pub som visade varför man har ''80% i mat'' på Rate beer. En mycket god lunch som gjordes sällskap av följande öl; Amaranten lager från Mohawk, Ska Special ESB, Phin & Matts från Southern tier, Götheborg från Krönleins. Öl av blandad kvalitet helt enkelt. Ett par bra, ett par mindre bra.

Nu hade det blivit dags för incheckning och någon timmes vila innan nästa stopp.
En närbelägen pizzeria utan rättigheter, men med desto godare pizza gjorde att vi ''stod oss'' hela kvällen.

Spårvagnen tog oss till den något avlägset belägna puben The red lion där ingen av oss varit tidigare. Vi hade nog väntat oss mer av utbudet, men en god öl slank ned i alla fall. Hop harrington från Dugges.

Väl tillbaka i ''Centrum'' blev det ett stopp på Flying barrel där det var väldigt mycket folk som skulle se landskampen på tv, men vi lyckades tränga oss in. Ölsortimentet här var en mycket positiv överraskning och följande öl intogs vid stammisbordet (mycket ovanligt utanför Tyskland) där vi konstigt nog fick sitta. Ölen då? Gunhill från Adnams, Ebbot ale från Ocean samt Stormstay från O’Hanlons.

Tvärs över gatan ligger Tre små rum vilket var nästa anhalt.
Här träffade vi på ingen mindre än Rojo som var med och härjade resten av kvällen.
Mycket snack om öl och andra dumheter, grymt kul att ses igen.
Apropå bärs så blev det några dylika även här, Mums filibabba från Dugges, Dark crystal IPA från Ocean samt Weasel Highland från Mikkeller. Mumsfilibabba var ordet.

Mike gjorde det enda kloka och gick hem och sov i en tid som det anstår trettioplusare medan någon av oss andra fick den ljusa iden att gå till Biskopen på Avenyn när ''Rummen'' stängde. En öl blev det i alla fall, Stranger från Left hand.
En mycket rolig kväll var till ända.

Galenskap

Storsläpp på bolaget förra veckan både på vin och öl samma dag. Detta ledde till en lång kö utanför butiken på Regeringsgatan. Trots detta var ''Ingrid'' (som tur var var det inte den jag var ute efter) slut när Per Eklöf, Gyllenbock samt undertecknad kom fram och skulle botanisera bland nyheterna. Första gången jag har varit med om en separat kö till ölen.
Kunde man inte släppt vinet (eller vad det var) och ölen på olika dagar för att slippa denna galenskap? Antar att den stackars butikspersonalen håller med.

Månaden's bolag augusti'11

I spåren av bolagets senaste ölebb har Sickla varit den minst dåliga butiken vad det gäller sortimentet av jästa maltdrycker. Gammal missad påsköl har man till och med kunnat få i högsommaren.

Inför den tunga ölhösten med diverse festivaler på programmet känns det nu helt rätt att ta en vit vecka och vila upp sig inför densamma.

Öl i skymningen

I spåren av Cracked kettle-lådorna och englandsresan kändes en provning nödgad. Sex någolunda törstiga herrar hällde i sig följande:
Golden ale:
Free/Goldminer 10 poäng
Ulverston Celebration 5 poäng
Sadlers Thin ice 3 poäng
Överraskande hög nivå på dessa ljusa öl.

Tripel:
De ryck Arend Tripel 15 poäng
De dochter van de Korenaar Finesse 12 poäng
Steenbrugge 5 poäng
Amager Dragør 4 poäng
Överraskande hög nivå på dessa ljusa öl... nåja ljus och ljus, Dragör såg mest ut som något ett barn skulle blandat till i sandlådan...

BSA:
Alvinne Bolleville 28 poäng
Emelisse Blond 26 poäng
Rodenburg Scrooge 8,5% 26 poäng
Alesmith Horny devil 23 poäng
Brigand belgian ale (Van Honsebrouck) 23 poäng
Gulden draak'09 21 poäng
De prael Willy 11,5% 18 poäng
Papegaei (Deca) 17 poäng
Avery Salvation 17 poäng
Budels Kolos 16 poäng
Loterbol/3 fonteinen Tuverbol 16 poäng
De prael Mary 12 poäng
Kasteel Donker 10 poäng
Oijen Kaboem 1 poäng
Med tanke på att det var så pass många öl i denna klass delades den upp på två upp delat efter flaskstorlek. Ölen i flighten med större emballage tenderade att vara bättre över lag, därför kan resultatet möjligen vara något missvisande.

Barley wine:
North coast Old stock ale '10 28 poäng
North coast Old stock ale '11 18 poäng
Emelisse 15 poäng
Coniston #9 13 poäng
Mohawk 10 poäng
Pijtje 6 poäng
Jänkarna visar diverse europeer vart skåpet skall stå. I Kalifornien tydligen.

En riktigt tuff kväll med alla dessa öl... och bonusöl...

From Holland with beer

Lika kul varje gång det händer. En fet låda från Cracked kettle dök upp förra veckan. Denna gång ej endast innehållandes öl utan även en gammal ost.

Öl i Mamucium del III-Äntligen tillbaka på Microbar

Sista dagen tillbringades helt och hållet i köpcentret Arndale i centrala Manchester där vi handlade, åt och drack öl på det fantastiska Microbar som jag besökte förra året.
Appletreewick från Yorkshire dales
Phoenix Lager beer
Cravenbräu från Naylors
Snowdonia ale/Cwrw eryri och Madogs ale/Cwrw madog båda från Purple Moose/Y Bragdy M?s Piws.
Roligare än så blev det inte denna gång.

Öl i Mamucium del II-Cricket är kalleboll

Inget märkvärdigt på vägen tillbaka, vi bara kastade av väskorna på det halvsunkiga rummet och drog tillbaka in mot centrum.
Till puben The jolly angler som inte hade behagat öppna fast det var någon dryg timme efter deras öppningstid. Istället styrdes stegen till The bulls head Där vi tog ett par öl i form av Jennings Cumberland ale och Filly drift från Ringwood.

Nästa stopp var Lass'o Gowrie som jag även besökte förra året.
Först deras egna öl som bara finns där; Bettys best från Outstanding. Ett bryggeri som undertecknad i alla fall aldrig hört talas om.
Stateside ''IPA'' från Northern, White tornado från Phoenix samt resans första lager, Hopfenkönig från Eggenberg.
God pizza åt vi på vägen till nästa ställe.

Weatherspoonspuben The waterhouse hade många casks att jobba igenom samtidigt som de böts ut hela tiden. Detta gjorde att vi satt kvar här tills de stängde.
Samba från Leeds
Moor Top från Buxton
Caramale från Naylors
Wainwright från Thwaites
Headless och Directionless från Redwillow avslutade ännu en stillsam afton i de smakrika mellisarnas tecken. Bulle ''hem'' til Salford.

Öl i Leeds

Som en ny människa, totalt återställd konstigt nog vaknade man upp och vi kunde bege oss mot tågstationen och sedemera Yorkshire och Leeds.
Vackra, gröna böljande kullar på vägen.
Det extremt billiga hotellet (trebäddsrum £25) låg tvärs över gatan från utmärkta puben The palace dit vi omgående begav oss.

Där fanns en ''ölträdgård'' (som det enligt Google translate heter) med lagom soligt väder och mat som var helt ok. Minst sagt trevligt att sitta och jobba sig igenom pubens casksortiment.
Roosters Special
Boondoggle från Ringwood
Rudgate Ruby mild
Centenary från Titanic
På det någon timmes vila på hotelrummet.

Efter en stunds irrande lyckades vi äntligen hitta det utmärkta Mr Foleys cask ale house som förutom cask ale även hade ett intressant urval av flasköl, något man inte är allt för bortskämd med i Storbritannien.
Bryggeriet York brewery var nytt för mig och visade sig vara en trevlig bekantskap.
Följande öl intogs:
Yorkshire blonde från Ossett
Yakima gold från Crouch vale
Saltaire Crystal red
Guzzler, Yorkshire terrier och Micklegate ginger, alla från ovan nämnda York.
Väldigt hög klass på ölen på detta hak och vi satt kvar till de stängde.

Öl i Mamucium del I-Full fart i alla hål

Så var det dags för en ny mellanölsorgie i de vackra leendenas hemland, denna gång med Pütte och Christian.
Vi landade tidigt på Manchesters flygplats och kunde smidigt ta tåget in till stan där fruktansvärd frukost intogs på en pub med en Tennants Pilsner från Wellpark till. Nästan lika illa som ''maten''.
När vi nådde hotellet hade vi blivit uppgraderade till penthouse-sviten så alla fick eget rum. Det flottaste ''hotellrum'' jag bott i. Undrar vad det hade kostat ''på riktigt''.

Efter att ha lastat av väskor och dylikt gick vi tvärs över gatan och åt mer mat som var... brittisk. Som tur var fanns det en vettig pub vid namn Bar fringe i närheten där det blev några cask ales till en bråkdel av priset mot vad det hade kostat på Akkurat.
Barley to beer från Bank top
Cragg vale bitter från Little valley
Merchant navy från Cottage
Frukosten gjorde sig påmind och jag fick gå in och spy ett par gånger på muggen.

Lite vila på rummet skulle väl göra susen?
Det närbelägna Smithfield hotel & bar låg även det väldigt nära hotellet och var nästa pub att besökas för ett par öl.
Builders blonde från Rudgate samt Floral dance från Rossendale / Pennine.
Även detta hak fick sin mugg nedspydd av undertecknad.

Någon slags vidrig snabbmat intogs på andra sidan gatan vilket ledde till ännu med vomering.
Nästa stopp på vår vandring tog oss till den utmärkta bryggeripuben Marble arch där vi blev sittande till de stängde.
Nu hade jag även fått feber och satt och huttrade i sommarvärmen, men lyckades i alla fall trycka i mig ett par liter mellanöl mellan toabesöken.
Millstone light (som jag inte tror är samma öl som Rate beer har under det namnet) plus pubens egna goda öl Pint, 3,9 och Bitter.
Denna tjusiga pub var lika bra som förra sommaren, synd bara att man själv var i så uselt skick bara.
Behöver jag nämna att det var väldigt skönt att få lägga sig denna kväll?

Öl i Solna

Solen strålade över Solparken där vi traditionsenligt hade picknick med en massa finöl inför matchen.
Först ut Prominent från holländska Oijen. Gusher, (eller vad det kan heta på svenska) antagligen för att jag tappat flaskan i marken på väg till parken. Bärnstensfärgad söt, stark och ganska besk veteöl på 8,2 väl dolda procent. Fruktighet som nog mest liknar hallon.
Drakes IPA; typisk amerikansk IPA med allt vad det innebär. Tyvärr kändes ingen tropisk frukt av som det där riktiga pricken över i:et.
Old blarney 8% från Moylans; rubin/bärnstensfärg, mycket stark tearom, typisk amerikansk barley wine, möjligen något mer balancerad. Karamelltoner.

Hemmalaget med Ivan Turina i spetsen vann, så det blev till att träffa Johan i kvälls-solen i Sumpan.
400 pound monkey från Left hand 6,8%; bärnsten/gyllene välhumlad, men inte överdrivet för en IPA. Hyfsad balans i denna sköna segeröl.
Stillwater American farmhouse ale 6,6%; Ser ut som en ''premium lager'' men är absolut en saison med dess karakteristiska kryddighet och höga kolsyrenivå.
Taj mahal från United breweries group/Bombay breweries (Kingfisher); inte så blaskigt som man kan tro, men långt ifrån ''craft''. En fulöl rätt och slätt.

Som ett barn på julafton

En stor låda dök upp i veckan från Amsterdam med diverse godsaker. Så jag har varit ett enda stort leende hela veckan. Förhoppningsvis blir det inte sämre nästa vecka.

Fulölsprovning i fredags

Frun hade varit i turkiet och köpt hem lite smått och gott (nåja, det är ju tanken som räknas) samtidigt som länets bolag känns oerhört urplockade på exotisk finöl vilket har gjort att jag har köpt på mig de ölen som tidigare prioriterats bort. Resultatet av detta blir självklart en oundviklig fulölsprovning.

Pistonhead crusin' lager 18 poäng
Banks Caribbean lager 13 poäng
Ambar Especial 12 poäng
Cheap thrills 11 poäng
(Turk) Tuborg Fici 4 poäng
(Efes) Bomonti 2 poäng
Efes Pilsen 1 poäng

Ännu en fjäder i hatten för Spendrups som kan titulera sig Supreme summer outdoor fulöl champion of 2011.
En del riktigt horribla brygder.
I spåren av bolagets ölebb är en låda från Cracked kettle förhoppningsvis på väg så det ska bli bättring på standarden av provnings öl till nästa gång.

Sandberg på taket

Det skulle bli en heldag på söder. Första stoppet var grillen på Swedenborgsgatan där en tunnbrödsrulle med mer ketchup/senap än mos intogs. Efter denna kulinariska upplevelse behövdes en öl, något som fanns till hands på OT några kvarter därifrån.
Tjockhult tjinook från Nynäs; inte single hop som man skulle kunna tro. Ljus, mindre aromhumle än väntat. Inte illa, men kanske mindre ''frisk'' än väntat. Ganska välhumlad, och aningen obalanserad. Toner av tvål i eftersmaken? Jag hade aldrig gissat på att den var underjäst.

Anledningen till mitt besök i stan denna dag var att Toms svärföräldrar har en övernattningslägenhet på Stigbergsgatan som vi (Tom, Johan samt undertecknad) skulle sitta och öla i. Vädret var strålande och ingen balkong fanns till hands, så vad gör man? Går upp på taket där det finns något slags terass med bord och stolar. Utsikten var inte att leka med.

En fulölsprovning började vi med:
Pistonhead Cruisin’ lager 6 poäng
Cheap thrills 2 poäng
Žiguli Õlu Från Viru 1 poäng
Storslam för Spendrups i denna alltid lika prestigefyllda klass.

Sedan delade vi på allehanda öl; Svaneke Julebryg, Svaneke Session pilsner,Svaneke Rød jul, Santas swallie från Inveralmond, The creeper från Three floyds, Sierra Nevada 30th Anniversary Grand cru, Mohawk Red easter och Terrapin Side Project 13 (Imperial stout). Det mesta var riktigt gott och kul hade vi.

Stöd ditt lokala bryggeri

I Bamberg som har 70000 invånare finns det cirka tio bryggerier. I Haninge bor 77000 personer (bland andra min fru och undertecknad) finns det inte något...fram till snart!
Bryggeriet Södra maltfabriken som är under uppstart ska nämligen ligga här. HÄR i Handen! Jag är så upphetsad att jag inte vet var jag ska ta vägen!
Är ju ett stort fan av att stödja sitt lokala bryggeri, nu slipper jag stödja Monks (och Spendrups), för det blir ej mer lokalt än så här!
Detta är antagligen det bästa som hänt här sedan demokrati infördes. Helt fantastiskt!
Hoppas nu bara ölen är god också.

Fotbollsöl

Tom och undertecknad delade på några bira igår i samband med matchen till exempel de dyra, men utmärkta Cockeyed cooper och Labyrinth från (vad som antagligen är Utahs bästa bryggeri) Uinta, samt Alesmith Grand cru. Inte illa den heller.

Tågen går inte så ofta hem på kvällen så det blev några öl att fira segern med också i Sumpan. Först en Tres blueberry stout från Dark horse på Blues och sedan även Ocean Amber ale, Old chub från Oskar blues på Biskopen. Här fanns även företrädare för Den svarta massan som gav mig en extra spark i arslet för att få detsamma ur vagnen och gå med där.
DSM-för oss som älskar AIK lite för mycket.

Öl i hemmet's lugna vrå

Efter att ha jobbat tio dagar i sträck kändes en stor provning helt rätt. Sex törstiga och en chafför hade samlats i hemmets (för dagen inte så) lugna vrå. Som vanligt mycket trevligt att få testa så mycket ny öl i goda vänners lag.

Fulöl

Sibirskaya korona Zolotistoe från Sun inbev Russia 14 poäng
Saku(?)Blond Ice 11 poäng
Karksi Hele från Karme 8poäng
Žiguli Õlu från Viru 6 poäng

Trots Karksi var infekterad kom den inte sist. Klass.

IPA (is dead)

Brewdog Citra 25 poäng
Brewdog Nelson Sauvin 24 poäng
Brewdog Bramling X 24 poäng
Brewdog Sorachi Ace 21 poäng
Skovlyst IPA 14 poäng
Det lille bryggeri IPA 13 poäng
Det lille bryggeri Columbus ale 5 poäng

Danskarna blev satta på plats av de färskare (och fantastiska) brewdogölen.

Stout

Amager Fru Frederiksen 19 poäng
Amager Sundby 19 poäng
Det lille bryggeri Black time 1 8 poäng
Det lille bryggeri Black time 6 8 poäng
Det lille bryggeri Black time 3 6 poäng

Storslam för Amager. Till den här stilen serverades även klass med (mörk) chokladinfuserad grädde, något som passade sjukt bra till. Inga dåliga öl men tungt att dricka så mycket sipparbärs på en gång, något som även kan appliceras på den sista klassen:

Belgian strong ale

Det lille bryggeri Water of life 23 poäng
HΨ Cuvee'09 från Van Steenberge (Gulden draak) 19 poäng
Kasteel Cuvée du chateau från Van Honsebrouck 13 poäng
The bruery 3 french hens 9 poäng
Kasteel Donker från Van Honsebrouck 8 poäng
Neuschwansteiner Castle cru från Höss 1 poäng

Dykus skulle jobba igår så han hoppade klokt nog över den sista klassen.
Neuschwansteiner finns i skrivande stund ännu ej på Rate beer, så jag fick gissa att den skulle med i den här klassen utan att ha smakat den innan. €30 kosta de den i Estland! Man får INTE vad man betalar för! Det lille bryggeri revancherade sig lite här i prestigeklassen på slutet för kvällens tidigare sistaplatser.

Öl i Estland

No rest for the wicked.
I helgen var det dags att ge sig ut och härja igen, denna gång på en båt.
Majsan och jag åkte i lördags till Tallin. Vädret var fantastiskt bra så vi satte oss på däck och tog en öl. Ett bedrövligt ölsortiment gjorde dock att jag var nödgad att ha ett ess i rockärmen i form av Det lille bryggeri Imperial stout; mörkbrunt stort, men snabbt försvinnande skum. Kaffe och chilichoklad i aromen. Bra kropp, tung mörk maltighet, lösningsmedel, lång eftersmak av bränd choklad. Inte fantastisk, men helt ok.
Mer än så fanns det inte att skriva om ölmässigt. Vi gick till sängs ganska tidigt och var i god form inför dagen i Tallinn.

Efter en improviserad frukost gick vi till Ölletorn som besöktes förra gången vi var i Tallinn. De skulle öppna klockan 11, men tio över syntes fortfarande inget spår av någon som skulle öppna, så vi vandrade in mot centrum istället och slog oss ned på bryggeripuben Beer house uteservering och började rensa igenom deras alla brygder.
Helles light; brödig och stiltypisk, men inte speciellt god.
Medovar honey; bärnstensfärgad, kottar/koda/bark och massor av karamellsötma, men någon honung hittar jag ej. Lite för söt.

Ett kvarter därifrån ligger en medeltidsrestaurang vid namn Olde hansa där vi åt. Super-turistigt, men ganska annorlunda. De kryddar sin egen öl här och alla sorter vi provade var superkryddiga.

Väl tillbaka på Beerhouse blev det ett par sista öl. Dunkles extra; parfymig och allmänt hemsk, lite maltighet, men ej tillräckligt.
BH Premium; väldig mörk för att vara en premium lager, men den var faktiskt ok i övrigt.

Vi skulle också gå och handla innan båten skulle gå, lite väl tidsoptimistiskt skulle det visa sig. Jag fick med mig en hel del öl, men vi missade båten hem. Dessutom fick VÄLDIGT många flaskor sönder under promenaden ned till hamnen plus att jag skar sönder ett finger på allt trasigt glas.
Det var bara att köpa en ny hemresa dagen därpå för dyra pengar och ta in på hotellet tvärs över gatan. Som extra ''lök på laxen'' hade vi betalt för extra fancy frukost på hemvägen som vi nu slapp. För övrigt skulle Majsan jobba och kom några timmar sent till jobbet. Som om detta inte vore nog hade vi en massa grejor kvar i hytten så som tex nyckelknippor som vi i skrivande stund ännu ej fått tillbaka! Vilket mörker!

En klen tröst var att det fanns en exotisk öl i hotellbaren; Tuborg Lime cut. Klen var ordet.

Nu hade vi ju ''fått'' en extra dag i denna en av världens mindre huvudstäder, så det var bara att göra det bästa av situationen och bege sig in till centrum och sätta sig på Beerhouse igen. Sista ölet där blev Vana viini som var intetsägande, men välgörande i värmen.

Tillbaka på Olde hansa åt vi igen och de sista av deras hemkryddade öl gjorde maten sällskap.
Eftersom så mycket öl gick sönder (eller fick nödslaktas pga läckande kapsyler dagen innan) skulle vi gå och handla igen, men självklart var det stängt.
Andrahandsvalet var den finska kedjan Stockmann som har ett varuhus i staden. Stort sortiment av öl gjorde att det åter igen blev tungt att släpa på allt, men vi hann med båten denna gång i alla fall.

Eftersom det var en annan båt än den vi hade kommit med var ju inte baren densamma. En exotisk fruktöl fanns att ''njuta'' av Puls Tume Kirss från Viru.

Roligare än så blev det ej denna gång.

Nå't med frukt kanske

När man är ute och dricker veteöl brukar ju biran i fråga serveras med en citronskiva på glaskanten eller direkt i bärsen.
Jag har alltid hävdat att detta var att förstöra god öl.
Dags att utmana mina fördomar i ett test. Fyra olika glas med referensölet Citra weiss från Amager (kanske inte världens mest stiltypiska brygd, men det fick duga). Ett utan frukt, ett med citron, ett med apelsin (som jag blivit serverad vid något tillfälle) och jokern lime.
Som jag trodde vad det glaset utan frukt som smakade bäst följt av lime, apelsin och värst smakade glaset med citronskivan.
Så undertecknad kommer fortsätta slänga bort fruktskivor ur mina ölglas.
Jag har ambition att göra om det här testet med wit någon gång när dylika brygder finns i hemmet.

Öl i Hovedstadsområdet delII

Dag två på Festivalen kändes betydligt mer välbesökt och liknade Ölmässan en lördag (inte så illa, men för mycket folk). Detta ledde till att vi inte var där så länge som dagen innan. Här är resten av vad som intogs på Festivalen:
St. Austell Proper Black
Trumer Green
Braunstein Brown Ale
Braunstein Organic Wheat
Thisted Thy Økologisk Humle
Thisted Porse bock
Raasted Schwarzbier
Raasted Hvede
Raasted Forår
Vestfyen Willemoes Belgisk Ale
Vestfyen Willemoes Ale
Vestfyen Forårsbryg
Vestfyen Nat Expressen
Refsvindinge Røde Mor
Engel Gold
Engel Kellerbier Dunkel
Engel Aloisius
A. Le Coq Maiz
Newmans Wolvers Ale
Newmans Cave Bear Stout
Newmans Red Stag Bitter
Newmans Last Lion of Britain
Zubr Classic
Zubr Gold
Andrik Påske
Andrik Festøl
Nørrebro EPA
Nørrebro Icicle Weiss
Rørvig Hved 5%
Rørvig Pilsner
Snällsbökebirkekölsch(Hembrygd)

Tom, Jag och Johan åkte tillbaka till hotellet och lämnade lite grejor (läs öl) där innan vi fortsatte till Mikkeller bar där vi träffade Omhper,Patrik, Jäger, Hannu och Fredrik.
Väldigt kul förstås att sitta och språka med alla dessa öldårar, vi var nog kvar till de stängde.
Hedgerow Bitter från Pretty things
Mikkeller Vesterbro pilsner
Mikkeller Anniversary Edition 1 Vesterbro wit
Mikkeller Spontanframboos
Mikkeller Spontankriek
Straffe Winter från 3 fonteinen